Nekromanti dungeons!

[Bombu]

Hej på er!

Ibland är det kul att köra i dungeons (tycker jag).

Gamla ruiner, stora grottor, eller kanske en pyramid med nån putsande demon i.

Hur ser era dungeons ut. Vad har varit kul, vad har funkat?


Plocka fram de positiva delarna av era spelerfarenheter.

Bombu

 

[Petri]

"Putsande demon"? Har den städmani?

Själv har jag aldrig spelat D&D men har beställt böckerna. Ska komma vilken dag som helst nu.
Men tanken på att springa runt i grottor och hugga ihjäl saker bara för att har alltid fått mig att rynka på näsan..
Men när man gör en grej av dungeon rännandet (jag har läst ivrigt de flesta inlägg om Dungeon of Doom på Gothcon och skulle jävligt gärna vilja testa) det verkade det skoj. Fast då blev det inte så mycket monsterslakt utan snarare RPslakt, så uppfattade jag det iaf.

Varför tycker du att det är så skoj att att springa i de där mörka hålorna och dylikt då?

Och hur svarar du på dina egna frågor?

 

[Eksem]

Jag började spelleda Ravenloft i helgen (med DoD-reglerna, eftersom jag inte hade fått hem D&D-reglerna ännu... jag som ville ha klasser och levlar!), och det är en helt suverän dungeon. Snyggt uppbyggd, fräcka monster, tuffa fällor, coola händelser (Strahd vid orgeln! The Guardian of Sorrow! Cyrus med sleven!) och dessutom med ett skitsnyggt sätt att ha med korrekta spådomar utan att rälsa äventyret.

/Jonas, rollspel var bättre -83

 

[Krille]

""Putsande demon"? Har den städmani?"

Anspelning på det gamla DoD-äventyret "Spindelkonungens Pyramid", som innehåller demonen Putzch som putsar brandmansstången som går från pyramidens topp ner till dess bott. Han blir mycket sur om folk kommer åkande på stången.

 

[Troberg]

Bäst att du nämner drakar också, annars blir du off topic!

Själv gillar jag egentligen inte dungeons, men vissa har jag fastnat för. En favorit är Place of Magic i Palladium, där det har byggts upp ett helt samhälle och ekologi av äventyrare som fastnat där och inte kan ta sig ut. Man kan inte låta bli att älska sånt.

Att man dessutom kan snacka sig genom den i princip ända till slutbossen (vilket rör sig om sådär 4-6 spelmöten...) är ju också läckert!

 

[Hunk]

Palladium (OT)

Jag spelledde en hel del Palladium runt 90-91, och tyckte då att systemet var rätt OK (inte helt olikt det nuvarande D20 - dock betydligt mindre strömlinjeformat). Man gjorde väl t o m reklam i Dragon med texten att Palladium är "the orignial D20-system", innan dina favoriter WotC stoppade dem. När jag tittade i mina gamla regelböcker för ett par år sedan insåg jag dock att systemet var hopplöst föråldrat och opedagiskt förklarat (ej helt ovanligt i gamla rollspel) och att kartorna i supplementen var gräsligt fula (vilket är lite kostigt eftersom herr Siembieda är en rätt skicklig tecknare som dessutom var anställd på JG på 70-talet, vars kartor höll betydligt högre klass än Palladiums på 80-talet).

Det gavs väl dock ut en ny upplaga av spelet i början av 90-talet och jag undrar därför om den var något att ha och om kartorna i de senare supplementen är snyggare än i de gamla? Förmodligen kommer jag inte att överge D20-systemet i alla fall (eftersom mina spelare inte orkar lära sig ett nytt system), men det är ju aldrig fel att kolla på något nygammalt.

 

[Pom]

Under ett antal år var en verkligt arketypisk dungeon en fast punkt i flera av mina kampanjer: Det gyllene svärdet. Djupare och djupare våningar i en labyrint, komplett med datorspeliga hissar och av dungeonens ägare anställda trollkarlar som tillhandahöll teleporteringar till hiskelig kostnad.
Dungeonen ifråga överlevde 4 spelbyten: först var det DoD (första, med getabocksdrake på utsidan, skriftlärd som yrke och Bland alfer och troll som äventyr), sedan blev det DnD, sedan AD&D 1st, sedan AD&D 2nd. När den till sist klarades hade rollpersonerna också hunnit med en runda som odödliga i DnD Immortals.
Jag vågar påstå att både SL och spelare hade skitkul med den under många år (realtid).

 

[Bombu]

Varför tycker du att det är så skoj att att springa i de där mörka hålorna och dylikt då?

Ja varför, det kan man ju fråga sig?

Jag tycker det är kul, med upptäckarlust, man springer runt i vildmarken och "råkar" hitta nått spännande tempel, pyramid, grotta eller nått annat.

Sen går man ner och utforskar, hittar tecken på liv, vad det nu kan vara och upptäcker/får reda på att det finns nått man vill ha där nere.

Man börjar smyga sig ned och upptäcker, kanske gångar gamla fyllda med gravar, kanske orchboningar, kanske en underjordisk sjö, som leder bort.

Jag tror det är upptäckarlusten som gör att jag tycker det är kul.

Det finns nog tusen saker som kan lyckas, men om det finns nått skäl för allt att det finns där så blir det roligare.

Om det finns massa roliga saker att upptäcka.

Sen att man kan komma i samspråk med dem i dungeonen, kanske lösa saker utan strid eller ta hjälp av en fraktion för att slå ut den andra, smyga, diplomati, eller strid, det finns ju många olika vägar.


Bombu

 

[Troberg]

Re: Palladium (OT)

Jag spelledde en hel del Palladium runt 90-91, och tyckte då att systemet var rätt OK (inte helt olikt det nuvarande D20 - dock betydligt mindre strömlinjeformat). (snip) När jag tittade i mina gamla regelböcker för ett par år sedan insåg jag dock att systemet var hopplöst föråldrat och opedagiskt förklarat

Håller med, systemet är helkass, men världen är rätt charmig.

Det gavs väl dock ut en ny upplaga av spelet i början av 90-talet och jag undrar därför om den var något att ha och om kartorna i de senare supplementen är snyggare än i de gamla?

Vet inte, jag har en urgammal edition (så gammal att "Sexual deviations table" finns med och inte är överklistrad...).

 

[Petri]

Re: dungeons! NT

NT = Nicks Texten

Åkaj. Det visste jag inte. Tackar för det.

 

[Petri]

Med andra ord som vilket spelmöte som helst fast underjord?

Eller?

 

[Rosen]

Re: Palladium (OT)

Vet inte, jag har en urgammal edition (så gammal att "Sexual deviations table" finns med och inte är överklistrad...).

Den som förklaras med "Mommy was a weirdo too". (-:
Sexuella avvvikelser-tabellen fanns svjv enbart i första utgåvan (den med röd omslagsbild mot svart bakgrund) -- det är rätt slående vilken kontrast den är mot Moral Majority-fobin i deras produkter några år senare.

--
Åke

 

[Troberg]

Re: Palladium (OT)

Sexuella avvvikelser-tabellen fanns svjv enbart i första utgåvan (den med röd omslagsbild mot svart bakgrund) -- det är rätt slående vilken kontrast den är mot Moral Majority-fobin i deras produkter några år senare.

Jag tror att min är andra editionen/print/utgåvan (osäker på terminologin). Den efter min hade kvar den, men täckt av en klisterlapp, efter det så var den helt borta.

Min har dock det svart/röd/grå omslaget.

 

[Bombu]

Med andra ord som vilket spelmöte som helst fast underjord?

Både och, men det jag tycker är trevligt med dungeons, är just att de ofta är mindre civiliserade än uppe på ytan, sen att det kan vara mer begränsat.

Ett visst område har en tydlig rumslig begränsning, ofta väldigt tydligt *ler*.

Man har vissa vägar för att komma vidare men det är inte obegränsat.

Sen slipper man polisen i dungonen (oftast).

------------
Det finns många andra äventyrsformer än dungeons som också är kul, men jag kan tycka att det är trevligt med den tydliga avgränsningen av områden.

Den röda vättekungens salar. Den stora drakens domän. osv. Men visst finns det annat än dungeons.

Bombu

 

[Hunk]

Re: Palladium (OT)

Jag tror att min är andra editionen/print/utgåvan (osäker på terminologin). Den efter min hade kvar den, men täckt av en klisterlapp, efter det så var den helt borta.

Jag kollade igår och hade tyvärr den 5:e tryckningen (från 88, tror jag). Inga sexuella avvikelser för mig alltså . Det här är väl ett av de få tillfällen man hade önskat att man var en tre-fyra år äldre...

 

[Troberg]

Re: Palladium (OT)

Jag kollade igår och hade tyvärr den 5:e tryckningen (från 88, tror jag). Inga sexuella avvikelser för mig alltså . Det här är väl ett av de få tillfällen man hade önskat att man var en tre-fyra år äldre...

Jo, det är vi som är från 60-talet som frossar i sexuella utsvävningar och perversioner hela dagarna. Ni andra missar något...