Nekromanti Dold vs Öppen spelmekanik

[RasmusL]

Som spelare vill jag helst inte se det, då jag vill leva mig in i karaktären och uppleva det hen upplever. Ofta accentueras detta av element från live-världen, som att gå runt i spelrummet, gestikulera etc. Jag har träffat många rollspelare som kallar det trams, men för mig är det kul - och det hjälper mig att sätta mig in i min rollperson.

Jag ser dock ingen motsättning mot att inte se regler och att kunna skådespela min karaktär. Jag är ofta uppe och sliter i mina medspelare, ligger och krälar på golvet, slår i bordet och reser mig upp för att verka skräckinjagande men jag har inga problem med att kombinera detta med regelmekanik. Det är givetvis en fördel om mekaniken kan skötas utan att vara vid bordet i stil med just Archipelago, Polaris och Svart av Kval, Vit av Lust men jag ser inte att mitt spel skadas av att ha mekaniken som en aktiv del i skådespelet.

 

[DeBracy]

Jag ser dock ingen motsättning mot att inte se regler och att kunna skådespela min karaktär. Jag är ofta uppe och sliter i mina medspelare, ligger och krälar på golvet, slår i bordet och reser mig upp för att verka skräckinjagande men jag har inga problem med att kombinera detta med regelmekanik. Det är givetvis en fördel om mekaniken kan skötas utan att vara vid bordet i stil med just Archipelago, Polaris och Svart av Kval, Vit av Lust men jag ser inte att mitt spel skadas av att ha mekaniken som en aktiv del i skådespelet.

Bosse pratar inte om det vi ibland kallar ”utlevelse” (att skådespela sin karaktär) utan om inlevelse/immersion – att känna sig som sin karaktär). Många som har det som sitt största mål tycker att tärningar och kort och annat att pyssla med är väldigt distraherande, och jag tycker nog det är det allra tyngsta argumentet för dold mekanik.

Gesterna och användandet av rummet blir inte skådespel i det sammanhanget, utan nån slags förstärkning av fantasin.

 

[Bosse_UBBT]

Jag ser dock ingen motsättning mot att inte se regler och att kunna skådespela min karaktär. Jag är ofta uppe och sliter i mina medspelare, ligger och krälar på golvet, slår i bordet och reser mig upp för att verka skräckinjagande men jag har inga problem med att kombinera detta med regelmekanik. Det är givetvis en fördel om mekaniken kan skötas utan att vara vid bordet i stil med just Archipelago, Polaris och Svart av Kval, Vit av Lust men jag ser inte att mitt spel skadas av att ha mekaniken som en aktiv del i skådespelet.

Bosse pratar inte om det vi ibland kallar ”utlevelse” (att skådespela sin karaktär) utan om inlevelse/immersion – att känna sig som sin karaktär). Många som har det som sitt största mål tycker att tärningar och kort och annat att pyssla med är väldigt distraherande, och jag tycker nog det är det allra tyngsta argumentet för dold mekanik.

Gesterna och användandet av rummet blir inte skådespel i det sammanhanget, utan nån slags förstärkning av fantasin.

Ganska precis vad jag tänkte svara faktiskt, men du hann före. Tack tack!

 

[krank]

Bosse pratar inte om det vi ibland kallar ”utlevelse” (att skådespela sin karaktär) utan om inlevelse/immersion – att känna sig som sin karaktär). Många som har det som sitt största mål tycker att tärningar och kort och annat att pyssla med är väldigt distraherande, och jag tycker nog det är det allra tyngsta argumentet för dold mekanik.

Precis det jag tänkte skriva ang. skillnaden mellan att leva ut och att leva in.

//Krank, som många gånger kan ha stor inlevelse utan att egentligen ha så mycket utlevelse alls...

 

[RasmusL]

Bosse pratar inte om det vi ibland kallar ”utlevelse” (att skådespela sin karaktär) utan om inlevelse/immersion – att känna sig som sin karaktär). Många som har det som sitt största mål tycker att tärningar och kort och annat att pyssla med är väldigt distraherande, och jag tycker nog det är det allra tyngsta argumentet för dold mekanik.

Precis det jag tänkte skriva ang. skillnaden mellan att leva ut och att leva in.

//Krank, som många gånger kan ha stor inlevelse utan att egentligen ha så mycket utlevelse alls...

...och jag ser inget hinder mot den inlevelse jag upplever när jag ägnar mig åt utlevelse till följd av öppen spelmekanik.

 

[RasmusL]

Jag ser dock ingen motsättning mot att inte se regler och att kunna skådespela min karaktär. Jag är ofta uppe och sliter i mina medspelare, ligger och krälar på golvet, slår i bordet och reser mig upp för att verka skräckinjagande men jag har inga problem med att kombinera detta med regelmekanik. Det är givetvis en fördel om mekaniken kan skötas utan att vara vid bordet i stil med just Archipelago, Polaris och Svart av Kval, Vit av Lust men jag ser inte att mitt spel skadas av att ha mekaniken som en aktiv del i skådespelet.

Bosse pratar inte om det vi ibland kallar ”utlevelse” (att skådespela sin karaktär) utan om inlevelse/immersion – att känna sig som sin karaktär). Många som har det som sitt största mål tycker att tärningar och kort och annat att pyssla med är väldigt distraherande, och jag tycker nog det är det allra tyngsta argumentet för dold mekanik.

Gesterna och användandet av rummet blir inte skådespel i det sammanhanget, utan nån slags förstärkning av fantasin.

Ja, det förstod jag och det var det mitt inlägg byggde på, se kort förtydligande ovan.

 

[Vimes]

jag ser inget hinder mot den inlevelse jag upplever när jag ägnar mig åt utlevelse till följd av öppen spelmekanik.

Fast det säger väl sig självt?

 

[RasmusL]

jag ser inget hinder mot den inlevelse jag upplever när jag ägnar mig åt utlevelse till följd av öppen spelmekanik.

Fast det säger väl sig självt?

Jag svarade på ett tidigare inlägg vilket bör ha framgått av att jag citerade det. Jag har dock inget emot att upprepa mig.

Som spelare vill jag helst inte se det, då jag vill leva mig in i karaktären och uppleva det hen upplever. Ofta accentueras detta av element från live-världen, som att gå runt i spelrummet, gestikulera etc. Jag har träffat många rollspelare som kallar det trams, men för mig är det kul - och det hjälper mig att sätta mig in i min rollperson.

 

[Vimes]

Aha, det kanske handlade om hur du formulerade dig. Jag har lite svårt att förstå "jag ser inget hinder mot den inlevelse jag upplever när jag ägnar mig åt utlevelse till följd av öppen spelmekanik".

Liksom, vad skulle vara hindret? Det är ju uppenbart inte "utlevelse till följd av öppen spelmekanik", eftersom det du inte ser något hinder mot är "den inlevelse" du får när du ägnar dig åt just detta.

Det är väl den här kedjan som gör det rörigt: "den inlevelse jag upplever när". Jag tror att du menar att du inte upplever att "utlevelse till följd av öppen spelmekanik" är ett hinder för inlevelse. Men det är ju inte riktigt det du skrivit. Så jag undrade om det var det du menade, eller om det fanns något annat här som jag missat.

Det här är en intressant tråd tycker jag!

 

[RasmusL]

Som spelare vill jag helst inte se det, då jag vill leva mig in i karaktären och uppleva det hen upplever. Ofta accentueras detta av element från live-världen, som att gå runt i spelrummet, gestikulera etc. Jag har träffat många rollspelare som kallar det trams, men för mig är det kul - och det hjälper mig att sätta mig in i min rollperson.

Jag ser dock ingen motsättning mot att inte se regler och att kunna skådespela min karaktär. Jag är ofta uppe och sliter i mina medspelare, ligger och krälar på golvet, slår i bordet och reser mig upp för att verka skräckinjagande men jag har inga problem med att kombinera detta med regelmekanik. Det är givetvis en fördel om mekaniken kan skötas utan att vara vid bordet i stil med just Archipelago, Polaris och Svart av Kval, Vit av Lust men jag ser inte att mitt spel skadas av att ha mekaniken som en aktiv del i skådespelet.

Vad jag menar är:

Jag förstår motsättningen mellan öppen spelmekanik och full och konstant immersion men de oaser av utlevelse och inlevelse jag har när jag spelar, mellan scensättande etc, är inte något jag upplever tar skada av öppen regelmekanik. Jag tycker att detta är intressant och funderar på vad våra olika upplevelser på den punkten kan bero på.

 

[RasmusL]

Aha, det kanske handlade om hur du formulerade dig. Jag har lite svårt att förstå "jag ser inget hinder mot den inlevelse jag upplever när jag ägnar mig åt utlevelse till följd av öppen spelmekanik".

Liksom, vad skulle vara hindret? Det är ju uppenbart inte "utlevelse till följd av öppen spelmekanik", eftersom det du inte ser något hinder mot är "den inlevelse" du får när du ägnar dig åt just detta.

Det är väl den här kedjan som gör det rörigt: "den inlevelse jag upplever när". Jag tror att du menar att du inte upplever att "utlevelse till följd av öppen spelmekanik" är ett hinder för inlevelse. Men det är ju inte riktigt det du skrivit. Så jag undrade om det var det du menade, eller om det fanns något annat här som jag missat.

Det här är en intressant tråd tycker jag!

Ja, det stämmer: jag har formulerat mig lite tvetydigt.

Jag vill säga att inget upplevt hinder uppstår på grund av öppen spelmekanik när jag ägnar mig åt utlevelse och inlevelse.