Nekromanti Det var en gång i hertigdömet Alari...

[Ymir]

Sitter och planerar en kampanj 892 år tillbaka i tiden, nämnligen i Consaber anno 604 S.T, vid tiden för den Alarinnska frigörelsen. Upplever Mundana som en lite väl statisk värld i sammanhanget, men vill just därför i denna kampanj försöka att skapa en känsla av att tiden verkligen har förflutit.

Direkt när jag plöjer igenom modulerna stöter jag dock på luddigheterna i informationen om Alarinn vid denna tid. I 'Alver' beskrivs det som ett hertigdöme under sabriskt styre, och att upproret som ledde till frigörelsen ägde rum på grund av höjda skatter och förföljelser som begicks mot Léaramalverna under Conrad I:s regeringstid. Detta var också vad jag utgick ifrån - jag vill ha förtryckta Léaramalver och Alarinnska förläningar utdelade till fina sabriska adelsmän som avskyr klimatet och styr och ställer lite som de vill bland alver och tokon. Braveheart/Rob Roy-stuket, helt enkelt.

Men i 'Mundana', 'Geografica' och 'Consaber' beskrivs det hela snarare som att Alarinn var en del av Tokon, och det tycks underförstått att det rådde samma administrativa system. (Dvs från sabriernas sida accepterat klanstyre, även om Alarinn var underställt Konungen). Här beskrivs det Alarinnska frihetskriget som enbart orsakat av kungens förolämpning mot Alarinns ambassadör - förtryck och skattebörda tycks inte längre finnas med i bilden.

Vadan denna inkonsekvens (om det nu är en sådan)? Hur stod det egentligen till i Alarinn vid 600-talets början? Och om Alarinn nu var förlänat till en sabrisk hertig, grevar och baroner...varför var aldrig Tokon det?


Sedan hade jag uppskattat lite hjälp att dela in Alarinn i grevskap. Vad vore en logisk uppstyckning? Lämpligast vore kanske fyra grevskap som motsvarar de nutida Nordlanden, Västlanden, Sydlanden och Alari-passet, men de blir då väl stora till ytan. Å andra sidan är ju Alarinn inte direkt lika 'värdefullt' areamässigt, så...
Hur skulle man dela upp det geografiskt om man istället vill ha 5-6 grevskap där? Vad vore ett rimligt antal?

Förslag på namn på grevskap och andra förläningar mottages också. De jag hittils utvecklat har jag preliminärt döpt till Insamaidh (Kinyen Sina) [Norra västlanden och sydligaste Nordlanden], Vestane (Yorumnaé Telie) [Södra västlanden, en bit in i Alaripasset], Ducnéagh (Liann Nía) [Sydlanden], och Galdaigh (Gealníe) [Nordlanden]. (Alviska namn inom parentes, nuv. utsträckning inom hakparentes).


Och så den utvecklingshistoriska biten. Hur Consaber förändrats är måhända inte så svårt att gissa - högmedeltid istället för den senmedeltida stämning som i Mundanas 'nutid' råder där. Dvs inga helrustningar, inga livstycken, inga blygdkapslar, inga långbågar (de kom tydligen på 800-talet), ingen fjollig fäktkultur i Turina, mindre hovkultur, mindre vinglas och mer bägare, etc etc. Mer perennisk kultur än calanasabrisk. Men hur har sådana saker förändrats i Alarinn, om alls? (Kan tänka mig att alvernas samhälle är väldigt oföränderligt). Och hur såg förhållandet ut mellan Danbréann och Urma Bréann? och Tokon?

Har sabriskt namnskick förändrats sedan 600-talet? Finns det några ätter som var mäktiga då som fortfarande är det?

På 600-talet råder Jargisk Daakkyrka i Consaber. Det innebär väl givetvis att magi är förbjudet, liksom Den gamla tron, men vad mer förändrar det? Synen på alver, dvärgar och misslor, tex? Den rigida Daaktron kan ju mycket väl ha ökat rasismen mot Léaram, vilket ytterligare spädde på förtrycket och konflikterna som ledde till frigörelsen. Borde inte alverna ha utsatts för en hel del mindre sympatiska missionsförsök under denna tid, eller rentav ha påtvingats Daaktron?

Fientligheten mot Cirefalierna är ju säkerligen mindre, eftersom Consaber har långt kvar innan de blir en stor handelsnation och sjömakt. På 600-talet torde Cirefalierna stå ohotade som havens herrar...eller?

Och vad sysslade min favoritskummis Verduhrakh med, egentligen?

(Okej, den frågan är jag fullt kapabel att besvara på egen hand, men någon annan kanske har något riktigt bra att komma med?).

Nåja...tacksam för input, output, tankar, idéer, reflektioner, förslag, och konkreta svar, för nu ska det spelas i Mundanas förflutna.

Consaber-kartan i digitalt format hade varit såå rolig att leka med...Neogames, tjänar ni verkligen så pass med pengar på kartorna att ni inte kan lägga upp dem på nätet?

- Ymir, fick en massiv inspirationsmängd med keltiska övertoner

 

[Mouja]

Mina teorier, tankar och förslag nedan:

För 800 nästan 900 år sedan var Alarinn uppdelat i ett hertigdöme, med ett fåtal grevskap (4 - 6 stycken). Där grevar förtryckte alverna och rent ut tvingade vissa till att tillbe Daak iställetför Draken, Gudinnan och alla andra.
Alverna var ganska ogillade och vissa (de som gjorde sig ett namn) vart ofta förföljda. Grevarna som bodde och ägde marken där alverna bodde höjde skatterna lite nu och då, men bara för alverna. De drömde om ett grevskap där människorna kunde leva utan dessa mycket underliga och barbariska varelser som kallade sig alver.
Men alverna tyckte annorlunda, de tyckte att människorna började gå dem på nerverna (inte bokstavligt) med sina höjda skatter och sånt.

Vår och allas favoritskummis, Verduhrakh, hade fullt upp med att vara drake och göra det som drakar gör (plus att han var medlem i Legio Colonan). För han vart adlad (observera att jag skrev adlad och inte avlad) utav Consabers konung för 350 år sedan och åtog sig först då alla plikter som handlade om grevar, baroner, hertigar och dess motsvarande. 50 år efter att han vart adlad så vart han även insatt som rikets 'hemliga polis'.

Eftersom den Jargiska Daak-kyrkan inte tillät magi så var Alver inte emr gillade, utan tvärt om då det sägs i Kyrkliga Jargiska texter att alvernas förbannelse är på grund av att de inte gillade Daak, så han förbannade dem med en evig förbannelse - vilket Jargierna tror på inom kyrkan.

Även fast 'Alver: Förbannelsens folk' är ganska gammal så skulle jag nog säga det att jag skulle nog gå efter att Alarinn var mer av Consaber än av Tokon.
Och varför Tokon inte var indelat som ett hertigdöme med sabriska grevar och baroner, var för att ingen varken ville eller vågade säga åt några barbarer att de ville bygga en borg och styra och ställa över dem. De trodde helt enkelt, genom folksagor och liknande, att Tokon var ett ganska vildsint folk (vilket de kanske var vid den tiden) och tanken på drakar gjorde folk lite mer oroliga. De ville nog heldst isolera Tokon och aldrig tänka på det ens.


Det var i alla fall lite av vad jag tycker och tänker angående Alarinn, Consaber och Tokon... hoppas du fick något vettigt svar i alla fall.. det brukar inte komma sådana från mig...

 

[faradan]

Har inte så mycket kunskaper om det området, men det verkar bli en spännande kampanj... du har inte lust att lägga ut den på nätet när den e klar möjligtvis? det vore fint och bra och skönt och bra o fint osv.

 

[rax]

Re: Det var en gång... (långt svar!)

Oj vilket kul inlägg! Här måste jag bara lägga näsan i blöt.

Direkt när jag plöjer igenom modulerna stöter jag dock på luddigheterna i informationen om Alarinn vid denna tid. I 'Alver' beskrivs det som ett hertigdöme under sabriskt styre, och att upproret som ledde till frigörelsen ägde rum på grund av höjda skatter och förföljelser som begicks mot Léaramalverna under Conrad I:s regeringstid. Detta var också vad jag utgick ifrån - jag vill ha förtryckta Léaramalver och Alarinnska förläningar utdelade till fina sabriska adelsmän som avskyr klimatet och styr och ställer lite som de vill bland alver och tokon. Braveheart/Rob Roy-stuket, helt enkelt.
Men i 'Mundana', 'Geografica' och 'Consaber' beskrivs det hela snarare som att Alarinn var en del av Tokon, och det tycks underförstått att det rådde samma administrativa system. (Dvs från sabriernas sida accepterat klanstyre, även om Alarinn var underställt Konungen). Här beskrivs det Alarinnska frihetskriget som enbart orsakat av kungens förolämpning mot Alarinns ambassadör - förtryck och skattebörda tycks inte längre finnas med i bilden.
Vadan denna inkonsekvens (om det nu är en sådan)? Hur stod det egentligen till i Alarinn vid 600-talets början? Och om Alarinn nu var förlänat till en sabrisk hertig, grevar och baroner...varför var aldrig Tokon det?

När det gäller så pass urgammal historia kan man vara säker på att en hel del missförstånd, propaganda och rena lögner har smugit sig in i historieskrivningen. Alarinn var självklart både ett hertigdöme under sabriskt styre och ett i stort sett självstyrande klanvälde. Samma sak gäller Tokon.

Vill man ha exempel från verkliga världen är faktiskt Braveheart inte så dumt. Enligt egen syn var den engelske konungen Edward I:e Skottlands rättmätiga feodala överhuvud. Jag har för mig att han blivit inkallad som skiljedomare i en av de eviga tvisterna mellan de skotska stormännen om Skottlands krona och utnyttjade tillfället till att få flera av dem att svära honom trohet som tack för hjälpen. Så sett var därför William Wallace och alla som stödde honom i revolt mot sin rättmätiga konung.

Skottarna som stred mot honom ansåg självfallet att Edward inte var något annat än en blodtörstig förtryckare och på intet sätt berättigad att kalla sig Skottlands konung. Säkerligen gick det i juridisk mening att tolka situationen på detta sätt också.

Nåväl, Edward utnyttjade sin relativa styrka till att dela ut förläningar till sina bundsförvanter på bägge sidor gränsen. Skotska stormän fick förläningar i England (vilket juridiskt sätt knöt dem ännu närmare till honom) och engelsmän fick land i Skottland. Naturligtvis brydde sig ingen om vad folket som bodde redan bodde där tyckte.

I Tokons fall lär den sabriska kungen länge ha varit en maktfaktor i den tokonska politiken. Klanhövdingar som ligger pyrt till i interna dispyter använder sig säkert mer än gärna av militärt och ekonomiskt stöd från kungen för att stärka sin position. I utbyte kräver den sabriska kungen förmodligen en trohetsed, vilket enligt hans sätt att se det gör stormännen till hans vassaller.

Ganska snart uppstår då en situation inte helt olik den i Skottland. Enligt honom själv är Conrad I länsherre i Tokon och kan dela ut förläningar lite som han vill, ett synsätt som inte delas av särskilt många i Tokon och som hela tiden leder till politiskt ränkspel och stridigheter, men än så länge ingen öppen revolt. Vissa tokonska klanhövdingar är kanske också (mer eller mindre) legitima markägare i Alarinn. Genom dessa adelsmän kan den sabriske kungen därför också göra anspråk på att vara länsherre över Alarinn.

Den politiska situationen i Alarinn lär dock vara lite annorlunda. Jag har svårt att tänka mig att léaram känner ett behov av sabriskt (läs: mänskligt) stöd i sina interna stridigheter. En bättre parallel i vår värld kan då vara Irland från 1100-talet och framåt. Irland var uppdelat mellan fem (tror jag) ganska löst sammanhållna kungadömen, som ofta stred mot varandra, när ön invaderades av normandiska äventyrare från England. Normanderna erövrade ganska snabbt de östliga delarna av Irland (dvs de gamla vikingatrakterna) och visade sig allmänt sett vara överlägsna det irländska motståndet i direkta fältslag, då irländarna hade en helt annan militär tradition än normanderna. Denna bestod mest av olika räder och gerillaliknande krigföring. Genom dessa erövringar hade nu den engelske kungen ett fotfäste på Irland och kunde även här göra anspråk på att vara feodalt överhuvud.

Man kan dock fråga sig varför de sabriska kungarna överhuvudtaget intresserar sig för Alarinn? En anledning kanske är att man vill bli av med de värsta rovriddarna/bråkstakarna i Consaber och erbjuder dem därför förläningar i Alarinn. Väl bortom havet kommer de under lång tid vara upptagna med att muta in sina nya förläningar (förmodligen med en hel del våld). Daakkyrkan är förmodligen också mycket aktiv i sitt missionerande vid denna tidpunkt och skulle säkert stödja ett sånt företag. När sabrierna väl etablerat sig i det västliga Alarinn är det ju fritt fram för kyrkans män att missionera i skydd av sabriska riddarlansar.

Sammantaget ser jag alltså en situation där det västliga Alarinn sedan några generationer tillbaks domineras av sabriska förläningar som ömsom samarbetar, ömsom för ett lågintensivt krig mot resten av landet där många léaramklaner fortfarande lever på sitt traditionella vis. Hela tiden missioneras det också intensivt bland alverna. För resten av världen (de som orkar bry sig) är Conrad I rättmätig feodal länsherre över Consaber, Tokon och Alarinn. I verkligheten (precis som i vår värld) sträcker sig hans inflytande inte längre än han med vapenmakt och diplomati kan åstadkomma.

Efter att ha funnit sig i situationen i ett bra tag har nu de ‘fria’ alverna börjat tröttna på situationen. Kanske har Conrad varit kraftigt pådrivande för att expandera det sabriska inflytandet i Alarinn under senare tid, med många fler krav på skatter/tribut och trohetseder från alverna än tidigare. Indrivining av s k skatter sker traditionellt sett medelst räder och härjningståg (eftersom ingen léaramalv frivilligt betalar till nån människosprätt i Calnia) vilka nu ökar i omfattning och våldsamhet. Samtidigt förföljs de alver som inte bekänner sig till Daak i de sabriska områdena allt häftigare (Conrad har kanske också en viss religiös glöd).

I ett försök att lugna situationen skickar till slut de ‘fria’ klanerna en ambassadör till Calnia för att förhandla med kung Conrad. Denne ser dock ingen anledning att förhandla med vad han anser vara rebelliska vassaller och förolämpar den stolta léaramalven å det grövsta (kulturkrock någon?). Detta blir droppen som får bägaren att rinna över and the rest, as they say, is history.

Nu blev det rätt mycket, så jag avvaktar tills vidare med kommentarer på dina övriga frågor. Vill du läsa mer om situationen på Irland så kanske dessa två länkar kan hjälpa dig:

The History of the Royal Galloglas (nationalistiskt gaeliskt perspektiv)

Medieval Irish (1300-1487 AD) (militärhistoriskt perspektiv)

Bägge två behandlar främst de irländska kelternas militära reaktioner på de engelska invasionerna, men ger också vissa inblickar i den politiska situationen.


/Rax, borde egentligen lägga sitt krut på studierna