Nekromanti En fråga om tilltal

[Dimfrost]

Det handlar om vilket tilltal man ska välja i rollspelsregler. Vi har diskuterat frågan förr, men det blir så lätt hopplöst subjektivt. Det jag är ute efter är inte vilket tilltal man tycker är trevligast, utan vilket som leder till att reglerna uppfattas som lättfattliga. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Pedagogisk klarhet är svår att uppnå, och man blir fort hemmablind. I många spel används ett direkt tilltal, "gör si och så", antingen direkt med "du" eller inte. Många indiespel har en väldigt familjär ton, men det är egentligen lite av en annan sak, även om det blir personligare med direkt tilltal och mer formellt med passivformer eller formuleringar med "man". Just passiva konstruktioner har jag fått för mig ska vara onödigt formella. Men innebär detta att det verkligen blir svårare att förstå? Många äldre spel, typ gamla versioner av Drakar och Demoner, tycks blanda och ge hej vilt, med du-tilltal uppblandat med slumpmässigt användande av tredje person.

Det är allmänt svårt att skriva pedagogiska regler, och det är svårt att veta hur mycket som är formuleringar, tilltal och logisk uppbyggnad när ett spel anses som svårförståeligt. Men just tilltal. Vad tror ni är bäst?

 

[w176]

De den aktuella författaren behärskar bäst?

 

[krank]

Själv föredrar jag formellt och "man". För att få fjorton i Egenskapen Styrka spenderar man nitton poäng. Kanske för att jag behärskar det bäst, men mycket också för att jag inte riktigt gillar familjärt tilltal från böcker. framför allt inte instruktionsböcker, som jag ju ser regelböcker som - det känns tillgjort och falskt, som ett påsmetad lismande lager mellan mig och det texten beskriver.

Så jag skriver passiva konstruktioner och hyfsat långa meningar, med en önskan att vara korrekt och tydlig.

 

[Rickard]

...men mycket också för att jag inte riktigt gillar familjärt tilltal från böcker. framför allt inte instruktionsböcker, som jag ju ser regelböcker som - det känns tillgjort och falskt, som ett påsmetad lismande lager mellan mig och det texten beskriver.

Nu har inte det här någonting med trådstarten att göra. Jag har ändå läst en del böcker om hur man ska skriva men ingenting jag har läst har direkt nämnt huruvida personligt tilltal eller inte spelar roll för läsupplevelsen. Det enda jag har läst är att man inte ska skriva "tärningarna slås och värdena avläses" istället för "du slår tärningarna och avläser värdena", då det första kan uppfattas som svårbegripligt. Jag har också läst att personligt tilltal är att föredra för att engagera läsaren men det var mer författarens åsikt och ingenting som framkommit via forskning.

Men nu till min fråga till krank: hur skulle du reagera om man använda »ni« som i "ni slår tärningarna och avläser värdena"? Det torde ju inte bli lika personligt tilltal eftersom spelmakaren tilltalar många.

Min tanke: i Trail of Cthulhu använder de "you" och är det är lite fuskigt då det kan betyda både "ni" och "du", men jag tycker att det blir tydligare vilket de menar när spelmakaren använder "we" om sig själv. Svenskans "ni" kan också visserligen få en dubbel betydelse, då det i detta sammanhang kan betyda "ni läsare" men också "ni i spelgruppen".

/Han som tycker trådstarten är något lustig

 

[krank]

Men nu till min fråga till krank: hur skulle du reagera om man använda »ni« som i "ni slår tärningarna och avläser värdena"? Det torde ju inte bli lika personligt tilltal eftersom spelmakaren tilltalar många.

Jag föredrar nog som sagt att alls inte bli tilltalad, jag föredrar det passiva "man". Och jag ser inte "personligt tilltal" som positivt. Både "du" och "ni" känns underliga, på olika sätt. "Ni" är det ju dessutom få som använder som tilltal till personer idag, så det skulle kännas anakronistiskt. Jag läser ju boken ensam, liksom.

 

[Rickard]

Jag läser ju boken ensam, liksom.

Fast ni använder systemet tillsammans...

/Han som egentligen inte behöver något svår på det här inlägget

 

[w176]

Personligen är jag Den-nörd.

"Den som slår slaget lägger ihop..."

Genusneutralt och asbra. H*n må vara lika PK men i svenskan kan man ju sen urminnes tid använde Den genusneutralt. "Den som vill se fyrverkerierna får gå ut på balkongen" osv.

Sedan var det väl något rollspel som hade den assnygga lösningen att använda She om de refererade till spelledaren och He när det refererade till spelare och vips är man både PK och har eventuellt plockat bort en massa andra otydligheter.

Men jag föredrar enkelt tilltal och aktiv form.

 

[GnomviD]

Jag har på senare tid blivit allt mer fäst vid ett familjärt du-tilltal, i alla fall i rollspel. Det gör att jag får en mer personlig anknytning till texten, och att det känns som att någon förklarar den för mig. Det blir inte en textbok så mycket som att någon förklarar innehållet för mig. Dessutom slipper man eventuellt huvudbry för hur man ska hantera kön och pronomen (hen, f.ö.).

Däremot krävs det att man kan skriva med en bra, pedagogisk och ödmjuk ton. Om man kan göra det så kan man förmedla känslan av att man lugnt förklarar någonting för läsaren. Om inte så ger man intrycket av att man har skrivit ett skithäftigt spel och vill att läsaren ska fatta hur awesome man är.

Exempel på vad jag menar är Mouse Guard, som jag tyckte var riktigt bra. Det är nog den enda så tjocka rollspelsboken jag har plöjt på en dag. BW i grund är också bra, men kan kännas lite väl mycket Crane. Till MG tyckte jag han hade fått språket nog ödmjukt och vänligt för att det skulle vara riktigt bra.

 

[GnomviD]

De den aktuella författaren behärskar bäst?

Fast, ja, över allt annat detta. Det är rätt att experimentera, men ett bra resultat är ofta bättre än en god intention.

 

[Mekanurg]

Min erfarenhet som teknikskribent har lärt mig följande.

Om det handlar om något som läsaren/användaren ska göra, skriv i imperativ. "Slå 2T6 och använd utfallet i tabell B17. Verkställ instruktionen på din rollsperson."

Använd inte pronomen man, eftersom det är vagt och inte anger vem som åsyftas.

Använd endast formen er om det verkligen är två eller fler personer som åsyftas.

Använd inte passivformer annat är det är synnerligen nödvändigt. Det finns nämligen normalt ett subjekt som utför verbet.

 

[Dimfrost]

De den aktuella författaren behärskar bäst?

Jag tycker inte att det är så enkelt. Det finns en poäng i att lära sig skriva på ett visst sätt om det av någon anledning är bättre. Själv har jag lättast att skriva med "man" men jag vet ju att det är långtifrån optimalt (jag skrev Terone så, bland annat).

 

[Dimfrost]

Min erfarenhet som teknikskribent har lärt mig följande.

Om det handlar om något som läsaren/användaren ska göra, skriv i imperativ. "Slå 2T6 och använd utfallet i tabell B17. Verkställ instruktionen på din rollsperson."

Använd inte pronomen man, eftersom det är vagt och inte anger vem som åsyftas.

Använd endast formen er om det verkligen är två eller fler personer som åsyftas.

Använd inte passivformer annat är det är synnerligen nödvändigt. Det finns nämligen normalt ett subjekt som utför verbet.

Det jag ser som ett problem när man använder imperativ är när man ska vända sig till olika personer. Då får man konstruktioner i stil med "du som [är] spelledare gör så, du som [är] spelare gör si" och det är rätt otympligt. Jag minns att jag hade besvär med sådant när jag använde ett imperativtilltal (med rätt många "du", det ska medges, och det behövs nog inte i en sådan omfattning) när jag skrev Haragadas regler.

Men det lutar åt att jag försöker anlägga ett imperativperspektiv i det aktuella projektet, som är de nya T12-reglerna om någon undrar.

 

[w176]

Jag tycker inte att det är så enkelt. Det finns en poäng i att lära sig skriva på ett visst sätt om det av någon anledning är bättre. Själv har jag lättast att skriva med "man" men jag vet ju att det är långtifrån optimalt (jag skrev Terone så, bland annat).

Jo, men i princip är det det enskilt tyngsta skälet till vad varje individ bör välja. Man ska väga in andra tydlighetsaspekter, men behärskar man dom inte kan man hysta dem över axeln.