Tänkte egentligen en post i lådan men skit samma, lets make a thread out of it!
Satt precis och downade lite finöl med en lirare från förrförra rollspelsgänget, från tiden då vi spelade CoC, DoD 4.0 och dylikt. De lirar fortfarande vidare och jag får sjuka nostalgitrippar när vi pratar om osannolika rolls i möten med Hastur, kirurger som utan anledning är närmast mästerliga i sitt svingande av bredsvärd och obalanserade encounters med orm-armade magiker.
Det är ologiskt, det är internt i sin humor, det behöver inte något rättfärdigande och jag undrar om det är något som bara sker med människor man verkligen känner eller om man hittar den här riktigt härliga "let it pass"-logiken i andra sammanhang? Vad är era erfarenheter?
Satt precis och downade lite finöl med en lirare från förrförra rollspelsgänget, från tiden då vi spelade CoC, DoD 4.0 och dylikt. De lirar fortfarande vidare och jag får sjuka nostalgitrippar när vi pratar om osannolika rolls i möten med Hastur, kirurger som utan anledning är närmast mästerliga i sitt svingande av bredsvärd och obalanserade encounters med orm-armade magiker.
Det är ologiskt, det är internt i sin humor, det behöver inte något rättfärdigande och jag undrar om det är något som bara sker med människor man verkligen känner eller om man hittar den här riktigt härliga "let it pass"-logiken i andra sammanhang? Vad är era erfarenheter?