wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Hushållerska.
En bostad med så högt i tak att jag kan träna (med mina påkar och svärd) hemma.
En bostad med så högt i tak att jag kan träna (med mina påkar och svärd) hemma.
Nekromanti Ditt (nästan) ouppnårliga mål
- Thread starter Big Marco
- Start date
Driva ett atinkvariat eller bokhandel i samma storleksordning som... tja.. den i Black Books. Och den ska gå runt så att jag inte svälter och kan betala min hyra. För att det ska vara realistiskt måste jag dock antagligen sälja pornografi, lotto, trav, dvder, papper, tidningar och lösviktsgodis för att bara gå runt.
Storuggla, it's Moran and Bailey!
Storuggla, it's Moran and Bailey!
Rising
Vila i frid
Re: Ditt (nästan) ouppnåliga mål
Utan inbördes ordning:
Bli stammis på ett charmigt pilsnerställe
Jag skulle vilja ha en gammal otrendig pub, med enkla anspråkslösa gäster och ägare; och där skulle jag kunna gå in och folk skulle veta vem jag var och börja prata. Jag skulle säga "det gamla vanliga" till personalen, prata ut med den insiktsfulla bartendern, och även sällskapa med de andra stammisarna. Det kulle vara lite som Cheers, eller kanske som Zeke's. Det vore toppen.
Göra ett klassiskt plattformsspel och ett sidscrollande SHMUP
Det här är något jag velat göra i hela mitt liv. Jag kom ganska långt när jag programmerade sådana spel i AMOS i gymnasiet, men på den tiden räckte inte min Amiga 500+ till riktigt, och spelen blev ganska långsamma eller så behövde jag på annat sätt kompromissa med mina visioner. Idag - med de enorma datorresurserna - så borde det vara vansinnigt enkelt att använda någon enkel BASIC-variant och lita på att datorkraften skulle räcka för att hantera alla nödvändiga spritar. Det är ju rent löjligt, egentligen. Varför gör jag inte ett sånt här spel!? Jag älskar dem ju, och borde ju ha tillräckligt med originella idéer för att skapa utmanande banor och utmaningar.
Sex med två tjejer samtidigt. En blondin och en brunett.
Well... Det kan man ju inte komma ifrån.
Leva hela mitt liv virtuellt
Det här är min stora dröm och (realistiska) ambition: Att sluta leva i kött- och svettvärlden, och helt och hållet gå över till att bli ett virtuellt väsen i en datorgenererad verklighet. Jag vet inte om man kommer kunna scanna av min hjärna och behålla hela min personlighet på en hårddisk, eller om man kommer behöva hålla min hjärna i en guldfiskskål, men oavsett hur det än behöver lösas tekniskt, så vill jag verkligen bli en helt virtuell varelse och leva hela mitt liv i någon sorts 3D-genererad drömvärld.
Jag har redan börjat bygga upp denna drömvärld i min fantasi; det ska bli ett enormt aztektempel från vars fasader det hänger stora kopparfat ur vilka det brinner flackande, sotsvarta lågor. Innuti så går det mesta i mörkgrönt kakel, jade och mässing; och mitt tronrum kommer vara en stor bassäng med mörkt, berusande vatten på vars yta det ligger näckrosblad. Jag kommer sitta i vattnet i form av en stor, exotisk bönsyrsa - och hela tiden bli uppassad av ett harem av negresser med bladguldsornaterade kroppar.
Eller fan, skapa något överhuvudtaget
Jag har ganska låga anspråk egentligen. Bara någonting, vad som helst. Det skulle vara askul. Sen kan jag dö, bara jag får lämna efter mig något.
Bli en punkflickas pojkvän
Om jag fick leva om mitt liv så är det detta jag skulle lägga allt mitt fokus på. Det finns ju inte längre punkflickor i min ålder, och när jag var ung så var jag precis den sortens lama snubbe som ingen punkflicka skulle ta i med tång.
Men så fort jag ser någon strulig liten tuffing med skinn på näsan, osentimental attityd och ett för stort självhävdelsebehov så blir jag omedelbart blixtförälskad. Sådana där tjejer som kan tillintetgöra vem som helst med en enkel suck och ett himlande med sina ögon. De som verkar så mycket vuxnare, erfarnare och visare än alla andra. Jag skulle vilja stå vid en sådan tjejs sida; vara hennes bollplank, hjälpa henne, uppmuntra henne, trösta henne och följa henne varthän hon än önskade gå.
Eller; det är något jag skulle ha velat göra i mitt liv. Något jag ångrar att det aldrig blev av. Det är möjligt att även om jag kunde leva om mitt liv, så skulle de kanske ha genomskådat mig direkt. Jag kanske inte har det minsta lilla punkighet inom mig. Men det skulle ha varit värt att försöka. Det är något jag aldrig kommer att sluta tro:
Allt jag har idag - vilket iofs inte är mycket - skulle vara värt att offra om jag så bara fick en minimal liten fåfäng förhoppning om att bli en punkflickas pojkvän.
Självmord
Jag vill inte dö efter att livet de facto tagit slut. Det vore som att ha gått till en skittråkig fest hos några idioter, och sedan behöva sova över hos dem för att alla tåg slutat gå.
Nej, jag vill liksom visa för världen att jag hela tiden hatat att leva. Att jag aldrig varit tacksam för något jag fått uppleva. Likt ett litet barn som blivit tillsagd att gå upp på sitt rum så vill jag liksom springa uppför trapporna och drämma igen dörren med en högljudd smäll, bara för att visa dem att jag trotsar dem - även om jag måste göra det på deras villkor.
Utan inbördes ordning:
Bli stammis på ett charmigt pilsnerställe
Jag skulle vilja ha en gammal otrendig pub, med enkla anspråkslösa gäster och ägare; och där skulle jag kunna gå in och folk skulle veta vem jag var och börja prata. Jag skulle säga "det gamla vanliga" till personalen, prata ut med den insiktsfulla bartendern, och även sällskapa med de andra stammisarna. Det kulle vara lite som Cheers, eller kanske som Zeke's. Det vore toppen.
Göra ett klassiskt plattformsspel och ett sidscrollande SHMUP
Det här är något jag velat göra i hela mitt liv. Jag kom ganska långt när jag programmerade sådana spel i AMOS i gymnasiet, men på den tiden räckte inte min Amiga 500+ till riktigt, och spelen blev ganska långsamma eller så behövde jag på annat sätt kompromissa med mina visioner. Idag - med de enorma datorresurserna - så borde det vara vansinnigt enkelt att använda någon enkel BASIC-variant och lita på att datorkraften skulle räcka för att hantera alla nödvändiga spritar. Det är ju rent löjligt, egentligen. Varför gör jag inte ett sånt här spel!? Jag älskar dem ju, och borde ju ha tillräckligt med originella idéer för att skapa utmanande banor och utmaningar.
Sex med två tjejer samtidigt. En blondin och en brunett.
Well... Det kan man ju inte komma ifrån.
Leva hela mitt liv virtuellt
Det här är min stora dröm och (realistiska) ambition: Att sluta leva i kött- och svettvärlden, och helt och hållet gå över till att bli ett virtuellt väsen i en datorgenererad verklighet. Jag vet inte om man kommer kunna scanna av min hjärna och behålla hela min personlighet på en hårddisk, eller om man kommer behöva hålla min hjärna i en guldfiskskål, men oavsett hur det än behöver lösas tekniskt, så vill jag verkligen bli en helt virtuell varelse och leva hela mitt liv i någon sorts 3D-genererad drömvärld.
Jag har redan börjat bygga upp denna drömvärld i min fantasi; det ska bli ett enormt aztektempel från vars fasader det hänger stora kopparfat ur vilka det brinner flackande, sotsvarta lågor. Innuti så går det mesta i mörkgrönt kakel, jade och mässing; och mitt tronrum kommer vara en stor bassäng med mörkt, berusande vatten på vars yta det ligger näckrosblad. Jag kommer sitta i vattnet i form av en stor, exotisk bönsyrsa - och hela tiden bli uppassad av ett harem av negresser med bladguldsornaterade kroppar.
Eller fan, skapa något överhuvudtaget
Jag har ganska låga anspråk egentligen. Bara någonting, vad som helst. Det skulle vara askul. Sen kan jag dö, bara jag får lämna efter mig något.
Bli en punkflickas pojkvän
Om jag fick leva om mitt liv så är det detta jag skulle lägga allt mitt fokus på. Det finns ju inte längre punkflickor i min ålder, och när jag var ung så var jag precis den sortens lama snubbe som ingen punkflicka skulle ta i med tång.
Men så fort jag ser någon strulig liten tuffing med skinn på näsan, osentimental attityd och ett för stort självhävdelsebehov så blir jag omedelbart blixtförälskad. Sådana där tjejer som kan tillintetgöra vem som helst med en enkel suck och ett himlande med sina ögon. De som verkar så mycket vuxnare, erfarnare och visare än alla andra. Jag skulle vilja stå vid en sådan tjejs sida; vara hennes bollplank, hjälpa henne, uppmuntra henne, trösta henne och följa henne varthän hon än önskade gå.
Eller; det är något jag skulle ha velat göra i mitt liv. Något jag ångrar att det aldrig blev av. Det är möjligt att även om jag kunde leva om mitt liv, så skulle de kanske ha genomskådat mig direkt. Jag kanske inte har det minsta lilla punkighet inom mig. Men det skulle ha varit värt att försöka. Det är något jag aldrig kommer att sluta tro:
Allt jag har idag - vilket iofs inte är mycket - skulle vara värt att offra om jag så bara fick en minimal liten fåfäng förhoppning om att bli en punkflickas pojkvän.
Självmord
Jag vill inte dö efter att livet de facto tagit slut. Det vore som att ha gått till en skittråkig fest hos några idioter, och sedan behöva sova över hos dem för att alla tåg slutat gå.
Nej, jag vill liksom visa för världen att jag hela tiden hatat att leva. Att jag aldrig varit tacksam för något jag fått uppleva. Likt ett litet barn som blivit tillsagd att gå upp på sitt rum så vill jag liksom springa uppför trapporna och drämma igen dörren med en högljudd smäll, bara för att visa dem att jag trotsar dem - även om jag måste göra det på deras villkor.
Rickard
Urverk speldesign
Få ett jobb.
Vara skådespelare.
Hångla med Nicole Kidman.
Antar att det skulle ske i den ordningen också, om allt skulle infrias.
Ett mål som jag aldrig trodde skulle infrias är att jag har börjat gå på teater. Det beror mest på att tjejen är teaterintresserad och har varit med i amatörteater (dock vägrar hon att rollspela, för det kräver improvisation).
/Han som ska iväg om två timmar och se Röda Nejlikan som han idag fick höra var en musikal, men hoppas på en trevlig stund trots att han ogillar musikaler
Vara skådespelare.
Hångla med Nicole Kidman.
Antar att det skulle ske i den ordningen också, om allt skulle infrias.
Ett mål som jag aldrig trodde skulle infrias är att jag har börjat gå på teater. Det beror mest på att tjejen är teaterintresserad och har varit med i amatörteater (dock vägrar hon att rollspela, för det kräver improvisation).
/Han som ska iväg om två timmar och se Röda Nejlikan som han idag fick höra var en musikal, men hoppas på en trevlig stund trots att han ogillar musikaler
Krille
Super Moderator
Ta med en söt rödhårig flicka med rävsvans så är du högst välkommen.
En perfekt värld. Det finns inga länder, världen styrs av ett världsråd. Dödstraffet är avskaffat, tortyr är avskaffat, dom männskliga rättigheterna respekteras.
Solceller i Sahara ger hela världen gratis el. Pengarna är avskaffade, människor har blivit så goda i allmänhet av det perfekta samhället dom lever i att brott hålls på absoluta minimum. Vapen har sedan länge avskaffats.
Och jag har varit den drivande kraften i detta, som ett livsverk.
Jag tror att det här kommer att hända för eller senare, men att jag skulle lyckas med allt det här är som ett nästan ouppnårligt livsmål.
Solceller i Sahara ger hela världen gratis el. Pengarna är avskaffade, människor har blivit så goda i allmänhet av det perfekta samhället dom lever i att brott hålls på absoluta minimum. Vapen har sedan länge avskaffats.
Och jag har varit den drivande kraften i detta, som ett livsverk.
Jag tror att det här kommer att hända för eller senare, men att jag skulle lyckas med allt det här är som ett nästan ouppnårligt livsmål.
solvebring
Superhero
Lyckas som författare samt vara med och tillverka ett publicerat, officiellt rollspel.
<ul type="square">[*]Vara en sån person på ett forum som alla känner till, som har jättehög postcount och allmänt är så viktig att forumet "inte skulle vara det samma" enligt alla om man försvann. Ouppnåeligt för att jag så sällan har något att säga och lider av villfarelsen att det krävs ett budskap för att posta.
[*]Bli riktigt galet ägig på typ Guitar Hero eller dansmatta. För att det är så sjukt härligt att bara dra fram sina skillz efter att alla andra misslyckats och visa var skåpet ska stå. Jag har upplevt det i vissa sällskap, men jag har inget spel jag är bättre än alla andra jag känner på.
[*]Ha hela min garderob uppbyggd av kläder från ThinkGeek.com.
[*]Som någon tidigare sagt, leva mitt liv virtuellt, eller åtminstone med Augmented Reality. Gärna ha varit den som uppfann det/gjorde det tillgängligt.
[*]Bygga/ha något coolt spel helt mekaniserat. Drömmen vore Robo Rally, med skenor i metallbordet och programmen på hålkort man sätter in i slots som sedan executas automatiskt i rätt prioritet. Den borde drivas av en ångmaskin i rummet bredvid, men om det är svårt kan jag nöja mig med en elmotor. Komplexiteten i spelet kanske ändå kräver en smärre Babbagemaskin under golvet.
[/list]
Slutligen måste jag vara språkpolis, det har stuckit mig i ögonen ett tag nu: ouppnåeliga, inte ouppnårliga.
[*]Bli riktigt galet ägig på typ Guitar Hero eller dansmatta. För att det är så sjukt härligt att bara dra fram sina skillz efter att alla andra misslyckats och visa var skåpet ska stå. Jag har upplevt det i vissa sällskap, men jag har inget spel jag är bättre än alla andra jag känner på.
[*]Ha hela min garderob uppbyggd av kläder från ThinkGeek.com.
[*]Som någon tidigare sagt, leva mitt liv virtuellt, eller åtminstone med Augmented Reality. Gärna ha varit den som uppfann det/gjorde det tillgängligt.
[*]Bygga/ha något coolt spel helt mekaniserat. Drömmen vore Robo Rally, med skenor i metallbordet och programmen på hålkort man sätter in i slots som sedan executas automatiskt i rätt prioritet. Den borde drivas av en ångmaskin i rummet bredvid, men om det är svårt kan jag nöja mig med en elmotor. Komplexiteten i spelet kanske ändå kräver en smärre Babbagemaskin under golvet.
[/list]
Slutligen måste jag vara språkpolis, det har stuckit mig i ögonen ett tag nu: ouppnåeliga, inte ouppnårliga.
Att bli en gammal hederlig militärdiktator. I alla offentliga sammanhang syns jag iförd uniform, överöst med medaljer som jag tilldelat mig själv.
Den exekutiva makten överlåter jag annars mestadels åt en skara lojala töntar som tycker att sånt är kul, medan jag själv mest spenderar tiden med att spy galla över kapitalismen i enorma massmöten och inför FN:s samlade delegater, övervaka militärparader och rumla runt med mina konkubiner i mitt harem.
När jag blir äldre pensionerar jag mig efter att återigen ha omformat samhällsystemet till ett mer syndikalistiskt sådant, och spenderar mina sista dagar som regissör och författare. Efter min död så deifieras jag och min kropp balsameras. Jag utnämns trots mitt kliniskt döda tillstånd till "evig president" och fortsätter formellt att regera från andra sidan graven, i all evighet.
Den exekutiva makten överlåter jag annars mestadels åt en skara lojala töntar som tycker att sånt är kul, medan jag själv mest spenderar tiden med att spy galla över kapitalismen i enorma massmöten och inför FN:s samlade delegater, övervaka militärparader och rumla runt med mina konkubiner i mitt harem.
När jag blir äldre pensionerar jag mig efter att återigen ha omformat samhällsystemet till ett mer syndikalistiskt sådant, och spenderar mina sista dagar som regissör och författare. Efter min död så deifieras jag och min kropp balsameras. Jag utnämns trots mitt kliniskt döda tillstånd till "evig president" och fortsätter formellt att regera från andra sidan graven, i all evighet.
Man Mountainman
Storsvagåret
Ett till
Jag tyckte det var lite tråkigt med alla självcentrerade mål i tråden, så här är ett som är lite mer allmängiltigt:
Jag vill delta i upprättandet av en upplyst, demokratisk, socialistisk världsstat som skapar fred och förbrödring mellan folken och gör slut på fattigdom, förtryck och miljöförstörelse.
/Kalle, realist
Jag tyckte det var lite tråkigt med alla självcentrerade mål i tråden, så här är ett som är lite mer allmängiltigt:
Jag vill delta i upprättandet av en upplyst, demokratisk, socialistisk världsstat som skapar fred och förbrödring mellan folken och gör slut på fattigdom, förtryck och miljöförstörelse.
/Kalle, realist
Den modesta varianten:
Att komma ut som färdigutbildad lärare, få jobb på en arbetsplats där ledningen inte är dum i huvudet och jag får friheten att jobba som jag vill, hitta en intelligent flicka som trots sin intelligens vill ha mig, och slå mig ner någonstans som vare sig är för stort (stockholm etc) eller för litet, utan precis lagom. Om fler människor än när jag föddes faktiskt tänker igenom sina beslut eller försöker se fler sidor av saker och ting när jag dör tack vare mig, då dör jag lycklig.
Den mindre modesta varianten:
Att genom min livsgärning inspirera och sprida uppfattningar, tanke och idéer som sprider sig likt ringar på vattnet och i slutänden får det moderna kapitalistiska konsumtionssamhället att falla samman under sin egen tyngd till förmån för en värld befriad från egoism, tävlingsinstinkter, våldsamhet och vapen, och där människan lever i harmoni med sig själv och sin natur, samtidigt som den enorma utvecklingsboost som kommer av att människor samarbetas används för att skapa en så bra värld som möjligt för alla inblandade.
Ungefär lika troliga båda två, skulle jag tro. Får jag en av dem så kan jag dö lycklig.
Att komma ut som färdigutbildad lärare, få jobb på en arbetsplats där ledningen inte är dum i huvudet och jag får friheten att jobba som jag vill, hitta en intelligent flicka som trots sin intelligens vill ha mig, och slå mig ner någonstans som vare sig är för stort (stockholm etc) eller för litet, utan precis lagom. Om fler människor än när jag föddes faktiskt tänker igenom sina beslut eller försöker se fler sidor av saker och ting när jag dör tack vare mig, då dör jag lycklig.
Den mindre modesta varianten:
Att genom min livsgärning inspirera och sprida uppfattningar, tanke och idéer som sprider sig likt ringar på vattnet och i slutänden får det moderna kapitalistiska konsumtionssamhället att falla samman under sin egen tyngd till förmån för en värld befriad från egoism, tävlingsinstinkter, våldsamhet och vapen, och där människan lever i harmoni med sig själv och sin natur, samtidigt som den enorma utvecklingsboost som kommer av att människor samarbetas används för att skapa en så bra värld som möjligt för alla inblandade.
Ungefär lika troliga båda två, skulle jag tro. Får jag en av dem så kan jag dö lycklig.
Den röda texten som avslutar varje inlägg säger väldigt exakt vad jag aldrig kommer uppnå.
Utöver det så skulle jag nöja mig med att få vakna en morgon utan att ha ont, att inte alltid behöva börja dagen med att knarka. Tänk att få vakna till en ny dag och faktiskt se fram emot den.
Utöver det så skulle jag nöja mig med att få vakna en morgon utan att ha ont, att inte alltid behöva börja dagen med att knarka. Tänk att få vakna till en ny dag och faktiskt se fram emot den.
Re: Ett till
Hmmm, borde börja jobba på en klon av mig själv redan nu.
Utmärkt! Då har jag min motpol. Jag tyckte det skulle bli lite tråkigt att bara leka Willy Wonka, så om jag kombinerar WW med Dr Evil så kan jag via chokladen göra alla barn syraberoende, och på så vis avskaffa demokrati, fred, jämlikhet, broderskap, socialt och kulturellt välstånd. Sweet...
Hmmm, borde börja jobba på en klon av mig själv redan nu.
Örnie_UBBT
Swordsman
Först en kommentar till Marco: I Chuck Palahniuks essä/artikelsamling "Non-fiction" finns en lång artikel om den tydligen ganska omfattande subkultur (i USA då) av folk som bygger sina egna slott/gotiska gods. Det är i många fall tragikomisk läsning, kanske något att kolla in innan du sätter igång bygget? ;-)
Min egen dröm då? Tja, länge trodde jag att "Få en roman publicerad" var tämligen ouppnåeligt, men sedan fick jag det häromåret så det har skänkt en helt ny dimension till mitt drömmande. Nästa semi-ouppnåeliga mål måste därför bli att kunna försörja sig som författare. Med tanke på att jag var dryga 30 när min roman blev publicerad så kanske jag i bästa fall kan räkna med att vara författare till yrket lagom till pensionsåldern... men jag måste säga att jag hellre skriver en bestseller när jag är 65 än inte skriver någon alls!
hälsar
Örnie
Min egen dröm då? Tja, länge trodde jag att "Få en roman publicerad" var tämligen ouppnåeligt, men sedan fick jag det häromåret så det har skänkt en helt ny dimension till mitt drömmande. Nästa semi-ouppnåeliga mål måste därför bli att kunna försörja sig som författare. Med tanke på att jag var dryga 30 när min roman blev publicerad så kanske jag i bästa fall kan räkna med att vara författare till yrket lagom till pensionsåldern... men jag måste säga att jag hellre skriver en bestseller när jag är 65 än inte skriver någon alls!
hälsar
Örnie
G
Guest
Guest
Bli ombyggd, inget plastikbjäfs utan cybernetik, sladdar och sensorer.
/Zorbeltuss som har fler ouppnåeliga mål, men de är inte intressanta
/Zorbeltuss som har fler ouppnåeliga mål, men de är inte intressanta