Elder Girov
Swordsman
Celerity är en märklig Discipline. Jag har författat ett exempel just på hur märkligt det kan bli ibland. Mycket nöje.
Plats: Elysium, vilken Camarilla-stad som helst.
Tid: I förrgår, på natten.
Huvudpersonerna beskrivs nedan.
Gabriella, en vacker violinist. Kortklippt kastanjebrunt hår. Liten och späd. Bär en kort ljusgrå klänning. Bor i staden. Toreador.
Malcolm, en kraftig, högljudd man med långa dreadlocks. På genomresa. Söker affärspartners för sin exportverksamhet. Klädd i en vit smoking med matchande hatt och käpp. Follower of Set.
Alfred, en man med insjukna ögon, sorgset leende och delikata fingrar. Kan ibland börja deklamera de vackraste dikter. Nyanländ, men bofast. Egentligen naken, men varkar nu ha en vit, väldoftande morgonrock på sig. Malkavian.
Det var en kväll som alla andra i Elysium. Harpyorna skvallrade om Dietrich, en numera avliden Tremere. "Han hade tydligen försökt frammana Caine själv", skrattade de. De få närvarande Tremere var inte lika roade. Gabriella hörde inget av detta, så koncentrerad var hon. Hennes fingrar spelade lätt över fiolens hals och publiken njöt i fulla drag. Den enda som inte hade vett nog att vara tyst var Malcolm, som skroderade över hur fina hans varor var. Plötsligt slant Gabriellas hand och stråken slank ur hennes grepp. Vänd som hon var; mot Alfred, som gömde sig bakom det högra draperiet (från scenen sett), sköt stråken ut bland publiken. Sekunden senare vrålade Malcolm över smärtan i sitt högra öga. Med ens var han uppe ur sin stol och banade sig en väg genom de övriga åskådarna gormandes osande eder om att äta Gabriellas själ.
Bara Malcolm själv var en smula förvånad över att han blev utkastad från festen och förklarad person non grata i staden. "Den lilla slynan skall inte komma undan med det här", tänkte han för sig själv, då han vinkade till sig en taxi.
Efter sitt misslyckade uppträdande var Gabriella övertygad om att hon skulle hånas i evighet. Märkligt nog var Harpyorna mer intresserade av att skvallra om hurvida Prinsen borde kalla Blodsjakt på Malcolm, han hade ju trots allt hotat att diablerisera stackars Gabriella. Inget av detta intresserade Gabriella, hon flackade med blicken tills hon fann vad hon sökte; Alfred. För två veckor sedan, under den senaste festen, hade hon först träffat denne märklige man. Hon var övertygad om att de var själsfränder, iallafall att de kunde bli det.
Väl hemma i sitt hotellrum bytte Malcolm om från den slitna, vita smokingen till en mörkblå träningsoverall. Käppen behöll han. På vägen tillbaka till konserthuset passade han på att proviantera, en lokal konkurrent var vänlig nog att bistå med vitae.
Gabriella närmade sig försiktigt Alfred, hon var osäker på honom. De kunde ju vara så oförutsägbara, de där Malkaverna. Alfred tittade försiktigt upp på henne när hon stod precis framför honom. Gabriella tyckte sig se i hans ögon att han hade insett detsamma som hon, att de hörde ihop.
I parken utanför konserthuset sökte Malcolm efter ett gömställe. "Aha, perfekt", myste han för sig själv. Busken låg alldeles intill gångstigen, men var skymd av ett träd. Om man kom från fel håll vill säga, från konserthuset.
Efter en lång kväll och ett långt samtal lämnade Gabriella och Alfred Elysium under tystnad. Det hade varit ett uttömmande utbyte av tankar, idéer och förhoppningar. Aldrig hade hon känt att någon förstod henne som han gjorde.
Ett lätt morrande var allt som undslapp Malcolm´s läppar när han såg sitt byte lämna Elysium, långt efter de andra närvarande. Ett tag hade han fruktat att hon skulle komma i grupp med fler än han kunde klara av, men hennes enda följeslagare var fånen i morgonrock. Sakta drog han klingan som låg gömd i hans käpp.
Halvvägs igenom den lilla parken rundade paret ett träd som närmast växt ut i stigen. Plötsligt bröts tystnaden de delat av ett vrål bakom trädet. Fram störtade Malcolm med ett svärd i handen. "Fördömt", passerade i hans huvud, "han skymmer henne". Med en kraftig stöt rände klingan rakt igenom badrock och kropp. Medans Malcolm gjorde sig redo för nådastöten mot Gabriella, sjönk Alfred i hop på markan med en knappt hörbar suck. Gabriella såg förskräckt hur Malcolm närmade sig och pressade blod tilll sin muskler för att kunna fly en säker död.
[ny stridsrunda, Gabriella har Celerity 3, Dexterity 5 och Dodge 2. Malcolm har Dexterity 3 och Melee 3]
När Malcolm manövrerat över Alfreds lealösa kropp stötte han återigen, den här gången mot Gabriella. Desperat försöker Gabriella kasta sig bakåt [hon lyckas med 3 av 7], men Malcolm är för lång [han lyckas med 5 av 6]. Genom att luta hela sin kropp framåt lyckades han pressa sitt svärd in i Gabriellas bröstkorg. Med ett förtvivlat skrik sjönk hon till marken, sekunden efter blev allting svart...
Det märkliga med detta är att Gabriella, under andra rundan, rör sig mer än fyra gånger så snabbt som Malcolm. Gabriella har 7(tärningar)*4(handlingar)=28(sammanlagd dicepool under rundan) jämfört med Malcolm som har 6(tärningar). Ändå är svårighetsgraden för att träffa/undvika densamma. Det tycker jag är märkligt.
P.S. Historian var kanske inte så mycket skräck eller gothic, men visst är den ett bra exempel? D.S.
[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif
Plats: Elysium, vilken Camarilla-stad som helst.
Tid: I förrgår, på natten.
Huvudpersonerna beskrivs nedan.
Gabriella, en vacker violinist. Kortklippt kastanjebrunt hår. Liten och späd. Bär en kort ljusgrå klänning. Bor i staden. Toreador.
Malcolm, en kraftig, högljudd man med långa dreadlocks. På genomresa. Söker affärspartners för sin exportverksamhet. Klädd i en vit smoking med matchande hatt och käpp. Follower of Set.
Alfred, en man med insjukna ögon, sorgset leende och delikata fingrar. Kan ibland börja deklamera de vackraste dikter. Nyanländ, men bofast. Egentligen naken, men varkar nu ha en vit, väldoftande morgonrock på sig. Malkavian.
Det var en kväll som alla andra i Elysium. Harpyorna skvallrade om Dietrich, en numera avliden Tremere. "Han hade tydligen försökt frammana Caine själv", skrattade de. De få närvarande Tremere var inte lika roade. Gabriella hörde inget av detta, så koncentrerad var hon. Hennes fingrar spelade lätt över fiolens hals och publiken njöt i fulla drag. Den enda som inte hade vett nog att vara tyst var Malcolm, som skroderade över hur fina hans varor var. Plötsligt slant Gabriellas hand och stråken slank ur hennes grepp. Vänd som hon var; mot Alfred, som gömde sig bakom det högra draperiet (från scenen sett), sköt stråken ut bland publiken. Sekunden senare vrålade Malcolm över smärtan i sitt högra öga. Med ens var han uppe ur sin stol och banade sig en väg genom de övriga åskådarna gormandes osande eder om att äta Gabriellas själ.
Bara Malcolm själv var en smula förvånad över att han blev utkastad från festen och förklarad person non grata i staden. "Den lilla slynan skall inte komma undan med det här", tänkte han för sig själv, då han vinkade till sig en taxi.
Efter sitt misslyckade uppträdande var Gabriella övertygad om att hon skulle hånas i evighet. Märkligt nog var Harpyorna mer intresserade av att skvallra om hurvida Prinsen borde kalla Blodsjakt på Malcolm, han hade ju trots allt hotat att diablerisera stackars Gabriella. Inget av detta intresserade Gabriella, hon flackade med blicken tills hon fann vad hon sökte; Alfred. För två veckor sedan, under den senaste festen, hade hon först träffat denne märklige man. Hon var övertygad om att de var själsfränder, iallafall att de kunde bli det.
Väl hemma i sitt hotellrum bytte Malcolm om från den slitna, vita smokingen till en mörkblå träningsoverall. Käppen behöll han. På vägen tillbaka till konserthuset passade han på att proviantera, en lokal konkurrent var vänlig nog att bistå med vitae.
Gabriella närmade sig försiktigt Alfred, hon var osäker på honom. De kunde ju vara så oförutsägbara, de där Malkaverna. Alfred tittade försiktigt upp på henne när hon stod precis framför honom. Gabriella tyckte sig se i hans ögon att han hade insett detsamma som hon, att de hörde ihop.
I parken utanför konserthuset sökte Malcolm efter ett gömställe. "Aha, perfekt", myste han för sig själv. Busken låg alldeles intill gångstigen, men var skymd av ett träd. Om man kom från fel håll vill säga, från konserthuset.
Efter en lång kväll och ett långt samtal lämnade Gabriella och Alfred Elysium under tystnad. Det hade varit ett uttömmande utbyte av tankar, idéer och förhoppningar. Aldrig hade hon känt att någon förstod henne som han gjorde.
Ett lätt morrande var allt som undslapp Malcolm´s läppar när han såg sitt byte lämna Elysium, långt efter de andra närvarande. Ett tag hade han fruktat att hon skulle komma i grupp med fler än han kunde klara av, men hennes enda följeslagare var fånen i morgonrock. Sakta drog han klingan som låg gömd i hans käpp.
Halvvägs igenom den lilla parken rundade paret ett träd som närmast växt ut i stigen. Plötsligt bröts tystnaden de delat av ett vrål bakom trädet. Fram störtade Malcolm med ett svärd i handen. "Fördömt", passerade i hans huvud, "han skymmer henne". Med en kraftig stöt rände klingan rakt igenom badrock och kropp. Medans Malcolm gjorde sig redo för nådastöten mot Gabriella, sjönk Alfred i hop på markan med en knappt hörbar suck. Gabriella såg förskräckt hur Malcolm närmade sig och pressade blod tilll sin muskler för att kunna fly en säker död.
[ny stridsrunda, Gabriella har Celerity 3, Dexterity 5 och Dodge 2. Malcolm har Dexterity 3 och Melee 3]
När Malcolm manövrerat över Alfreds lealösa kropp stötte han återigen, den här gången mot Gabriella. Desperat försöker Gabriella kasta sig bakåt [hon lyckas med 3 av 7], men Malcolm är för lång [han lyckas med 5 av 6]. Genom att luta hela sin kropp framåt lyckades han pressa sitt svärd in i Gabriellas bröstkorg. Med ett förtvivlat skrik sjönk hon till marken, sekunden efter blev allting svart...
Det märkliga med detta är att Gabriella, under andra rundan, rör sig mer än fyra gånger så snabbt som Malcolm. Gabriella har 7(tärningar)*4(handlingar)=28(sammanlagd dicepool under rundan) jämfört med Malcolm som har 6(tärningar). Ändå är svårighetsgraden för att träffa/undvika densamma. Det tycker jag är märkligt.
P.S. Historian var kanske inte så mycket skräck eller gothic, men visst är den ett bra exempel? D.S.
[color:red]Girov ser dig och han är inte nöjd...</font color=red>/images/icons/wink.gif