Nekromanti [Dogs in the Vineyard] Spelrapport

[Yokiboy]

Hej.

Jag har postat en spelrapport för Dogs in the Vineyard Tower Creek förgreningen på min egen webbsida.

Rapporten inkluderar bakgrund om spelarna, krönika över det som hände i spelet och slutligen en återkoppling efter varje spelomgång. Den täcker just nu tre spelomgångar.

Tower Creek är det tredje exemplet på hur man skapar städer i Dogs in the Vineyard reglerna.

Jag tar gärna emot synpunkter och kommentarer här.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Jag hade missat att ladda upp en javascript fil, men nu fungerar "Visa mer" länkarna som de ska.

 

[Jonas Ferry]

Hej,

Vilken seriös spelrapport. Snyggt! Väldigt bra med en tydlig återkopplings-del efter varje spelmöte också. Skrev du det här medan ni höll på och spelade eller i efterhand? Jag kan tänka mig att det vore bra att skriva medan man spelar, då kan man kolla på förra mötets återkoppling och fixa till nästa gång.

En fråga. I första spelmötets återkoppling skriver du "Hade jag bara eskalerat som man bör som Dogs spelledare, så hade det löst sig". Menar du den spelmekaniska typen av eskalation i konflikter här, eskalation i form av högre "stakes" (insatser?) eller något helt annat? Jag är nyfiken.

En insats per konflikt är lite speciellt, tycker jag. Det märkliga ligger i att den ena sidan kan få en väldig fördel beroende på hur insatsen formuleras. I en slutstrid med en kvinnlig demonbesatt magiker, när jag var grön på spelet, satte jag "Lyckas kvinnan döda er två Hundar?" som insats. Det betydde att de inte kunde ge sig, då skulle de dö. Samtidigt kunde de inte döda henne på något annat sätt än att ge henne en massa fallout och slurpa slut på hennes tärningar så att konflikten tog slut.

Man kan se det som en feature om man vill, men man ska i alla fall vara medveten om det.

 

[Deodanders]

Jocke,

Jag är fascinerad av karaktären Syster Caren. Det känns som ett kraftigt ställningstagande att göra en sådan rollperson i Dogs in the Vineyard och jag är nyfiken om det blev något fokus på det utöver fnissande bland spelarna.

Hur användes hennes traits i konflikter t.ex?

Bemötte du som SL karaktären på något särskilt sätt? Dvs tolkade du det som en vink eller flagga från spelarens håll och konfronterade det på något särskilt sätt?

 

[Yokiboy]

Hej Anders.

Det var nog igentligen inte så mycket ett ställningstagande från Dahlmans sida när han skapade Syster Caren. Han är nämligen alltid ute efter att skapa de mest konstiga karaktärerna möjligt i varje spel. Ibland kan de t.om. bli rent opassande för spelet, vilket har lett till frustration för honom ganska ofta.

Dahlman och Lars (Br. Jesus) har ibland svårt att komma överrens när de ska rollspela tillsammans. Dahlman hade redan talat om för mig i förväg att han skulle göra en kvinnlig karaktär för att se hur Lars skulle reagera. Jag varnade Dahlman att Lars troligtvis skulle reagera precis som han gjorde.

Jag känner dock att Dahlman valde Sr. Carens egenskaper (Traits) lite mer med omsorg för att leda till konflikt. Detta är något han njutit enormt av sedan vi började lira den här typen av spel. Sr. Carens egenskap "Hatar män" t.ex. är något jag tror han valde efter han såg Lars reaktion.

Jag känner inte att jag bemötte Sr. Caren på något speciellt sätt i jämförelse med de andra karaktärerna. Jag ser helt klart kombinationen som kvinna, f.d. prostituerad, lesbisk och gift, som flaggor för framtida konflikter. Han spenderade ju också 2d6 i en relation med sin f.d. hallick Slim Jim. Det finns tillräckligt med konfliktmaterial för många intressanta spelomgångar där.

Sr. Carens egenskaper användes med list och Dahlman gjorde ett riktigt bra jobb som kvinnlig vakthund i min mening. Bl.a. användes "Före detta prostituerad" i ett argument med Br. Jesus för att agera ut som en riktig drama queen, senare användes samma egenskap för att försöka fly från Sr. Wilhelmina med motiveringen att Sr. Caren ofta fått fly från våldsamma kunder i sitt tidigare liv.

Sr. Caren och Br. Jesus gräl om de skulle anklaga Br. Hezekiah eller inte var enormt underhållande. Dahlman fajtade på ett minst sagt "kattigt" sätt och försökte provocera Br. Jesus att bära hand på Sr. Caren, vilket han sent i konflikten lyckades med.

Nej, nu har jag nog skrivit för mycket. Säg till om jag inte addresserade alla dina frågor?

Mvh,

Jocke

 

[Deodanders]

Tack.

Det var bra svar på mina frågor. Kommer jag att tänka på något jag förbiser nu så följer jag upp det senare.

 

[Yokiboy]

Hej Jonas.

Tack för komplimangerna. Hoppas du besökte den efter att jag laddade upp den saknade javascript filen. Vad gäller formatet, så försökte jag följa instruktionerna till detta forum, med intro och återkoppling, etc.

Jag skrev det faktiskt i efterhand, så minnet kan ju svikta i vissa fall, men det har fått tummen upp av spelarna. Vi brukar ha en återkoppling i slutet av varje spelomgång och då för jag gärna anteckningar, men jag har försökt att göra det under spelets gång och det tar för mycket av min koncentration.

Angående eskaleringen, eller dess avsaknad, i första spelomgången, så menar jag att eskalera i konflikten. T.ex. från prat till fysiskt till handgemäng, till eldstrid. Jag tror att om jag hade låtit Sr. Edie eller Sr. Bethia ge någon av sina motståndare en örfil, så hade de förstått att konflikten var viktig.

Problemet vi hade var att Robban och Dahlman, som inte lirat så många av den här typen av spel, trodde att de hade konflikter med två värdelösa NPC:are som inte visste något, eller hade med "äventyret" att göra. Trots att jag förklarat innan om "Say 'Yes' or roll the dice".

Jag tror att med bara en insats, så kommer vi som grupp att ha lättare att få små insatser. Vi satte så mycket på spel i nästan varje konflikt att ingen ville ge sig och vi fick aldrig några uppföljande konflikter. Så det du varnar för med att bara en insats kan ge den ena sidan en fördel, tror jag kommer hjälpa oss som grupp att enas om en insats som är kul för alla. Vi hade ett par-tre konflikter med insatser som gjorde spelet tråkigare för speciellt Lars (då han förlorade dem allihop).

Tack för kommentarerna.

Mvh,

Jocke

 

[Yokiboy]

Hej Anders.

Jag måste erkänna att Sr. Caren fick mig att genast tänka på din karaktär Niara i Polaris. Nu sitter jag och funderar på hur jag skulle svarat på dina frågor om det gällde Niara istället.

Vi hörs,

Jocke

 

[Jonas Ferry]

Jag besökte sidan både före och efter, så det var bra att du sa till att du hade fixat den.

När du säger "kommer hjälpa oss som grupp att enas om en insats" har du helt rätt. Det jag varnar för, eller det som blev fel i mitt fall, var snarast att spelarna tog emot min insats utan att säga emot. Mycket beroende på att ingen av oss insåg konsekvenserna av insatsen. När vi sedan insåg att insatsen var lite orättvis kunde spelarna inte ge sig, då skulle deras Hundar ha dött.

Att jag som spelledare kunde ge mig i slutstriden hade jag inte en tanke på, men nu vet jag att den möjligheten alltid finns. Om man märker att en konflikt blir tråkig eller inte som man har tänkt sig så är det nog bäst att den sidan som har minst att förlora ger sig och att man sedan kör en uppföljning som alla tycker är skoj.

Läser jag dig rätt om det ser ut som att konflikterna du pratar om gick ut på att få information om vad som pågick? När Broder Bonzi följde efter Syster Edie till köket för att få veta vad hon visste, var det då en konflikt för att få ur henne informationen? Hade Syster Edie något hon ville ha hjälp med av Hundarna? I så fall hade hon kunnat ge dem information för att skapa förtroende, och sedan försöka använda förtroendet för att få dem på sin sida.

Jag brukar låta de flesta byborna spilla sina bönor direkt, speciellt i början när Hundarna och spelarna inte vet så mycket. Det är riktigt skoj att stapla olycka på olycka så att de inser att de hamnat mitt i syndens näste. Konflikterna brukar sedan komma när de försöker säga åt byborna vad de ska göra, eftersom de ofta är motvilliga. Ofta blir det en informationssamlarfas och sedan en upprensningsfas, eftersom spelarna ofta brukar vilja veta hela situationen innan de börjar döma enskilda fall.

Fast allt det här kanske du redan har listat ut själv. Jag vill verkligen inte att du ska läsa mig som "du BORDE ha gjort så här, och sen BORDE du ha...", utan bara som förslag på hur man kan göra. Det går ju inte fixa spelmöten i efterhand, men däremot framtida.

Jag har spellett en del Dogs, och likaså har Arvidos här på forumet, så om du har några frågor är det bara att slänga hit dem.

 

[Deodanders]

Jag måste erkänna att Sr. Caren fick mig att genast tänka på din karaktär Niara i Polaris.

Du har rätt. Det var säkert det som jag fann fascinerande. Spännande att föreställa sig henne fast i Dogs sammanhang och setting.

 

[Yokiboy]

Hej Jonas.

Jag är inte nervös för att ha bara en insats, då spelarna är rätt så vokala och jag tror det kommer hjälpa oss att få bättre konflikter. Med två, eller fler, insatser blev det lätt att säga "ja" bara för att du var nöjd med din egen och sen upptäcka att du fan inte ville ge dig.

Konflikterna vi hade problem med blev i en viss mån att ta reda på information, det var riktigt olyckligt. Sr. Edies mål var att få Hundarna att lämna henne ifred. Sr. Bethias ville ha all av sin makes uppmärksamhet och se till att Hundarna inte pratade så mycket med Sr. Edie. Då första scenen var där så blev det rätt olyckligt. Därför borde jag bara ha eskalerat.

T.ex. om jag hade höjt i Br. Bonzis konflikt med att Sr. Edie nackar dig med en köttyxa under natten, eller åtminstone gett mig och startat en ny konflikt med det som insats, då hade Dahlman (som spelade Br. Bonzi) förstått att han inte lirade D&D längre.

Jag försöker också att bara lämpa över alla info när de kommer till en ny stad i spelet, sedan luta sig tillbaks och se vilka sidor de väljer.

Du behöver inte oroa dig om att trampa mig på tårna.

Mvh,

Jocke