Okej [OT]
Tja, okej. Här är mina tankar med "min värld som jag inte vet vad den heter, men som ligger i en pärm betitlad "Nidblod - Hetsjakten".
Världen är ganska kompakt och består av egentligen bara en enda stor kontinent där allting utspelar sig. Landskapet domineras av stora, spruckna lerfält, karga bergsmassiv och vidsträckta stenöknar med vindpinande klippformationer, men varstans kikar det fram lite växtlighet också. De typiska fantasy-barrskogarna lyser dock med sin frånvaro. Förutom i norr, där det finns ett par stora skogsområden som påminner om överdrivna canadensiska skogar med såna där jätteträd, och på ett par håll åt sydväst, där det finns några skogar med knotiga, vildvuxna träd som liknar våra bokträd, samt ett par vackra skogsområden i kontinentens centrala delar där en spröd och behaglig kusin till våra björkar står och vajar i vinden. Förutom de, så är de dominerande skogarna på kontinenten blöta regnskogar, träsk och djungler. De vanligaste växterna är en familj med kryptogamer som påminner om en korsning mellan ormbunkar och klängrankor. Det finns nästan inga blommor eller fruktträd i världen, de växer endast i urålderliga parker eller i botaniska trädgårdar.
Saknaden på bra virke (de norra jättestammarna är svåra att arbeta med) gör att det inte finns några skepp eller trästugor. Sjöfarten är mycket lågt utvecklad; några konstruktioner för flottar och vassbåtar har visserligen tagits fram, men de används i sån liten utsträckning att de saknar egentlig betydelse. (fisket är dessutom inte särskilt lönsamt i världen. Haven domineras av lågutvecklade varelser som maneter, sjöborrar och olika primitiva ålar. Det mesta är fullkomligen oätbart. Det finns visserligen sötvattensfiskar som anses vara delikatesser, men dessa fångar man helst i knädjupt vatten med hjälp av harpuner.
Kombinationen av tät sammansatt kontinent (=rikt kulturutbyte) och avsaknaden på sjöfartsmöjligheter (=behöver inte ödsla tid på att utforska världen) gör att man har kommit väldigt långt i den sociala utvecklingen, medans den tekniska framstegen kanske inte har varit lika imponerande. Spelar man i "nutid" så finns det både tryckarkonst, demokrati, välutvecklade utbildningsmetoder (på många vis överlägsna våra jordiska, då deras skolor inte har som primära mål att skola arbetskraft, utan att se till individens vilja till personlighetsutveckling) och fungerande skattesystem osv. Däremot har man stagnerat lite i den tekniska utvecklingen och ur den synvinkeln är det mörk medeltid som gäller.
Man kan dock spela i världen i vilken tidsperiod man önskar. Man pratar om "Den tredje kejserliga eran" och "den femte kejserlige eran" för att betona vilken tidsålder man pratar om. Det finns inga människor i världen, men det vanligaste folkslaget är en sorts bleka humanoider som liknar oss, fast som lever betydligt längre liv. 400-500 år eller så. De som har en "ädel blodlinje" kan leva mycket längre än så, och den kejserliga ätten har en av de ädlaste av dem alla. När man pratar om årtal används formellt en tideräkning som kan se ut som 4K112 vilket då betyder "hundratolv år in på fjärde kejsarens era". Eftersom alla kejsare lever olika långa liv är det ett ganska krångligt sätt att räkna på. Läromästare och akademiker pratar hellre om 2800eK, alltså 2800 år efter den förste kejsaren.
Kejsarens näst äldsta barn i livet tar över titeln efter hans död, (då det äldsta barnet i varje familj av tradition är djärvast och bäst kan ta vara på sig var man rädd att denne skulle vara mer benägen att försöka mörda sina föräldrar för att ta över tronen) vilket nästan alltid utlyser strider och bataljer om vem som är den sanne kronpretendenten. Dock! Kejsaren saknar egentlig makt, han är mer en religös figur som många tror på och älskar att se i parader och andra framträdanden. Jag har skrivit "kejsaren", men det kan lika gärna vara en kejsarinna. Överhuvudtaget är världen ganska befriad från patriarkala ok. Kvinnor har självklart rösträtt, arbetar på samma vilkor och har samma roll i hemmen som sina män.
Den stora maktkampen i världen utspelas mellan Monarkisterna (de som behandlar kejsaren som en gudom), Aristokraterna (en kvarleva från tiden innan demokratiseringen. De är fortfarande mycket mäktiga och inflytelsefulla) Plutokraterna (köpmän som möjliggjorde demokratiseringen) och Den Nya Kyrkan. Den Nya Kyrkan har starka band med kejsaren, men agerar först och främst genom fyra kardinaler; Chipros, Ortega, Luvius och O'Manis. De är nämligen alla av ännu ädlare blodlinje än kejsaren själv och har alla levt i flera tusen år, förutom Luvius som dog i ganska unga år, men hans lärjungar följer hängivet hans läror ändå.
Den Nya Kyrkan är mer att betrakta som ett socialistisk revolution än en religös rörelse. De gillar inte att den stora maktkampen fortfarande sker i finrummen mellan förnäma plutokrater, aristokrater och monarkister, utan vill ge folket chansen att på mer direkta sätt påverka sin livssituation. Det funkar inte så bra, dock, istället finns det en ny maktkamp och en massa rävspel som utspelar sig mellan olika religösa anhängare. Den Nya Kyrkan ska iaf ha en eloge för att de inrättat ett riktigt bra vidsträckt system av bibliotek över världen, och för att de startat allmänna skolor där vem som helst kan få utbilda sig. (Så kallade Klosterskolor) Visst, det finns småskolor ute på bygden där man mest intresserar sig för att värva ungdomar till den kyrkliga maktkampen, men på de riktigt stora och centrala klosterskolorna hålls utbildningen föredömligt fri från propaganda för den egna saken. Klosterskolorna är uppdelade i manliga och kvinnliga byggnader, för att det blir enklare så (eleverna sover med varandra i byggnaderna och lever sina liv mestadels runt skolbyggnaden), men det hålls många aktiviteter mellan olika skolor, så det är inte så hårt hållet som det verkar.
Jag har kallat dem "det vanliga folket", egentligen är de rätt ovanliga med våra mått mätt. De är nämligen fyllda av en urålderlig magi som pendlar mellan det "animistiska" och det "spiritistiska". Ju "ädlare" ens blodlinje är, desto mer "magi" har man i blodet. Från födseln är alla animistiska; de är fyllda av livsenergi, nyfikenhet, gladlynthet och har häftigt temperament. Man kan t.om. SE på en person om han/hon är riktigt animistisk. De har nämligen kastanjebrunt eller gyllenblondt hår, fräknar eller mörktonad hy, stora lockar, höga kindben, oftast gröna eller mörkbruna ögon. Sedan, under vägens lopp, förlorar de alltmer av sin vitalitet och oskuld. De börjar bli inåtvända, kontemplativa, melankoliska och ångestfyllda. Typiskt spirituella drag är blekhet, att ens hår blir korpsvart eller vitt, att man får stålgråa ögon, tunnas ut och blir senigare i kroppen, och om man inte står emot utan blir ett offer för den egna ångesten drabbas man av en otäck åkomma som driver kroppen till att skjuta ut långa, krökta horn ur pannan, som gör en till albino och låter en få huggtänder. De brukar förlora alla medmänskliga drag när detta sker, och tas antingen och avlivas eller drivs i landsflykt. Den nionde och tolfte kejsaren drabbades båda av denna sjukdom, inferni under tidig ålder, och det ledde till några av de blodigaste krigen i världshistorien. Idag härskar Lord Atruvis, fem hundra år gammal, men lider av en svårartad apatiserande sinnessjukdom. Alla vet att det är hans fru, drottning Mm'Bata, som håller i tyglarna och styr monarkisterna med järnhand. Efter att Lord Atruvis tvingats avbryta hans femhundraårsfirande går det dock rykten om att han kommer dö när som helst, och han har endast ett barn, och det är en otäck herre som heter Arabus som sitter i fängelse, dömd för våldtäkt och mord. Ska han bli den nye kejsaren, eller har drottningen ett annat barn någonstans, som hon kan hävda är kejsarens? Det är spänt i riket, några tror att kejsaren har ett barn till, nämligen, med baronessan Carolenna (som är drottningens syster). Sant eller falskt, i vilket fall som helst så ligger det krig i luften!
Alla bryr sig dock inte om maktkampen som det vanliga folket. Det finns fyra andra utbredda folkgrupper i världen, vilka skiter fullständigt i plutokrater, aristokrater och kejsaren.
Dels har vi alltså Nidbloden, som är en sorts humanoider som lever lite varstans. De har inget eget rike, utan flyttar runt över kontinenten som nomader och tar seden dit de kommer. De har ganska speciella utseenden, med ögon som sitter någorlunda diagonalt över ansiktena, kantiga ansiktsdrag och långa örsnibbar. Svårt att förklara, de ser ut som någonting mellan Jokern, Chronopiska halvalver och stenfigurerna på påskön. De är inte särskilt omtyckta överallt i världen. Särskilt inte efter att en nidblodsyngling lönnmördade den sjunde kejsaren, kejsar Karnak. Relationen mellan folken var ansträngda innan, men efter den händelsen började nidblod misstros och man kollar dem alltid noggrannt innan man gör affärer med dem så de inte döljer några gömda vapen någonstans.
Sedan har vi Ludragerna. Det är ett traditionsbundet reptilfolk vars mest iögonfallande egenhet är att de är femkönade. Det finns slanka, salamanderlika Scouter, stora krigarvaranödlor som kallas Bredfjäll, nästintill människolika Epigoner, överfeta ödlesubbdrottningar som kallas Evertebrater och de djurlika Bestarna som går på alla fyra. (de har förstås skitkonstiga namn på ödlornas eget språk; typ Vhizzt, Harrzl, Ziihlz osv) Ludragerna bor i småkolonier med varsina styrelsesätt och bedriver handel med det vanliga folket och nidbloden. Att lära sig ludragernas seder och bruk är ett vanligt ämne i plutokraternas privatutbildningar.
Över hela kontinenten vandrar ett annat folk, som kallas "Vilddjur" av det vanliga folket, "Tofshudingar" av ludragerna och "Käftar" av koprilaterna. De är ett herrelöst folk av många släkten och raser. De ser ut som någon form av hyenamänniskor, men deras päls kan variera i färg och längd mellan olika stammar. De är ett kringströvande nomadfolk som lever efter de förutsättningar som bjuds; några är barbarer, andra är tjuvar, de flesta är fredliga och för fårhjordar fram över kontinenten i sökandet efter något åt dem att beta. (Just fåren i världen utgör den huvudsakliga födan. Ändå är det en mycket krävande uppgift att vara fåraherde i världen) De själva kallar sig "Raïon" och nu på senare tid har de börjat bli rättvist behandlade av de vanliga folket. Särskilt Den Nya Kyrkan har framgångsrika utbyten med några stora raïonstammar i norr, kring Rödmåra Kloster, som är en av de största läroakademierna på kontinenten.
Slutligen har vi Koprilaterna (eller i folkmun: "lädervingarna"), som är en sorts muskulösa fladdermusvarelser som lever främst i grottorna i öster. Den vanligaste rasen är de Svarta Koprilaterna, men det finns även vita och röda, även om de är betydligt ovanligare. De skiljer sig åt på många vis (de är egentligen inte särskilt olika i färgen, namnen "svart", "vit" och "röd" har snarare symboliskt värde) och särskilt de svarta är ganska toleranta mot det vanliga folkets kultur. På sina håll lever de tillsammans i stora samhällen. Koprilaterna har en mycket rik kulturskatt som sträcker sig längre tillbaka än något annat folk, så det brukar vara ett populärt resmål att få bege sig in i deras urålderliga tempel och begravningsplatser. Koprilaterna är dock av naturen rätt skygga och tillåter inte att hur många som helst tar sig in på deras område.
Ööööh, tja, det är allt jag orkar skriva nu. Har aldrig skrivet om projekten på det här sättet, så det kanske ser konstigt ut. Jag hade egentligen tänkt att det skulle vara ett rollspel, så det finns ganska mycket information för den som vill spela i någon annan tidsålder än under den nutida kejsaren Lord Atruvis:s styre. Mina spelare gillade den sjätte kejsaren; Pa'Poculis den förste, bäst. Han "regerade" i hela 905 år, så det var ganska lugnt under hans tid. Samtidigt var det innan "hetsjakten", så det fanns fortfarande en del troll och monster i världen, vilka nästan alla är utdöda nu.
Nåja, idén med projektet var i alla fall att skapa en fantasyvärld som var mörk och gotisk utan att bli för "skräckig". Jag ville ha en fantasyvärld som var melankolisk och full av andakt, snarare än skrikande zombies och spöken. Dessutom är det som sagt en väldigt social värld, så det är mycket salongsstämning med baler och parader och så, snarare än fälttåg och rövarstråt. Jag vet inte. Det var kul då, jag har en del roliga papper med sköldar och ceremoniella dräkter för olika nunneordrar, vad olika flaggor betyder, vilka olika tobaksorter ludragerna har, osv. Sånt e kul. Det var mycket sånt i "Nidblod - Hetsjakten".
/Rising
som aldrig har varit så här pladdrig förut. Ber om ursäkt för att det kanske inte var så sammanhängande.
