Puh! Den första tråden lockade till sig massor av hjälpsamma förslag och coola idéer. Jag har varit väldigt upptagen och har nästan bara kunnat följa den via min mobil, och därför har det inte blivit så många svar från min sida ännu.
Medan jag bearbetar alla förslag som inkommit i den diskussionen tänkte jag börja i en annan ända. DofD3 ska ju vara ett konventsarrangemang som ska vara roligt för alla inblandade, trots att utgången för alla rollfigurer redan är given (för dig som inte hängt med: de dör, obönhörligen).
En sak som inte är jätterolig är att sitta och vänta på sin tur. Därför tänkte jag försöka bena ut hur en rolig stridsrunda ska se ut, och jag slänger ut ett förslag inspirerat av Tom Moldvays D&D Basic från 1981:
1. Fastställ vilken sida som har initiativet (sida A).
2. Sida A agerar först (om ingen sida anses ha initiativet agerar båda sidor samtidigt). Den inbördes ordningen mellan aktörerna på en sida bestäms av spelarna respektive spelledaren och kan variera mellan punkterna 3–6. Den som förflyttar sig först kan vara den som attackerar sist, eller tvärtom.
3a. Förflyttning för sida A.
3b. Förflyttning för sida B.
4a. Avståndsattacker för sida A.
4b. Avståndsattacker för sida B.
5a. Besvärjelser för sida A.
5b. Besvärjelser för sida B.
6a. Närstridsattacker för sida A.
6b. Närstridsattacker för sida B.
Punkterna 4, 5 och 6 är uteslutande. Dvs. varje rollfigur kan bara välja en av dem: antingen en avståndsattack, en besvärjelse, eller en närstridsattack.
Det här gör att det inte finns någon renodlad »spelledarrunda«, eller »spelarrunda«, utan alla är inblandade i vad som sker hela tiden. Förhoppningen är att det ska hålla uppe tempot och få alla spelare att känna sig mer delaktiga. (Det kan förstås också leda till att en eller flera spelare tar lång tid på sig varje gång deras rollfigur företar sig något, men det får den sadistiske spelledaren såklart styra upp.)
För att gå in lite närmare på hur det kan funka:
Initiativ
Jag tänker mig att man inte slår för initiativ, utan att det faller sig naturligt vilken sida som börjar. I allmänhet den sida som inleder anfallet.
Exempel: En grupp vättar anfaller de intet ont anande äventyrarna ur ett bakhåll. Vättarna får initiativet.
Förflyttning
Som det låter. Rollfigurer i närstrid (dvs. som står bredvid en hotande fiende) kan bara flytta ½ sitt förflyttningsvärde, annars får fienden massor av bonus på sin nästa närstridsattack. Rollfigurer som tänker lägga en besvärjelse kan inte flytta alls. I stället för att förflytta sig kan rollfiguren utföra en handling.
Avståndsattacker
Om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende kan den utföra en avståndsattack. I stället för att utföra en avståndsattack kan rollfiguren utföra en handling.
Besvärjelser
Om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende kan den lägga en besvärjelse. I stället för att lägga en besvärjelse kan rollfiguren utföra en handling.
Närstridsattacker
Om rollfiguren står bredvid en fiende (eller inom vapnets räckvidd från en fiende) kan den utföra en närstridsattack. I stället för att utföra en närstridsattack kan rollfiguren utföra en handling.
Handlingar
En rollfigur kan avstå från sin förflyttning och/eller sin attack/besvärjelse och i stället utföra en handling (två handlingar om både förflyttning och attack/besvärjelse avstås). En handling kan bara utföras om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende. (Undantag: dra ett närstridsvapen eller ta fram en sköld.)
Exempel på handlingar: Ta fram ett föremål ur packningen; dra ett vapen; byta vapen; plocka upp ett föremål från marken; dricka en trolldryck; öppna en stängd dörr; etc.
Okej! Välkomna att analysera, kritisera, slakta och plocka sönder det här.
Vad har jag missat? Vilka konsekvenser har jag förbisett? Blir det för krångligt att mixa ihop allas rundor?
Medan jag bearbetar alla förslag som inkommit i den diskussionen tänkte jag börja i en annan ända. DofD3 ska ju vara ett konventsarrangemang som ska vara roligt för alla inblandade, trots att utgången för alla rollfigurer redan är given (för dig som inte hängt med: de dör, obönhörligen).
En sak som inte är jätterolig är att sitta och vänta på sin tur. Därför tänkte jag försöka bena ut hur en rolig stridsrunda ska se ut, och jag slänger ut ett förslag inspirerat av Tom Moldvays D&D Basic från 1981:
1. Fastställ vilken sida som har initiativet (sida A).
2. Sida A agerar först (om ingen sida anses ha initiativet agerar båda sidor samtidigt). Den inbördes ordningen mellan aktörerna på en sida bestäms av spelarna respektive spelledaren och kan variera mellan punkterna 3–6. Den som förflyttar sig först kan vara den som attackerar sist, eller tvärtom.
3a. Förflyttning för sida A.
3b. Förflyttning för sida B.
4a. Avståndsattacker för sida A.
4b. Avståndsattacker för sida B.
5a. Besvärjelser för sida A.
5b. Besvärjelser för sida B.
6a. Närstridsattacker för sida A.
6b. Närstridsattacker för sida B.
Punkterna 4, 5 och 6 är uteslutande. Dvs. varje rollfigur kan bara välja en av dem: antingen en avståndsattack, en besvärjelse, eller en närstridsattack.
Det här gör att det inte finns någon renodlad »spelledarrunda«, eller »spelarrunda«, utan alla är inblandade i vad som sker hela tiden. Förhoppningen är att det ska hålla uppe tempot och få alla spelare att känna sig mer delaktiga. (Det kan förstås också leda till att en eller flera spelare tar lång tid på sig varje gång deras rollfigur företar sig något, men det får den sadistiske spelledaren såklart styra upp.)
För att gå in lite närmare på hur det kan funka:
Initiativ
Jag tänker mig att man inte slår för initiativ, utan att det faller sig naturligt vilken sida som börjar. I allmänhet den sida som inleder anfallet.
Exempel: En grupp vättar anfaller de intet ont anande äventyrarna ur ett bakhåll. Vättarna får initiativet.
Förflyttning
Som det låter. Rollfigurer i närstrid (dvs. som står bredvid en hotande fiende) kan bara flytta ½ sitt förflyttningsvärde, annars får fienden massor av bonus på sin nästa närstridsattack. Rollfigurer som tänker lägga en besvärjelse kan inte flytta alls. I stället för att förflytta sig kan rollfiguren utföra en handling.
Avståndsattacker
Om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende kan den utföra en avståndsattack. I stället för att utföra en avståndsattack kan rollfiguren utföra en handling.
Besvärjelser
Om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende kan den lägga en besvärjelse. I stället för att lägga en besvärjelse kan rollfiguren utföra en handling.
Närstridsattacker
Om rollfiguren står bredvid en fiende (eller inom vapnets räckvidd från en fiende) kan den utföra en närstridsattack. I stället för att utföra en närstridsattack kan rollfiguren utföra en handling.
Handlingar
En rollfigur kan avstå från sin förflyttning och/eller sin attack/besvärjelse och i stället utföra en handling (två handlingar om både förflyttning och attack/besvärjelse avstås). En handling kan bara utföras om rollfiguren inte står bredvid en hotande fiende. (Undantag: dra ett närstridsvapen eller ta fram en sköld.)
Exempel på handlingar: Ta fram ett föremål ur packningen; dra ett vapen; byta vapen; plocka upp ett föremål från marken; dricka en trolldryck; öppna en stängd dörr; etc.
Okej! Välkomna att analysera, kritisera, slakta och plocka sönder det här.
Vad har jag missat? Vilka konsekvenser har jag förbisett? Blir det för krångligt att mixa ihop allas rundor?
