Jag har alltid sett Mûhadinska magiker som något jag uppfattar som ett mellanting mellan det du beskriver som dina ursprungliga föreställningar och "vanliga" magiker. Vad jag menar med det är att jag uppfattat dem som mystiker, som utnyttjar alternativa magier/vägar att nå magin, men att de inte är nödvändigtvis "mörka" och detsamma gäller deras vägar. Det hela låter tämligen likt det du sedan beskriver som din nuvarande uppfattning.
Angående Sungs lära har jag mycket liten koll på hur den faktiskt fungerar, både rent teoretiskt och praktiskt, om du har större koll på den skulle du kanske kunna publicera något? (Eller refererar du till det som finns i M&M?)
Nu ska jag dock försöka att spåna lite runt det hela och se om några användbara tankar dyker upp..:
Jag ser gärna den Edronitiska magteorin som om den var något mer framskriden än kontemporär teori i övriga Mundana, och hade andra "uttryck". Med skillnaden i "uttryck" menar jag att de förklarade en del saker annorlunda, men att resultatet i stort sett blev det samma som senare nåddes av bland annat den Coloniska teorin. I och med min syn på Zhaniska magiker (primärt Mûhadinska då) så bör förklaringen ligga i något med andar. Med tanke på vad jag läst av dina inlägg om Nanórgonas idéer känns det mycket möjligt att teorierna på något sätt involverade en astral hierarki inte olik den som finns i Thalamur (¿är osäker på detta?). Basen för teorin bör dock snarare ligga på Psykotropiska astralkroppars (andars) styrka och dominans.
Jag föreställer mig att de såg gudar och även demoner som "slavar" under psykotropin, och att mäktiga andar var de högst stående varelserna då de kunde försörja sin astralkropp själva (troligen så hade en del experiment utförts på demoner och andar medans teorierna applicerades på gudarna genom teoretiska "förlängningar").
Synen på demoner stammar troligen från dessa undersökningar, och teorin om Psykotropiska kroppars överlägsenhet. Nämnas bör kanske att man trots detta inte underskattade demonernas (eller gudarnas) makt, trots deras hierarkaliska underlägsenhet så besatt de avsevärd makt och människan stod ju en bra bit under de mäktigaste andarna
Alstringar av de övriga aspekterna (Psykotropin sågs som förmågan att utnyttja andens kraft) förklarades kanske som variationer, ibland mäktiga och helt klart användbara men likväl varianter, av Psykotropin, som kommer till då andar av olika styrka binds till Mundan materia. Materian ansågs för övrigt död, vilket kanske ledde till en hel del teorier och forskning om växter, då de växte men verkade sakna alla former av själ. En hel del forskning lär även ha bedrivits på att binda andar till övrig materia, och elementarvarelser lär ha betraktats ha någon form av ande, kanske som djurens totemandar.
Magiker bör ha betraktats som högt stående då de (Psykotropin bör ha varit den mest grundläggande aspekten som magiker lärde sig) inte bara hade förmågan att utnyttja sin egen andes kraft, utan även kunde utnyttja andra svagare andar (övriga aspekter). Transformationer var lättförklarade då alla aspekter var variationer av samma aspekt (om transformationer till Psykotropi är omöjlig, jag har för mig att det är så men vet inte säkert då jag för tillfället befinner mig på skolan, så förklarades kanske detta av att det var svårt, d.v.s. teoretiskt möjligt men inte praktiskt, att rena varianterna för att få ren andekraft).
Jag kan tänka mig att filament som ett begrepp inte existerade, istället mättes en magis styrka i rang, likt den som användes för att mäta själars styrka.
Väldiga obelisker kanske hade en pseudo-religiös betydelse då de verkade vara knytna till andarna på något sätt, därav deras effekt på alstrande. Det är mycket möjligt att edroniterna genom sina kontakter med andar, och genom sina efterforskningar i objekts magiska inflytande upptäckte saker om magiströmmar etc. som numera är fördolda för magiker.
Tja, sedan hur det ser ut för zhaniska magiker nuförtiden... Svårt för mig att säga hur de influerats av en magiteori jag inte har någon koll på, men det känns som att den fortfarande borde kretsa runt andar och demoner (primärt sett), men med en något mindre vetensskaplig inriktning (i alla fall inom just detta område), troligen har inte så många teoretiska framsteg gjorts sedan Edrons fall annat än de som kommit via influens från bland annat Sung. Dock så kan individuella magiker ha gjort framsteg rent praktiskt, men då det (som jag uppfattar det) saknas vida spritt samarbete mellan dem, och då det som existerar är hämmat av inbördes maktkamp så leder detta endast i extremfall till framsteg för traditionen som sådan.
Det vore ganska intressant om det ledde till en del "specialregler" för zhan-magiker, inget som bryter mot systemet, men kanske om effekten av framgångsslag eller något sådant, yrkesfärdigheter (kanske en ny, bara en tanke
)...
Sedan ses magikerna troligen med stor rädsla och respekt av de övriga zhanerna då de besitter makter som har att göra med det övernaturliga, behärskar de andar som ananrs anses vara mäktiga och nästintill heliga. Det är mycket möjligt att de omges av mörka rykten som beskrivs av dig, vare sig de är befogade eller inte, men för mig så förekommer det magiker bland stammarna, även om de är sällsynta, och är inget som alla flyr, – bara fienderna tvingas till detta.
Jag har inga problem med att föreställa mig att mäktiga zhanmagiker då och då träffas för att dela med sig av det de vågar dela med sig av. Men jag har heller inga problem med att föreställa mig att ett dylikt samarbete inte existerar, utan att det är helt baserat på ett lärare-lärling-system.
Om jag nu ska spåna fritt runt Sungs lära så ser jag (har ingen koll på hur detta stämmer överens med officiellt material) det som att den är starkt baserad på självkontroll och psykets harmoni med kroppen. Följaktligen spelar både psyko- och biotropi en viktig roll och mycket har gjorts för att utvidga dessa områden (även om det skiljer sig märkbart från den Edronitiska teorin i hur det appliceras och varför psykotropin är viktig). De teoretiska förklaringarna om hur Mundana fungerar, dess kosmologi, involverar även mycket astrologi som ses som det himmelska psykets avspegling. Qadosh är betydligt mer utforskat som ett mått på individens styrka och rättrådighet, genom sina forskningar i de psyko- och biotropiska fälten har magikerna lärt sig mycket om hur detta fenomen fungerar och det ryktas rentutav om att de kan hela själen betydligt effektivare än andra. Demonologi ses ner på; och magi förklaras som att sätta sig i resonans med världen, överdrivet okontrollerat utyttjande av detta skadar dock själen och dess balans (qadoshförlust). Genom att göra detta kan man förstärka existerande fenomen, vilket ger upphov till så kallade (sätt in Sung-magikernas namn på filament här) som ett tränat psyke kan utnyttja för att forma omvärlden efter sin vilja. Det är därför väldigt svårt at alstra (filament) utan en lämplig källa, då det är som att försöka skapa sten ur luft, från sand går det bra men det måste finnas där från början.
Jaa, det är ju rätt kort, ostrukturerat och flummigt om mina synsätt på dessa två traditioner... En sammansmältning mellan dessa med dominans från den Edronitiska känns väldigt möjlig men det exakta resultatet kan variera.
-ClawHawk som hoppas att något kanske kan väcka en gnista inspiration, om inte annat.
