Jag är en stor proponent för att prata med varandra. Det kan vara innan, medan, och efter. Det kan kompletteras av god observation. Det gäller inte bara missnöje i spelgruppen, det gäller missnöje på arbetsplatsen, i familjen, i skötandet av landet mm.
I verkligheten som jag befinner mig i är det spelledaren för respektive spel, och oftast värd/lokalägare av där dennes spel spelas som väljer hur det ska bli utifrån vilken metod denne tycker missnöjen och sådant ska hanteras.
Jag har spelat i 33 år nu och bland de missnöjen som dykt upp är:
-Spelare som nästan alltid kommer försent
-Samtal om saker inte relaterade till själva spelandet
-Spelare som alltid spelar samma typ av rollpersoner
-Spelare som drar iväg på egna upptåg och tar tid från den gemensamma upplevelsen
-Spelare som genomför en serie hämnder på varandra via orelaterade rollpersoner
-Spelare vars rollpersoners handlingar går emot gruppen
-Spelare vars rollpersoners handlingar ställer till det för gruppen
-Spelare vars rollpersoners är väldigt själviska
-Spelare som fuskar antingen genom att ljuga eller bara inte vara tydliga
-Spelledare som tar död på rollpersoners tillgångar
-Spelledare som är dåligt förberedda
-Spelare som fysiskt slår andra
-Spelare vars mobil stör för alla andra
-Spelledare som spelleder tråkiga/dåliga/ointressanta kampanjer/spel/äventyr
-Spelledare som har för få strider i sin kampanj
Hur gick det till kring detta i verkligheten? Det som nämns som bestraffningar i texten nedan är ofta avdrag eller tillbakahållande av erfarenhetspoäng och liknande.
-Spelare som nästan alltid kommer försent: Flera i gruppen har påpekat detta för de berörda, och resultaten varierar. Beroende på gruppering så kan eventuellt utfyllnadspel som Magic startas. Funderingar har funnits kring belöningar eller bestraffningar, men inte satts i drift.
-Samtal om saker inte relaterade till själva spelandet: Mängden missnöje detta skapar varierar med gruppering, med deltagarnas dagsform och stämning i spelet. För det mesta så tolereras det, i vissa fall så försöks det avbrytas, och för att hålla band på en del spelare ibland har bestraffningar införts.
-Spelare som alltid spelar samma typ av rollpersoner: Detta skapar ett väldigt litet missnöje, så pass att det bara tar sig uttryck i korta kommentarer. Det har dock kommit på tal i samtal. Vet inte om det finns någon konsensus eller om de ens är värt att försöka hitta ett.
-Spelare som drar iväg på egna upptåg och tar tid från den gemensamma upplevelsen: Det här är lite allvarligare och brukar få ett tydligt visande av missnöje av deltagare när det passerar deras smärtgränser. Det har inte vart upp för gemensam diskussion, men i en del enskilda samtal, och vissa spelledare och grupptryck hanterar det på olika sätt. Äventyrens och kampanjernas natur spelar också stor roll, vi har också kampanjer där majoriteten av allt som görs är enskilda upptåg och där är det inte samma sak.
-Spelare som genomför en serie hämnder på varandra via orelaterade rollpersoner: När detta var aktuellt innebar det en hel del suckande, ingen gemensam diskussion, men det gick över innan det behövdes.
-Spelare vars rollpersoners handlingar går emot gruppen: Pågående problem som har diskuterats oorganiserat då och då och tagits i enskilda samtal också. Vissa försök till självkorrigering görs ibland. Jag funderar kring detta då och då men då jag inte känner att jag har allt jag behöver för att ha ens en klar åsikt har jag inte heller kommit fram till hur jag vill ha det när jag spelleder, och i vilken utsträckning gruppens väl ska gå före individens.
-Spelare vars rollpersoners handlingar ställer till det för gruppen: Väldigt liknande den ovan på alla sätt. I ett fall ledde det till att en spelare inte fick vara med i en spelledares kampanj.
-Spelare vars rollpersoners är väldigt själviska: Medan detta gör andra spelare väldigt missnöjda och de vokaliserar detta, så för där jag är spelledare så vill jag inte förbjuda spelare att spela själviska rollpersoner. Däremot kan det vara så att jag behöver modifiera svårigheten för att kompensera för att vissa rollpersoner inte är lika delaktiga. När det gäller en del rent praktiska saker kring detta som lootande så är jag inte mot att bestämma att allt ska delas lika, men jag föredrar när önskemål kommer från spelare än att jag ska bestämma det rakt av.
-Spelare som fuskar antingen genom att ljuga eller bara inte vara tydliga: Detta har tagits upp i enskilda samtal, men inte med alla utövarna. Fusk på grund av dåligt pålästa spelare brukar straffa sig själv. Fuskande med exempelvis resultat av tärningsslag gjorde mig upprörd en gång i tiden men inte nu längre. Jag har inte uppfattar att den typen av fusk ger ett stort missnöje nu för tiden.
-Spelledare som tar död på rollpersoners tillgångar: Mina spelare är ett gäng mesar och sköter man inte sina hästar så svälter dem. Ingen diskussion behövs.
-Spelledare som är dåligt förberedda: Det här har aldrig gillats av de drabbade spelarna vars handlingar och vokaliseringar gjort sig hörda.
-Spelare som fysiskt slår andra: Det här hände i början av mitt rollspelande och jag har alltid ångrat att jag inte sade ifrån som spelledare, och vän till båda inblandade, men mer vän med förövaren vid tillfället.
-Spelare vars mobil stör för alla andra: Detta har tagits upp, eskalerades till bestraffning och har gett ett positivt resultat.
-Spelledare som spelleder tråkiga/dåliga/ointressanta kampanjer/spel/äventyr: Detta brukar diskuteras och spel, spelstil och sånt justeras.
-Spelledare som har för få strider i sin kampanj: Detta och andra saker diskuterades en bit in i en kampanj för att se vad folk tyckte om det och andra vanliga äventyrsbeståndsdelar.
Så, det snackas och diskuteras en del i min grupp. Vi har dock inte någon färdig mall som en diskussion innan ett nytt spel, eftersnack efter nåt äventyr utan det sker lite då och då.
Vad som ska spelas diskuteras vanligtvis inte utan de flesta spelare är intresserade av de flesta spel och är de inte det så står de över eller hoppar av det spelet. Därav så spelas det som någon av spelledarna vill spela för det mesta. Är det ett nytt spel så brukar spelledarna fråga efter ett första äventyr om folk vill spela mer. Vi pratar ihop oss om ordning vi ska köra saker och när ett äventyr/kampanj är klart kollar vi vem som vill spelleda härnäst. Då och då frågas det om folk är intresserade av ett visst spel, och för reservspel som jag håller i för en av speldagarna (vi spelar 2ggr/ vecka vanligtvis) så fick alla inblandade rösta på specifika spel, spelvärldar eller om det var en viss genre eller tema som de var intresserade av.