Nekromanti Dold information

[Unfair]

Först och främst. Jag ska försöka att skriva kort och utan att babbla på om mitt äventyr för mycket. Hugg till om jag spårar ut.

Dold information, ett ofta återkommande ämne. Men det jag undrar är inte bara "vad tycker ni om att skicka lappar/gå ut ur rummet?", utan jag funderar på att spela en kampanj i vilken spelarna i första hand inte kommer springa omkring som en grupp utan massa innebörds hemligheter. De kommer att vara i närheten av varandra, samma stad eller slott. Men inte i direkt kontakt mer än något enstaka tillfälle varje eller var tredje speltillfälle.

Då deras karaktärer inte kommer vara inom hörhåll från varandra särskilt ofta, och jag hade tänkt mig ett detektivaktigt äventyr samt lite varulvs iden (du kanske inte ska lita på alla för mycket).

Hur ska jag lösa detta? Hur ska jag få dem att kunna få ledtrådar individuellt som de kan dela med sig av bara om de vill?

Jag har för övrigt fixat mig min varulv, han ska få spela med de andra men han vet redan om alla mysterier från början.

Hur gör ni?

 

[Petter42]

Gjorde själv en liknande tråd nyligen som inte fick fram så mycket. Vi har sedan dess kört en kort omgång varpå mina nybörjare fick lära sig att man faktiskt kunde kasta ut folk från spelrummet om man ville, så dom lekte friskt med detta nya koncept.
Jag tror att sådana spel bäst lämpar sig för att spelas över internet eller liknande, och då spelas mera kontinuerligt. Åtminstone de hemliga delarna. Dock tycker jag att internet är skadligt för inlevelsen och rollgestaltningen. Dessutom missar man mycket av den sociala delen (kom igen, vi vet alla att det inte är samma sak över internet). Om du nu håller med mig om detta kan och alltså är villig att arbeta dig runt dessa tror jag att lappar, utslängningar och spelande utanför omgångarna fungerar.
Det kan då vara bra att ha någon vagt rollspelsrelaterad underhållning, som folk kan leka med när dom blir utslängda. Ett alternativ jag skulle vilja pröva är dubbla spelledare. Man kan då dela upp gruppen och fortsätta spela när gruppen delar på sig. Det kanske lämpar sig för korta omgångar som är oftare (kanske två-tre timmar, två gånger i veckan).

Alternativt kanske du har spelare som du vet inte metaspelar och som är tillräckligt duktiga rollspelare för att det inte ens ska vara ett problem för spelarna (finner att många spelare tycker att det är ansträngande att behöva förbise meta-information som dom kommit över), men jag antar att så inte är fallet. Dock tycker jag själv, som spelare, att det är roligare om man lever i ovisshet.

/Petter; bara några tankar.

 

[wilper]

Samberättarhippes

Jag har spelat med lappar och enskilda möten med SL osv, det är awesome. Men du verkar redan ha koll på det spelsättet.

Låt mig presentera ett alternativ.

Rollpersonerna har hemligheter för varandra, men spelarna har inga hemligheter för varandra. Dvs, jag vet att du är varulv, men min roll; Riddar Roland, vet inte att den sköna jungfrun är varulv.

Om man spelar på det viset, och spelarna har disciplinen att skilja på vad de vet och vad deras roller vet, slipper spelarna ha dödtid. Alla kan vara med vid bordet, man kan hoppa in och spela SLP:er när de andra huvudpersonerna är i fokus, och man kan medvetet styra handlingen för att utmana det som är viktigt för de andra rollerna.

 

[Unfair]

Hmm... Jag måste hålla med om att det är mycket roligare (och enklare) att vara en karaktär och spelare i ovisshet.

Tror jag får utforma äventyret så att jag har få spelare, många skriftliga ledtrådar, och att sköta delar via antingen extra insatta spelmöten för färre/enstaka spelare eller internett.

Ps. Min varulv är ingen fysisk varulv, använde bara begreppet.

Men kanske kan ställa en fråga så här:

Vad tycker ni om äventyr där spelarna inte är i en gemenskap grupp (t.ex. Solar System beskriver det som weave play)? Och har ni några tips/fallgropar att upplysa mig om?

 

[solvebring]

Hur gör ni?

Jag gör helt enkelt det som krävs utefter vad som ska uppnås. wilper nämner de metoder jag förövrigt kan komma att tänka på. Antingen skriver man lappar, går ut ur rummet eller dylika, eller så lirar man bara, med öppen info, och hoppas att alla spelare kan hantera detta och inte kör ful-meta-gaming.

Fast som jag sade beror det för mig på vad som ska uppnås. Är jag ute efter en awesome mysterie-detektiv-överraska-vara-awesome-gent-emot-spelaren-upplevelse så skulle jag helt enkelt hålla informationen dold och använda lappar, gå ut osv.
Vill jag däremot skapa en awesome mysterie-detektiv-vi-väver-samman-en-apgrym-story-genom-rollpersonerna-upplevelse så skulle jag köra informationen öppen och låta spelarna veta allt och därmed låta dem spela på vad deras rollpersoner inte vet.

Alltså, målen helgar medlen. Vill du fokusera på överraskning-skala-av-ledtrådar-och-avslöja-mysteriet-lir så arbetar du med spelarna och därmed måste informationen vara dold för att den här häftiga känslan av mystik och överraskning ska infinna sig. Vill du fokusera på storyn i sig och rollpersonernas utveckling i storyn så låter du spelarna veta alltsammans - vilket de behöver göra - om de samman med dig ska kunna fokusera på att skapa den här awesome storyn.

Vad det sedan gäller metoder för dold information finns det en massa sätt, säkerligen. Något jag själv skulle vilja pröva är att alla speldeltagare har en laptop och sedan så använder man någon typ av klient för de dolda meddelandena. (förutsatt att man dock bara kommunicerar på detta vis när det absolut behövs).

Det är nog förövrigt det jag skulle överväga att välja för att spela en sådan kampanj som du planerar. Jag menar, att skriva lappar och gå ut funkar - om man inte behöver göra det hela tiden. Det är ju liksom något man bara behöver göra ibland vid några få tillfällen. Din kampanj verkar dock bygga på dold information vilket gör att man måste göra detta hela tiden. Med andra ord behöver du en bekväm lösning.

Därmed skulle jag överväga att du tar ett ordentligt samtal med dina spelare och gör dem beredda på detta. Man skulle kanske kunna göra upp att man bara spelar en spelare i taget, förutom de scener då andra behöver närvara. Så kan alla de andra som inte är med spela sällskapspel, se på film, ha pruttkrig eller något i ett annat rum under tiden. ... Det är nog det bästa alternativet om det kommer att bli så mycket 1vs1-tid som du verkar hinta om.

 

[Petter42]

Det blir väldigt mycket arbete för spelledaren, och en massa saker att hålla koll på. Det blir ofta ganske besvärligt administrativt helt enkelt. Detta påverkar ju spelet på det sättet att det inte riktigt gynnar konventionella spelomgångar. Det främjar kontinuerligt omgångslöst spelande eller mycket lappande och utslängande under konventionella omgångar. Om man nu orkar vara ambitiös så är det fullt lösbart och om spelledare och spelare anstränger sig kan det fungera riktigt bra och det blir väldigt roligt och givande.
Ta upp det med spelarna helt enkelt. Diskutera det hela med dom. Utförligt.