Nekromanti Din rollperson avslöjar dig ... eller?

[Vimes]

Har vi inte haft den här tråden förut? Jag spelar nästan uteslutande våldsbenägna psykopater i varje fall.

 

[Mutanten]

Och då har vi inte kommit in på att kontexten man spelar i antagligen har större inflytande än underliggande personlighetsdrag, att spela en stöddig kvinna som är krigare i Pendragon är väldigt annorlunda än att spela samma roll i DnD.

Hur vet du det? Hur kan du veta att det inte är samma bakomliggande psykologiska mekanismer?

 

[Mutanten]

Har vi inte haft den här tråden förut? Jag spelar nästan uteslutande våldsbenägna psykopater i varje fall.

Frågan är vad det säger om dig? Det kanske säger att du kände dig ovanligt filatropisk när du vaknade i morse?

 

[RasmusL]

För det första: tillskriv mig inte en åsikt jag aldrig uttryckt, tack.
För det andra, det finns antagligen massor av korrelationer, gör tillräckligt mkt tester och man kommer hitta korrelationer, det är inte det som skulle vara frågan.

Problemet med att dra slutsatser om personen baserat på vilka val någon gör är att människor kan komma till samma slutsats från radikalt olika håll (så det är t.ex möjligt för en människa att rösta på MP utan att tro på chemtrails eller tycka att kolkraft är dåligt), vilket gör att osäkerheten i att försöka korrelera valet till något annat än sig självt tämligen meningslöst.
Och då har vi inte kommit in på att kontexten man spelar i antagligen har större inflytande än underliggande personlighetsdrag, att spela en stöddig kvinna som är krigare i Pendragon är väldigt annorlunda än att spela samma roll i DnD.

Får du information om tillräckligt många val och möjlighet att knyta dessa till exempelvis en enkät och genomtänkta hypoteser så ser jag noll anledning till varför du inte ska kunna hitta några spännande, starka och verkliga samband, faktorer eller kluster.

 

[Arntsen]

Hum, jag har spelat, den skäggiga isbarbaren från arktisbergen, metrosexuell riddare, bonde, lärd, magiker, tjuv, lönnmördare, historialärare med diverse psykologiska problee..genheter (fråga inte det var Kult) bard, datanerd, arbetslös knarkare och så vidare.
Jag har svårt att se hur något av det skulle säga något som helst om mig, multipla personligheter möjligen, men det är vi ganska säkra på att vi inte har.

*Edit, oh oh oh! Gissa saker om mig med

 

[.113]

Du gillar slump, du har gått någon sorts mer avancerad utbildning på gymnasiet åtminstone, säkert fortsatt på högskola också. Du klär dig ordentligt, men ledigt. Du gillar hårdrock. En av dina 3-4 favoritskådespelare är Jack Black. Du dricker gärna öl med dina vänner, men du har alltid kontroll. Jag vill egentligen säga att du faktiskt jobbar som programerare, men det tror jag inte du gör, däremot är du kanske lärare.

 

[kloptok]

Några av mina senaste:

• En bortglömd tonårsflicka som spenderade sina dagar i slottets bibliotek läsandes böcker om urverk och mekaniska konstruktioner. Smög iväg om kvällarna till en spegelblank göl ute i en bortglömd del av skogen där hon funderade över livets stora frågor.
• Ett kringdrivande hyrsvärd som är rätt kasst på sitt jobb och mest är på flykt undan sin familj och sin hemby. Därifrån flydde han ett arrangerat bröllop som han inte var så sugen på. En ganska lat person som väljer de enkla alternativen.
• En äldre kvinnlig byäldste som varit byns hövdings närmaste rådgivare i många år men på senare tid känt sig mer och mer ignorerad och bortglömd. Besviken på sin son, som inte levt upp till de förväntningar hon hade på honom. Slits mellan hederskänslor och pragmatism. Hjälpte eventuellt till på ett eller annat sätt för att sonens tidigare älskarinna blev dödad.
• En forskare som jobbar med att försöka förstå sig på de underliga, enorma, trädliknande utomjordingar som parkerat på ett antal ställen på planeten, men egentligen mest vill göra karriär och bli känd.

Så vad säger det om mig? Jag gissar att vi kan hitta både ett och annat som påminner om mig som person i de här karaktärerna. Men också en hel del saker som inte alls stämmer överens. Jag tror det är svårt att skapa spännande karaktärer som inte kommer åtminstone delvis ur ens egen person. Det är också så jag förstått att många skådespelare tänker när de gestaltar olika roller, att de försöker hitta det i sig själva som kan komma fram i karaktären de ska spela och utgå ifrån det.

 

[Arntsen]

Du gillar slump, du har gått någon sorts mer avancerad utbildning på gymnasiet åtminstone, säkert fortsatt på högskola också. Du klär dig ordentligt, men ledigt. Du gillar hårdrock. En av dina 3-4 favoritskådespelare är Jack Black. Du dricker gärna öl med dina vänner, men du har alltid kontroll. Jag vill egentligen säga att du faktiskt jobbar som programerare, men det tror jag inte du gör, däremot är du kanske lärare.

Inte många rätt där
Gick aldrig på gymnasiet (eller jo ett år på... fordon!) Lyckades däremot mygla in mig på GU (grundkompetens genom komvux + högskoleprov ftw.) och har läst historia, arbetar dock som truckförare, klädseln, mja ledigt är det väl, hårdrock och öldrickarattityd däremot är spot on. Vet inte riktigt om jag betraktar Jack Black som skådespelare, men han är en av de få jag har koll på namnet på, så låt gå

 

[Sapient]

Jag tror det är svårt att skapa spännande karaktärer som inte kommer åtminstone delvis ur ens egen person. Det är också så jag förstått att många skådespelare tänker när de gestaltar olika roller, att de försöker hitta det i sig själva som kan komma fram i karaktären de ska spela och utgå ifrån det.

Nja, skådespelarutbildning idag går ju ofta ut på att lära deltagarna att gestalta känslor och använda egna, starka minnen mm för att levandegöra dem. Och i rolltolkningen innebär det att metodiskt bryta ned sin roll till basala känslolägen, för att sedan stegvis kunna bygga upp den via egna, motsvarande känslor.

Det är en intressant liknelse, för den visar kanske på en del av problemet med att tala om "beröringspunkter" rakt av. Det är känslan som en behöver kunna ha en beröring med, men inte alls dess orsaker eller sammanhang.

För att gestalta sorgen en medeltida kung kunde känna för sina döda barn tex, behöver en inte ha erfarenhet av att vara kung eller av att ha levt på medeltiden, bara hitta en känsla av sorg att anknyta till. (Och sen kan vi ge oss in i en diskussion om autenticitet, tolkningsavstånd och "kände personer på medeltiden sorg på samma sätt som oss?" - men det spelar ingen roll, för det är för publiken som pjäsen spelas...)

Det samma kan, troligen, spela in här. Dvs. beröringspunkten (om den finns) behöver inte alls vara en särskilt synlig "connection" mellan ens vardagliga liv och ens rollperson - den kan vara något underliggande. Det kan vara så att (för att låna Mutantens exempel) "känslan" av att vara läkare (iaf kanske drömmen att bli läkare) liknar känslan av att vara magiker, snarare än iofs gemensamma faktorer som utbildning, social ställning etc.

 

[kloptok]

Nja, skådespelarutbildning idag går ju ofta ut på att lära deltagarna att gestalta känslor och använda egna, starka minnen mm för att levandegöra dem. Och i rolltolkningen innebär det att metodiskt bryta ned sin roll till basala känslolägen, för att sedan stegvis kunna bygga upp den via egna, motsvarande känslor.

Det är en intressant liknelse, för den visar kanske på en del av problemet med att tala om "beröringspunkter" rakt av. Det är känslan som en behöver kunna ha en beröring med, men inte alls dess orsaker eller sammanhang.

För att gestalta sorgen en medeltida kung kunde känna för sina döda barn tex, behöver en inte ha erfarenhet av att vara kung eller av att ha levt på medeltiden, bara hitta en känsla av sorg att anknyta till. (Och sen kan vi ge oss in i en diskussion om autenticitet, tolkningsavstånd och "kände personer på medeltiden sorg på samma sätt som oss?" - men det spelar ingen roll, för det är för publiken som pjäsen spelas...)

Det samma kan, troligen, spela in här. Dvs. beröringspunkten (om den finns) behöver inte alls vara en särskilt synlig "connection" mellan ens vardagliga liv och ens rollperson - den kan vara något underliggande. Det kan vara så att (för att låna Mutantens exempel) "känslan" av att vara läkare (iaf kanske drömmen att bli läkare) liknar känslan av att vara magiker, snarare än iofs gemensamma faktorer som utbildning, social ställning etc.

Absolut, och det är ett bättre sätt att uttrycka det på. Att lära sig hitta knappar inom sig att "trycka på" för att trigga olika känslor. Det var nog egentligen mer det jag tänkte på. Men sedan är det nog lättare att i praktiken levandegöra till exempel sorgen över att ha mist en närstående om man faktiskt har gjort det än om man behöver använda någon annan upplevelse för att gestalta de känslorna. Det är väl å andra sidan lite av det som skiljer en riktigt bra skådespelare från en inte riktigt lika bra.

Den stora frågan som jag ser det är hur man översätter mellan basala "byggstenar" för känslor och personlighet (för den matematiskt sinnade: typ som basvektorer som spänner upp rummet av personligheter) och siffrorna som står på rollformuläret. Det blir nog lätt väldigt godtyckligt. Och utan en sådan översättning är det väldigt svårt att göra någon form av empiriska tester.

 

[RasmusL]

Kan tilläggas att jag inte tror att det går att generalisera kvalitativa bedömningar endast utifrån karaktärsval i stil med dem som prövats här i tråden på något pålitligt sätt. Givet kan karaktärsvalen användas som en del av en kvalitativ utvärdering av någon men som isolerad företeelse, utan kvantitativ uppbackning? Mja.

 

[Sapient]

Den stora frågan som jag ser det är hur man översätter mellan basala "byggstenar" för känslor och personlighet (för den matematiskt sinnade: typ som basvektorer som spänner upp rummet av personligheter) och siffrorna som står på rollformuläret. Det blir nog lätt väldigt godtyckligt. Och utan en sådan översättning är det väldigt svårt att göra någon form av empiriska tester.

Då tror jag vi är överens. Men då är vi också, är jag ganska säker på, inne på något annat än Mutantens ursprungsfråga. Detta gäller ju beröringspunkter i rollspelandet, i gestaltningen av rollpersonen och dess personlighet.

Det kan mycket väl vara så, att det - åtminstone i en rollspelares tidiga erfarenheter (åtminstone för många) - sammanfaller. Både val av roll (yrke, koncept, stats - allt numeriskt, konkret) och val av personlighet och gestaltning ligger närmare en själv, och sedan gradvis utvidgas.

Men då tror jag ändå att det i grunden är olika saker. Jag har träffat rollspelare som alltid spelar samma karaktär (i betydelsen personlighet och uppförande) oavsett om det är en alvmagiker eller en space marine-hårding. Och jag har träffat rollspelare som är helt oförutsägbara vad gäller vad deras nästa karaktär kommer att vara, även om det på pappret kunde vara exakt samma som den förra.

 

[RasmusL]

Men då tror jag ändå att det i grunden är olika saker. Jag har träffat rollspelare som alltid spelar samma karaktär (i betydelsen personlighet och uppförande) oavsett om det är en alvmagiker eller en space marine-hårding. Och jag har träffat rollspelare som är helt oförutsägbara vad gäller vad deras nästa karaktär kommer att vara, även om det på pappret kunde vara exakt samma som den förra.

...och det har väl potential att säga en hel del om spelaren?

 

[Sapient]

...och det har väl potential att säga en hel del om spelaren?

Ja, det gör det ju uppenbart. Tex om dennes fantasi (eller brist på)...

Men det är inte alldeles nödvändigtvis enkelt att pricka in vad det säger om spelarens LIV - för där måste inte nödvändigtvis finnas någon uppenbar eller stark koppling. I det senare fallet, med stor omväxling mellan rollerna, är det nog uppenbart vad jag menar - men även den med samma personlighet från rollperson till rollperson, kan ju spela en som ligger långt från hen själv. (Det har jag sett exempel på, likaväl som motsatsen.)

Men det är ju ett ganska subjektivt intryck, och jag kan inte säga att jag då tänkte på det och gjorde några särskilt noggranna observationer...

 

[Lupus Maximus]

Allt har potential att säga något, men det är lätt att man saknar vital information (t.ex. man är för insnöad själv på escapistisk eller wishful fulfillment-spelande och inte har en aning om exploratistisk agenda) eller att någon fördom gör att man misstolkar informationen.

Desto mer man vet om spelaren i övrigt, desto större är sannolikheten att det man läser in är korrekt. Men sannolikheten är större att det är för att personen har hunnit nämna det själv tidigare i annat sammanhang. :wink:

 

[azzmazzter300]

Interiör: Psykologkontor

Psykolog: "Jag skulle vilja att vi testar en liten övning, har du hört talas om rollspel?"
Patient: "Öh, är inte det när folk klär ut sig till skolflickor och lärare och sånt när dom har sex va?"
Psykolog: "Ja, det kan det vara, men i den här kontexten så talar jag om bordsrollspel, där folk träffas runt ett bord och upplever en berättelse tillsammans."
Patient: [ser ut som ett levande frågetecken]
Psykolog: "Här, låt mig ge ett exempel: [psykologen plockar fram ett vältummat exemplar av Sagan om Ringen - Rollspelet och börjar läsa] Vad är ett rollspel..."

 

[Mutanten]

Interiör: Psykologkontor

Psykolog: "Jag skulle vilja att vi testar en liten övning, har du hört talas om rollspel?"
Patient: "Öh, är inte det när folk klär ut sig till skolflickor och lärare och sånt när dom har sex va?"
Psykolog: "Ja, det kan det vara, men i den här kontexten så talar jag om bordsrollspel, där folk träffas runt ett bord och upplever en berättelse tillsammans."
Patient: [ser ut som ett levande frågetecken]
Psykolog: "Här, låt mig ge ett exempel: [psykologen plockar fram ett vältummat exemplar av Sagan om Ringen - Rollspelet och börjar läsa] Vad är ett rollspel..."

Psykologen kan hoppa över det inledande kapitlet och gå direkt på kapitlet som handlar om hur man skapar en rollperson:

Psykologen: Kommer du ihåg att du fyllde i MADRS-självskattningsformulär för depression sist du var här?
Patient: Ja.
Psykologen: I dag tänkte jag att du skulle få fylla i ett nytt självskattningsformulär.
Patient: Visst.
Psykologen: Bra. Då får jag be dig fylla i det här rollformuläret som hör till 80-talsrollspelet Drakar och Demoner. Föreställ dig att du lever i en värld som heter Ereb Altor och som inte är helt olik Tolkiens fantasyvärld i Sagan om Ringen. Hur stark resp hur intelligent behöver du vara för att klara dig i den världen tror du? Vad skulle du vilja arbeta med? Vilka vapen behöver du ha för att överleva? Jag kommer att ge dig olika alternativ genom att läsa i den här regelboken för dig.
Patient: Jag väljer att bara en bländande vacker krigare med svällande muskler och med ett stort jävla tvåhandssvärd!
Psykologen: Det hade jag på känn att du skulle välja sett till dina övriga symptom, mumlar psykologen samtidigt som han/hon nickar insiktsfullt.

 

[Mutanten]

Det samma kan, troligen, spela in här. Dvs. beröringspunkten (om den finns) behöver inte alls vara en särskilt synlig "connection" mellan ens vardagliga liv och ens rollperson - den kan vara något underliggande. Det kan vara så att (för att låna Mutantens exempel) "känslan" av att vara läkare (iaf kanske drömmen att bli läkare) liknar känslan av att vara magiker, snarare än iofs gemensamma faktorer som utbildning, social ställning etc.

Ja det är ju det jag är inne på ja. Jag tror inte att lekmän kan komma till annat än ganska självklara insikter om spelaren bakom rollpersonen utan jag tror det krävs åtminstone lite kunskap i psykologi för att se spelarens personlighet avspegla sig i rollpersonen.

Det är också därför jag inte tror att spelaren som troligtvis kommer att bli läkare som vuxen behöver vara specifikt helare till yrket i rollspelet. Det räcker att spelarens yrkesval för rollpersonen tillhör rätt kategori yrken och att yrket tillsammans med att andra val pekar i samma riktning.

Man kan väl säga att jag tror att analysen måste vara så djup att en vanlig spelare inte har en chans att lura analysen genom att göra en för spelaren ovanlig rollperson. Sedan beror nog väldigt mycket på hur ingående rollformuläret är. Ett rollformulär som består av tex en A4-sida med rollpersonens bakgrund säger nog mycket mer om spelaren än vad tex grundegenskaperna gör.

 

[Mutanten]

Desto mer man vet om spelaren i övrigt, desto större är sannolikheten att det man läser in är korrekt. Men sannolikheten är större att det är för att personen har hunnit nämna det själv tidigare i annat sammanhang. :wink:

Det räknar inte jag som att se spelaren bakom rollpersonen genom att analysera rollformuläret och hur rollpersonen fungerar i spel. Jag syftar på fall där spelaren helst är totalt okänd för den som analyserar rollpersonen. Det är fusk om spelaren bakom rollpersonen redan är känd för analytikern som ska försöka förstå vilken personlighet spelaren har baserat på spelarens rollpersoner.

Tillvägagångssättet du beskriver påminner om hur jag upplever att många genusforskare "forskar" dvs man bestämmer medvetet eller omedvetet vad "forskningen" ska utmynna i för slutsats och sedan "forskar" man lite och simsalabim så har man ett resultat som "bevisar" det man redan från början bestämt sig för. Så forskar ingen seriös människa som söker insikt om verkligheten. Självklart kan inte "rollpersonanalysens" tillförlitlighet beräknas utifrån att spelare som är kända av analytikern sedan förut bedöms baserat på deras rollpersoner.

 

[Lupus Maximus]

Då kommer din "forskning" vara lika tillförlitlig som den du anklagar.