Nekromanti Du ser vad inte jag ser

[Rickard]

I de skräckfilmer jag sett så brukar det förekomma att publiken får se saker som karaktären i filmen inte får se.. Ta Warlock 3 som exempel, där en tjej speglar sig i en spegel och när hon vänder sig om så förvandlas spegelbilden till en zombieliknande mara.. Hon ser det inte, men utan bara publiken.. Mycket utav skräckkänslan här fixar visserligen ljudet..

Kan man överföra detta i skräcksammanhang och hur ska man gå tillväga? För att ta ett exempel.. En rollperson (RP1) speglar sig och vänder sig sedan om och och tittar på en annan rollperson (RP2) .. Denne ser då att RP1:s spegelbild förvrids till något onaturligt men när denne säger till RP1 så blir spegelbilden normal innan denne får se detta.. Ponera att jag som spelledaren skulle skicka lapp till RP2 där det står "××× spegelbild förvrids till hon på bilden ni såg tidigare".. Det som skulle hända är nog att RP2 säger "Titta i spegeln!" varpå den andra rollpersonen vänder sig om och ser ingenting.. Spelaren till RP1 fattar ju direkt vad som stod på lappen och allting känns bara arrangerat.. Det påminner lite om när en skurk flyr och försvinner och spelarna inte har en suck om att kunna fånga in denne.. Det är redan bestämt i förväg..

Kan man lösa detta på ett smidigare sätt eller ha med "en spelare ser något som ingen annan ser" på ett smidigare sätt? Jag har testat att dela upp spelarna och enda gången det funkade var när de alla fann egna saker som bara de kunde uppfatta.. Då sprang de (inte direkt) till de andra och berättade, för de var redan involverade i "sin sak"..

Något annat jag har funderat på är att ha två spelledare.. Den andra spelledaren, som vanligtvis är den som spelleder skräck (jag själv kan inte spelleda skräck för jag måste alltid skämta och kan aldrig hålla mig från att le), hade jag tänkt ska vara spelaren men innan spelomgången så tänkte jag ha ett snack med honom.. Typ att han ska ta över och spela vissa händelser och improvisera fram nya.. För om han spelar rädd så kanske det kan smitta av sig till andra.. Ta spegelexemplet som jag drog ovan.. Istället för att jag skickar en lapp så kan han hitta på att han såg något förvridas i spegeln..

Detta skulle man kunna göra till ett koncept, där någon spelare i ett scenario får spela "killen som blir ett monster".. Typ lite The Shining eller The Cube-handling.. Fast nu blir jag OT i min egen trådstart, så jag slutar här..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som har den fula ovanan att ge några svar på sina egna frågor, vilket kan låsa andra i tänkande

 

[Rising]

De här "publiken får se något som inte rollpersonerna får se"-situationerna fungerar visserligen jättebra på film; alienmonster som kryper ned bakom någons rygg, Hitchcocks tickande bomber som ingen är medveten om, event horizon's snurrmojäng som plötsligt saktar ner och stannar till i en olycksbådande formation, elstängsel-scenen i Jurrasic Park där ungarna inte vet att elen är på väg att slås på när som helst, osv osv osv...

Den lösning du föreslår; att låta en spelare få se något som de andra inte ser... Tja, det tycker jag är en helt annan situation, faktiskt. Det läskiga med sådana situationer handlar ju mer om oförståelse; att man försöker göra sig betrodd/hörd men att ens budskap helt enkelt inte når fram innan det är för sent.

Man kan visserligen metaspela och säga saker som "vad ni inte märker när ni har gått in i rymdskeppet är att en viss objuden gäst tar sig in innan dörrarna stängs..." eller "Samtidigt: Uppe i kontrollrummet - Jennifer skakar tröstlöst på huvudet och säger 'nu har det gått en timme utan att vi har hört av dem. Vi måste sätta på larmet och försvarsanordningarna igen.' Carlos skriker 'nej! Vi måste ge dem mera tid! Om vi sätter på försvarsanordningarna så kommer de garanterat att dö, men jag känner på mig att de ännu är vid liv. Vi måste ge dem en timme till.' Jennifer replikerar kallt; 'en halv. Från och med nu.'" -Vissa sådana experiment kan vara väldigt lyckade, men man töjer nästan lite för mycket i illusionen för att det ska vara värt det. Vore det exempelvis läskigt om spelledaren sade "vad du inte märker när du vänder bort huvudet, det är att spegeln bakom dig bla bla bla..."? Nej, det funkar inte i alla lägen.

Man får nog helt enkelt konstatera att just den sortens skräck inte passar sig så bra i rollspelsmediet. Detsamma gäller "Hajen"-skräck, när man får uppleva mord genom det främmande monstrets perspektiv.

Jag låter nog bli det helt och hållet, till förmån för den sorts skräck som jag tycker passar riktigt bra i rollspelen.

---

Mina spelare försöker förresten alltid skrämma varandra när vi lirar skräck.

 

[Havoc]

Jag har använt den tekniken med god effekt.

"Vad ingen av er märker är hur de fåglar ni såg följer efter er bil genom staden."

Om spelarna inte är jättebra på att skilja på rp och sig själva så ska man vara för siktig med vad som avslöjas.

Rent allmänt tycker jag man måste inrikta sig på att skrämma spelarna och inte rollpersonerna. Lyckas man med det kommer rollpersonerna att uppföra sig skrämt de också.