Re: Jag blir förändrad i alla fall
Hrrm...
w176 säger:
Gör en lista
___
Aight, om du nu tvingar mig så. Damn you.
Men jag måste påpeka att jag har över trettio rollpersoner som jag aktivt spelar i nuläget, så jag tänker bara ta med de jag anser relevanta... eller något.
Eller helt enkelt de jag kommer ihåg.
Således.
Loémiras. Givetvis, min lilla Loé... Han har förändrat mitt kroppspråk, mitt sätt att uttrycka mig på engelska samt lärt mig att börja läsa folk. Eller snarare, han lade grunden till att jag nu kanske kan uppfatta när någon är sur lite sådär ibland... Och han lärde mig att undvika många klyschor, hur underligt det än låter^^
Spindel har lärt mig att börja tänka mer på hur man ska starta intriger, liksom, hur man gör intressanta grunder till spel. Och hans kroppspråk gör att jag börjar lära mig mer att prata samtidigt som jag tänker på hur jag ska röra mig... isch. OCH han har en snygg hatt!
Tyeron har lärt mig att väsa och ha mig, samt är den första rollperson jag haft som totalt varit ÄGD av någon annan, helt och hållet frivilligt. Han är verkligen Calvins, och har hjälpt en del med att lära sig släppa på en hel del jobbiga försvarsmurar. Han är så... ägd. Stackarn. PLUS att han gör att jag kan skylla ifrån mig på honom att jag lyssnar på en del hiphop
Sin har gett mig en gest som används till att beordra folk... Han är så söt.
Ace har gett mig ett par gester, men jag försöker faktiskt få bort dem. Det är hans, jag borde inte ta dem ifrån honom
Plus att han och Ice har ett sådant fint förhållande, där de liksom älskar varandra jättemycket, men inte vågar släppa varandra nära. En stor hjälp till nyanserande förhållanden.
Charade hjälper mig att snabbt växla mellan olika roller - nog för att jag inte är en person som brukar växla mellan särskilt många roller rent socialt, men han hjälper till ändå. Med honom är det verkligen snabba växlingar mellan vem han är en sekund och vem han är nästa. Det är en stor hjälp till att träna flexibiliteten.
Chrya Fearnsdotter har lärt mig att prata fort, högt, ljust och glatt. Hon har lärt mig att hoppa omkring. Det är kunskaper jag än idag vårdar ömt... i alla fall hoppandet.
Ia Fyrklöver lärde mig att lajva.
Ronja Björnklo har lärt mig att höja rösten även när jag verkligen inte borde. Hon har lärt mig att spela på en bågsträng också, och att kasta omkring rösten.
Spyder Extravaganza lärde mig också att kasta omkring rösten, fast på ett annat sätt. Han lärde mig att spela poker också, samt att använda Ace of Spades på snyggast sätt. Och blanda kortlekar snyggt. Också lärde han mig att gestalta en person med ett djupgående självförakt på ett smidigt sätt. Och gav mig bättre insyn i åldersskillnader...
Ace, Vënie och Móre, förresten. Och Loé. De lärde mig att gråta.
Äh, nu orkar jag inte mer.
Det här blev nu inte särskilt djupt... Det här är det jag kan se sådär på rak arm om inte annat. Deras förändringar i mitt psyke är lite svårare att se för mig än vad de borde vara egentligen... kanske... Eller så minns jag helt enkelt inte hur jag var innan jag började rollspela. SAMT att jag spelar så många paralellt, att det snarare är olika stadier i spelet som förändrat mig. Olika perioder.
___
Och sammanfattningsvis så kan vi ju säga att jag håller med, rollspel förändrar en. Jag vågar överhuvudtaget mer nu än när jag började (när jag var elva), och jag är bättre på att se nyanser socialt (lite i alla fall) och på att se orsak och verkan vad gäller människor.
En del kan skylla att de blivit känslomässigt avtrubbade på sitt rollspelande, men så långt skulle jag itne vilja gå.
Jag är känslomässigt avtrubbad pga. annat.
(Ser ni att vi försöker starta en trend här, förresten?)