Läste artikeln om Dod på Piruett. Jag känner igen mig. Det är därifrån all inspiration kommer. Jag försöker inte göra en twist. Jag har förvisso en värld där det finns vissa falanger och vissa dolda magiska föremål med hemligheter som kan lösa universums mysterier. Jag har ett halvtradigt enkelt system utan ambition att vara realistiskt utan rätt snabbt och enkelt. Sen är det mer gå ut och äventyra. Inte kriga som någon tyckte. Äventyra. Bland ett litet pottpuri av innehåll i världen.
Jag har alltså ingen twist. Inget indietänk. Ingen ambition att förändra rollspeandet ävenom jag en gång hade det. Vad jag har är en stor värld som är ganska sparsmakat beskriven men med möjlighet att hitta på vad som helst med det som är givet i reglerna och en uppmaning att kreeera själv impelcit insprängd i reglerna. Som Dod en gång var. Jag gillar det. Därför kittlar Dod fortfarande. Därför kittlar den inledande texten i artikeln. Kanske är det därför jag ska ha Dodlikanade bårdar kring kapitlens namn och mjukpärm. Enkelt. Och ibland känns det så fult bland rollspelare att vara just det... A show about nothing...
Jag har alltså ingen twist. Inget indietänk. Ingen ambition att förändra rollspeandet ävenom jag en gång hade det. Vad jag har är en stor värld som är ganska sparsmakat beskriven men med möjlighet att hitta på vad som helst med det som är givet i reglerna och en uppmaning att kreeera själv impelcit insprängd i reglerna. Som Dod en gång var. Jag gillar det. Därför kittlar Dod fortfarande. Därför kittlar den inledande texten i artikeln. Kanske är det därför jag ska ha Dodlikanade bårdar kring kapitlens namn och mjukpärm. Enkelt. Och ibland känns det så fult bland rollspelare att vara just det... A show about nothing...