Rising
Vila i frid
Nja... Observera; att det du talar om nu; det är en fråga om gränsen mellan godtycklighet och flexibilitet.Att det kan användas fel eller för mycket ser jag inte som ett motargument. Litar heldre på att sl och spelare kan hitta en balans.
För att illustrera det problemet kan man se på fria egenskapssystem; alltså där spelaren kan ge sin rollperson vilken egenskap som helst. Då framstår "allmänbildning" som mycket vidare och mer användbart än "biologi" och det i sin tur framstår som mycket vidare och mer användbart än "mykologi", osv. Men - precis som du säger - så kan man uppnå viss balans genom att tillämpa ett annat godtyckligt system; nämligen spelledarens åsikter. Han kan uppväga breda egenskaper genom att ge dem högre svårighetsgrader.
Vilken balans man vill lägga sig på, det är en fråga om spelstil.
Men observera; oavsett vilken nivå man än lägger sig på, så gör systemet en enda sak. Antingen har man ett opartiskt (men inflexibelt) system, eller så får man ett flexibelt (men godtyckligt) system.
Min invändning mot dramapoäng är att de ofta försöker göra båda sakerna samtidigt. Dels kan de användas på det flexibla berättelsesättet, men dessutom så kan de användas för att ge en helt opartisk bonus på tärningsslag.
Jag tycker; välj en nivå, och håll dig sedan till den! Antingen rena spelmässiga Action Points a la Eberron, eller flexibla berättelsepoäng. Aldrig bådadera.
True. Det här med pudlande är så korkat och fel att det är enkelt att arbeta sig runt det. Jag tog bara upp det som en varning eftersom det ännu finns många vilseledda själar som av ogrundlig anledning tycker att pudelpoäng är bra.2. De används som pudelpoäng
Bara om sl har ensamrätt på att fördela dem.
Nja, med min tredje poäng pekade jag ju bara på att dramapoäng inte ökar samdeltagandet så länge som samma spelare får prata både för att få poäng och för att sedan göra sig av med dem.3. De ökar inte samdeltagandet
Fast det tycker jag de gör... här verkar vi bara ha skilda erfarenheter.
Man ökar ju samdeltagandet betydligt mer om en spelare får prata för att sätta rollpersonerna i knipa, och om man sedan uppmuntrar andra spelare att prata för att ta rollpersonerna ur knipan.
Därför gillar jag idéer med allmäna dramapoäng, eller principer som säger att alla spelare runt bordet skall få hitta på något i varje akt som anknyter till deras rollpersoners särdrag.