Nekromanti En smygtitt på innehållet i Drakar

Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Det börjar nu verkligen närma sig releasen av en bok som legat på arbetsbordet i åtminstone fyra år. Själv hörde jag länge till den skara som otåligt väntade på innehållet i detta fantasikittlande verk. Så kom det sig till slut att jag gavs uppgiften att binda ihop alla de idéer som fanns vilket slutligen resulterade i den bok några av er nog kommer att ha i sin brevlåda någon gång nästa vecka. Men vad blev det då av hela kakan till slut då? Vad kommer ni att finna innanför bokens pärmar? Låt mig ge er en liten inblick innanför bokens pärmar och vad som ryms i kapitlens omfång i den 64 sidor tjocka boken…

Kapitel 1 - Introduktion
Detta kapitel är något av en introduktion till drakarnas fascinerande värld. Vi får svar på några av frågorna till vad som utmärker Mundanas drakar och vad som karaktäriserar de högre respektive de lägre drakarna (pseudodrakarna). Vidare ges en inblick i Mundanas olika kulturers unika syn på drakarna, allt från Daakkyrkans fördömande hat till ödlefolkets blinda dyrkan. Vidare följer riktlinjer till vad eventuella rollpersoner kan tänkas känna till om drakarnas natur samt en ny färdighetsbeskrivning (Flyga drake). Slutligen ges en massa tips till spelledaren hur man faktiskt kan använda sig av drakarna på ett spelbart sätt i spelvärlden – något som jag personligen saknat i vissa andra spels moduler om drakar. Denna texten (liksom resten av boken) är skriven utifrån ambitionen att drakarna inte skall vara bara några ytterligare tuffa monster för rollpersonerna att hacka ihjäl utan att de tvärtom kan vara i högsta grad civiliserade varelser med bland annat fingertoppskänsla för intriger.

Kapitel 2 - Pseudodrakar
För er som undrar vilka pseudodrakar som vandrar (flyger?) över Mundanas yta så ges här svaret. Upplägget känns igen från ”Monster & Varelser” och ”Monster i Mundana” med först en allmän beskrivning av varje specifikt djur följt av en genomgång för utbredning, beteende, egenskaper och stats. Vad som kännetecknar pseudodrakarna är just att de är mer djurlika i fråga om instinkter och mentalitet men även att de bär på någon magisk inneboende förmåga (som exempelvis heavédrakarnas förmåga att rida på de magiska strömmarna). Min ambition med detta kapitel var att försöka ingjuta en gnutta liv och så kallad realism till de olika arterna. Att de inte ska vara bara ”drakliknande varelser som bor i öknen vattnet eller yadda yadda” utan att de ska framstå som arter som faktiskt skulle kunna existera i en fiktiv verklighet, något som inte är helt enkelt när man bara har en sidas text på sig där regelförklaringar dessutom kan ta upp en massa plats. Huruvida jag lyckats eller ej lämnar jag åt er att döma.

Kapitel 3 – Högre drakar
Detta kapitel är helt klart det massivaste på sina hela 16 sidor och rymmer en detaljerad beskrivning över drakarna som väsen. Man får reda på deras ursprung, deras speciella fortplantning och en tämligen ordentlig genomgång av deras anatomi (förtydligad bland annat genom illustrationer över drakkranium, vingar m.m.).
Vidare följer regler för deras övernaturliga tålighet, drakblod, eldsprutande och etter följt av redogörelsen över hur deras flygförmåga och sinnen fungerar (samt naturligtvis regler för dessa) och ett stycke om drakarnas sätt att kommunicera samt de mystiska drakrunorna. Givetvis finns där varsitt uppslag med en genomgång för både Lumian och Mortuachdrakarna (med alla de stats som det tjatats om på forumet i evigheter). Stycket som följer handlar om drakmentalitet och gör ett försök att redogöra för hur drakarna tänker och vad som driver dem. Där finns även ett avsnitt som ger praktiska och konkreta tips på hur man som spelledare kan rollgestalta en drake. Drakarnas namn och speciella uttryck avhandlas också liksom deras syn på de olika folken. Slutligen beskriver kapitlet drakarnas boningar samt deras interagerande med skapelsens olika plan samt vad det egentligen är som är så speciellt med drakdrömmar.

Kapitel 4 – Kända drakar
I detta kapitel beskrivs inte mindre än 30 kända drakar (14 Lumian och 16 Mortuach). Det handlar dels om drakar som sprider skräck i land och rike runt och dels om drakars vars sublima intrigerande bedrivs från det fördolda och vars namn därför är känt av få. Jag har försökt att ge de olika drakarna unika personligheter samt beskriva dem på ett sätt som direkt ska inbjuda till äventyrsuppslag. Som jag ser det så erbjuder varje drake i sig minst ett möjligt äventyrsuppslag som, i alla fall vad gäller lumian, bör uppmuntra till mer än det klassiska ”ut och döda draken scenariot”.

Kapitel 5 – Drakmagi
Detta var ett mycket intressant kapitel att skriva (vilket kanske inte är så konstigt att just jag tycker, för som ni kanske har märkt här på forumet så tenderar jag att allt som oftast drunkna i magiteoretiska diskussioner) men onekligen också det svåraste. Drakarnas djuplodande syn på skapelsen presenteras och lika så deras speciella bruk av magin. Här förklaras hur magiska flätor och antiaspekter fungerar (eller åtminstone i antiaspekternas fall hur de KAN fungera då vissa bitar medvetet har lyfts fram i olika teorier – allt för att spelledaren ska kunna välja sin egen ståndpunkt). Även draksjälens speciella egenskaper avhandlas. Slutligen presenteras två sidor med nya effekter med sammanlagt 16 nya drakspecifika effekter. Tyvärr fick jag inte plats med mer effekter än så men flertalet av de som inte fick plats hoppas jag antingen kommer att kunna klämmas in i en eventuell Mystik & Magi 2.0 eller läggas upp på neogames hemsida.

Kapitel 6 – Draklegender
Det här kapitlet var onekligen det svåraste att rubricera då det innehåller lite smått och gott av varje. Några sidor med information och bakgrund till de grupperingar som kallar sig Dräpare och Drakväktare inleder kapitlet följt av ett stycke hur man faktiskt kan dräpa en drake - för det är inte helt lätt ska ni veta (vilket väckte en del frågetecken när jag läste drakväktartrilogin till hur fanken dräparna lyckas hacka ihjäl en massa drakar kors och tvärs – avsnittet om hur man kan dräpa en drake är mitt försök att försöka förklara hur detta kan vara möjligt och såldes ett försök att reparera den logiska lucka som dessa böcker skapade). Vidare i kapitlet följer även en genomgång av drakföremål. Vad kan man egentligen använda drakblod, etter och ett drakhjärta till? Hur kraftfull är egentligen en drakfjällsrustning? Hur fungerar det med vapen tillverkade av drakben? Vilka krafter har egentligen drakväktarnas förtrollade föremål? Även några böcker cirkulerande i Mundana behandlandes drakarnas natur presenteras som bakgrundmaterial för spelledaren. Sist i kapitlet presenteras de båda legendariska drakryttarsällskapen Flygdragonerna och Molnryttarna. Först ges en allmän beskrivning om sällskapen följt av en redogörelse hur det fungerar med antagning och slutligen så omnämns några av sällskapens kändare medlemmar. Som en liten extra bonus lyckades jag även klämma in en liten ruta om drakträning (alltså hur man disciplinerar sin heavédrake) som kompletterar färdighetsbeskrivningen för Flyga drake i kapitel 1.

Kapitel 7 - Hemligheter
Jag vågar påstå att detta kommer att vara ett kapitel som kommer att väcka en del starka känslor åt antingen det ena eller det andra hållet då det erbjuder en del nya och ibland djuplodande infallsvinklar på världen som sådan. Ett ganska utförligt stycke om tidigare eoner inleder kapitlet följt av lite andra inblickar i svunna tiders händelser (som exempelvis förstörelsen av templet på ön Cai). Några fantastiska, och för drakarna välbesökta, platser beskrivs och ytterligare några slöjor kring den mystik som utgör drakarnas väsen lyfts på. Vidare bjuds vi på ännu ett perspektiv på det som alverna kallar för förbannelsen och en beskrivning av ett av Mundanas mystiska sällskap med unik insikt i både drakarnas natur och världen och dess kommande Mörker. Lite annat smått och gott som exempelvis bakgrundinformation vad som sker EFTER drakväktartrilogin samt lite mer poetiska inslag i form av verser från Sianstenen, Drakväktarverserna och den mystiska draksången bjuds också på. Slutligen ägnas en sida åt det kommande Mörkret och hur drakarna ställer sig till detta. Tyvärr fick jag inte med alla idéer vad gäller detta, men så är det ju inte heller min sak att avgöra exakt hur Mörkret kommer att te sig, varvid boken fokuserar på drakarnas syn på och kommande roll vad gäller peripetin.


Slutligen hoppas jag att ni som finner boken köpvärd kommer att bli nöjda (även om det nog kan bli svårt i och med den hype och de tillhörande höga förväntningar som skapats genom alla år av väntande). Det är dock för min del reultatet av lite mindre än ett helt års av slitsamt arbete varvid jag naturligtivis gjort mitt yttersta för att leverera det Ni vill ha!

Ljusetsriddare - i ett försök att vara lite informativ
 

Se Valine Anar

Veteran
Joined
21 Mar 2004
Messages
79
Location
Stockholm
hm, hur är städer anpassade för drakar om dom nu ska vara civiliserade?
eller jag kanke missbedömer storleken?

för att fatta mig kort, står det i boken:)?
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Drakar i städer

hm, hur är städer anpassade för drakar om dom nu ska vara civiliserade?
eller jag kanke missbedömer storleken?
De är inte civiliserade i bemärkelsen att de allt som oftast ränner runt i landens städer, dock så förekommer det faktiskt att de bor i någon stad. Sir Verduhrakh i Calnia är förmodligen det mest kända exemplet på detta. Storleken brukar dock inte vara något större problem (trots att lumian kan ha en längd på mellan 8 och 15 meter), i regel bebor de endast, som i Verdurakhs fall, palatsliknande byggnader med dubbeldörrar, breda korridorer och dylikt. Vingarna går utmärkt att vika in vid kroppen och faktiskt brukar de inte ha något större intresse av att vandra omkring i byggnaderna - deras närvaro i staden brukar räcka bra nog...
Springer omkring på stadens gator gör de ju knappast heller, de har ju som sagt vingar att förflytta sig med och om de önskar lite subtilare kringvandringar i staden så finns det flera andra alternativ (att förvandla sig till något annat som en mus, fågel eller till och med människa är ganska diskret, andeform och annan magi går också fint)

för att fatta mig kort, står det i boken:)?
Jag är ganska säker på att du kommit till en liknande slutsats som den som presenteras ovan efter att ha läst boken, förmodligen så har du nog begripit ännu mer än så! :gremsmile:
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Några stämningsfulla teasers

Här kommer kommer några små stämningstexter från drakarboken för den som önskar läsa...

"Sunariskogen låg i tystnad och stilla förväntan så när som på de tre vandrare som färdades under dess majestätiska kronor. De båda mystikerna i färgglada kåpor vandrade högtidligt medan adjutanten tittade sig nervöst omkring. Han kunde inte förstå hur de väntade sig att finna någon hjälp här, i alvernas skog, av något som lika gärna kunde innebära deras död. Deras folk var och skulle förbli slavar åt tirakerna och vad beträffade deras lilla grupp av utbrytare så fanns det nog inte mycket hopp. Då vaknade plötsligt skogen till liv och det kändes som en osynlig vind svepte genom deras kroppar och fick dem att tappa andan.

Förvånansvärt ljudlöst och smäckert kom den gående emot dem, lång som säkert tio hästar på rad med käftar stora nog att sluka dem alla i ett hugg. De vita och pärlemorskimrande fjällen gnistrade i solstrimmorna från lövtaket och det blå ljuset den utstrålade fick den att framstå som overklig, nästan som en gudomlig gestalt. Den var skrämmande men samtidigt otroligt vacker, ett tidlöst väsen från en till synes fjärran värld. Adjutanten var säker på att han stod inför döden då de alla plötsligt hörde dess röst eka som åska i deras huvuden: ”Jag vet varför ni har kommit”. Allt de förmådda göra var att buga sig till svar. Än en gång uppenbarades varelsens tal i deras sinnen likt en eterisk jättevåg som sköljde över dem: ”Jag säger er att ni skall få den frihet ert folk söker, en dag skall era arvingar härska över hela den röda jordens land”. Först då kom adjutanten ihåg att andas igen."


"Senayedan blickade sorgset på blodspåren från sin häst. Hans tomon hade varit honom trogen under många år och hade på flera sätt varit hans bästa vän, men hur han än hade försökt så fanns det inget han hade kunnat göra för att förhindra vad som hade skett. Faktum var att han var stjärnornas välvilja tacksam att han fortfarande levde. Heavédrakarna hade dykt upp ovan sunariskogens trädtoppar nästan helt ljudlöst och svept ner som skärande vindar genom grenverket. I panik hade hans springare stegrat sig och själv hade han slungats till marken. Hjälplöst hade han sett på då två praktfulla exemplar av dem störtade efter hans skenande häst, drivande den framåt med förödande precision, samtidigt som de med sina visslande läten hade koordinerat resten av flocken. Hans vän hade inte haft någon chans då dennes flyktväg plötsligt spärrades av ytterligare tre av dem. Det hela hade tack och lov gått snabbt då deras vassa klor och kraftiga käkar hade gjort processen kort. Trots sorgen han kände kunde han inte låta bli att känna beundran inför de bevingade djurens skicklighet, ty han kände igen en stor jägare när han såg en. ”Naturen ger och naturen tar…” viskade han för sig själv samtidigt som han i plötsligt nyfunnet hopp vände blicken åt de dimhöljda Kelenibergen i fjärran dit djuren hade flugit. Det var sensommar, så tiden var den rätta, och dessutom hade de tagit köttet med sig vilket vittnade om att det fanns ungar i boet, och han var ju som sagt i behov av ett nytt riddjur."


"Om drakar kunde le så var det vad Rekhem gjorde nu när han låg där uppe på sin gigantiska skatthög i sin grotta på en av Khazimbergens toppar. Han andades häftig i förväntan så att rök pyrde ut genom näsborrarna och några eldsflammor dansade över tungan. Han kunde redan känna upphetsningen i den kommande stridens hetta. Dvärgarna hade förmodligen tröttnat på hans räder, för de hade sänt den största och främsta styrka han hittills hade skådat. Det var förmodligen fästets modigaste och bästa krigare, deras yxor var skarpslipade och deras rustningar var tunga, och de bar med sig allehanda utrustning i form av såväl kraftfulla spjutkastare som mobila eldvärnsväggar. Fast vad gjorde väl det? Han var långt mycket listigare än dem, han hade redan i andeform inspekterat hela styrkan och läst tankarna hos samtliga av dem, så han visste precis vilka planer de hade. Hur kunde de ens tro att de skulle kunna överlista honom, självaste bergens furste? Men det spelade ingen större roll för vad kunde de egentligen göra, dessa bekymmerslösa små kryp, mot någon av hans mäktiga släkte, ty i hans ådror flöt blod som självaste gudarna avundades. Inkräktarna skulle få känna hans vredes förtärande eld och han skulle visa dem deras rättmätiga plats. Fast först skulle han bjuda på ett himmelskt spektakel och leka lite med dem för att få dem att tro att de hade någon chans. Han var ju tvungen att dra ut på nöjet då det ju inte bjöds så ofta. Synd bara att striden egentligen var över innan den ens hade börjat."


"De hade alla hört legenderna och sagorna om honom eller det som kallades Djupens furste men de hade aldrig vågat drömma om sanningen i det hela. Det var dock inte för inte som de tre gallozerna var tungt bestyckade med kastmaskiner och bemannade med flertalet vapenföra män. Den cirefaliska nationen var mån om att dess last kom säkert i hamn särskilt den här med alla guldtackor. Den nattliga utkiken på skeppet Hirzdelior stirrade nervöst framåt för att kunna urskönja de två framförvarande skeppen som i den disiga dimman endast framstod som spöklika siluetter. Plötsligt hördes ett stort plaskande läte och efter det fylldes luften av ett blodisande avgrundsvrål. Han kunde höra ljudet av männens skrik på de andra fartygen och strax därefter lystes himmelen upp av ett sken som av det avlägsna ljudet att döma måste vara eld. Han kände hur han i skräck stod som förstenad då de andra besättningarnas dödstjut ekade genom natten, likaså när skeppet plötsligt skakades av något stort och tungt som kastade sig mot relingen. Hans ögon slöt sig i skräck och förmådde således aldrig se den eld som satte skeppet i brand och han vågade aldrig öppna dem, inte ens då han hörde kaptenens gråt och förtvivlade böner till Cirza följt av ett knakande läte då någonting slet honom i stycken. Så blev allting svart och han minns inte mer förrän han vaknade liggande fastklamrad vid den knäckta och på vattenytan guppande masten. Av hela den stolta handelsflottan var nu bara spillror kvar som flöt på den mörka oceanen."


"Den lilla flickan satt i eftertänksam tystnad bara några meter från den röda draken. Trots att hans genomskådande blå ögon inte betraktade henne så kunde hon känna att hans väsen på något sätt var fokuserat på henne. Så fann hon orden hon sökte: ”Vad är egentligen magi mästare?” Fort, som om han redan kände hennes fråga, svarade han henne som vanligt med sin röst mjukt viskande i hennes inre: ”Frågan är snarare vad det inte är, ty det är allt och alltet är också det”. Hon var inte nöjd med hans svar så han fortsatte: ”Magi är den själsliga viljans kraft över skapelsen, det är insikten i alltets sanna väsen och de lagar som allting lyder under, det är att skåda bortom den illusion som är sinnenas slöja, det är helt enkelt konsten att omforma verkligheten”. Så ställde hon frågan vars svar hon egentligen sökte: ”Hur skall jag då göra för att bli en så bra magiker som möjligt?” Som vanligt svarade han henne med en fråga: ”Vad gör du om du står i en skog och din blick hindras av träden?” Hon svarade kvickt: ”Klättrar upp i ett högt träd så att jag kan se längre och ovan träden”. ”Så hur högt kan du nå?” Med viss eftertänksamhet svarade hon: ”Lika högt som högsta platsen i skogen?” Han skakade på huvudet till svars. ”Men hur? Den högsta platsen är ju…” Han avbröt henne lugnt: ”För att du förutsätter att skogen verkligen finns och att himmelen verkligen är ett tak. Begränsningen ligger således framförallt i tankens medvetande. Om man vill kan man nå till stjärnorna och längre ändå om man bara tror tillräckligt starkt att det är möjligt. Det är det som är magi Rafali, att övertala universum om vad du tror är möjligt.” Hon skulle aldrig glömma svaren hon fick den dagen."


"Ran stirrade med uppspärrade ögon på sin drakvän. Hennes kropp darrade av alla skador hon åsamkats och svart blod pumpades rytmiskt ut i en pöl på marken och gav ifrån sig ett pysande läte då stenen därunder frätes sönder. Hennes andetag var tunga och han såg hur hon fick sluta sina ögon för att orka hålla sig vid medvetande. Han svalde för att hålla undan tårarna från ögonen. Han förstod inte hur han hade kunnat vara så dum, hur han hade kunnat vara så självisk. I så många år hade han gått omkring och endast tänkt på sina egna problem utan att skänka sin frände så mycket som en tanke. Hon hade verkat så oåtkomlig och osårbar, hon hade alltid varit hans trygga klippa. Först nu då han kunde känna hennes smärta som om den verkade inom honom själv genom det särskilda band de delade, liksom hon måste ha känts vid all smärta han åtdragit sig genom åren, först då förstod han. En främmande känsla av rädsla dök upp inom honom. Tänk om han skulle förlora henne? Plötsligt kändes inte gåvans börda lika tung längre, utan där det tidigare hade funnits betungande tomhet och tvivel fanns nu något annat. Vrede, han kunde känna hur det välvde upp inom honom som en vulkan som legat slumrande i tusentals år, som efter att sakta ha samlat tillräckligt med hetta, nu var redo att krevera. Underligt nog kände han sig nu också mer levande än på mycket länge, det var som om stundens allvar väckt honom från hans långa likgiltiga slummer. Med iskallt hat i rösten viskade han: ”De ska få lida för det här Themerin, hämndens timma är slagen…”


"Herr Ivian stannade vid grottans öppning och stirrade in i dess becksvarta mörker. Hade det inte varit för de sotsvärtade områdena utanför så hade det kunnat vara vilken vanlig grotta som helst men den här talade sitt tydliga språk, den var hemsökt av en drake. Det hade inte varit några problem att hitta den för draken hade lämnat ett tydligt spår bakom sig av brända marker och skräckslaget folk. Så drog han sitt skarpslipade svärd, Daaks bane, som gnistrade i fullmånens ljus och steg in i grottans mörker. Med hårt bultande hjärta och ett fast tag kring svärdfästets hjalt trevade han sig djupare och djupare in i grottan. Rädslan gjorde sig kännande och med den kom tvivlet i tankarna. Varför hade han lovat sin far på dödsbädden att försvara samorismens trotjänare med kropp och själ? Varför kunde han inte vara en lika fridfull själ som sin yngre broder Efraim som ägnade sig åt trägna bokstudier innanför klostrets väggar? Varför hade han lovat den stackars bondefamiljen, vars gård brunnit till grunden, att han skulle finna denna best och fördriva den? Han tog ett djupt lugnande andetag och citerade tyst den eviga omvälvningens ord: ”Salig äro de som tjänar ljuset ty modet deras fördriva världens skuggor, så skola de vars själar lyser draga de behövande till sig”. Han insåg att han inte han inte hade något val, det här var hans ridderliga plikt. Plötsligt vidgades gången och han blickade in i en jättelik grottsal. Där, rakt framför honom uppe på en klippavsats, satt draken och blickade mot honom med ett illavarslande lugn och belåten självsäkerhet. Innan han ens hann höja sitt svärd talade den till honom med en djup myndig stämma: ”Stig in Ivian Solriddare - du är väntad…”
 

Se Valine Anar

Veteran
Joined
21 Mar 2004
Messages
79
Location
Stockholm
Re: Drakar i städer

ah, låter som du klurat ut det mesta:)

finns det bara "små" drakar då?
tänkte på det att drakar brukar skildras som dinosaurier storleksmässigt
eller finns det nån ras som är större?

såg nån film förrut, vet inte vilken, men då hade dom särskilda "landnings platser" på diverse hus

när kommer boken ut i butiken, jag gillar dina utdrag ur den:)
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Drakars storlek

finns det bara "små" drakar då?
tänkte på det att drakar brukar skildras som dinosaurier storleksmässigt
eller finns det nån ras som är större?
En 8-15 meter lång lumiandrake är inte liten enligt mina mått (vilket nog storleksjämförelsen i drakboken kommer att visa). Om nu inte detta räcker så kan det nämnas att Mortuachdrakarna lätt kan bli bortåt 20 meter med en vingspann på ca. 30 meter! Nu är jag iofs ingen expert på dinosaurier men jag tror nog att de flesta dinosaurier ligger lite i lä där... :gremgrin:

när kommer boken ut i butiken, jag gillar dina utdrag ur den:)
Boken släpps 31 mars och i bästa fall finns den i butiken denna dag. Kolla dock med din butik i förväg så att du inte beger dig dit i onödan eller varför inte beställa den direkt från neogames (de fick en leverans från tryckeriet redan igår)?
Texterna är inga direkta utdrag ur boken utan betatexter och förslag på inledningstexter till de olika kapitlen. Kul att du gillade dem dock! :gremlaugh:
 

Tesfforp

Warrior
Joined
3 Dec 2003
Messages
226
Location
Stockholm
Re: Nya vanliga effekter?

Du skrev något om att det kanske skulle läggas in nya drakmagieffekter på en eventuell Mystik och Magi 2.0. Då måste jag bara fråga om du har någon aning om det kommer att bli några nya effekter i M&M som man inte behöver vara drake för att kunna använda.
 

Kenzui

Warrior
Joined
12 Jan 2004
Messages
389
Location
Stockholm, värmdö
E man något sugen på att köpa den eller? jag tror alla här kommer köpa den. typ alla mina rollspelar kompisar vill ha den=) åhh ända till den 31 det är flera dagar! fast det visste ju jag redan men ändå! LÄNGTAR! texterna var riktigt bra! HA DET BRA!!!
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Re: Nya vanliga effekter?

Du skrev något om att det kanske skulle läggas in nya drakmagieffekter på en eventuell Mystik och Magi 2.0. Då måste jag bara fråga om du har någon aning om det kommer att bli några nya effekter i M&M som man inte behöver vara drake för att kunna använda.
Om de kommer med i M&M 2.0 (eller i andemodulen i vilken några av dem platsar i också) så är de givetvis avsedda för människor. Dock så skapade jag effekter som nog rätt typiskt brukas av just drakarna (ock kanske inte lika ofta av människor) varvid jag hellre hade sett att de las upp på hemsidan.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Hur kommer införandet av högintelligenta, konspirerande, långlivade drakar påverka de rådande maktbalanserna i Mundana? Finns det fler drakallierade i stil med Verdurakh undanstoppade i andra länder? Hur beskriver du drakarnas mentalitet? Vad får de ut av att lägga sig i människofolkens affärer?

Jag blir lite rädd för att utrymmet för vanliga konspirerande människor utan enorma magikunskaper eller dylikt blir mindre och mindre i och med att både drakar, vampyrer och diverse onda demonfurstar smugit sig in i Mundana.
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Svar på några välmotiverade frågor om drakarna

Hur kommer införandet av högintelligenta, konspirerande, långlivade drakar påverka de rådande maktbalanserna i Mundana?
Exakt hur mycket är ju givetvis som vanligt upp till spelledaren. En del frön är dock sådda i och med drakarboken men just i och med luminadrakarnas diskreta förhållningssätt (utom möjligtvis vad gäller Verduhrakh) är det inga större problem att tona ner eller helt ta bort deras inflytande. Jag bör dock betona att frågan du ställer cikulerade i huvet mitt, då jag skrev boken, varvid jag medvetet har valt att inte tala om exakt hur stort deras inflytande är bara att det finns. På så viss lämnar man ju frågan mer öppen för spelledaren.

Finns det fler drakallierade i stil med Verdurakh undanstoppade i andra länder?
Ja, fast inte med samma tydliga effekt på samhället. Drakarna vet vikten av att bedriva handlingar från det fördolda, Verduhrakh är väl något av ett undantag i det fallet även om han naturligtvis har gjort det hela av en välgrundad anledning.

Hur beskriver du drakarnas mentalitet?
Det exakta svaret på den frågan får du givetvis kolla upp i boken. Dock så kan jag tala om att både lumian och mortuach beskrivs främst just i deras skillnader i mentalitet. Vidare finns det ett avsnitt med just rubriceringen "Drakmentalitet" som beskriver just hur drakarna tänker och på vilket sätt de förhåller sig med världen (ett avsnitt i kapitlet om magi fördjupas detta ytterligare där deras syn på skapelsens metafysiska uppbyggnad ges). Vidare ges en inblick hur man som spelledare kan rollspela en drake vilket förstås innebär ytterligare en del konkreta bitar, i form av praktiska speltips, angående deras mentalitet. Slutligen berättas det hur de ser på Mundanas olika folk.

Vad får de ut av att lägga sig i människofolkens affärer?
Kontroll, vilket är en av maktens grundläggande principer. Dock så har de djupare skäl än så men dessa tänker jag inte avslöja här då de tillhör några av hemligheterna i och med boken.

Jag blir lite rädd för att utrymmet för vanliga konspirerande människor utan enorma magikunskaper eller dylikt blir mindre och mindre i och med att både drakar, vampyrer och diverse onda demonfurstar smugit sig in i Mundana.
Din rädsla är välgrundad, har själv fått möta liknande fenomen i exempelvis WOD-spelen där vampyrer, teknokratin och annat övernaturligt vekar styra typ allt av större vikt. Det har därför aldrig varit min mening att drakarna skulle besitta någon absolut makt vilket de därför heller inte har givits i och med drakarboken. Vanliga dödliga utgör fortfarande den stora massan och drakarna eller ens andra maktfaktorer har långt ifrån all den kontroll de önskar. Av bokens beskrivna drakar är det kanske bara ett tiotal som har direkt kontakt med något samhälle varutav endast ett fåtal har riktigt tungt inflytande. Dock ser jag inga problem i det, för inflytande har ju likså kungen, andra prominenta storfurstar, kyrkan m.m. Drakarna utgör alltså bara ytterligare en maktfaktor om ändock med stor kapacitet men likväl med begränsningen i att de är få.

Vad gäller vampyrer och demonfurstars förmodade dominans så undrar jag vad som får dig att tro/tycka att de har sådan stor makt? I min spelvärld har de å rakt inte det och jag ha inte heller fått det intrycket efter att ha läst någon av eons böcker (inte ens efter L&H eller N&V). Men det kanske är en fråga om hur man tolkar saker o ting?


Ljusetsriddare - som skrev boken med ambitionen att drakarna skulle innebära en highfantasymöjlighet fast med en grundläggande mer lowfantasykonsekvens på världen
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Oj !!

Det verkar ju som det kommer att blir en rejäl 6 fenomarbetat modul det här ju !
jag är en såndär som älskar drakar & mystiken runt det... Man blir ju klart sugen att köpa den här modulen, även om man inte spalr EON allt för mycket ju.. :gremtongue:
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Re: Svar på några välmotiverade frågor om drakarna

"Vad gäller vampyrer och demonfurstars förmodade dominans så undrar jag vad som får dig att tro/tycka att de har sådan stor makt? "

Deras bakgrund och sätten som de beskrivs på i framförallt Nekromanti & Vandöda. Jag har aldrig påstått att de dominerar världen på något sätt, men det är omöjligt att leva så länge med sådana mål och krafter utan att skaffa sig någon form av inflytande. En kung eller mäktig biskop är ju ändå bara en människa, de må ha mycket inflytande men de åldras och dör. Skulle de dessutom möta en kille med ett svärd så skulle de kunna blöda och dö. En lisch eller en drake är en förödade kraft i sig själva, inte bara förkrympta konspiratörer omgivna av lojala anhängare. För övrigt är allt det här med absolut ondska och demoniska kreatur till höger och vänster en stark förenkling och ett vanligt inslag i standardfjantasy. Det är som vi inte tror att vanliga människor kan göra riktigt onda saker trots alla historiska bevis på motsatsen. Istället stoppar man in en massa omänskliga typer som gör elakheter bara därför att de är så himla onda. Jag vill inte att Eon ska bli standardfjantasy och det har inte varit det hittills även om det verkar som om vi gradvis, närmast smygande, rör oss i den riktningen.

"I min spelvärld har de å rakt inte det och jag ha inte heller fått det intrycket efter att ha läst någon av eons böcker (inte ens efter L&H eller N&V)."

Inte i min heller, men det beror främst på att jag bortser ifrån vissa saker som faktiskt står i modulerna.

"Men det kanske är en fråga om hur man tolkar saker o ting?"

Jo, jag fattar nog varthän det barkar. Jag vill nog påstå att Xinu och hans anhängar har bra mycket mer makt än de flesta andra. Och de olika lamialirarna kan nog beskrivas som tämligen mäktiga de också. De är inte lika beroende av sin omvärld som till exempel en mänsklig furste
 

Hike

Veteran
Joined
11 Sep 2003
Messages
37
Location
Malmö
Re: Några stämningsfulla teasers

Väldigt spännande och underhållande texter. Ska bli skoj att se det färdiga resultatet :gremsmile:
 
Joined
7 Dec 2001
Messages
1,052
Location
Stockholm
Övernaturliga väsens inflytande i Mundana [OT]

Deras bakgrund och sätten som de beskrivs på i framförallt Nekromanti & Vandöda. Jag har aldrig påstått att de dominerar världen på något sätt, men det är omöjligt att leva så länge med sådana mål och krafter utan att skaffa sig någon form av inflytande.
Ok, tyvärr sitter jag inte med boken inom 10 mils avstånd varivid jag inte kan kolla upp det hela närmre just nu. Dock så har jag för mig att det visserligen står lite om deras inflytande, men inte att det inte uttryckligen står att de skulle besitta så fasligt mycket av det dock eller för den delen exakt hur. Ber att få återkomma om saken när jag haft möjlighet att läsa in mig på ämnet mer ordentligt!

En kung eller mäktig biskop är ju ändå bara en människa, de må ha mycket inflytande men de åldras och dör. Skulle de dessutom möta en kille med ett svärd så skulle de kunna blöda och dö. En lisch eller en drake är en förödade kraft i sig själva, inte bara förkrympta konspiratörer omgivna av lojala anhängare.
Jag håller med dig fullständigt i att odödliga varelser såsom lamior, licher och drakar minsann har avsevärda fördelar mot mänskliga rivaler, inte minst då de ju helt enkelt kan utleva sina rivaler. Dock så har de också enligt mig avsevärda nackdelar som på flera sätt kompenserar deras krafter. En lamia kan inte vistas i solljus exempelvis, en lich ser i regel ut som ett gammalt lik, de båda varken andas eller äter. En drakes närvaro bland människorna går inte att dölja annat än genom kraftfull magi. Således smälter de inte in riktigt i människornas kulturella sfär och kan heller aldrig riktigt placera sig själva i rampljuset. Såldes tvingas de att spela sitt maktspel från det fördolda.
För de som gillar intriger i sann Vampire anda så föreligger helt klart möjligheter till sådant, och för de som helt enkelt inte önskar att ha drakar, licher, lamior eller annat krafs som styr mänskligheten som marionetter, så går det smärtfritt att helt sonika plocka bort dem just då de inte har någon avgörande plats i det "offeciella Mundana" (det Mundana som är synbart för de vanliga människornas ögon). Det handlar alltså om vilket tolkningsfilter man väljer när man läser de luddiga antydningarna om deras inflytande i människornas värld. Om du föredrar ett Mundana mer i människornas händer så har jag full förståelse för detta (inte minst då min egen spelvärld ligger mycket åt det hållet) och om någon annan önskar en värld helt styrd av de övernaturliga makterna så tänker jag inte heller motsätta mig det. Inget är mer eller mindre fel som jag ser det. Det är mer en fråga om tycke och smak.

För övrigt är allt det här med absolut ondska och demoniska kreatur till höger och vänster en stark förenkling och ett vanligt inslag i standardfjantasy. Det är som vi inte tror att vanliga människor kan göra riktigt onda saker trots alla historiska bevis på motsatsen. Istället stoppar man in en massa omänskliga typer som gör elakheter bara därför att de är så himla onda.
Kan inte annat än att säga att jag fullständigt håller med dig. Demoner eller vampyrer bakom varje mörk konspiration suger fett! Där med inte sagt att det när det väl förekommer inte skulle kunna vara coolt. Det är enligt mig som alla stämningskryddor i en kampanj - lagom är bäst! :gremgrin:
Som alltid så föredrar jag lowfantasymiljö med highfantasymöjlighet, trots allt tenderar grisodling att bli lite långtråkigt i längden, vilket också är anledningen till att jag hellre spelar fantasy än autentiskt medeltidssetting.

Jag vill inte att Eon ska bli standardfjantasy och det har inte varit det hittills även om det verkar som om vi gradvis, närmast smygande, rör oss i den riktningen.
Där ser vi nog lite annorlunda på saken. Själv så har jag alltid upplevt Eon som standardfjantasy vilket jag inte heller har något emot. Där finns alver, dvärgar, troll och drakar och magi och för helskotta det är ju det jag gillar! :gremtongue:

Jag vill nog påstå att Xinu och hans anhängar har bra mycket mer makt än de flesta andra. Och de olika lamialirarna kan nog beskrivas som tämligen mäktiga de också. De är inte lika beroende av sin omvärld som till exempel en mänsklig furste
Yepps, håller med där också. Jag har dock valt att se det som att de i egenskap av potentiella maktinfluenser visserligen hyser stort potential men att de är beroende av hur människorna ställer sig. Människan har en fri vilja och inte ens den starkaste manipulationen/indoktrineringen kan helt säkra dem som tjänare. I grund och botten måste de någonstans också vilja det. Därför har människan alltid ett val och därför kommer Mundana aldrig att helt ligga i något övernaturligt inflytandes händer. Fast här utgår jag ju förstås från min alldeles egen flummiga och pseudofilosofiska åskådning av människans psyke så om du inte håller med mig så har jag full förståelse... :gremcrazy:
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Re: Svar på några välmotiverade frågor om drakarna

Bäste herr Wallium.
Om du inte gillar att icke-mänskliga varelser har mycket makt, etc, varför spelar du då fantasyrollspel? Borde du inte hålla dig till Neotech och dyl?

Varför är du så imponerad av oss människor? Varför tycker du att människorna självklart ska dominera i en värld fylld av andra intelligenta raser? Rasism? Det finns många mänskliga svagheter som skulle vara ett hinder för mänsklig dominans, som du själv skriver. Varför tycker du inte om fantasy, men spelar fantasy-rollspel? Hatar du Sagan om ringen och dylikt också? Tror du att Gandalf är en människa? Och Sauron och Saruman, etc? Du tror att människan är den mest perfekta kreationen i universum, va? Visst är vi bra, men korka igen flaskan med storhetsvansinnet nu, va.

Använd din F A N T A S I.

Tycker du att icke-mänskliga raser är orealistiska? Återigen: Byt rollspel.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Svar på några välmotiverade frågor om drakarna

"Om du inte gillar att icke-mänskliga varelser har mycket makt, etc, varför spelar du då fantasyrollspel?"

Kanske för att fantasy inte nödvändigtvis innebär icke-människor, mycket makt eller ens båda i kombination.
 
Top