Nekromanti Efter kriget??
- Thread starter Fahnen
- Start date
Mr Brunch
Veteran
Tja det beror på vad skälet till att kriget startade, vem som vann och vad som hände under själva kriget.
Först och främst så får man titta på hur dom inblandade ländernas ekonomi då möjligen delar av deras land blivit skövlat och delar av den civila befolkningen dödats. Sen kan vinnarsidan ha erövrat delar (eller hela) av det förlorade landets mark vilket gör att man måste se över nya gränser, vad som försvinner på ettl and och lägs till på ett annat.
Mycket planering för ett stort krig krävs av SL, inget man bör lägga in utan grundlig planering, jag själv är interiserad av andras tankar på vad man bör tänka på när man planerar att införa ett krig, håller nämligen på att skriva två kampanjer som bygger först Damariens sista förberedelser för invasionen av Västmark och sen själva invasionen.
Först och främst så får man titta på hur dom inblandade ländernas ekonomi då möjligen delar av deras land blivit skövlat och delar av den civila befolkningen dödats. Sen kan vinnarsidan ha erövrat delar (eller hela) av det förlorade landets mark vilket gör att man måste se över nya gränser, vad som försvinner på ettl and och lägs till på ett annat.
Mycket planering för ett stort krig krävs av SL, inget man bör lägga in utan grundlig planering, jag själv är interiserad av andras tankar på vad man bör tänka på när man planerar att införa ett krig, håller nämligen på att skriva två kampanjer som bygger först Damariens sista förberedelser för invasionen av Västmark och sen själva invasionen.
regelslaktaren
Hero
"Vad händer efter ett Krig i Eon??"
Återuppbyggnad. Få allting att fungera igen. Om du blivit erövrad måste du anpassa dig till nya seder. Om du erövrat något måste du få befolkningen att göra som du vill.
"Hur spelleder man ett krig?? "
Fokusera på RP. Vad händer med dem, kan de påverka kriget? Själva kriget i sig är inte intressant, bara hur det påverkar våra hjältar.
Det blev krig till slut hos oss, och det tog nyligen slut så...de befann sig i Soldarn när Damarien överraskande fort kom igenom Västmark. De var med om uppbyggnaden av soldiska styrkor, men det kunde inte påverka, var mest trist. De anmälde sig frivilliga som spejare. De red runt och slogs mot fiendespejare, hjälpte egna, spanade på damarier...När de väl kom tillbaka och hittade en plats i de stridande styrkorna fick de ett annat uppdrag. De skulle åka till Silversparre (tillsammans med några andra) och ta reda på varför han höll sig utanför kriget. Då fick de undvika trupper och rida långt, sen blev det bråk med hertigen som inte ville hjälpa till.
...vad som sen hände är inte så viktigt, men själva kriget spelades liksom aldrig ut, berättades bara om, RP får inte så mycket roligt att göra om de måste flytta trupper, vara befäl och slåss i slag. Det händer liksom ingenting (tycker jag).
Återuppbyggnad. Få allting att fungera igen. Om du blivit erövrad måste du anpassa dig till nya seder. Om du erövrat något måste du få befolkningen att göra som du vill.
"Hur spelleder man ett krig?? "
Fokusera på RP. Vad händer med dem, kan de påverka kriget? Själva kriget i sig är inte intressant, bara hur det påverkar våra hjältar.
Det blev krig till slut hos oss, och det tog nyligen slut så...de befann sig i Soldarn när Damarien överraskande fort kom igenom Västmark. De var med om uppbyggnaden av soldiska styrkor, men det kunde inte påverka, var mest trist. De anmälde sig frivilliga som spejare. De red runt och slogs mot fiendespejare, hjälpte egna, spanade på damarier...När de väl kom tillbaka och hittade en plats i de stridande styrkorna fick de ett annat uppdrag. De skulle åka till Silversparre (tillsammans med några andra) och ta reda på varför han höll sig utanför kriget. Då fick de undvika trupper och rida långt, sen blev det bråk med hertigen som inte ville hjälpa till.
...vad som sen hände är inte så viktigt, men själva kriget spelades liksom aldrig ut, berättades bara om, RP får inte så mycket roligt att göra om de måste flytta trupper, vara befäl och slåss i slag. Det händer liksom ingenting (tycker jag).
Re: Efter kriget - ur ett lätt berusat perspektiv 
(En ockupationsmakt med betydligt större makt (ekonomiskt, militärt, etc) har givetvis mkt. lättare att invadera ett mindre rike, men jag använder mig här av två ungefärligt jämnstarka riken i exemplet - nåja, ockupationsmakten är självklart något starkare).
Det beror i ivf. på krigets omfattning, men om vi utgår från att det är totalt krig (med ockupation av motparten) så kan utgå från att bönderna belagts med väldigt hög krigsskatt (varav vissa adelsmän lagt på en liten summa till sig själv) vilket lett till att vinterförråden ligger illa till, deras boskap har konfiskerats, med mera.
Årets (eller årens) skörd(ar) har antagligen varit fattig(a) (eller omöjlig(a) att bärga) p.g.a. bortfallet av arbetskraft när en stor del av den manliga bondebefolkningen kallats in i någon form av millis, vilket lämnat arbetet med jordbruket till åldriga, kvinnor och barn. I de områden där kriget härjat som värst har befolkningen lämnat hus och hem, dels på grund av risken att dödas av fiendens trupper (vars syfte oftast är att förstöra sina motståndares förråd) men även på grund av att hemtrakten plundrats ut.
Landet står i bästa fall strax under svältgränsen.
När bönderna efter krigsslutet väl återvänder kommer dessutom vissa byar att ha ett betydligt större manfall än andra (ibland totala), eftersom millismännen oftast stannar under sin egen länsherres befäl. En annan orsak är att männen håller sig till sina vänner och grannar,vilket leder till att en utplånad millistrupp ofta består av män med samma lokala anknytning. Följden är givetvis byar som i stort sett kommer att vara helt folktomma, då den kvarvarande befolkningen ofta söker sig därifrån.
Oroligheterna inom landet har även påverkat de styrande klasserna, då ränksmidare med största sannolikhet försökt förskansa sig makt och rikedom under den förvirring som uppstått (när katten är borta...). Om det aktuella riket nu vunnit kriget finns det säkerligen en liten bunt förrädare bland adeln (speciellt i gränstrakterna) som skall bestraffas, men även adelsmän som utmärkt sig (självklart inte enbart sådana) och därför belönas med förläningar i det ockuperade riket.
Manfallet leder givetvis till att adelsmännen får in betydligt lägre skatter, vilket ofta kompenseras genom höjning av skatten på de redan fattiga böndernas bekostnad.
Under kriget har konungen/etc antagligen givit en hel del rejäla utfästelser (ang. förläningar, beskattningsrätter, etc) som måste uppfyllas för att bibehålla "stabiliteten" i riket, vilket det nästan garanterat kommer att skapa en hel del gnabb, gnäll och skäll mellan adelsätterna/etc. Kan ofta leda till rejäla maktkkamper inom riket, om det vill riktigt illa till inbördeskrig (soldaterna är redan mönstrade...).
Landet plågas med stor sannolikhet också av desertörer, rövare och uttråkade legosoldater (i värsta fall stora kompanier som beslutar sig för att faktiskt själva ta sin betalning, istället för att glatt vänta på sin tur).
Nu är ju inte allt träsk och välling för den "stackars adeln", de har med stor sannolikhet lyckats roffa åt sig rejält med krigsbyte, har vissa chanser till trevliga förläningar. De ser dessutom till att plundra slagfälten, vilket ger en god inkomst i form av vapen, rustningar, överlevande friska hästar, o.s.v.
Köpmännen har det både bra och dåligt, beroende på vilka varor och tjänster de tillhandahåller, stora handelshus kan nog förhandla till sig både det ena och det andra frihandelsprivilegiet (tidsbegränsat, givetvis) i utbyte mot ett bra pris på nödvändiga artiklar (vapen, rustningar, hästar, diverse annat).
Lyxartiklar blir det desto sämre med, om de rika har grava problem med att få det egna hushållet att gå runt köps det inte mkt. lyxartiklar. Vissa varor blev antagligen belagda med lagstadgat pris enligt lagar som stiftats för att behålla ordningen (för höga priser på mat under svältperioder är som att be om upplopp), så de som tänkte göra sig en hacka där blev förmodligen snuvade (iaf. för det som de sålde lagligt...). I stort sett kan man dock säga att det råder brist på det mesta utom krigsänkor, föräldralösa, lik, fattigdom och förtvivlan.
Som tumregel innebär dock krig förlust för de flesta köpmän då distributionsnvägarna slutar fungera, de flesta affärer innebär större risker samt att prissättningen rubbas väldigt mycket.
Prästerskapet förlorar också på det hela i form av förlorade skatter, men kan å andra sidan ta betalt för många begravningar och eventuellt lura till sig lite mark när ingen tittar på
Även om landet segrat så har det helt klart förlorat väldigt mkt på det hela, och hamnat i ett väldigt instabilt läge. Om konungen/etc inte planerat och skött sina kort rätt vet man ju inte heller om grannlandets (alltså, inte det ockuperade...)utvilade trupper kommer på besök heller, för den delen. Ett försvagat rike är ett lätt byte.
Om nu det segrande riket haft det svårt så ligger det förlorande riket betydligt sämre till. Då vi kan anta att konungen/etc samt de övriga höga adelsmännen antingen flytt, dött, tagits till fånga eller helt enkelt gömt sig finns det inget reellt styre förutom ockupationsmakten och diverse medlöpare.
Landet härjas av soldatpöblar som skövlar, plundrar och våldtar. Desperationen är stor och många tar till alla tillgängliga medel för att överleva, beredda att stjäla eller döda för en hård gammal brödkant.
I de städer som belägrats har befolkningen tagit till alla medel för att överleva (i vissa skrifter nedtecknade under medeltiden berättas att människor faktiskt ätit sina egna barn under svältperioder!), hundar, katter och till och med råttor var sanslöst dyra när matbristen blivit påtaglig. Vattenbristen var en annan problem, och det vatten som fanns att tillgå var ofta förorenat. De försvagade invånarna var mer mottagliga för sjukdomar och epidemier var inte ovanliga.
Den största faran för en belägrad stad var dock slutet på belägringen - om staden inte gav upp under förhandlingarna med fienden var det inte alls ovanligt att de fick ett ultimatum - "Ge upp nu, så skonar vi (fienden) stadens invånare (med undantag, etc) - annars kommer samtliga i staden att dödas vid vår (eventuella) seger. Många städer vars befolkning inte gav upp dödades helt enkelt till sista man när staden intogs. Soldaterna från fiendesidan hade även de lidit hårt, och lät sitt raseri gå ut över stadens invånare, vilket gjorde det hela väldigt blodigt och grymt.
Eventuella medlöpare bland adeln är inte heller särskilt trygga, om de inte fortfarande besitter en hel del makt. Avtal som tecknats i lönndom under krig är lätta att glömma...
Man måste betänka krigets vansinne och de masspsykoser det leder till, de flesta människor förlorar nästan alla grepp om de samhällsnormer som gällde innan kriget. Ockupationsmakten i det besegrade riket kommer att upprätta ett stenhårt styre för att stävja uppror och anarki, för så snart som möjligt att kunna uppnå stabilitet och återuppbygga landet.
En väg som ockupationsmakten kan ta är att sätta en medlöpare med rättmätiga kopplingar till tronen som lydkonung för att lugna ned situationen lite. Ju snabbare som vanliga rutiner och sedvanligt lokalt gnabb mellan adelsmännen kommer igång, desto bättre (så länge som ockupationsmakten får sin skatt...).
En annan är att sätta en ståthållare i den gamle konungens ställe, detta ger dock ofta den imhemska adeln och motståndsrörelsen (det är rollspel, klart att det måste finnas en underjordisk motståndsrörelse) något av en galjonsfigur för förtrycket av folket (som om de själva är bättre ;p), vilket kan öka folkets stöd för uppror.
Ockupationsmakten kan å andra sidan sidan satsa på att förbättra bondebefolkningens livsvillkor så att deras liv återgår mer till det normala. En bonde som inte tyngs av alltför höga skatter och inte lider mer än tidigare bryr sig vanligtvis föga om vem han betalar skatt till - mer krig är inte något bonden vill ha, oavsett fina löften om framtiden och spirande tal om fosterlandskärlek (bonden slår ett slag mot färdigheten bondförnuft och klassar det hela som en helt vanlig makthungrig adelsman eller bråkmakare). Så länge saker återgår till det normala och bonden inte påtvingas alltför mkt. krav och nya seder är han oftast...uhm, lika missnöjd som vanligt.
Ovanstående inlägg är inte särskilt strukturerat och tillkom när jag kom hem i skapligt tillstånd från en efterfest - med alltför mkt. överskottsenergi. Notera att jag var för lat för att blanda in eventuella religionsaspekter i inlägget - om det rör sig om ett korståg tillför det oerhört många andra faktorer, däribland en befolkning som knappast vill tvångsomvändas och en makthungrig kyrka som minsann skall ge syndarna vad de tål.
Det finns oändligt med saker att tillägga, men jag hade då verkligen inte tänkt skriva ned allt jag kan leta på i den nu värkande saken bakom ögonen, men hoppas att det givit lite idéer och uppslag till eventuella äventyr (själv snöade jag in på en idé om motståndssrörelse, så nu måste jag planera in ett krig i kampanjen också)
//Stefan Gunnarsson, med reservationer för stavfel, syftningsfel, oavslutade meningar, ascii-porträtt av kungen, etc.
(En ockupationsmakt med betydligt större makt (ekonomiskt, militärt, etc) har givetvis mkt. lättare att invadera ett mindre rike, men jag använder mig här av två ungefärligt jämnstarka riken i exemplet - nåja, ockupationsmakten är självklart något starkare).
Det beror i ivf. på krigets omfattning, men om vi utgår från att det är totalt krig (med ockupation av motparten) så kan utgå från att bönderna belagts med väldigt hög krigsskatt (varav vissa adelsmän lagt på en liten summa till sig själv) vilket lett till att vinterförråden ligger illa till, deras boskap har konfiskerats, med mera.
Årets (eller årens) skörd(ar) har antagligen varit fattig(a) (eller omöjlig(a) att bärga) p.g.a. bortfallet av arbetskraft när en stor del av den manliga bondebefolkningen kallats in i någon form av millis, vilket lämnat arbetet med jordbruket till åldriga, kvinnor och barn. I de områden där kriget härjat som värst har befolkningen lämnat hus och hem, dels på grund av risken att dödas av fiendens trupper (vars syfte oftast är att förstöra sina motståndares förråd) men även på grund av att hemtrakten plundrats ut.
Landet står i bästa fall strax under svältgränsen.
När bönderna efter krigsslutet väl återvänder kommer dessutom vissa byar att ha ett betydligt större manfall än andra (ibland totala), eftersom millismännen oftast stannar under sin egen länsherres befäl. En annan orsak är att männen håller sig till sina vänner och grannar,vilket leder till att en utplånad millistrupp ofta består av män med samma lokala anknytning. Följden är givetvis byar som i stort sett kommer att vara helt folktomma, då den kvarvarande befolkningen ofta söker sig därifrån.
Oroligheterna inom landet har även påverkat de styrande klasserna, då ränksmidare med största sannolikhet försökt förskansa sig makt och rikedom under den förvirring som uppstått (när katten är borta...). Om det aktuella riket nu vunnit kriget finns det säkerligen en liten bunt förrädare bland adeln (speciellt i gränstrakterna) som skall bestraffas, men även adelsmän som utmärkt sig (självklart inte enbart sådana) och därför belönas med förläningar i det ockuperade riket.
Manfallet leder givetvis till att adelsmännen får in betydligt lägre skatter, vilket ofta kompenseras genom höjning av skatten på de redan fattiga böndernas bekostnad.
Under kriget har konungen/etc antagligen givit en hel del rejäla utfästelser (ang. förläningar, beskattningsrätter, etc) som måste uppfyllas för att bibehålla "stabiliteten" i riket, vilket det nästan garanterat kommer att skapa en hel del gnabb, gnäll och skäll mellan adelsätterna/etc. Kan ofta leda till rejäla maktkkamper inom riket, om det vill riktigt illa till inbördeskrig (soldaterna är redan mönstrade...).
Landet plågas med stor sannolikhet också av desertörer, rövare och uttråkade legosoldater (i värsta fall stora kompanier som beslutar sig för att faktiskt själva ta sin betalning, istället för att glatt vänta på sin tur).
Nu är ju inte allt träsk och välling för den "stackars adeln", de har med stor sannolikhet lyckats roffa åt sig rejält med krigsbyte, har vissa chanser till trevliga förläningar. De ser dessutom till att plundra slagfälten, vilket ger en god inkomst i form av vapen, rustningar, överlevande friska hästar, o.s.v.
Köpmännen har det både bra och dåligt, beroende på vilka varor och tjänster de tillhandahåller, stora handelshus kan nog förhandla till sig både det ena och det andra frihandelsprivilegiet (tidsbegränsat, givetvis) i utbyte mot ett bra pris på nödvändiga artiklar (vapen, rustningar, hästar, diverse annat).
Lyxartiklar blir det desto sämre med, om de rika har grava problem med att få det egna hushållet att gå runt köps det inte mkt. lyxartiklar. Vissa varor blev antagligen belagda med lagstadgat pris enligt lagar som stiftats för att behålla ordningen (för höga priser på mat under svältperioder är som att be om upplopp), så de som tänkte göra sig en hacka där blev förmodligen snuvade (iaf. för det som de sålde lagligt...). I stort sett kan man dock säga att det råder brist på det mesta utom krigsänkor, föräldralösa, lik, fattigdom och förtvivlan.
Som tumregel innebär dock krig förlust för de flesta köpmän då distributionsnvägarna slutar fungera, de flesta affärer innebär större risker samt att prissättningen rubbas väldigt mycket.
Prästerskapet förlorar också på det hela i form av förlorade skatter, men kan å andra sidan ta betalt för många begravningar och eventuellt lura till sig lite mark när ingen tittar på
Även om landet segrat så har det helt klart förlorat väldigt mkt på det hela, och hamnat i ett väldigt instabilt läge. Om konungen/etc inte planerat och skött sina kort rätt vet man ju inte heller om grannlandets (alltså, inte det ockuperade...)utvilade trupper kommer på besök heller, för den delen. Ett försvagat rike är ett lätt byte.
Om nu det segrande riket haft det svårt så ligger det förlorande riket betydligt sämre till. Då vi kan anta att konungen/etc samt de övriga höga adelsmännen antingen flytt, dött, tagits till fånga eller helt enkelt gömt sig finns det inget reellt styre förutom ockupationsmakten och diverse medlöpare.
Landet härjas av soldatpöblar som skövlar, plundrar och våldtar. Desperationen är stor och många tar till alla tillgängliga medel för att överleva, beredda att stjäla eller döda för en hård gammal brödkant.
I de städer som belägrats har befolkningen tagit till alla medel för att överleva (i vissa skrifter nedtecknade under medeltiden berättas att människor faktiskt ätit sina egna barn under svältperioder!), hundar, katter och till och med råttor var sanslöst dyra när matbristen blivit påtaglig. Vattenbristen var en annan problem, och det vatten som fanns att tillgå var ofta förorenat. De försvagade invånarna var mer mottagliga för sjukdomar och epidemier var inte ovanliga.
Den största faran för en belägrad stad var dock slutet på belägringen - om staden inte gav upp under förhandlingarna med fienden var det inte alls ovanligt att de fick ett ultimatum - "Ge upp nu, så skonar vi (fienden) stadens invånare (med undantag, etc) - annars kommer samtliga i staden att dödas vid vår (eventuella) seger. Många städer vars befolkning inte gav upp dödades helt enkelt till sista man när staden intogs. Soldaterna från fiendesidan hade även de lidit hårt, och lät sitt raseri gå ut över stadens invånare, vilket gjorde det hela väldigt blodigt och grymt.
Eventuella medlöpare bland adeln är inte heller särskilt trygga, om de inte fortfarande besitter en hel del makt. Avtal som tecknats i lönndom under krig är lätta att glömma...
Man måste betänka krigets vansinne och de masspsykoser det leder till, de flesta människor förlorar nästan alla grepp om de samhällsnormer som gällde innan kriget. Ockupationsmakten i det besegrade riket kommer att upprätta ett stenhårt styre för att stävja uppror och anarki, för så snart som möjligt att kunna uppnå stabilitet och återuppbygga landet.
En väg som ockupationsmakten kan ta är att sätta en medlöpare med rättmätiga kopplingar till tronen som lydkonung för att lugna ned situationen lite. Ju snabbare som vanliga rutiner och sedvanligt lokalt gnabb mellan adelsmännen kommer igång, desto bättre (så länge som ockupationsmakten får sin skatt...).
En annan är att sätta en ståthållare i den gamle konungens ställe, detta ger dock ofta den imhemska adeln och motståndsrörelsen (det är rollspel, klart att det måste finnas en underjordisk motståndsrörelse) något av en galjonsfigur för förtrycket av folket (som om de själva är bättre ;p), vilket kan öka folkets stöd för uppror.
Ockupationsmakten kan å andra sidan sidan satsa på att förbättra bondebefolkningens livsvillkor så att deras liv återgår mer till det normala. En bonde som inte tyngs av alltför höga skatter och inte lider mer än tidigare bryr sig vanligtvis föga om vem han betalar skatt till - mer krig är inte något bonden vill ha, oavsett fina löften om framtiden och spirande tal om fosterlandskärlek (bonden slår ett slag mot färdigheten bondförnuft och klassar det hela som en helt vanlig makthungrig adelsman eller bråkmakare). Så länge saker återgår till det normala och bonden inte påtvingas alltför mkt. krav och nya seder är han oftast...uhm, lika missnöjd som vanligt.
Ovanstående inlägg är inte särskilt strukturerat och tillkom när jag kom hem i skapligt tillstånd från en efterfest - med alltför mkt. överskottsenergi. Notera att jag var för lat för att blanda in eventuella religionsaspekter i inlägget - om det rör sig om ett korståg tillför det oerhört många andra faktorer, däribland en befolkning som knappast vill tvångsomvändas och en makthungrig kyrka som minsann skall ge syndarna vad de tål.
Det finns oändligt med saker att tillägga, men jag hade då verkligen inte tänkt skriva ned allt jag kan leta på i den nu värkande saken bakom ögonen, men hoppas att det givit lite idéer och uppslag till eventuella äventyr (själv snöade jag in på en idé om motståndssrörelse, så nu måste jag planera in ett krig i kampanjen också)
//Stefan Gunnarsson, med reservationer för stavfel, syftningsfel, oavslutade meningar, ascii-porträtt av kungen, etc.
"Vad händer efter ett Krig i Eon??"
Depression. Ekonomisk tillbakagång. Kanske en saftig ockupation, och en brist på konflikt. Eller, i ett ord, fred.
"Vad händer när kriget är "slut"."
Se ovan.
"Hur spelleder man ett krig??"
Tja, börja med att tänka dig ett jättestort gräl. Detta gräl involverar två eller fler stora lag, och du är antingen i mitten av dem (i vilket fall du riskerar döden genom strid, sjukdom eller sårfeber), på flykt undan det (i vilket fall du riskerar döden genom strid, sjukdom eller svält) eller i närheten av det (i vilket fall du riskerar döden genom härjningståg, sjukdom eller svält).
Liksom, war is hell. Särskilt om du befinner dig på gräsrotsnivå.
Björn - and they all died. Of gangrene
Depression. Ekonomisk tillbakagång. Kanske en saftig ockupation, och en brist på konflikt. Eller, i ett ord, fred.
"Vad händer när kriget är "slut"."
Se ovan.
"Hur spelleder man ett krig??"
Tja, börja med att tänka dig ett jättestort gräl. Detta gräl involverar två eller fler stora lag, och du är antingen i mitten av dem (i vilket fall du riskerar döden genom strid, sjukdom eller sårfeber), på flykt undan det (i vilket fall du riskerar döden genom strid, sjukdom eller svält) eller i närheten av det (i vilket fall du riskerar döden genom härjningståg, sjukdom eller svält).
Liksom, war is hell. Särskilt om du befinner dig på gräsrotsnivå.
Björn - and they all died. Of gangrene
CalleBaDB
Veteran
Krig har jag aldrig spelat men belägringar är jobbigt...