Nekromanti "Det vore kul om..."

[Bassejr]

Jag ska, som en del av er kanske märkt, leda en Pathfinder fantasy kampanj snart. Jag har stött på ett problem.
Ofta finner jag mig själv, antingen i planeringsstadiet, eller vid spelbordet, med en tanke i stil med "Oh, vad kul det skulle bli om...". Ibland får jag id´eer av den naturen när jag inte ens har en kampanj för ögonen eller ens tänker på rollspel.

Aldeles nyss fick jag en rolig id´e om att mina dimensionsvandrande karaktärer skulle stöta på en karaktär som ser likadan ut, beter sig likadant, och har samma yrke, i varjedimension de kommer till, men som inte känner till att dimensionerna existerar, och inte kan vandra mellan dem. Ungefär som sjuksystern i Pok´emon spelen. En massa olika personer som bara råkar vara likadana.

Så, jag vill höra från er. Vad tycker ni vore kul? Rent story-krok mässigt? Gärna någonting som jag kan omvandla till fantasy och använda i mitt spelledande, men alla tankar är uppskattade. "Det vore kul att spela en gangster och köra i flera spelmöten med att bara prata med folk som man betalar för att göra sig av med konkurenter och folk som vill anlita ens hantlangare", "Det vore kul om spelarna blev uppätna av en enorm hydra, och hela hydrans inanmäte är som en rosa-aktig klibbig dungeon." "Det vore kul om spelarna stötte på en elak trollkarl som gjorde dem stumma och blev tillsagda att ända sättet att få tillbaka deras röster var att hjälpa honom råna oskyldiga handlare och tortera civila", osv. See?

Tack på förhand.

 

[Voldstagg13]

Det vore kul om... (det var en gång...)
En ärketokig trollkarl fick för sig att hans magi enbart fungerar om han innan varje spell måste slå två tärnings
slag: det andra måste vara lägre än föregående värde.
Inte för att han nödvändigtvis måste, men var och en blir ju som bekant salig på sin tro...

 

[Mannen i skogen]

En grej som jag aldrig fått tillfälle att använda, men som jag burkar flina åt tanken på, är följande:

Någon eller några personer har en livsåskådning där de föreställer sig att ingen egentligen "finns" på riktigt. I stället existerar hela världen i fantasin på ett, eller troligare flera, högre väsen. De flesta av dessa väsen styr bara en person i världen, men ett av dessa väsenden är en ledare för de andra och kontrollerar övriga verkligheten. Genom att väsendena samtalar och berättar för varandra så sker händelser i världen.
De som tror så här spekulerar ibland vilka som har ett personligt väsende som kontrollerar dem, och vilka som styrs mer kollektivt av ledar-väsendet. Det anses ju finare att vara den enda figuren för ett av väsendena.
Likadant spekulerar man ibland om vad man befinner sig i för typ av tid. I berättelser kan man ibland hoppa i tiden genom att säga "och flera år förflöt, medan...". Är man inne i en sådan tid i denna verklighet, eller är det ögonblick berättelsen har stannat upp och fördjupar sig i detaljer och dialoger?
Sen kan man hamna i en meta-diskussion: Om det nu är så här, vem bestämde att vi ska ha den här föreställningen om verkligheten? Var det någon i den högre verkligheten som tyckte att det var roligt att vi anar den verkligheten?

---

Lite svårt att få in detta i en spelvärld där bordsrollspel inte existerar, bara...