Nekromanti Det bästa brädspelet?
- Thread starter Ram
- Start date
Major Boothroyd
Veteran
Republic of Rome
För interaktionen mellan spelarna för att undvika att spelet vinner samtidigt som man manövrerar för makten.
För interaktionen mellan spelarna för att undvika att spelet vinner samtidigt som man manövrerar för makten.
Ond bråd död
Swashbuckler
Dominion här med. Har inte spelat nåt som är i närheten. Annars undrar jag hur det kommer sig att brädspel överlag är så jäkla dåliga. Om det inte är Euro (som jag inte gillar, men iaf) så verkar de ofta struntat i att speltesta, eller också har de reparerat spelet med nödlösningar som är direkt pinsamma.chrull said:
Ond bråd död
Swashbuckler
Variationen gör att det håller länge. Man får på sätt och vis nya situationer varje parti att skapa en strategi utifrån.Vimes said:
Och att det är så pass balanserat trots allt.De flesta partier är väldigt tajta också.
Dessutom går det snabbt. Man slipper vänta om man är typ tre spelare.
Björn den gode
Swashbuckler
Diplomacy, om jag bara får välja ett enda, det är inte ens svårt.Ram said:
Vad är det som är så bra med Arkham Horror? Jag spelade det en gång och det kändes inte jättespännande. Kanske behöver man köra det ett par gånger för att lära sig reglerna och börja kunna spela taktiskt? Fast jag lockas inte så mycket av att spela taktiskt mot ett spel, roligare att spela taktiskt mot människor. Är det Lovecraft-fluffet som lockar?
Jag gillar brädspelet Game of Thrones mycket, mycket taktiskt tänkande och helt utan tärningsslag. Diplomacy har jag spelat en gång för många år sedan och mindes det som mycket spännande med allianser och knivar i ryggen när man minst anar det.
Jag gillar brädspelet Game of Thrones mycket, mycket taktiskt tänkande och helt utan tärningsslag. Diplomacy har jag spelat en gång för många år sedan och mindes det som mycket spännande med allianser och knivar i ryggen när man minst anar det.
+1. Jag charmades inte alls av det och det kändes obalanserat (visst, alla har tillgång till samma kort men korten i sig kändes obalanserade på ett tråkigt sätt), segt, förutsägbart och repetitivt. Helt ok spel som kanske blir bättre med sina expansioner men som totalt överskuggas av RftG som kvällsunderhållning.Vimes said:
Ond bråd död
Swashbuckler
Basdominion är lite trist. Det är antagligen tänkt att vara en introduktion till spelet för icke-gamers, med enklare kort. Intrig är en bättre start imho.
Ulfgeir
Swashbuckler
På A: säger jag Go.
Allvarligt dock, så får jag nog säga att det beror på situationen, och sällskapet.
Har man lång tid och är ett gäng spelare och vill spela något lättsamt så Trivial Pursuit.
Har man kort om tid, eller har ovana spelare: Carcassonne (utan expansioner)
Har man lite längre tid, men vill spela något varierande: Puerto Rico
/Ulfgeir
Allvarligt dock, så får jag nog säga att det beror på situationen, och sällskapet.
Har man lång tid och är ett gäng spelare och vill spela något lättsamt så Trivial Pursuit.
Har man kort om tid, eller har ovana spelare: Carcassonne (utan expansioner)
Har man lite längre tid, men vill spela något varierande: Puerto Rico
/Ulfgeir
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/cdEQmpVIE4A"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/cdEQmpVIE4A" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>Ond bråd död said:
Jag tycker att Dominion är helt okej, men det finns många svagheter med det också. Bland annat att det ofta är uppenbart vad man vill göra (köpa guld om man kan, köpa provins om man kan); att poängkorten i leken visserligen är ett smart balanseringssystem, men att det leder till extremt tråkiga rundor där man helt enkelt inte kan göra någonting; och det faktum att kortens mekanik är extremt löst kopplad till deras namn och koncept. Det finns byar, broar, smedjor, kvarnar och slaktare, och i många fall skulle man kunna byta kortmekaniken mellan dem utan att någon märkte det.Vimes said:
/tobias
Schack är det fulländade spelet. Mekaniskt sett är det perfektion. Noll procent tur, 100% skicklighet. Så otroligt komplext samtidigt som det är sådär enkelt designat. Och visst har det fluff! Good vs evil, och se på alla maktmetaforer och samhällsskildringar som finns i pjäsernas utformning och status pjäserna har på detta slagfält till bräde. Att fluffet inte är tydligt är också dess största fluffstyrka. Det går att läsa in allt möjligt i spelet, och det är säkert därför det är det mest frekvent använda spelet i film.
Magic: the Gathering är dock det roligaste spelet. Mekaniskt är regelsystemet sjukt invecklat, men ändå fett balanserat (kanske bortsett från draw/play (vem som får börja) som avgörs av ett ibland på tok för viktigt tärningsslag). Reglerna är balanserade, korten är det dock inte. Tier 1-lekarna brukar dock vara väldigt balanserade mot varandra. Så många olika scenarion samtidigt som det är ett helt äventyr att hitta rätt kort till sin lekidé (eller bestämma sin lekidé utifrån de kort man vill spela). Men det är ett kortspel, även om jag inte tycker att det är fel att kalla det brädspel.
Swärje är också ett kortspel, men det är så genialt att det behöver nämnas. Skön humor, klockrena illustrationer och fantastiskt underhållande spel.
Svea Rike är det brädspel jag har spelat mest. Även om det blir repetitivt efter bara några omgångar, och trots att vissa kort är så brutna att de bör nerfas eller utelämnas så gillar jag fortfarande spelet.
Jag är en sucker för frågesportspel också, och där tycker jag att Bezzerwisser är det överlägset bästa. 20 frågekategorier och lite finurliga mekanismer för att manipulera vem som ska få vilken kategori. Wunderbar!
Cuba är förvisso också repetitivt, men enkelheten, layout och setting är så fint att det förtjänar ett omnämnande.
Magic: the Gathering är dock det roligaste spelet. Mekaniskt är regelsystemet sjukt invecklat, men ändå fett balanserat (kanske bortsett från draw/play (vem som får börja) som avgörs av ett ibland på tok för viktigt tärningsslag). Reglerna är balanserade, korten är det dock inte. Tier 1-lekarna brukar dock vara väldigt balanserade mot varandra. Så många olika scenarion samtidigt som det är ett helt äventyr att hitta rätt kort till sin lekidé (eller bestämma sin lekidé utifrån de kort man vill spela). Men det är ett kortspel, även om jag inte tycker att det är fel att kalla det brädspel.
Swärje är också ett kortspel, men det är så genialt att det behöver nämnas. Skön humor, klockrena illustrationer och fantastiskt underhållande spel.
Svea Rike är det brädspel jag har spelat mest. Även om det blir repetitivt efter bara några omgångar, och trots att vissa kort är så brutna att de bör nerfas eller utelämnas så gillar jag fortfarande spelet.
Jag är en sucker för frågesportspel också, och där tycker jag att Bezzerwisser är det överlägset bästa. 20 frågekategorier och lite finurliga mekanismer för att manipulera vem som ska få vilken kategori. Wunderbar!
Cuba är förvisso också repetitivt, men enkelheten, layout och setting är så fint att det förtjänar ett omnämnande.
Jag har inget svar på "bästa brädspelet" - Ticket to Ride är rätt kul, men det har annan mekanik än t ex Shogun eller Warrior Knights. Tack och lov behöver man inte välja.
Men:
Så vi bytte till Besserwisser - där har vi ett spel som involverar samtliga deltagare och går någorlunda snabbt.
Men:
Min släkt har kört TP nästan varje jul under min uppväxt. Det var ungefär så lång period som behövdes för att glömma hur tråkigt spelet är.Ulfgeir said:
Så vi bytte till Besserwisser - där har vi ett spel som involverar samtliga deltagare och går någorlunda snabbt.
oh! och Roborally! Så briljant! Alltid apkul, typ trots att man efter två register phases inser att robothelvetet kommer gå rakt ned i ett hål eller stanna rundan i en trippellaser, och detta även utan att ha krockat med någonting oförutsett. Jag älskar det spelet.