Nekromanti Dungeonslayer

[talgboll]

Som jag skrev innan så testade jag Dungeonslayer med två spelare (jag var SL) som aldrig spelat rollspel förut. Det var också första gången på evigheter sen jag rollspelade (bara läst och skrivit i en massa år). Reglerna är bra för nybörjare. De är enkla (få raser, få klasser, få stats etc) och tydliga (checks och stridsregler är likadana och okomplicerade). Det tog inte så lång tid att göra rollpersoner (ca en timme). Jag hade dock gärna sett mycket mer information om spelvärlden. Jag har inga problem att beskriva en generisk polariserad fantasyvärld men trist att spelskaparen inte ger något att spela i.

Körde första delen i det medföljande lilla introäventyret. Standard simpelt repetitivt grottröj. Rälsat. Lider av samma problem som alla såna upplägg har. Ska funka med alla slags rollpersoner dvs svårt med personliga motiv, incitamenten (uppdrag från okänd) för att göra det äventyrsskaparen vill att rollpersonerna ska göra är ytterst tunna och spelaragensen är nästan obefintlig (tvång). SLP existerar endast som resurser, dvs har info som behövs för att RP ska ta sig vidare. Oerhört lite ROLLspelande, mest taktisk strid och tärningsrull (typ nästan som brädspel).

Spelarna testade typ för min skull, så de är inte övertygade (beställt Trail of Cthulhu eftersom de eventuellt kunde tänka sig att testa igen men då med mer detektivspel och önskade både mer rollspelande och tärningsslående) men de var duktiga och det var kul. Och givande för mig själv. Jag gissar att ett sånt här spel antingen är gjort som en nybörjarspel eller av nostalgiska skäl. Jag spelade sånt här på det här sättet när jag var 14 år 1991 och tyckte det var ganska kul men började snart ändra åsikt. Det var därför kul att testa igen och intressant att få syn på mina egna preferenser. Mest slående var att jag tydligen är nästan totalt ointresserad av att beskriva skeenden. Vad som händer. Handlingar. Miljöbeskrivningar var helt ok men att beskriva konsekvenser av handlingar var speldödande tråkigt. Tvärtom var det otroligt roligt att gestalta SLP i ord och kroppsspråk. Inlevelsen. Improvisationen. Dialogen. Skoj att få det bekräftat men också att få _känna_ det i spel. Analysera ens känslor medan man känner dem.

Så finns det någon som kör tärningsfritt och karaktärsdrivet med hög spelaragens (dock helst inte för indiestyrt som Fiasco), så holler at your boy, Malmö. Svårt att köra annat än one offs med lärarjobb och småbarn. Kontinuitet är inte att tänka på.

/Max

 

[deusexmatteo]

Tjena Talgboll! Sökte efter Dungeonslayer för att se om någon annan spelade det, men det här kanske inte är rätt tråd att diskutera spelet i? Håller med om en del av sakerna som du säger om spelledande - gillar också mest att gestalta karaktärer när jag SLar. Synd att spelarna inte gillade spelet, men hoppas att CoC är en hit för er

Ser fram emot att spela Dungeonslayer.

Satt och gjorde en karaktär igår och tror att det skulle gå mycket snabbare att göra en ny efter första gången. Dock tog det ungefär en timme för oss också. Gillar formuläret där det finns formler för att räkna ut sekundärattribut. Det första vi gjorde var att skriva en liten not med vilka värden som var Traits och Atributes eftersom att det inte var helt klart för oss. Kanske är det en sak som vana DnD spelare har koll på utan att behöva tänka.

Systemet med attack och skada i ett och samma slag verkar intressant och ett bra sätt att snabba upp strider. Fast initiativ där man bara slår om det är oavgjort är också bra eftersom att det får striderna att komma igång direkt. För de av er som inte spelat DS fungerar strids slagen så här (i alla fall som jag förstod dem):

1) Alla har ett fast värde för initiativ, om det är oavgjort slås en tärning - den som får högst värde är först av de som har samma initiativ

2) Den som anfaller slår en T20 och ska komma under sitt Attackvärde (det finns ett värde för Mélê och ett för Avstånd). Om slaget lyckas träffas motståndaren och tar lika mycket skada som Attackslaget visar. Det slås alltså bara en tärning för att avgöra både träff och skada. En person med högt attackvärde kan alltså göra mer skada än en otränad person. En 1:a på attackslaget kallas en Coup och betyder att attacken för max-skada (hela Attackvärdet). Vapen har en bonus som läggs till Attackvärdet, alltså både träffchans och skada.

3) Den som träffats av en attack får slå ett Försvarsslag. Det slås på samma sätt som Attackslaget; en T20 slås under Försvarsvädet som modifieras av eventuell Armorbonus. Resultatet (om slaget lyckas) dras från skadan som försvararen ådragit sig från attacken.

Det finns regler för attackvärden över 20, ett värde som inte verkar vara ovanligt på högre nivåer. Då slås en T20 per steg om 20; en person med Attackvärde på 44 slår 2 T20 som ska komma under 20 och en som ska komma under 4 (20+20+4=44). Den som slår får själv välja vilken av tärningarna som ska komma under vilket av värdena och sedan räknas skadan ihop. 2,14,19 blir alltså 25 eftersom att alla tärningsresultaten kommer under värdena - men ett slag som resulterar i 10,10,12 blir 22 eftersom att alla tärningars värde är över 4.

Spelet verkar kompatibelt med andra system, dock med ganska mycket pill. Med den monstermanual som följer med spelet borde det gå att byta ut statblock så att spelet flyter på.

Har någon annan spelat Dungeonslayer? Vad tycker ni om det?