Re: Vidare spekulerande...
Men jag tror fortfarande att det behövs pauser i skräckrollspelandet; kanske inte nödvändigtvis i form av byte av genre och spel ("äh, vaffan - nu tar vi å lirar lite DoD"), utan kanske ännu bättre, i form av ett stilbyte i själva kampanjen - ett lugnare tempo för att utveckla relationerna mellan spelarna och deras omgivning.
Vår spelgrupp brukar ofta tagga ner lite på tempot precis som du beskriver. Vi brukar kalla det för 'civilliv' /images/icons/wink.gif. Ofta är det (mycket beroende på vilket humör man är på) t o m roligare än äventyrande, för att man utvecklar rollpersonen, lär känna SLP och bara myser av att vara en annan människa. Ibland när vi har ont om tid så nöjer vi oss med lite 'civilliv' och rollspelar t ex en fest hemma hos en av rollpersonerna, istället för att sparka igång ett äventyr som vi ändå kommer att bli tvungna att avbryta.
Vissa äventyr minns man mest pga denna typ av spelande - tänker främst på ett Kult-äventyr som utspelade sig i Belfast där rollpersonerna lärde känna ett gäng irländska punkare. Själva intrigen och äventyret var rätt lamt, men just de där punkarna livade upp alltihopa och rollpersonerna spenderade rätt mycket tid tillsammans med dom.
Vi har försökt detta i andra spel än Kult, men det funkar inte riktigt lika bra... det är mycket enklare med en spelmiljö som liknar verkligheten...
/Micke
<a href="http://www.noctum.da.ru">http://www.noctum.da.ru</a> <a href="http://www.noctum.da.ru">
</a>
Men jag tror fortfarande att det behövs pauser i skräckrollspelandet; kanske inte nödvändigtvis i form av byte av genre och spel ("äh, vaffan - nu tar vi å lirar lite DoD"), utan kanske ännu bättre, i form av ett stilbyte i själva kampanjen - ett lugnare tempo för att utveckla relationerna mellan spelarna och deras omgivning.
Vår spelgrupp brukar ofta tagga ner lite på tempot precis som du beskriver. Vi brukar kalla det för 'civilliv' /images/icons/wink.gif. Ofta är det (mycket beroende på vilket humör man är på) t o m roligare än äventyrande, för att man utvecklar rollpersonen, lär känna SLP och bara myser av att vara en annan människa. Ibland när vi har ont om tid så nöjer vi oss med lite 'civilliv' och rollspelar t ex en fest hemma hos en av rollpersonerna, istället för att sparka igång ett äventyr som vi ändå kommer att bli tvungna att avbryta.
Vissa äventyr minns man mest pga denna typ av spelande - tänker främst på ett Kult-äventyr som utspelade sig i Belfast där rollpersonerna lärde känna ett gäng irländska punkare. Själva intrigen och äventyret var rätt lamt, men just de där punkarna livade upp alltihopa och rollpersonerna spenderade rätt mycket tid tillsammans med dom.
Vi har försökt detta i andra spel än Kult, men det funkar inte riktigt lika bra... det är mycket enklare med en spelmiljö som liknar verkligheten...
/Micke
<a href="http://www.noctum.da.ru">http://www.noctum.da.ru</a> <a href="http://www.noctum.da.ru">