Jag är inte med på simuleringen. Hur blir det betydligt vanligare att kulor från eldsalvor träffar dåligt?
Med 3T6 så är det lägsta resultat du kan få 3 (tre slagna ettor), medan med 1T6+5 så är det lägsta möjliga resultatet 6 (en slagen etta, plus fem).
Så trots att 3T6 har ett högre
genomsnitt (=10,5) än 1T6+5 (=8,5) så kan man ändå träffa betydligt sämre med 3T6 än med 1T6+5.
Men jag formulerade mig dåligt och missvisande, för att inte säga felaktigt. Det blir inte "vanligare" att man träffar dåligt (det är större sannolikhet att man gör 6 skada med 1T6+5 än att man gör 6 skada
eller mindre med metoden 3T6). Så man träffar
oftare dåligt med 1T6+5, men kan - om man har otur - träffa betydligt
sämre med 3T6 än 1T6+5.
jag använder mig av ett kombinerat attack och försvarsvärde där man kan spendera olika T på attack o försvar. Ska jag sänka antalet tärningar för kulsprutor eller autokarbiner för att simulera en rekyl månne? Och ska det i så fall bara gälla för långa eldskurar (där går nog en gräns för kompexitet).
Jag tycker inte det. Jag tycker du ska använda ditt system med möjligheten att spendera T mellan attack och försvar på samma sätt oavsett hur man skjuter. Jag menar; jag tolkar ditt fördelningssätt som två olika generella taktiker. Antingen koncentrerar man sig på att träffa sitt mål och gör sig samtidigt till en lättare måltavla (typ, man är still och siktar ordentligt. Perfekt när man har striden under kontroll, när man befinner sig i skydd eller på annat sätt ändå inte förväntar sig bli angripen. Också bra när man vill ta onödiga risker för att göra mycket skada, vilket man kan vilja göra när tiden är emot en, såsom om fienden ännu inte är beväpnad men springer för att plocka upp sitt vapen), eller så offrar man offensiv potential för att i gengäld öka sin egen överlevnadsförmåga (såsom att antingen koncentrera sig på att ligga säkert i skydd, eller hålla sig rörlig varpå man både blir svårare att träffa samt får svårare att själv skjuta rakt. Perfekt när man vill dra ut på striden - såsom om förstärkningar är på väg - eller om man av olika anledningar är mer mån om att överleva än att bidra med något i striden).
Det som är bra med ditt system med tärningarna är alltså att det fokuserar på vad man vill uppnå än vad man faktiskt utför för handlingar. Det skapar ett mycket flexiblare system än om man har specialregler för en massa småsaker såsom att skjuta liggande/stående på huk/sikta/rulla runt på marken, osv. Det blir också på många sätt trovärdigare, i min mening.
Det viktiga är att det mig veterligen inte finns något belägg som stöder att ens potential att skifta mellan en defensiv/offensiv hållning skulle påverkas av teknikaliteter såsom vapnets rekyl.
Alla är överrens om att rekyl gör vapnet svårare att sikta med, men vad har det med ens offensiva/defensiva
taktik att göra? Skulle det exempelvis vara enklare att gömma sig bakom ett skydd om man har ett vapen med eller utan stark rekyl? Nä, givetvis inte. Så strunta du i rekylen i detta avseende. Jag tycker du kan behålla dina taktiska möjligheter oavsett vad man slåss med för vapen.
Om dessa fördelningstärningar skall påverkas av
något, då tycker jag att det i så fall skulle vara vilken fördel man hade av terrängen. Typ, om man hade möjligheten att ställa sig i skydd och huruvida man kunde röra sig mer obehindrat än sin motståndare. Typ, om man stod högre upp i en backe än ens motståndare. Det är ju en fördel som är en till gagn
oavsett om man vill strida defensivt eller offensivt; det är enklare att gömma sig, samt går snabbare att chargea ens motståndare.
Så en terrängfördel är en typisk sådan där sak som man kanske inte bör hantera med en fastslagen bonus som är likadan i alla lägen - utan som snarare bör göras till en strategisk resurs som blir mer och mer effektiv ju mer man har att tjäna på att antingen styra striden till att bli extremt offensivt eller extremt defensiv.