Nekromanti Det här med samberättande

[Ram]

Där håller jag inte riktigt med. Rollspel handlar om att skådespela en karaktär och om man vill få ett levande spel så ska det vara lite bra och lite dåligt. Det ska vara asjobbigt och man ska bli förbannad i bland! Själv tycker jag ofta att det är då det blir som bäst. Tänk själv när din karaktär råkar ut för en olycka som orsakas av en annan spelarkaraktär. Det skapar känslor och dynamik i spelet, vilket är något eftersträvansvärt.

Det där är en fråga om vad man vill ha ut när man spelar. Vissa vill bli berörda, gråta och bli arga, vissa vill det inte. Det som jag menade med mitt inlägg var enbart i relation till det sociala kontraktet; Att alla spelare skall vara överens om att det till exempel är ok att sätta andra spelare i klistret när man spelar. Sedan kan man bli arg för det på grund av det som ens karaktär drabbas av, men man skall inte känna att det är orättvist.

 

[Simon]

Har bara skummat tråden, så nån kanske redan sagt det här (med det såg inte så ut - jag tittade i alla fall!), men såhär tror jag blir bäst, utifrån erfarenheter av andra spel:

Spelaren säger vad rollpersonen ser, söker eller vet. Sen slår man. Om slaget lyckas så stämmer det, om det misslyckas så bestämmer spelledaren hur mycket och på vilket sätt verkligheten diffar.