Så vi (mest jag, Han och Elmrig) har haft diskussioner om relationskartor, hur man designar dem väl och vad som avgör när de funkar och när de inte levererar. Och jag tror att vi (mest jag) har fokuserat på fel grej. Jag kom att tänka på det när jag funderade på den sista spelomgången vi lirade hemma hos Cissi i helgen. Vi spelade Utpost och min rollperson hade en enda relation till en biroll som var ganska oviktig och knappt dök upp i spelet. Ändå var min rollperson med i typ hälften av alla scener. En del av detta var nog att jag tenderar att ta för mycket plats vid spelbordet, men jag tänkte på en annan sak:
* Man kan ha en relation utan agenda. A och B är klasskompisar. Det kan vara intressant och så, men kommer inte att driva ståryn.
* Man kan ha en "aktiv relation", vilket är en relation+agenda. A är B:s mor och vill se till att B gifter sig och skaffar barn. Stårydrivande.
* Man kan ha en agenda utan en relation. A vill hämnas på sin fars mördare (B), men har aldrig träffat henne. Också drivande.
Så det känns som att det som driver ståryn och spelet är inte alls relationer, utan agendor. Mål. Relationer är intressanta och kan förgylla spelet och skapa kontext och även påverka vad som händer, men det är agendor som driver det och det är agendor som avgör huruvida spelet flyter runt och inte hittar någon riktning eller stormar fram med svårstoppbart moment. Det är agendor som gör att när du sätter din scen har du minst en väg att gå som känns relevant.
Så det enklaste sättet att skapa dynamiskt spel är inte inkompatibla relationer, utan inkompatibla agendor. Jag säger inte att relationer är oviktiga, men de ger inte driv. Man kan göra många intressanta saker med dem ändå, såklart.
* Man kan ha en relation utan agenda. A och B är klasskompisar. Det kan vara intressant och så, men kommer inte att driva ståryn.
* Man kan ha en "aktiv relation", vilket är en relation+agenda. A är B:s mor och vill se till att B gifter sig och skaffar barn. Stårydrivande.
* Man kan ha en agenda utan en relation. A vill hämnas på sin fars mördare (B), men har aldrig träffat henne. Också drivande.
Så det känns som att det som driver ståryn och spelet är inte alls relationer, utan agendor. Mål. Relationer är intressanta och kan förgylla spelet och skapa kontext och även påverka vad som händer, men det är agendor som driver det och det är agendor som avgör huruvida spelet flyter runt och inte hittar någon riktning eller stormar fram med svårstoppbart moment. Det är agendor som gör att när du sätter din scen har du minst en väg att gå som känns relevant.
Så det enklaste sättet att skapa dynamiskt spel är inte inkompatibla relationer, utan inkompatibla agendor. Jag säger inte att relationer är oviktiga, men de ger inte driv. Man kan göra många intressanta saker med dem ändå, såklart.