Andreas den Gode
Veteran
Vad e dvärgar rädda för?... Dom gillar inte hästar o båtar... Hur e de med t.ex. vagnar, ormar, o annat bös...
Nekromanti Dvärgars rädslor
- Thread starter Andreas den Gode
- Start date
Master Pelle
Warrior
För det mesta är dvärgar ganska modig av sig och dom är inte rädda för det mesta men ändå kan dom tycka sig att det känns lite obehaglig. Dom är antagligen mest rädda för vara tvungen att åka nånting som gunga väldig mycket (exempel båt, vagn, riddjur...).
Zishan
Veteran
Det där med Dvärgars rädsla för hästar båtar o dylikt handlar om Dvärgars dåliga balans.
Denna brist på balans uppkommer av deras kroppsbyggnad, dom är som bekant korta o bastanta.
Sedan så är väl dom lika mottagliga för alla rädslor som vilka varelser i Mundana.
Sen att dvärgar oftast inte visar sina känslor öppet och deras känslokalla beteende så visas det inte lika tydligt!
Denna brist på balans uppkommer av deras kroppsbyggnad, dom är som bekant korta o bastanta.
Sedan så är väl dom lika mottagliga för alla rädslor som vilka varelser i Mundana.
Sen att dvärgar oftast inte visar sina känslor öppet och deras känslokalla beteende så visas det inte lika tydligt!
Sebastian Andersson
Hero
Rädsla är rädsla oavsett vem som känner det
För att ta vrakher, grottspindlar och troll till exempel så är de väl iofs så att även människor fruktar dessa (åtminstone de två sista nämnda då vrakherna nog ännu är relativt okända), men i dvärgarnas fall så är just dessa varelser något som de nog hyser extra stor respekt för då det säkerligen går många skrönor om dessa väsens illdåd.
En annan sak man kan fundera över är på vilket sätt de räds livet ovan jord. Inte sällan är det ju så att vi räds säker vi inte är så bekanta med, varför de rimligtvis borde frukta världen ovan jord mer än livet under till skillnad från exempelvis människor som nog inte sällan räds att stiga ner i en okänd mörk grotta.
En annan sak som nog kan vara värt att nämna är dvärgarnas annorlunda sätt att se på mörker. Människor, alver och de flesta andra väsen i Mundana fruktar nog inte sällan mörkret av den enkla anledningen att de inte vet vad som rymms i det, fruktan för det okända än en gång således. Dvärgarna, likt tirakerna, å andra sidan kan ju som bekant SE i mörker varför det inte borde vara eller uppfattas som lika hemskt.
Slutligen är döden något som ofta bär med sig en stor portion rädsla där individens syn på livet efter inte sällan färgar inställningen till döden. Dvärgarna har ju ofta en stark tro som förtäljer om en del olika möjligheter efter döden. Vissa av dessa erbjuder mer lukrativa möjligheter, som att få ta plats i Vontars salar - varför dvärgar nog icke räds att dö en hjältemodig död, medan andra som exempelvis gå förlorad i dödens rike inte ens vågar nämnas. Döden och omständigheterna däromkring kan alltså också säkert fruktas.
Ljusetsriddare - som tror att rädslor är mer ett kulturellt fenomen än rasrelaterat
Rent generellt så är de nog rädda för de flesta saker som skulle skrämma en vanlig människa. Fruktan för att mista sina nära och kära, rädslan för monster och andra hemska väsen osv. Dock så finns det också säkerligen vissa betydande skillnader som är mer specifikt kulturellt betingade för just dem.
För att ta vrakher, grottspindlar och troll till exempel så är de väl iofs så att även människor fruktar dessa (åtminstone de två sista nämnda då vrakherna nog ännu är relativt okända), men i dvärgarnas fall så är just dessa varelser något som de nog hyser extra stor respekt för då det säkerligen går många skrönor om dessa väsens illdåd.
En annan sak man kan fundera över är på vilket sätt de räds livet ovan jord. Inte sällan är det ju så att vi räds säker vi inte är så bekanta med, varför de rimligtvis borde frukta världen ovan jord mer än livet under till skillnad från exempelvis människor som nog inte sällan räds att stiga ner i en okänd mörk grotta.
En annan sak som nog kan vara värt att nämna är dvärgarnas annorlunda sätt att se på mörker. Människor, alver och de flesta andra väsen i Mundana fruktar nog inte sällan mörkret av den enkla anledningen att de inte vet vad som rymms i det, fruktan för det okända än en gång således. Dvärgarna, likt tirakerna, å andra sidan kan ju som bekant SE i mörker varför det inte borde vara eller uppfattas som lika hemskt.
Slutligen är döden något som ofta bär med sig en stor portion rädsla där individens syn på livet efter inte sällan färgar inställningen till döden. Dvärgarna har ju ofta en stark tro som förtäljer om en del olika möjligheter efter döden. Vissa av dessa erbjuder mer lukrativa möjligheter, som att få ta plats i Vontars salar - varför dvärgar nog icke räds att dö en hjältemodig död, medan andra som exempelvis gå förlorad i dödens rike inte ens vågar nämnas. Döden och omständigheterna däromkring kan alltså också säkert fruktas.
Vad gäller ormar och "annat bös" - se ovan. När det kommer till hästar och båtar och även vagnar så handlar det kanske mindre om fruktan och mer om obehag. Dvärgarna har nämligen ett mycket gott balanssinne (som bland annat gör att de kan orientera sig enklare under jorden då de har koll på lutning i marken och dylikt) som när det kommer till gungning av att marken rör på sig gör dem ordentligt sjösjuka. För den som har varit detta någon gång så är det nog inte så svårt att förstå varför dvärgar drar sig för att ge sig ut på havet.
Ljusetsriddare - som tror att rädslor är mer ett kulturellt fenomen än rasrelaterat
Sebastian Andersson
Hero
Rent logiskt sett JA, men...
...regelmässigt är det ju inte så. Detta åtgärdar man ju iofs som spelledare enkelt men någon slags -ObT6 på evetuella sådana slag.
...regelmässigt är det ju inte så. Detta åtgärdar man ju iofs som spelledare enkelt men någon slags -ObT6 på evetuella sådana slag.
Att...
...dvärgar upplever obehag vid ritt, sjögång eller till och med på ett bastant trägolv är väl mer beroende på att de saknar kontakt med marken, som de lever av, i och eventuellt på under "normala" omständigheter. Att detta obehag kommer ur rädsla skulle väl snarare grundas på det som påpekats ovan - osäkerhet inför något okänt. Däremot betvivlar jag teorin om deras extrema balanssinne starkt - dvärgar tippar också, även om de är korta och feta. Som sagt är det kontakten med jorden som de saknar, vilket gör att de känner sig mycket osäkra och helst undviker situationer till häst och till sjöss.
Vad de annars skulle kunna vara rädda för är ju helt beroende på rollperson. Förutom de skräckhistorier som de säkert får höra i tidig ålder om grottspindlar som vällt in om man grävt för djupt eller på eget bevåg i fästet, eld som kan slita sig lös och ödelägga hela släktlinjer är som sagt religiöst eller kulturellt grundade rädslor något som antagligen tar ganska hårt på dvärgar i allmänhet. Att inte få en hederssam begravning, att bli bestulen på sin yxa, att få ett oförtjänt dåligt rykte som man inte kan bestrida på grund av ett löfte är klassiska dilemman. I övrigt är inte dvärgar mindre (eller mer) rädda än andra raser för fenomen - men de reagerar kanske mindre utåtagerande.
...dvärgar upplever obehag vid ritt, sjögång eller till och med på ett bastant trägolv är väl mer beroende på att de saknar kontakt med marken, som de lever av, i och eventuellt på under "normala" omständigheter. Att detta obehag kommer ur rädsla skulle väl snarare grundas på det som påpekats ovan - osäkerhet inför något okänt. Däremot betvivlar jag teorin om deras extrema balanssinne starkt - dvärgar tippar också, även om de är korta och feta. Som sagt är det kontakten med jorden som de saknar, vilket gör att de känner sig mycket osäkra och helst undviker situationer till häst och till sjöss.
Vad de annars skulle kunna vara rädda för är ju helt beroende på rollperson. Förutom de skräckhistorier som de säkert får höra i tidig ålder om grottspindlar som vällt in om man grävt för djupt eller på eget bevåg i fästet, eld som kan slita sig lös och ödelägga hela släktlinjer är som sagt religiöst eller kulturellt grundade rädslor något som antagligen tar ganska hårt på dvärgar i allmänhet. Att inte få en hederssam begravning, att bli bestulen på sin yxa, att få ett oförtjänt dåligt rykte som man inte kan bestrida på grund av ett löfte är klassiska dilemman. I övrigt är inte dvärgar mindre (eller mer) rädda än andra raser för fenomen - men de reagerar kanske mindre utåtagerande.
Rädsla som rädlsa....
Tror att rädslan är nått som är gansak lika för de flesta.. Det finns nog en grundrädsla som passar in på vem som hellst faktsitk, oavsett vem/vad man är...
/ Johan K, som börjar piggna till efter att ha hinkat i sig en massa kaffe..
Tror att rädslan är nått som är gansak lika för de flesta.. Det finns nog en grundrädsla som passar in på vem som hellst faktsitk, oavsett vem/vad man är...
/ Johan K, som börjar piggna till efter att ha hinkat i sig en massa kaffe..
De är väll rädda för ungefär samma saker som andra..
Sen visar de inte känslorna lika mycket som oss "blödiga" människor..
Dvärgars största rädsla ärväll en kombination av hedersbrott
som att komma underfund med att deras högst ärade far
som är "Ekh" i tex: Im-Khar skulle visa sig vara en nekromantiker vid sidan om eller kanske Psykotropiker
Att han helt enkelt slutat vara sann magiker, är oren osv..
Hedern har också mycket med skammen att göra vilket betyder att man kan dra paralleler mellan skam och rädsla men det förstår ni nog och det ska vi nog inte gå in på..
(då vi glider ifrån ämnet)
Cya guys..
..Andreas den Gode
Veteran
Re: Rädsla är rädsla oavsett vem som känner det
Om man börjar tänka så så borde ju dvärgar vara rädda för ÅSKA!!!!
Om man börjar tänka så så borde ju dvärgar vara rädda för ÅSKA!!!!
Sebastian Andersson
Hero
Dvärgarna och deras balanssinne
Citerar från dvärgboken (sidan 17, under rubriken: Balanssinnet ): "Dvärgar hatar rörliga ytor. Hissar och hängbroar kan ge den starkaste dvärg svindel, trots att han i övrigt bara skrattar åt djupa avgrunder. Det är inte så mycket djupet som får dvärgen att känna sig illa till mods som att marken rör på sig"
Behöver jag utrycka mig mer klart än så?
Citerar från dvärgboken (sidan 77, under rubriken: Riddjur, båtar och vagnar): "Dvärgars balanssinnen spelar dem ett rejält spratt om ytan de står eller sitter på rör på sig" .
Citerar från dvärgboken (sidan 17, under rubriken: Balanssinnet ): "Dvärgar hatar rörliga ytor. Hissar och hängbroar kan ge den starkaste dvärg svindel, trots att han i övrigt bara skrattar åt djupa avgrunder. Det är inte så mycket djupet som får dvärgen att känna sig illa till mods som att marken rör på sig"
Behöver jag utrycka mig mer klart än så?