Det har under något år nu i min omedelbara vänkrets pratats en hel del om rollspel utifrån en postmodern approach. Månne kan en vidareutveckling av rollspelshobbyn utifrån en sådan teoretisk utgångspunkt vara lämplig när man tänker på att hobbyn efter att ha funnits i snart trettio år kanske börjar fastna i outtalade men likväl invanda konventioner som mer eller mindre styr hur ett rollspel egentligen ska vara uppbyggt. Dock är vi i kamratkretsen fortfarande oense om vad som egentligen menas med postmodernt rollspel. För stunden kan jag komma på åtminstone tre olika sätt varpå detta skulle kunna få uttryck i.
1. Den enklaste tolkningen är att det inte föreligger någon objektiv sanning i världen. Vad som är fram, bak, upp och ned är helt upp till den individuelle spelaren. Sanningen om rollspelsvärlden är med andra ord något som konstrueras i spelarens hjärna medan spelledarens roll är att presentera materialet för själva tolkningarna. Exempelvis är det upp till spelaren huruvida guden Daak är ond eller god eller om det är bättre att vörda någon annan gudom.
2. Rollspelsvärlden präglas av lekfullhet, ironi, oregelbundenhet och stilblandning. Fantasyelement kan med andra ord blandas friskt med element mer eller mindre direkt hämtade från sf eller skräckrollis. Spelandet blir en ironisk lek i ett fält av oändliga möjligheter och där saker och ting kombineras på basis av fria associationer. Spelledarens uppgift är utifrån denna model helt enkelt att vara lekledare.
3. Spelaren står inför uppgiften att finna en av flera möjliga trådar i den härva av oändliga möjligheter som själva rollspelsvärlden utgörs av. Spelaren respekterar den givna sanningen i varje enskild lokal situation men är ändå fri att därifrån finna vägen till alternativa sanningar. Spelaren blir i detta tredje fall en upptäcksresande som verkligen konkret successivt upptäcker världen och dess inneboende komplexitet. Spelarens uppgift är att upptäcka det radikalt annorlunda och foga dessa upptäcker av detta annorlunda till de erfarenheter som rollpersonen utgörs av. På detta sätt blir rollpersonen stegvis lika komlex som världen såsom ett mikrokosmos i ett makrokosmos. Spelledaren i detta tredje fall blir helt enkelt att presentera världen såsom den föreligger, medan initiativet odelat ligger hos spelaren.
Nja, det här är egentligen bara början. Likväl, finns det månne fler möjligheter? Kommentarer? Synpunkter?
1. Den enklaste tolkningen är att det inte föreligger någon objektiv sanning i världen. Vad som är fram, bak, upp och ned är helt upp till den individuelle spelaren. Sanningen om rollspelsvärlden är med andra ord något som konstrueras i spelarens hjärna medan spelledarens roll är att presentera materialet för själva tolkningarna. Exempelvis är det upp till spelaren huruvida guden Daak är ond eller god eller om det är bättre att vörda någon annan gudom.
2. Rollspelsvärlden präglas av lekfullhet, ironi, oregelbundenhet och stilblandning. Fantasyelement kan med andra ord blandas friskt med element mer eller mindre direkt hämtade från sf eller skräckrollis. Spelandet blir en ironisk lek i ett fält av oändliga möjligheter och där saker och ting kombineras på basis av fria associationer. Spelledarens uppgift är utifrån denna model helt enkelt att vara lekledare.
3. Spelaren står inför uppgiften att finna en av flera möjliga trådar i den härva av oändliga möjligheter som själva rollspelsvärlden utgörs av. Spelaren respekterar den givna sanningen i varje enskild lokal situation men är ändå fri att därifrån finna vägen till alternativa sanningar. Spelaren blir i detta tredje fall en upptäcksresande som verkligen konkret successivt upptäcker världen och dess inneboende komplexitet. Spelarens uppgift är att upptäcka det radikalt annorlunda och foga dessa upptäcker av detta annorlunda till de erfarenheter som rollpersonen utgörs av. På detta sätt blir rollpersonen stegvis lika komlex som världen såsom ett mikrokosmos i ett makrokosmos. Spelledaren i detta tredje fall blir helt enkelt att presentera världen såsom den föreligger, medan initiativet odelat ligger hos spelaren.
Nja, det här är egentligen bara början. Likväl, finns det månne fler möjligheter? Kommentarer? Synpunkter?
