Nekromanti En ny våg av solospel! Join the revolution!

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Fan, jag började prata om solospel med walium och nu blev jag helt pirrig i kroppen. Känner ni det i luften? Jag sa; känner ni det? Det är en ny solospelsvåg på gång, jag lovar! Alla tecken tyder på det; de som spelade "Ensamma Vargen"-böcker som unga är starka konsumentgrupper idag som inte skäms för att vara "barnsliga" på det vis som man gjorde under åttiotalet. Sagan om Ringen, Harry Potter... Fantasy är inne igen! Orvar på ZTV sitter med en DoD-box framför sig i TV, alla vill in och nosa på rollspelskulturen. De som var nördar under början på nittiotalet är trendsättare idag. (När jag var liten var manga töntigt. Bara en sån sak) Dessutom skäms ingen längre för att hålla på med spel. Spel i alla dess former är coolt.

Nå, allihopa; slicka på pekfingret och håll upp det i luften. Känner ni varthän vinden blåser? Känner ni? Jäpp, de blåser i solospelens riktning. Och det blåser upp till STORM, baby!!!

Hupp hupp, ta det lugnt ynglingar, det finns ett hinder i vägen, dock... Jäpp, det finns ett orosmoln uppe på himlen. Kommer ni ihåg hur solospelen dog förra gången? Jäpp, de saknade originalitet fullständigt. Ensamma Vargen-böckerna hade inte mycket till röd tråd mellan böckerna, och varje enskilt äventyr var faktiskt ganska snarlikt de andra i bokserien. Monstrena blev svårare och svårare, javisst, men det där var bara siffror. Striderna i solospelen var sanslöst trista. De hade ingen nerv, ingen story, ingenting. Bara en massa slumptalstabeller och skit. Värdelöst.

Fighting Fantasy-böckerna var ännu värre. De var alla snarlika i sin uppbyggnad och att de utspelade sig i varierade, fantasifulla miljöer räckte inte långt. Konceptet blev med tiden bättre och bättre, men i och med den fullkomligt geniala "Fasornas Labyrint" så hade man uppnått i stort sett allt man kunde med den sortens enkla äventyrsmall FF-böckerna arbetade efter. Resten av böckerna framstår som hafsverk eller bara helt och hållet ointressanta vid närmare betraktelse.

Tigerns Väg hade en hel del geniala grepp som lyckades hålla mångas intresse vid liv. I boken "Härskaren" fick man styra ett rike med olika rådgivare och det framstår än idag som en av de allra mest snillrika solospelen någonsin. Sedan tog fantasin slut, verkar det som, och det blev mest en massa tråkigt shuriken-kastande och bevingade hästen-sparkande.

Låter jag pessimistisk? Äh, jag älskar alla solospel i min bokhylla, men för att den NYA vågen av solospel ska ha en chans räcker det inte med nostalgi och att man skamlöst efterapar Ensamma Vargen och hans kompisar. Nä, i den här tråden tänkte jag bilda en hjärntrust av forumets mest kreativa skallar om vilka nya grepp den nya solospelsvågen måste ta för att den skall få den uppmärksamhet och spridning den förtjänar.

Häng med mig på vad jag redan kommit på:

Det anonyma fjärmar läsaren
Fighting Fantasy-böckerna levde på att man iklädde sig rollen som en fullkomligt opersonlig standardhjälte och sedan äventyrade i olika fantasifulla miljöer. Skogar, städer, borgar... Allting fungerade som labyrinter där man promenerade från den ena spelsituationen till den andra. Det var ohälsosamt opersonliga äventyr där man inte hade någon egentlig röd tråd eller karaktär att leva sig in i. Det blev trist och enformigt i längden.

De nya rollspelen måste fungera som böcker. Vi skall kunna vara en PERSON, denna skall utvecklas under berättelsen och vi måste kunna uträtta andra saker i äventyret än att bara larva oss från den ena platsen till den andra och döda ett stort monster i slutet.

Personligen tycker jag man ska kunna visa på nytänkande och inte bara falla in i stereotyper också. Kan man inte spela med en tjej?

Striderna måste ta steget från SPEL till STORY eller TAKTIK
Det blev tråkigt till slut att slåss mot monster i solospelen. Det var nämligen ingen skillnad på dem, förutom att vissa var farligare än andra.

Den nya vågens solospel måste ha andra spelsystem än de som fanns i de gamla solospelen. De måste antingen bli utspridda under flera "kapitel" så att man får "läsa" sig igenom striderna och kanske bara hålla reda på hur mycket man tagit i skada och strunta i tärningar, eller så måste de bli MER speliga och implementera element som taktik och strategi, precis som typ Final Fantasy-spelen och andra rpg:s.

Originalitet och dynamik kommer rädda solospelen
Det får inte bara handla om att gå i labyrinter i solospel efter solospel. Inte heller får ett enskilt solospel bara handla om att välja mellan att gå till höger eller till vänster från anslag till klimax.

Solospelen behöver berättas med nya snillrika tekniker. De måste handla om ämnen som känns nya och spännande, man måste få göra konstiga saker som man inte är van vid och det måste finnas speltekniska finesser som håller hjärnorna igång.

Tänk att få spela ett riktigt skräcksolospel med en riktig handling och dramatologisk uppbyggnad! Inte bara en massa "nu möter du en äcklig jättespindel! Och när du dödat honom så ser du en äcklig mumie! Du dödar honom, men ur hans bindor krälar det en äcklig zombieorm!" osv osv osv. Precis så funkade skräcksolospelen till chock; det var bara klimax på klimax på klimax...

Solospelen måste fungera både som SPEL och som BERÄTTELSER. Jag har många idéer på hur man skall lyckas med detta. Har ni några tankar, funderingar, idéer eller frågor?

/Rising
som ska bli den nya solospelsvågens frontfigur. Man måste ha ett mål.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,476
Location
Uppsala
Härligt att se någon som brinner för sin sak. Givetvis måste sådant stödjas med de två hjärnceller jag har till förfogande (i de få stunder de inte är i konflikt).

En sak jag gillade skarpt var boken om Magnamund. Helt plötsligt blev det en hel värld och inte bara de berättelser som fanns. Världen är viktig! Det måste finnas en tydlig bakgrundsvärld och den måste ha en tydlig känsla (huga, vad jag använt det ordet om världar på senaste tiden).

Jag kommer ihåg ett annat solospel. Falken tror jag den hette. Där hoppade man runt i tiden. Det gillade jag inte alls, det blev bara en serie små texter, utan känsla för bakgrunden.

En sak att tänka på är hur ska solospelen kunna tävla (ja inte utkonkurrera utan bara klara sig som ett alternativ) med dataspelen. Vad är det som gör bokformen bättre (i någon mening) än dataspel?
- Om man ska slå tärningar så kan det vara en skillnad, vissa personer gillar att slå tärningar (erkänner mig skyldig).
- Frihet? Kan man på något sätt göra "mer" i solospel än i datorspel?
- Extre attiraljer? Tärningar, stenar, kort, spelplaner, figurer, etc.

Kan man på något sätt få till Solospel med varandra? Duospel?

Kan solospel kopplas till rollspel/brädspel på något intressant sätt?

hrm, det här blev mest svammel, men kanske kan du få något ut av det.
 

Erufailon

Swordsman
Joined
20 Jul 2001
Messages
497
Location
Göteborg
Angående solospel...

[color:4682b4]hmm, jag vet inte om solospel kommer vara så intressant när NWN(neverwinternights) kommer ut på marknaden, då kan jag nog tänka mig att fler människor sitter hemma och spelar över nätet med den coola grafiken hälre än att spela rollspel med sig själv... bara min uppfattning om det hela</font color=4682b4>
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Oväntad respons...

Jag älskade också boken om Magnamund. Den var fullkomligen genialisk. Tyvärr fick jag tag i den när jag redan köpt min sista EV-bok, så jag hann aldrig riktigt njuta av att känna till världen när jag spelade solospelen.

Sedan kommer du med svåra frågor. Vi tar dem i tur och ordning:

"Vad är det som gör bokformen bättre (i någon mening) än dataspel?"

Jag tror det blir svårt att konkurrera i rena speltermer. Däremot har solospel en skön nostalgifaktor för oss äldre och jag tror att många ungar tycker det vore kul att prova på solospelen. De kan ju bäras med till skolan och liras på tunnelbanan, osv. Sen ser de coola ut i bokhyllan oxå.

"- Om man ska slå tärningar så kan det vara en skillnad, vissa personer gillar att slå tärningar (erkänner mig skyldig)."

Tyvärr tar tärningsrullandet bort en del av rörligheten för solospelen. Jag känner dessutom nästan ingen som verkligen spelade solospelen på riktigt, utan de flesta tog helt lugnt bara och konstaterade att de tålde max, hade alla grejer och vann alla strider. Bara om man dog på RIKTIGT (="ditt liv och ditt äventyr slutar här") så var man game over. Jag sket i striderna, men körde med utrustningslistor. I mitt solospel vill jag att det ska gå att köra med bara en penna (suddigummi skall inte behövas)

"- Frihet? Kan man på något sätt göra "mer" i solospel än i datorspel?"

Nej, verkligen inte! Tyvärr, det blir svårt att göra. Å andra sidan kan man i ett solospel verkligen berätta en historia vilket inte går i de friaste av datorspelen. Man får nöja sig med att de är friare än vanliga böcker.

"- Extre attiraljer? Tärningar, stenar, kort, spelplaner, figurer, etc."

Frågar du mig; helst inte. Så fort du plockar med något annat så blir det väl mest ett konstigt kort- eller brädspel som blir krångligt att spela. Jag har iofs klurat på en barnbok som skulle fungera som ett solospel där man på varje sida kom till ett sorts spel, så att man kunde gå igenom spelboken på en massa olika vägar beroende på hur det gick i de enskilda spelutmaningarna. Det påminner ju lite om det du pratar om. Men när det gäller de rena solospelen tror jag man ska hålla tillbehören väldigt få.

"Kan man på något sätt få till Solospel med varandra? Duospel?"

Det är en mycket intressant idé som förtjänar att kluras vidare på. Då vore det kanske på plats om man tog lite tärningar till hjälp också.

En annan idé vore ju också att boken var uppdelad i kapitel, och att man spelade sig bara fram ett kapitel åt gången. När man läst ut sitt kapitel så väntar man på sin kompis tills han är färdig med sitt. Sedan berättar man lite om vad man har varit med om och det val som man själv har gjort påverkar i vilken riktning ens motståndare kommer fortsätta med sin berättelse. Liksom "Jag har varnat östra skogens befolkning om din framfart, är du i Östermåra eller i Svartmossen?"
"Nä, jag är på Askmåra Slott och hälsar på kungen."
"Tusan. Har du träffat alvprinsessan Tuvindel?"
"Nej... nej, det har jag inte."
"Okej, då ska du börja läsa på 265."
"Jaha, jag har betalat Ferg's dvärgkompisar att rasera Glimmuk-grottan, är du där?"
"Ärs! Ja, jag sitter i grottan just nu."
"Härligt. Du skall börja läsa från 13. Lycka till, kompis!"

"Kan solospel kopplas till rollspel/brädspel på något intressant sätt?"

Tja, kanske kunde man skapa sin rollperson genom någon sorts rollspel? Nja, det blir kanske enformigt...

I gamla Tunnels n Trolls-solospel så fungerade regelsystemet som ett rollspel och det var nog meningen att man skulle spela det med spelledare som läste högt ur boken...

Jag ser hellre solospel som berättelser man väljer sin väg genom, än som spel i bokform. Jag tror den vägen är intressantast för solospelen, faktiskt.

/Rising
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,476
Location
Uppsala
Re: Oväntad respons...

Jag känner dessutom nästan ingen som verkligen spelade solospelen på riktigt, utan de flesta tog helt lugnt bara och konstaterade att de tålde max, hade alla grejer och vann alla strider.

Va? Jag slog alltid grundegenskaperna och fuskade aldrig i striderna. Fasiken var det därför jag var tvungen att spela så många gånger för att komma igenom?

En annan idé vore ju också att boken var uppdelad i kapitel, och att man spelade sig bara fram ett kapitel åt gången. När man läst ut sitt kapitel så väntar man på sin kompis tills han är färdig med sitt. Sedan berättar man lite om vad man har varit med om och det val som man själv har gjort påverkar i vilken riktning ens motståndare kommer fortsätta med sin berättelse.

Hm, lite som Baron von Munchausen av Hogshead eller? Med lite rödvin till hjälp kan det kanske fås till intressanta berättarstunder.

Kom att tänka på finska nationaleposet Kalevala. Den lästes i par från början, varannan mening eller vers (vet inte riktigt).

Kan man kanske tänka sig att man kan kombinerar ihop böcker? Dvs ska man spela 2 stycken så har man två olika böcker och får en kombinationseffekt som skapar storyn. Lite klurigt antagligen men det vore coolt.

Hur vore det med lite annorlunda berättelser? I de gamla böckerna handlar det nästan alltid om ett äventyr. Hur vore det om man tex ska sköta ett värdshus?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Oväntad respons...

"Kan man kanske tänka sig att man kan kombinerar ihop böcker? Dvs ska man spela 2 stycken så har man två olika böcker och får en kombinationseffekt som skapar storyn. Lite klurigt antagligen men det vore coolt."

Jo, men det var så jag tänkte, typ. Man köper paketet "Demonfurstens Vrede" som innehåller två böcker; "Den siste Spiritisten" om den unge magikern som skall väcka demonfursten och använda honom för att underkuva de ickemänskliga raserna i kungadömet, och "Den Edsvurne Alven" om den skicklige alvlönnmördaren som är utsänd för att dräpa spiritisten innan han hinner frammana demonfursten och dräpa alla ickemänskliga raser som flytt till kungadömet.

Vem vill man vara?

Kommer spiritisten lyckas frammana demonfursten, eller hinner alven stoppa honom? Problemet är väl bara att det inte går att spela själv, och en del problem blir det väl att få det spelmässigt fungerande. Man vill ju kanske spela spelet två gånger eller fler. Även om storyn måste vara fängslande och spännande första gången man spelar, så måste det fungera spelmässigt både andra och tredje gången man lirar. Om det finns en "rätt" väg genom äventyret så blir det tråkigt.

"Hur vore det med lite annorlunda berättelser? I de gamla böckerna handlar det nästan alltid om ett äventyr. Hur vore det om man tex ska sköta ett värdshus? "

Tjaa... I "härskaren" var man ju konung över en stad och skötte politiska diskussioner. Det var riktigt häftigt. I "domedagsklyftan" utspelade sig en stor del av äventyret i ett fältslag och i "skuggor i sanden" kunde man bli fängslad och försöka fly (fast det behövde inte vara så!) och sådana småsaker räckte för att hålla mitt intresse uppe. Ett tag.

Men visst, jag hade tänkt att låta dejting vara en viktig del av min första bok. Helt klart behövs det nytänkande, men jag undrar om det kommer gå att göra ett "värdshusvärd; solospelet" eller liknande. Kanske?

/Rising
som bifogar ett litet test jag gjorde för ett år sedan, ungefär. Här demonstreras hur man kan få en strid att bli häftig utan att man tar till tärningar
 

Antonius Block

Veteran
Joined
21 Apr 2001
Messages
106
Location
Malmö
Handdatorer med INTÅRRNÄTT

Ursäkta Skånskan i titeln, men om du nu ska göra en sådan här bok, så lägg gärna upp kapitlen så att jag kommer åt dem från min Internethanddator som jag köper så fort det finns WLAN överallt och de sjunkit i pris...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
En mycket viktig fråga för solospelens framtid...

...bra att du tog upp det.

Som de mer observanta besökarna redan uppmärksammat, så baseras ju egentligen hela vårt internet på teknologin som först introducerades i solospelen, nämligen "hypertexter".

Hela internet är ju, i sin utsträckning, ett enda stort djäkla solospel med länkar, paragrafer och dead ends. Åtminstone var det ett solospel på den tiden då allt var HTML.

Hypertexter. Söker ni lite så kan ni säkert hitta "hypertextromaner" på nätet, som alltså är en sorts solospel fast där man inte "spelar" utan blott väljer en väg genom en historia. Jag är mycket intresserad av fenomenet och ämnar faktiskt skriva den första riktigt bra hypertextboken också. "Tio dagar i April" ska den heta, förresten. Det finns ett gäng hypertexter redan, kännare brukar nämna "Afternoon: a story" men den tycker jag var rörig och osammanhängande.

Nå, det där var ett sidosprång, vad som är intressant är ju dock hur väl solospel lämpar sig för det digitala mediet. Du slipper ju bläddra så infernaliskt mycket. Många är vi som önskar oss lite sköna solospel på nätet. Jag har inte riktigt hittat något som övertygat hittills.

Men är det på nätet den nya solospelsvågen skall slå till? Jag vet inte. Trots alla fördelar med nätet så är det ändå sexigare att bläddra i en pocketbok. Man kan ha med sig den på tunnelbanan, man kan ställa den i bokhyllan, man kan fuska och läsa i förväg vad som händer om man väljer vissa alternativ, osv... :^)

Eller är det jag som är en bakåtsträvare? Är det bara jag som skulle vilja bläddra runt i en sönderläst pocketbok på tunnelbanan eller hemma i sängen? Är det internet som gäller för alla solospelsdiggare?

Finns det någon svensk solospelssida där folk lägger upp sina egna solospel?

Vad kommer svenska folket ha för solospelsvanor?!

Hur kommer det att gå med alla solospel i den nya solospelsvågen???!!!

/Rising
som inte är lika galen som han låter. Bara lite uppspelt. Mata inte djuren.
 

Antonius Block

Veteran
Joined
21 Apr 2001
Messages
106
Location
Malmö
Re: En mycket viktig fråga för solospelens framtid...

Trots alla fördelar med nätet så är det ändå sexigare att bläddra i en pocketbok. Man kan ha med sig den på tunnelbanan...

Det kan du väl med en handdator också? Priset skulle kunna vara en fördel, men handdatorer med stor färgskärm och Internetanslutning är snart lika vanliga som mobiltelefoner.

Jag bara menar att vill du ha
* en dynamisk historia som i princip aldrig behöver ta slut
* möjlighet att koppla samman olika spelares spel
* möjligen lite extra features som bilder och rörliga filmer eller tal för vissa delar.
* möjlighet att "ta med sig" sin karaktär och vidareutveckla den mellan spelen
...så är Internet rätt oslagbart.

Men då är frågan var solospelen tar slut och andra spel på nätet börjar, som t.ex. online RPGarna. Solospelen har ju som sagt dock fördelen av att verkligen kunna berätta en historia. (Var själv inne en gång i tiden på att bygga ett multiplayer rollspel (kolla t.ex. http://www.worldforge.org för en open source variant för världbyggande som är rätt spännande) men det bidde inget.)

Nä, hade jag varit dig så hade jag skyndat mig att regga solospel.nu och sedan slagit upp en Sveriges första solospelsajt på nätet. Du verkar ju ha en hel del innehåll färdigt. Vem vet, blir dina spel populära kanske det skapas en efterfrågan även efter pappersböcker...
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: En mycket viktig fråga för solospelens framtid...

"Man kan ha med sig den på tunnelbanan..."
"Det kan du väl med en handdator också?"


Jo... fast allt det andra jag räknade upp klarar inte en handdator. Fast okej, du menar att det är den vägen det bör gå, och jag har inte något tungt argument som väger emot.

Kanske tror jag mest att hypertexter på nätet kommer få det svårt att konkurrera med riktiga datorspel på en handdator. Om det läses i en bok tror jag att det är enklare att läsaren gör den (betydligt närmre) jämförelsen mellan hypertexten och en vanlig roman.

Eller är det så att solospelen inte har en framtid alls? Är de sönderklämda mellan datorspel och romaner, dömda att aldrig åter få den stora publik de förtjänar efter de forna guldåren?

"Nä, hade jag varit dig så hade jag skyndat mig att regga solospel.nu och sedan slagit upp en Sveriges första solospelsajt på nätet. "

Äh, okej då. Jag hade egentligen velat skicka in mina hypertexter till bokförlag och fira med absinth och leka Strindberg när de skulle bli publicerade... Sedan skulle jag sitta på en uteservering och signera böcker åt förbipasserande och kanske ställa upp på lite föredrag om den nya litteraturformen och lansera begreppet "active reading" och ge ut min egen servis, samlarkort på mig själv, filmrättigheter, gifta mig med Sandra Bullock, bo i ett egendesignat hus i formen av en stor sko, klä mig i staniol och äta aubergine med en röd träsked, bada i dijonsenap och ha en myrslok rakad som en pudel, yacketi yack smack, smackety yack....

Äh, det får väl bli en liten pryl på nätet då. Gissa om det kommer bli en kewl sida, dock!

Rising
som vet mycket väl att han aldrig kommer orka få till ett komplett solospel utan luckor
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
Kan man vara passiv medlem av en revolutionsgrupp?

Du och Faehrengaust har redan sagt det mesta om solospelen, men som en gammal bokspelare så måste jag förstås visa min uppskattning för detta initiativ genom att själv skriva lite funderingar och några frågor kring framtidens solospel. Håll till godo...

Marknaden...
Jag tror, precis som tidigare nämnts i tråden, att datorspelen är en svår konkurrent till solospelen. Poängen med solospel måste vara att satsa på just de delar där datorspelen har sina nackdelar.

Hjälpmedel...
Redan på det glada 80-talet tyckte jag det var jobbigt att anteckna kroppspoäng och att slå tärningar när jag spelade solospel och ganska snart så struntade jag i det och bestämde att jag alltid vann striderna. Ett solospel år 2002 ska inte kräva några som helst prylar utöver boken av flera skäl:
-Det är jobbigt och klumpigt att behöva ha med sig tärningar, pennor m m. Sitter man hemma och spelar är datorn en tung motståndare.
-Den sortens situationer i spelet (hur många MAT har du kvar, ligger KP på 9 eller 11, vem får in nästa slag i en slagväxling på 20 slag...) som är kräver detaljism är inte särskilt intressanta. Gillar man detaljer av den här typen är återigen datorn en svår konkurrent.
-Tärningar klarar inte av att skapa spänning om man sitter ensam och slår dem. Tärningens roll som hot, hopp och opartisk domare bygger på att man är flera personer som gemensamt accepterat dess roll och att man sålunda är tvungen att följa dess utfall.
På det hela taget ska detaljismen hållas kort – enkelhet är honnörsordet!

Strider...
I den mån det ska vara med strider i spelen måste de helt bygga på valsituationer: ”Ska du skjuta mot varulven med din sista silverkula?” (för att använda ett av dina trick från Skräckforumet). Ett eller två val tror jag för det mesta är tillräckligt. Långa strider med kanske så mycket som tio val känns som ett undantag.

Personlighet...
Ska man spela en bestämd karaktär eller ska man spela sig själv? Kanske finns det inget rätt svar utan istället får det varieras från spel till spel? Något som man iaf inte ska spela är de gamla personlighetslösa typer som man mötte på i t ex Steve Jackson och Ian Livingstones klassiska böcker Häxmästaren i Röda berget, Fasans labyrint m fl. Framtidens solospel bygger enligt min mening på just personlighet, moral, värderingar, känslor...

Varierande slut eller bestämda förutsättningar?
I såväl Jackson/Livingstones böcker och Ensamma vargen var förutsättningarna klara. Oavsett vad man gjorde så var riddaren en elaking, skatten låg i rummet till vänster o s v. I t ex serien med Skräckens tåg, Det gyllene svärdet, Datorns hämnd (osäker på namnet) och Full fart bakåt däremot så skiftade omvärlden beroende vad man valde att göra. Gjorde man på ett sätt så var mannen med ärret en spion från främmande makt, gjorde man på ett annat var han istället från säkerhetstjänsten och hjälpte en mot den fruktansvärda brottslingen. Som rollspelare känns ju den förstnämnda varianten mer ”fair play”. Är något en elaking så är han, oavsett om jag tar dörren till höger eller den till vänster. Självklart. Men - nu är det ju inte rollspel utan solospel vi pratar om. Ett rollspelsäventyr ska ju bara användas en gång, medan ett solospel gärna ska kunna användas ett gäng gånger. Förlorar spänningen på att man efter en eller två spelomgångar vet vilka som är elakingar m m? Eller förlorar den mer på att man som i det andra fallet kan känna att: ”fan, det spelar ingen roll vad jag gör, det är ju ändå rena slumpen vad min omgivning är för något/några?

Beslutens antal och karaktär...
De klassiska solospelen är fyllda av beslutssituationer. Många av dem dock tämligen ointressanta, typ ”drakens tre huvuden sprutar eld mot dig. Hugger du mot det högra – gå till 36, det vänstra – gå till 78, det mittersta – gå till 52. Gäsp. Åtskilliga andra situationer erbjöd för få alternativ, typ ”Ska du anfalla honom eller fly?”. Fan, jag som ju ville fråga honom om vägen...
Jag skulle vilja se solospel med klart färre valsituationer, men där de val som finns verkligen kräver tankemöda och uppenbart spela roll för fortsättningen. De handlingar som kan tänkas vara någotsånär troliga ska alla finnas med – det kan alltså ofta bli tal om en 4-5 alternativ.

På det hela taget tror jag det gäller för framtidens solospel att snegla på litteraturen. Hur många gånger (inte så många gånger förvisso, iaf inte om man är en okulturell snubbe som jag) har man inte läst en bok och vid något enstaka tillfälle tänkt ”FAN, VARFÖR gör han inte så ISTÄLLET?” men i övrigt njutit av den trevliga berättelsen? Man önskar att man bara fått styra just den situationen och sedan sett hur det utvecklat sig. Det är denna tanke som ska inspirera solospelen snarare än flashiga datorspel.

"Jäpp, de blåser i solospelens riktning. Och det blåser upp till STORM, baby!!!"

Du är galen...! Det skulle definitivt vara spännande att träffa dig i verkliga livet någon gång /images/icons/kiss.gif För övrigt måste jag säga att jag är fascinerad av ditt aldrig sinande skrivande. Hur hinner du? Hade jag bara haft mer tid och energi så hade du fått svar mycket oftare på dina trådar och inlägg. Som det är nu går du ”miste om” såväl försök till genomtänkta svar som elaka krokben och tjuvnyp från min sida... /images/icons/wink.gif

Arcana
 
Joined
29 Jul 2001
Messages
814
Location
Stockholm.
Re: Puss på Joe Dever

Obserbera att Joe Dever har gett sitt tillstånd till att hela ensamma vargen-serien fick läggas ut på nätet gjort i HTML...sök på Lone Wolf så ska ni nog hitta det...:)

Tigerns väg var mycket bättre än Ensamma vargen...tyckte jag!
Där fick man för det mesta möjlighet att tänka igenom sina val, i EV fanns det sådana saker som:
Gå till höger eller vänster. Så du gick till höger? Du dog.
Var lite trist på det sättet...
jag brukade aldrig maxa mina karaktärer...men till slut kunde jag böckerna innan och utan....:)
har suttit o plitat på att spela rollspel i världen i TV....för den är rätt kul.
Jaha....
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Puss på Joe Dever

"Obserbera att Joe Dever har gett sitt tillstånd till att hela ensamma vargen-serien fick läggas ut på nätet gjort i HTML...sök på Lone Wolf så ska ni nog hitta det...:)"

Hupp! Nu kommer jag inte jobba imorgon. Det där var precis vad jag ville höra. (man kan undra varför jag aldrig letat själv...)

"Tigerns väg var mycket bättre än Ensamma vargen...tyckte jag!"

Jag håller med! Jag älskade i Förgöraren, där man lockades in i en kyrka av en lång tjuv med blond kalufs som hette Tyutchev. Han stod där med sin trollkarlskompis Thaum och den undersköna Cassandra som var klädd i fjällrustning och rörde sig med skrämmande snabbhet och spänst. Det blev en SKITHÄFTIG strid där inne, och de hade massor av trix beroende på hur man attackerade dem. De kunde massor av kombinationer; Thaum kunde trolla på flera sätt och Tyutchev hade lurig stridsteknik. Jag minns särskilt en bild på Cassandra där hon kröp ihop, som inför ett anfall, och bildtexten liknade henne vid en panter... Det var den första romanfiguren jag förälskade mig i, jag spelade om den där striden om och om igen, och jag hade en motvillig respekt för de där tre. Det var häftigt att bli dräpt av dem. Det coola var att man inte besegrade dem, utan att de flydde när man hade vunnit och lät en möta intets son. Det gjorde att man aldrig tröttnade. Jag hade bara den boken och Härskaren, och jag lånade någon annan del men den spelade jag inte så mycket i. Jag vet inte om man mötte Cassandra i någon annan bok. Vet du vad som hände med henne?

"har suttit o plitat på att spela rollspel i världen i TV....för den är rätt kul."

Det låter jätteintressant. Det var ju en rätt rubbad värld; ninjor, troll, vättar, riddare, alver, drakar och o'bakemonos. Det skulle vara rätt häftigt att spela rollspel där.

Rising
som alltid körde draksvanskastet mot alla
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Javisst. Det där kallar jag ganska aktivt, btw

Wow, det här var precis det jag ville höra, faktiskt. Du resonerar precis som jag, och även om jag förstås behöver respons från alla håll och kanter, så känns det skönt att min ursprungliga vision om solospelens comeback delas av någon.

"datorspelen är en svår konkurrent till solospelen. Poängen med solospel måste vara att satsa på just de delar där datorspelen har sina nackdelar."

Det tror jag också. Det måste bli mer "berättelser" och mindre "spel" på något sätt. Jag känner iaf ingen som helst lust att spela ett solospel där man bara slåss och går omkring i en labyrint, däremot tycker jag att idén med ett riktigt "bokigt" solospel är rejält kittlande. En som verkligen berättar en sammansatt historia.

"Redan på det glada 80-talet tyckte jag det var jobbigt att anteckna kroppspoäng och att slå tärningar när jag spelade solospel och ganska snart så struntade jag i det och bestämde att jag alltid vann striderna. Ett solospel år 2002 ska inte kräva några som helst prylar utöver boken"

Mmm. Problemet är mest att det är ganska svårt att spela ett spel utan någon form av variablar. Jag tänkte att penna kunde få användas, iaf om man har dåligt minne. Om man kommer till en plats i boken där man plockar upp en nyckel, och att man i ett senare skede får frågan: "har du nyckeln?", då kan man ju, om man spelar boken i ett svep komma ihåg att man har hämtat nyckeln, men kanske behöva göra anteckningar om man läser spelet i omgångar. Mer utrustning än en penna håller jag med om att man skall undvika.

"I den mån det ska vara med strider i spelen måste de helt bygga på valsituationer: "

Yes. Jag tror den största skillnaden mellan de nya solospelen och de gamla blir att man koncentrerar sig på färre strider och istället gör dem långa och stämningsfulla. Det kommer verkligen göra spelupplevelsen mycket roligare, tror jag.

"Framtidens solospel bygger enligt min mening på just personlighet, moral, värderingar, känslor..."

Väl talat! De här är ju rena inspirationssprutan!

"Varierande slut eller bestämda förutsättningar?"

Vansinnigt intressant ur hypertextsynpunkt. Det handlar ju lite om hur man vill leka med mediet. I mitt spelexempel här någonstans (som är ganska oseriöst och inte särskilt välskrivet) så styr jag upp handlingen så att det alltid blir ett slagsmål inne på krogen, men att anledningen till detta slagsmål kan variera väldeliga. Lusläser man det märker man att det inte finns någon logik. Är reptilmannen en fuskspelare? Känner javorna i bakgrunden reptilmannen? Det beror på hur man kör. Jag tycker det kan vara upp till författaren att leka med mediet på den här punkten, men det är en intressant poäng och jag ska tänka på det under arbetets gång.

"Man önskar att man bara fått styra just den situationen och sedan sett hur det utvecklat sig. Det är denna tanke som ska inspirera solospelen snarare än flashiga datorspel."

Javisst, där lägger du ju fram det så bra, så bra. Att påverka handlingen är målet, inte bara välja bäst väg genom den förutbestämda storyn. Det har du ju alldeles rätt i. Det här var verkligen givande för mig. Jag bugar och bockar allra tacksamast.

"Det skulle definitivt vara spännande att träffa dig i verkliga livet någon gång "

Tja, säg tid å plats bara, å så kommer jag! :^)

"Hur hinner du? "

Genom att försaka sömn, mat, arbete och fritid. Det är en baggis, med andra ord! :^D (skoja bara)

/Rising
som ändå har suttit vid datorn typ hela dagen, idag.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Hääärligt!

Jamenvisst, det här är verkligen hur häftigt som helst! Solospel är verkligen vad som gäller!

Jag har aldrig spelat PBP och tror inte det skulle varit så kul, men de här funkade ju fint som vanliga solospel också. Förresten fick jag mig ett skönt garv i spelet skymning (spoiler) när jag hade varit nära att bli ihjälbiten av galna varulvar och min kommentar till flickan jag räddat är:

"Hela den här dan har varit knasig! Jag hinner inte mer än komma ut från sjukan så dyker det upp ludna vilddjur på stan - och det är inte ens fredag!"

*fniss fniss*

/Rising
som varken klarade skymning eller Barbarian på första försöket.
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Hääärligt!

/Rising som varken klarade skymning eller Barbarian på första försöket.

Varning, för övrigt. Jag märkte just att den version av Skymning som ligger uppe där har ett litet fel på ett ställe - jag <U>vet</U> att jag har skickat en korrigerad version till Anders & Tove, men den måste ha ramlat åt sidan, och just nu (onsdag förmiddag) når jag dem inte på telefon.
Om man har tänkt tanka ner eller skriva ut dem så kommer den rättade filen förmodligen upp under eftermiddagen.

--
Åke
 

Snow

Swashbuckler
Joined
17 May 2000
Messages
2,617
Location
Klippan
Spion i isengård

Är ett coolt soloäventyr i midgård. Istället för en massa nummer man blir beordrad att hoppa emellan har man en karta där man själv kan välja att knalla runt. På vissa platser hände speciella grejor och då hoppar man in i ett slags "soloäventyr i soloäventyret". När det var klart fick man hoppa tillbaka till kartan (om man inte dött eller klarat det) och fortsätta knalla. Givetvis berodde många saker på vad man hittils gjort och hur det gått. Det låter kanske lite svårt att realisera men det fungerade mycket bra i den boken. Eftersom man spankulerar runt i sarumans torn större delen av tiden (man kunde börja med att sticka därifrån också) kanske det blir lite lättare för konstruktören.

Om man får hela kartan till hela äventyret till att börja med kanske det blir lite tråkigt.... nu var man ju bekant med platsen så det var ok. Kanske kan man börja med en översiktskarta och sedan få mer detaljer som man själv ritar in....??
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Re: En mycket viktig fråga för solospelens fr.. OT

"Priset skulle kunna vara en fördel, men handdatorer med stor färgskärm och Internetanslutning är snart lika vanliga som mobiltelefoner."
Och vad har mobiltelefoner då, om inte stora (stora och stora?) färgskärmar och internetuppkoppling..

/[color:448800]Han</font color=448800> som funderar på hur dyrt det skulle vara med PBSMS (Play by SMS)
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,317
Location
Helsingborg
Re: En mycket viktig fråga för solospelens framtid...

"Sedan skulle jag sitta på en uteservering och signera böcker åt förbipasserande och kanske ställa upp på lite föredrag om den nya litteraturformen och lansera begreppet "active reading" och ge ut min egen servis, samlarkort på mig själv, filmrättigheter,"
Filmrättigheter? Om de baseras på dina böcker, hur hade du tänkt att filmerna skulle se ut? Ska biopubliken sitta och skicka SMS för hur de vill att filmen ska fortsätta?

/[color:448800]Han</font color=448800> som ska sluta med sina dumma kommentarer innan någon blir för trött på dem
 
Top