Din bästa spelstart
- Thread starter Dilandau
- Start date
Vet inte om det är min bästa, men en bra öppning när jag var spelledare var denna: rp hade slagit läger utanför en by. Mitt i natten hör de ett rop på hjälp från skogen samtidigt som de ser att något börja brinna i byn. De måste välja vad de ska agera på.
omedelbart drama och alla spelare fick möjlighet att snabbt och tydligt etablera vilken typ av rollsperson de spelade.
omedelbart drama och alla spelare fick möjlighet att snabbt och tydligt etablera vilken typ av rollsperson de spelade.
Quadrante
Grisbonde
En av de bästa är första scenen i en av mina längsta kampanjer. De kommer hem till en av rollpersonernas hem (gods, de spelar alla av övre skiktet). Pappan står i stora salen och har ett psykbryt framför brasan. Skäller ut dem som är där, mamman, systern och rollpersonen när han kommer in. Även andra som uppenbart inte är där, men de stannar inte för att lyssna utan drar ner till stallet och drar. Där i stunden bestämmer de sig för att rida mot huvudstaden. Dra från den här skiten, men de ska ta omvägen via en handelsstad (by) där denne rollpersons hemliga flickvän bor. Alltihop satte grundtonen, vad de skulle förvänta sig. Hur allt handlar om relationer, familj och självförverkligande.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Öppningen till Apostasy Gambit till Dark Heresy (i en av grupperna jag spellede den).
Startar In Media Rez med rollpersonerna ombord en attackhelikopter (eller dylikt). De tar sig in i ett kapell via taket och hamnar i en eldstrid.
Allt klaffade perfekt. Spelarna gick direkt in i sina roller och tog kommandot över situationen (Så som var tänkt). Striden blev kort och hektisk, där alla tre spelarna fick tillfälle att göra något coolt med sin rollperson som verkligen visade upp vad de var för karaktär.
Inget av det tack vare äventyret, skall sägas (även om jag tycker det var ett coolt äventyr). Det var en kombination av att ha snackat ihop gruppen innan så att alla var inne i sina rollpersoner redan, vi hade alla rätt bra koll på regelsystemet redan så det var inte mycket förvirring där att reda ut. Det äventyret bidrog med var just att gå direkt in i actionen. Vi har alla spelat tillsammans en hel del, och så snart initiativ slåss skärper sig alla och fokuserar.
Och tärningarna var på vår sida, så klart. Jag har inget emot att tärningarna ställer till oreda, det är en del av det som är kul tycker jag. Men här var det så perfekt att alla spelarna lyckades med sina slag för att göra coola saker, och SLP:erna lyckades tillräcklgit ofta med sina slag för att det skulle vara spännande, men de misslyckades tillräckligt mycket för att få stryk av rollpersonerna.
En bra tajt öppning på vad som sen var en jäkligt cool kampanj (om än med lite tweakanden här och var)
Startar In Media Rez med rollpersonerna ombord en attackhelikopter (eller dylikt). De tar sig in i ett kapell via taket och hamnar i en eldstrid.
Allt klaffade perfekt. Spelarna gick direkt in i sina roller och tog kommandot över situationen (Så som var tänkt). Striden blev kort och hektisk, där alla tre spelarna fick tillfälle att göra något coolt med sin rollperson som verkligen visade upp vad de var för karaktär.
Inget av det tack vare äventyret, skall sägas (även om jag tycker det var ett coolt äventyr). Det var en kombination av att ha snackat ihop gruppen innan så att alla var inne i sina rollpersoner redan, vi hade alla rätt bra koll på regelsystemet redan så det var inte mycket förvirring där att reda ut. Det äventyret bidrog med var just att gå direkt in i actionen. Vi har alla spelat tillsammans en hel del, och så snart initiativ slåss skärper sig alla och fokuserar.
Och tärningarna var på vår sida, så klart. Jag har inget emot att tärningarna ställer till oreda, det är en del av det som är kul tycker jag. Men här var det så perfekt att alla spelarna lyckades med sina slag för att göra coola saker, och SLP:erna lyckades tillräcklgit ofta med sina slag för att det skulle vara spännande, men de misslyckades tillräckligt mycket för att få stryk av rollpersonerna.
En bra tajt öppning på vad som sen var en jäkligt cool kampanj (om än med lite tweakanden här och var)
Rickard
Urverk speldesign
Två konventsscenarion, båda till Götterdämmerung.
Regn. En familj med vänner sitter i ett rum med en öppen eldstad i en avlägsen by de kommit till. Alla rollpersoner, förutom en, har på rollformuläret att de var den som dödade fadern i familjen. Familjeläkaren i gruppen har att han ska försöka avslöja vem som dödade honom. Vi spelar ut flashback-scener för att presentera vilken grym gestalt fadern var. Originalscenen slutar med att fadern kommer in genom dörren och sätter sig vid elden.
---
En stor middag står uppdukad när herrskapet har blivit inbjudna till middag till landets krigshjälte. Han frågar dem om veckan som gått, vi spelar ut flashbackscener som mer och mer får spelarna att fråga sig varför de sitter och äter middag med den här mannen tills vi återvänder för sista gången till middagsscenen och de inser att de är där för att berätta att han kommer att dö för de brott han begått.
Regn. En familj med vänner sitter i ett rum med en öppen eldstad i en avlägsen by de kommit till. Alla rollpersoner, förutom en, har på rollformuläret att de var den som dödade fadern i familjen. Familjeläkaren i gruppen har att han ska försöka avslöja vem som dödade honom. Vi spelar ut flashback-scener för att presentera vilken grym gestalt fadern var. Originalscenen slutar med att fadern kommer in genom dörren och sätter sig vid elden.
---
En stor middag står uppdukad när herrskapet har blivit inbjudna till middag till landets krigshjälte. Han frågar dem om veckan som gått, vi spelar ut flashbackscener som mer och mer får spelarna att fråga sig varför de sitter och äter middag med den här mannen tills vi återvänder för sista gången till middagsscenen och de inser att de är där för att berätta att han kommer att dö för de brott han begått.
Last edited:
Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,905
Jag tycker att Oraklets Fyra Ögon började bra! Kampanjen om den femte konfluxen blev i vår spelgrupp ett stort fiasko då spelledaren tröttnade på det hela under Kristalltjuren och började spelleda dåligt med flit. Men under Oraklets Fyra Ögon hade han fortfarande inspiration och äventyret var riktigt roligt!
Jag vet inte om det var spelledaren själv som kom på detta sätt att inleda eller om det står i äventyret. Men en spännande sak händer som jag inte vill spoila och rollpersonerna har kort tid på sig att reagera på det som händer. Spelarna får agera i tur och ordning efter hur högt deras PSY är, men de får inte säga till varandra vad de ska göra utan bara till spelledaren. Det blev riktigt effektfullt. Som sagt, vill inte avslöja vad som händer, men ni som vet, ni vet
Jag vet inte om det var spelledaren själv som kom på detta sätt att inleda eller om det står i äventyret. Men en spännande sak händer som jag inte vill spoila och rollpersonerna har kort tid på sig att reagera på det som händer. Spelarna får agera i tur och ordning efter hur högt deras PSY är, men de får inte säga till varandra vad de ska göra utan bara till spelledaren. Det blev riktigt effektfullt. Som sagt, vill inte avslöja vad som händer, men ni som vet, ni vet
TobiasEkwall
Swordsman
- Joined
- 26 Aug 2007
- Messages
- 772
Det är väl inte en speciell spelstart, men något jag börjat med när jag spelleder klassiskt äventyrande/detektivande (speciellt om det handlar om enkvöllsgrejer) oavsett om det är 20-tal, fantasy eller sci-fi är att alltid köra "ni ska få ett uppdrag"-scenen som en flash back.
Så spelet börjar med att man kommer fram till en spännande plats, person eller bekymret de ska undersöka eller hanter. Och sen ganska snart därefter kör vi mötet-med-uppdragsgivaren.
Jag tycker att det ofta ger en bättre fart på äventyret och spelarna får ändå en möjlighet att ställa frågor till uppdragsgivaren, förhandla om lönen om de vill, men de vet att det tar uppdraget ändå för det är en flash back
Så spelet börjar med att man kommer fram till en spännande plats, person eller bekymret de ska undersöka eller hanter. Och sen ganska snart därefter kör vi mötet-med-uppdragsgivaren.
Jag tycker att det ofta ger en bättre fart på äventyret och spelarna får ändå en möjlighet att ställa frågor till uppdragsgivaren, förhandla om lönen om de vill, men de vet att det tar uppdraget ändå för det är en flash back
Quadrante
Grisbonde
Påminner om hur man i film och litteratur presenteras kärnan i upplevelsen man kan förväntas i det man först möter.
Rickard
Urverk speldesign
Ja, det var länge sedan jag körde med inledande "Ni ska acceptera uppdraget"-scener, eftersom det är ju redan förväntat av dem att acceptera uppdraget. Bättre att bara placera dem någonstans och motivera varför de är just där de är ... eller be spelarna motivera varför.
Nu spelar jag förvisso inte den typen av äventyr längre på samma sätt, men ändå.
Hur man skriver en G E Trent-roman börjar ju alltid in medias res, och det brukar ge rätt balla introscener. Men en introscen som ligger kvar är från … jag tror att det var Psychodrame, från förra årets LinCon. Vi spelade en grupp ungdomar vars vän just tagit livet av sig. Första scenen var begravningen. Min rollperson höll tal och jag grät, i spelets första scen. Väldigt starkt och väldigt bra intro.
The Airborne Toxic Event
Durazac 15. Makes Prozac seem like a decaf latté.
- Joined
- 12 Jun 2024
- Messages
- 155
Vi hade en fin start på vår PF2E kampanj.
Spelarna är alla cirkusartister som i månader har förberetts sig på den första föreställningen och få visa upp sina talanger. De har åkt till en mindre stad och hela lokalbefolkningen är där. Alla är nervösa men exalterade att det äntligen är dags. Då plötsligt hörs ett ljud i de bakre delarna av tälten, det pratas tyst sedan ropar någon "herregud han är död!" Spelarna rusar fram och hittar cirkusdirektören död, fem minuter innan showen skall börja.
Skapade direkt engagemang hos spelarna och de brinner verkligen för cirkusen. 18 månader senare är de hjältar men cirkusen är deras livsblod. Mycket tack vare den starka starten.
Spelarna är alla cirkusartister som i månader har förberetts sig på den första föreställningen och få visa upp sina talanger. De har åkt till en mindre stad och hela lokalbefolkningen är där. Alla är nervösa men exalterade att det äntligen är dags. Då plötsligt hörs ett ljud i de bakre delarna av tälten, det pratas tyst sedan ropar någon "herregud han är död!" Spelarna rusar fram och hittar cirkusdirektören död, fem minuter innan showen skall börja.
Skapade direkt engagemang hos spelarna och de brinner verkligen för cirkusen. 18 månader senare är de hjältar men cirkusen är deras livsblod. Mycket tack vare den starka starten.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,527
Helt ny grupp som vill testa rollspel. Bara nya spelare och jag som spelledare. OSR dungeon crawl kampanj. Alla gör karaktärer med bakgrunder, folk beskriver hur deras karaktärer ser ut och alla är fans av sina/varandras karaktärer. De rollspelar lite på värdshuset. De slår ihjäl tre banditer som försöker råna någon och rollspelar med de räddade NPC:erna. Big damned heroes. Bra stämning. De får en karta över området med flera olika dungeons. En av dem är märkt ”Goblin templet”. De gör inga undersökningar utan går rakt till templet. Det är fullt med vampyrer. Det är en massaker. Alla karaktärerna utom en dör och han får ett ben avslitet så han lyckas precis kräla tillbaks till värdshuset.
Alla är så jävla pumped nu! HÄMND!
Alla gör nya karaktärer och kastar sig över de andra dungeonsen. Målet är HÄMND! När de många sessioner senare kan återvända och mörda vampyrerna är det en enorm höjdpunkt.
Alla är så jävla pumped nu! HÄMND!
Alla gör nya karaktärer och kastar sig över de andra dungeonsen. Målet är HÄMND! När de många sessioner senare kan återvända och mörda vampyrerna är det en enorm höjdpunkt.
Last edited:
Anthrox
Tunnelseende bybo av oanade proportioner.
- Joined
- 8 Jun 2017
- Messages
- 4,365
Nuvarande Alien-äventyret startade jag med att spelarnas rymdskepp kraschat en bra bit ifrån den övergivna månbasen de ska undersöka, och de har fått slumpa för att se hur mycket luft de hade med sig från början. Så deras första steg blev att se om de ens överlevde för att ta sig till platsen de skulle vara på.
Högt tempo kallar vi det för.
Högt tempo kallar vi det för.
Egenskrivet Trail of Cthulhu-äventyr där spelarna agerade en polis som är ansvarig utredare för ett mord samt tre experter på olika områden. Den vanliga utredningen har kört fast så dags att tänka utanför lådan med vad som kan ha hänt (det var inget mord alls, utan en misslyckad ritual).
Bra grejer:
Bra grejer:
- Väldigt tydligt för spelarna vad de förväntas göra. "Ni är här för att lösa mordet på borgmästaren".
- Massor med olika lättfunna ledtrådar att börja dra i. "Ooooh, ska vi börja här eller här eller kanske här?"
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,842
Svårt ämne men äventyret Vulkandalens fångar till mitt Världsrymdens vagabonder har en inledning som brukar falla väl ut. Där vaknar rollpersonerna upp i en nödkapsel som tagit mark på en okänd djungelplanet. Sedan följer en kort tillbakablick som gör tydligt att rollpersonerna inte bara haft otur utan att en okänd fiende lurar någonstans där ute. Knappast originellt men effektivt när det gäller att sätta stämningen och få fart på äventyret.