Faehrengaust
Hero
En sak som jag är dålig på som SL är dialoger mellan SLP'n. Det jag tänker på är scener där det finns flera SLP (och rollpersoner) och de talar med varandra och inte direkt till rollpersonerna.
Delvis kan jag känna att det smått fånigt att prata med sig själv
, men det största problemet är att det stjäl fokus från spelarna. Det blir mer av en "ego-trippad" enmansshow om jag tar i lite. Dessutom är jag nog bara lite fast i gamla mönster på hur jag brukar göra saker.
Men, jag håller på att läsa Witcher-böckerna och märker att författaren, Andrzej Sapkowski, använder dialoger på ett spännande sätt som jag tänker testa.
Det flesta författare (och jag som SL) målar först upp en scen och sedan låter de dialogen utspela sig mellan personerna. Dialogerna tenderar också att vara väldigt fokuserade till ett ämne (det som krävs för att föra handlingen framåt för stunden). Andrzej låter i stället dialogen hoppa mellan flera ämnen och låter även dialogen i sig beskriva scenen genom att personerna pratar om den. Dialogerna är mångtrådade och tjänar många syften vilket också får dem att verka mer levande (nu pratar jag bara om tekniken, inte om personligheterna i sig).
Jag tycker detta verkar väldigt spännande och det skulle kunna vara användbar i rollspelssammanhang. Och jag undrar om någon har använt detta grepp?
Ett exempel, låt oss säga att rollpersonerna i ett tidigare äventyr träffat den mäktiga köpmannen Herr Steiner och är skyldiga honom en tjänst. De har även träffat hans assisten Erik. Nu börjar nästa speltillfälle, alla har satt sig ner, tagit fram sina grejer och fått en full kopp kaffe. Spelet kan börja. Och SL sätter igång så här:
Assistenten Erik kommer fram till bordet och säger: "Jag har levererat meddelandet herr Steiner".
Steiner: "Några problem?"
Erik: "Nej, det gick bra"
Steiner ser verkligen nöjd ut: "Utmärkt. Sätt dig ner vettja! Vi har redan hunnit igenom huvudrätten". Han pekar på bordet framför er där resterna av lyxmiddagen som han bjudit på ligger utspridda. "Men vi har ju efterrätten kvar!" Han vänder sig mot er: "Runda Grisens värdshus är känt för sin körsbärspaj!" Han vinkar till sig en kypare.
"Vad önskas?"
"Körsbärspaj! Och konjak så klart!"
Kyparen ser bekymrad ut: "Vi har tyvärr inte kunnat få tag på körsbär. Den nya skatten på matvaror från halvlängdsmän har gjort att de inte tar sina varor till torget"
Steiner ser arg ut: "Fan ta borgmästaren, det är något ont i görningen med alla dessa skatter på icke-människor, sanna mina ord!"
Kyparen: "Vi har en mycket god äppelpaj"
Steiner: "Låt gå"
Dörren till Runda Grisen öppnas och en uppenbart upprörd adelsdam kommer in.
Steiner: "Hmm, trodde inte ditt meddelande skulle få så snabb effekt Erik" Steiner vänder sig till er: "Det blir nog ingen efterrätt för er del, dags för er att återgälda tjänsten..."
Jag har aldrig testat att starta äventyr/scener på det här sättet, dvs direkt med en dialog utan någon som helst introduktion av plats, tid, etc. Här låter jag i stället plats, tid och en del världsinformation (som kan komma att vara viktigt något senare) vävas in i en dialog.
Det kan såklart även användas i andra situationer än i starten, men jag tänker mig att det är lättast att börja experimentera med tekniken därifrån.
Det jag märkt med Andrzejs dialoger är att de kan antingen börja med att personerna pratar om det Viktiga, men de avbryts eller avbryter självmant då och då för att kommentera annat (saker runt omkring eller en ny person som dyker upp, etc). Det andra alternativet är att de börjar med att prata en massa strunt om omgivningen och sedan avbryts av det viktiga. Båda varianterna funkar bra.
Någon som testat detta? Erfarenheter? Tips?
Delvis kan jag känna att det smått fånigt att prata med sig själv
, men det största problemet är att det stjäl fokus från spelarna. Det blir mer av en "ego-trippad" enmansshow om jag tar i lite. Dessutom är jag nog bara lite fast i gamla mönster på hur jag brukar göra saker.Men, jag håller på att läsa Witcher-böckerna och märker att författaren, Andrzej Sapkowski, använder dialoger på ett spännande sätt som jag tänker testa.
Det flesta författare (och jag som SL) målar först upp en scen och sedan låter de dialogen utspela sig mellan personerna. Dialogerna tenderar också att vara väldigt fokuserade till ett ämne (det som krävs för att föra handlingen framåt för stunden). Andrzej låter i stället dialogen hoppa mellan flera ämnen och låter även dialogen i sig beskriva scenen genom att personerna pratar om den. Dialogerna är mångtrådade och tjänar många syften vilket också får dem att verka mer levande (nu pratar jag bara om tekniken, inte om personligheterna i sig).
Jag tycker detta verkar väldigt spännande och det skulle kunna vara användbar i rollspelssammanhang. Och jag undrar om någon har använt detta grepp?
Ett exempel, låt oss säga att rollpersonerna i ett tidigare äventyr träffat den mäktiga köpmannen Herr Steiner och är skyldiga honom en tjänst. De har även träffat hans assisten Erik. Nu börjar nästa speltillfälle, alla har satt sig ner, tagit fram sina grejer och fått en full kopp kaffe. Spelet kan börja. Och SL sätter igång så här:
Assistenten Erik kommer fram till bordet och säger: "Jag har levererat meddelandet herr Steiner".
Steiner: "Några problem?"
Erik: "Nej, det gick bra"
Steiner ser verkligen nöjd ut: "Utmärkt. Sätt dig ner vettja! Vi har redan hunnit igenom huvudrätten". Han pekar på bordet framför er där resterna av lyxmiddagen som han bjudit på ligger utspridda. "Men vi har ju efterrätten kvar!" Han vänder sig mot er: "Runda Grisens värdshus är känt för sin körsbärspaj!" Han vinkar till sig en kypare.
"Vad önskas?"
"Körsbärspaj! Och konjak så klart!"
Kyparen ser bekymrad ut: "Vi har tyvärr inte kunnat få tag på körsbär. Den nya skatten på matvaror från halvlängdsmän har gjort att de inte tar sina varor till torget"
Steiner ser arg ut: "Fan ta borgmästaren, det är något ont i görningen med alla dessa skatter på icke-människor, sanna mina ord!"
Kyparen: "Vi har en mycket god äppelpaj"
Steiner: "Låt gå"
Dörren till Runda Grisen öppnas och en uppenbart upprörd adelsdam kommer in.
Steiner: "Hmm, trodde inte ditt meddelande skulle få så snabb effekt Erik" Steiner vänder sig till er: "Det blir nog ingen efterrätt för er del, dags för er att återgälda tjänsten..."
Jag har aldrig testat att starta äventyr/scener på det här sättet, dvs direkt med en dialog utan någon som helst introduktion av plats, tid, etc. Här låter jag i stället plats, tid och en del världsinformation (som kan komma att vara viktigt något senare) vävas in i en dialog.
Det kan såklart även användas i andra situationer än i starten, men jag tänker mig att det är lättast att börja experimentera med tekniken därifrån.
Det jag märkt med Andrzejs dialoger är att de kan antingen börja med att personerna pratar om det Viktiga, men de avbryts eller avbryter självmant då och då för att kommentera annat (saker runt omkring eller en ny person som dyker upp, etc). Det andra alternativet är att de börjar med att prata en massa strunt om omgivningen och sedan avbryts av det viktiga. Båda varianterna funkar bra.
Någon som testat detta? Erfarenheter? Tips?
