Anarchclown
Swashbuckler
Ok. Jag blev frågad om skedet runt när en spelare blev ödesbestämd genom att uppsöka en profetsia igår. Jag ska nu försöka återge ungefär vad som hände både in och out of character.
Till att börja med ska sägas följande. Den här kampanjen spelades av och till under många år och övergavs väl inte helt förrän för kanska fyra år sedan eller så. (Kan eventuellt återupptas senare). Den började dock när jag var runt sexton och spelades som mest under min värnplikt. För att slippa förklara alla namn och karaktärskoncept allt eftersom de dyker upp tänker jag nu lista rollpersonerna som var med någotsånär regelbundet i början.
Artum Decon: Ja det var ett lite skräpigt namn. Arts koncept var att han var en ung pojkspoling som hade suttit i fängelse i det avlägsna Vinbalien för någon dumhet han hittat på. Han hade nyligen lyckats vinna sin frihet på något sätt och var nu på väg till huvudstaden. Han hade även ett märkligt födelsemärke som liknade en sol på sitt vänstra skulderblad. Vad detta innebar viste han dock inte. Allt i denna bakgrund var spelarens påhitt, men jag nyttjade den öppna bakgrundshistorian till att göra något relativt storslaget med tiden.
Rinkahar: Rinkahar var halvorch, uppväxt bland alver. Orcherna i denna setting återföddes när man dödade dem, hade uppfunnit musköter som laddades med deras hat för mänskligheten, var mer skugglika monster som mest gavs form av rustningen de bar och var allmänt riktigt otäcka. De smidde sina vapen av människors levande kroppar i kalla hatiska eldar och kan nog snarare liknas vid demoner än klassiska orcher. Detta visste dock inte spelaren när han valde att spela halvorch. Därför blev han lite konfunderad senare när han insåg att dessa märkliga varelser knappt ens kunde föröka sig med människor. Då började hans resa för att finna sitt eget ursprung och fråga alven Denolian om var han hade hämtats ifrån. Detta är dock en annan historia än den jag ska berätta idag. Vad jag ska berätta är dock att Rinkahar var en stor, bullrig, äventyrlig och ofta respektlös barbarkrigare.
Jakob Realdan: Denne magiker var ifrån början en inte särskillt lyckad äldre vindmagiker. Han hade förutspåtts att bli något storslaget när han var yngre men hade aldrig riktigt verkat leva upp till sin potensial och därför hade han börjat en karriär som trouble shooter för Akademin i huvudstaden.
Bofur: Bofur hade börjat sin karriär som äventyrare efter att han hade varit full på jobbet. Hans jobb hade varit lokförare i dvärgarnas järnväg. Han hade på fyllan fått sitt tåg att spåra ur och kört rakt in i ett träd. Bofur var en glad äventyrare, men liksom alla Dvärgar i Avasinien (Settingens namn) hade han känt ett kall att bli något som ung (lokförare) och var alltid olycklig över att inte kunna återuppta den karriären.
Ishmael: Denne obehaglige typ var en olyckskorp som drev runt och med hypnos, droger och drömkonst manipulerade folk. Han var en sorts frihetskämpe som ogillade magikerakademins hegemoni över den högre magin och som var extremt vältalig. En demagog som gömde sig bakom det faktum att han också var en av prästerna i det lokala Zlummin-templet. Zlummin var drömmens gud som skyddade mot Xantov, mardrömmen. Zlummin kommer att få en central roll i just denna historia, men är lustigt nog inte lika viktig för Ishmael som för en annan karaktär.
Nedna: Denna före detta kurtisan ifrån huvudstaden hade tagit upp rollen som äventyrare. Hennes liv hade varit allt annat än guld och gröna skogar och hon ville komma bort ifrån allt detta genom att ge sig i lag med andra äventyrare. Hennes kunskaper om huvudstadens undre värld och hennes glada temperament uppskattades av de andra karaktärerna.
Slutligen
Djareth Melzekar: Denna svarthåriga, grönögda, dystra figur var stöpt ur antihjältens form. Han var ständigt hård, cool och grubblande. En typisk hjälte såsom de ska vara när man är i tonåren med andra ord. Han var hälften människa, son till en kunglig gardist och adelsman, hälften mörkeralv, med en sorgefylld moder som försökt ta sig bort ifrån detta fördömda folks hemska arv. Djareth var den karaktär jag ska fokusera på i denna historia, för det som hände honom i slutänden var minst sagt annorlunda. För att berätta det så behöver jag dock sätta upp lite mer premisser och berätta lite om settingen Avasinien. Det kommer i nästa post.
Till att börja med ska sägas följande. Den här kampanjen spelades av och till under många år och övergavs väl inte helt förrän för kanska fyra år sedan eller så. (Kan eventuellt återupptas senare). Den började dock när jag var runt sexton och spelades som mest under min värnplikt. För att slippa förklara alla namn och karaktärskoncept allt eftersom de dyker upp tänker jag nu lista rollpersonerna som var med någotsånär regelbundet i början.
Artum Decon: Ja det var ett lite skräpigt namn. Arts koncept var att han var en ung pojkspoling som hade suttit i fängelse i det avlägsna Vinbalien för någon dumhet han hittat på. Han hade nyligen lyckats vinna sin frihet på något sätt och var nu på väg till huvudstaden. Han hade även ett märkligt födelsemärke som liknade en sol på sitt vänstra skulderblad. Vad detta innebar viste han dock inte. Allt i denna bakgrund var spelarens påhitt, men jag nyttjade den öppna bakgrundshistorian till att göra något relativt storslaget med tiden.
Rinkahar: Rinkahar var halvorch, uppväxt bland alver. Orcherna i denna setting återföddes när man dödade dem, hade uppfunnit musköter som laddades med deras hat för mänskligheten, var mer skugglika monster som mest gavs form av rustningen de bar och var allmänt riktigt otäcka. De smidde sina vapen av människors levande kroppar i kalla hatiska eldar och kan nog snarare liknas vid demoner än klassiska orcher. Detta visste dock inte spelaren när han valde att spela halvorch. Därför blev han lite konfunderad senare när han insåg att dessa märkliga varelser knappt ens kunde föröka sig med människor. Då började hans resa för att finna sitt eget ursprung och fråga alven Denolian om var han hade hämtats ifrån. Detta är dock en annan historia än den jag ska berätta idag. Vad jag ska berätta är dock att Rinkahar var en stor, bullrig, äventyrlig och ofta respektlös barbarkrigare.
Jakob Realdan: Denne magiker var ifrån början en inte särskillt lyckad äldre vindmagiker. Han hade förutspåtts att bli något storslaget när han var yngre men hade aldrig riktigt verkat leva upp till sin potensial och därför hade han börjat en karriär som trouble shooter för Akademin i huvudstaden.
Bofur: Bofur hade börjat sin karriär som äventyrare efter att han hade varit full på jobbet. Hans jobb hade varit lokförare i dvärgarnas järnväg. Han hade på fyllan fått sitt tåg att spåra ur och kört rakt in i ett träd. Bofur var en glad äventyrare, men liksom alla Dvärgar i Avasinien (Settingens namn) hade han känt ett kall att bli något som ung (lokförare) och var alltid olycklig över att inte kunna återuppta den karriären.
Ishmael: Denne obehaglige typ var en olyckskorp som drev runt och med hypnos, droger och drömkonst manipulerade folk. Han var en sorts frihetskämpe som ogillade magikerakademins hegemoni över den högre magin och som var extremt vältalig. En demagog som gömde sig bakom det faktum att han också var en av prästerna i det lokala Zlummin-templet. Zlummin var drömmens gud som skyddade mot Xantov, mardrömmen. Zlummin kommer att få en central roll i just denna historia, men är lustigt nog inte lika viktig för Ishmael som för en annan karaktär.
Nedna: Denna före detta kurtisan ifrån huvudstaden hade tagit upp rollen som äventyrare. Hennes liv hade varit allt annat än guld och gröna skogar och hon ville komma bort ifrån allt detta genom att ge sig i lag med andra äventyrare. Hennes kunskaper om huvudstadens undre värld och hennes glada temperament uppskattades av de andra karaktärerna.
Slutligen
Djareth Melzekar: Denna svarthåriga, grönögda, dystra figur var stöpt ur antihjältens form. Han var ständigt hård, cool och grubblande. En typisk hjälte såsom de ska vara när man är i tonåren med andra ord. Han var hälften människa, son till en kunglig gardist och adelsman, hälften mörkeralv, med en sorgefylld moder som försökt ta sig bort ifrån detta fördömda folks hemska arv. Djareth var den karaktär jag ska fokusera på i denna historia, för det som hände honom i slutänden var minst sagt annorlunda. För att berätta det så behöver jag dock sätta upp lite mer premisser och berätta lite om settingen Avasinien. Det kommer i nästa post.