Inkognito;n176329 said:
Edit (i vanlig ordning): Jag fann en intressant länk där iaf jag tycker att Uvell har starka argument i frågan:
http://www.uvell.se/2016/02/08/myter...ingen-30535314
Det tycker inte jag att hon har, konstigt nog.
Jag tycker (tyvärr) att RWU ofta har en slängig, slarvig debattstil - ibland har hon bra poänger, som hon hamrar sönder eller tappar pga att hon begår enkla slarvfel.
Här tycker jag hon börjar med att ganska typiskt överdriva grovt när hon påstår att öronmärkta månader i föräldraförsäkringen ska påverka jämställdheten "i samhällets alla vrår". Vem har sagt det? Motiven brukar ju formuleras ganska klart - det är framför allt löneskillnader på arbetsmarknaden.
(Och i viss mån svårigheter för kvinnor att få vissa jobb, där "kulturen" på arbetsplatserna ofta är att "här jobbar vi jämt, man måste vara beredd att satsa 100% - och då duger det inte att plötsligt komma på att man vill ha barn också". Men då finns det också en medvetenhet att för att förändra sådana värderingar, så tar det betydligt längre tid.)
Sen är hon (i ganska många inlägg) lite tjatig med ordet "ideologisk" - som i "ideologiska glasögon", "pekpinnar" och vad nu allt som tydligen kan hysa ideologier... Det blir lite "You keep using that word, I don't think it means what you think it means" över det hela till slut. Framför allt när det kommer från en person som också har tydliga ideologiska värderingar och uttrycker dem.
Det är sant att ökningen av männens uttag tog ett steg uppåt redan innan den första öronmärkta månaden infördes. (Och det finns säkert de som missat det och hävdar något annat, likt det hon citerar.) Men hon gör ett stort nummer av en mycket marginell nedgång året efter. ("Uttaget minskade dessutom från 1994 till 1999, från 11,4 % 1994 till 10,6 % En minskning med 0,8 procentenheter", något hon också återkommer till ett par gånger för säkerhets skull.)
Fast, tja, det där är ju bara en poäng om hon har rätt om premisserna, dvs. dels att det allmänt förväntades en omedelbar uppgång och dels att den då uteblev - och blev en liten tillbakagång. Men det har hon inte.
Dessutom missar hon helt att den marginella minskningen, är en statistisk artefakt - föräldraförsäkringen ökades ju samtidigt på. Även om män tog ut ett större _antal_ dagar 1995 än 1994, så var den ökningen inte så stor att deras _andel_ ökad - och samtidigt infördes ju 30 till dagar, öronmärkta för kvinnan, så därför blev resultatet en marginell minskning.
Det ger inte så stort förtroende, tycker jag.
(Lite samma effekt fanns faktiskt också när den andra månaden infördes - men då ökades det totala antalet dagar bara med 30, alltså hälften av det antal som öronmärktes för endera föräldern. Den blev därför inte så märkbar att mäns totala andel sjönk.)
Det samma gäller ju hennes försök att leda sina premisser i bevis. Den där "omedelbara effekten" som det talas om i artikeln hon länkade till, är ju något annat än den omedelbara effekt som hon tillskriver "kvoteringsivrarna".
För den som läser artikeln, framgår det ju att den huvudsakligen handlar om män som inte tar ut några dagar alls: "I Försäkringskassans siffror över barn födda 1994, året före den första pappamånaden infördes, hade drygt femtio procent av papporna inte tagit ut en enda dag de första två åren."
Och där skedde verkligen en omedelbar förändring - en stor andel gick från att ta ut noll dagar till att ta ut iaf en del (även om många fortfarande, om jag minns rätt, hamnade under 30 dagar inom de första två åren).
Också ett ganska basalt misstag, kan jag tycka.
Den poäng jag tycker att hon har, är att effekten tycks vara avtagande - att ökningstakten av mäns uttag, har minskat.
Men det säger inte riktigt det hon vill - eftersom det är kopplat till bland annat det fenomen som nämndes i de länkade artiklarna (och har nämnts här i tråden). Medan vissa grupper av män har ökat sitt uttag mer, har andra legat still eller ökat från noll till en låg nivå. Enligt SvT-artikeln är det ju 23 procent (de avrundar uppåt till "var fjärde", SvD har en liknande artikel, de avrundar nedåt till "var femte pappa"...) som fortfarande inte tar ut något alls.
Den gruppen minskade alltså från ca 50% 1994 till ungefär 23% 2014 (jag utgår som sagt från att rapporterna behandlar data från föregående år). Men har vad jag kan förstå legat still på ungefär den nivån en tid nu.
Det är i så fall något som mycket väl kan förklara den avtagande ökningstakten. Hennes data (de hon "beställt från Försäkringskassans statistikavdelning" behandlar ju det samlade uttaget i hela populationen.
När många ökar från noll eller mycket litet uttag, och antagligen inte bara tar ut en handfull dagar, så ger det ju en stor ökning relativt sett. I de grupper som redan hade ett relativt sett högt uttag, blir ökningen inte lika dramatisk om de ökar med några dagar på marginalen.
Därefter har en försvarlig portion av de tidigare "nollarna" etablerat ett uttag, så nu sker deras ökning också som ökningar på marginalen. Men istället för att nya grupper av "nollare" kommer till, så ligger den andelen relativt stabil.
Ja, då har ju effekten självklart avtagit.
Men då beror det på att den grupp som fortfarande avstår är mer "resistent" mot kvoteringen som åtgärd. Det kan vi väl för all del tycka är ett misslyckande - men inte på det sätt som RWU vill få det till.