Låt oss fokusera på döden ett tag. Inte vår död. Inte rollspelsdöden utan rollpersonernas dödlighet i olika system.
Jag har använt båda systemen. De med hög dödlighet och de med låg dödlighet. Jag känner till känslan av att dö en ärofylld död men med handen på levern, jag överlever hellre. Det är iofs kul med hög dödlighet för att göra strider till läskiga moment samtidigt som jag inte vill att en strid ska kunna slå ut mig så att jag missar hela kampanjen med min hjälte jag förälskat mig i för att en orch slog ut mig.
Så hur resonerar vi kring dödlighet egentligen?
Jag har använt båda systemen. De med hög dödlighet och de med låg dödlighet. Jag känner till känslan av att dö en ärofylld död men med handen på levern, jag överlever hellre. Det är iofs kul med hög dödlighet för att göra strider till läskiga moment samtidigt som jag inte vill att en strid ska kunna slå ut mig så att jag missar hela kampanjen med min hjälte jag förälskat mig i för att en orch slog ut mig.
Så hur resonerar vi kring dödlighet egentligen?