Nekromanti En tid då alla med datorer var nördar...

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
När jag var liten köpte jag alltid en tidning som hette "Datormagazin" (som fortfarande finns, men som inte alls är lik den ursprungliga). Det var en härlig blandning av spelrecensioner, små kluriga programmeringsutmaningar som skulle skrivas i basic samt lite häftiga hårdvaruartiklar som bl a handlade om hur du förbättrade din dator genom att löda lite i den (vilket oftast resulterade i arga brev till redaktionen från unga grabbar som sabbat sina datorer). På den tiden var de flesta datorintresserade programmeringskunniga i någon utsträckning. Många klarade t ex av att knacka ihop ett enkelt spel.

Nå, det jag minns bäst från den tiden var tidningens personligheter . Bland spelrecensenterna var Tomas Hybner min favvo, även om jag inte höll med riktigt om allt han skrev i sina recensioner. Han påminde lite om Rising i sitt sätt att skriva, med en lätt cynisk ton blandat med en välvillig humor. Sedan minns jag kriget mellan Amiga- och Atarifolket där de förstnämnda bl a hävdade att Amigan minsann kunde visa 4096 färger på skärmen samtidigt, varvid Atarifolket kontrade med att antalet ljudkanaler var fler i deras burk och att de där 4096 färgerna minsann endast gällde stillbilder. Amigafolket började även kalla commodore 64:an för brödrost, ett uttryck som fastnade. Alla visste att man med "den gamla brödrosten" menade "säckstifyran"... Censurkriget som startades av barnmiljörådets Margareta "Maggan" Persson väckte också en hel del rabalder. Hon var alla datornördars hatobjekt ett tag.

Sen sabbade Commodores ordförande Irving Gould allt genom att göra en massa korkade felsatsningar. Vem minns inte CDTV, CD 32:an och Commodore 64 Game System?

Ni som inte är osnutna snorungar :gremwink: , vad minns ni bäst från datormagazineran? Var ni lika töntiga som jag? :gremsmile:
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Jaförfan, jag älskade just Hybner och hans stil.

Jag minns brevspaltens eviga diskussionerna kring pinupbilders vara eller icke-vara. Så otroligt löjligt.

Jag gillade tabloid-formatet (heter det väl? dagstidningsformat alltså) som den körde med i början. Tappade så mycket i charm när de så småningom gick över till ett mer ordinärt magasinformat.
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
Det jag minns bäst från Datormagazin (eller kanske det var Hemdatornytt) var en skämtbild av Wanloo (han håller väl fortfarande på?)

Skämtbilden i fråga föreställde en ganska lam typ, som sa: "Hej alla barn! I dag ska vi tala om semler, men inte vilka semler som helst utan assembler."

Sedan kommer jag ihåg en rescension i en konkurrerande tidning (kommer inte ihåg vad den hette, har för mig att den hade glättade sidor och hade ett engelskklingande namn) av ett ganska sunkigt spel som hette Sword of Sodan eller något sådant. Trots att spelet var rätt kasst egentligen så fick det jättetoppbetyg, eftersom han som gjort spelet var polare med de som gjorde tidningen.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Mer nostalgiskt skitsnack

Gillade också tabloidformatet bäst, helt klart. Brevspalten var kul, och jag minns det där pinupsnacket lite vagt. En annan grej jag kommer ihåg är hur alla 64:a-människor blev hotade när amigan kom, vilket märktes på den hätska stämningen mellan 64- och amigaägare. Själv hade jag skyhöga förväntningar och blev rätt besviken när jag väl lyckats skrapa ihop veckopengar och födelsedagsslantar nog för att köpa en. "Dragons Lair"-spelen tyckte jag var skitsnygga när jag först såg dem, även om laddningstiderna var jättelånga och spelbarheten rätt kass. Ett av mina favvospel till amigan var "Rise of the Dragon", ett äventyr i Bladerunner-liknande miljö. 11 disketter...

Atarifolket var väldigt stolta över STOS, ett programspråk som gjorde det ganska lätt att snickra ihop spel som nästan kunde mäta sig med fullprisspelen, bara man lade ner lite tid på det. När motsvarigheten, AMOS, kom till amigan var jag snabb med att köpa programmet. Detta resulterade i odödliga klassiker som "Joes armwrestling", "Money hungry" och ett enkelt rollspel där jag härmade "Eye of the beholder" på ett mkt taffligt sätt. Jag var faktiskt mest nöjd med det första, trots att det var ett enkelt joystickvickarspel för en eller två spelare.
 

Muggas

Hero
Joined
16 Nov 2001
Messages
1,016
Location
Stockholm
Det jag minns bäst från Datormagazin (eller kanske det var Hemdatornytt) var en skämtbild av Wanloo (han håller väl fortfarande på?)

Det var Hemdatornytt, och figuren hette Torsten. Jag gillade det första utseendet på Torsten (där han hade avlångt ansikte och stor näsa). Torsten figurerade även i spelrecensionerna som "betygmätare", med en pratbubbla där det stod saker som "Toppen!", "Bra!" och "Uselt!". Jag har sett något med Wanloo i ngt annat sammanhang för några år sen, men jag minns inte vad det var...

...av ett ganska sunkigt spel som hette Sword of Sodan eller något sådant

Haha, jag har den tidningen någonstans! Tidningen var dansk och hette Computer, och gick sedan ihop med den andra danska datortidningen Soft. Han som gjorde Sword of sodan heter Sören Grönbech, förresten.
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
7,978
Location
Barcelona
Han håller väl fortfarande på?

Jorå. Han har tecknat skämtteckningar för någon dags-/kvällstidning (jag kan för allt i världen inte dra mig till minnes vilken) och gör "De äventyrslystna karlakarlarna", en serie i pocketformat som går att få tag på i de flesta bokhandlar.
 

Magnum_UBBT

Warrior
Joined
21 Dec 2000
Messages
258
Location
Norrköping (Jämte i hjärtat)
Själv är man uppväxt med PC datorer, eller iaf det som serare kom att kallas för PC.
Den första datorn som jag minns var en ABC 80 med brun bildskärm och gul text. Tydligen hade vi en gammal bandare före ABC-datorn. Pappa hade fixat ett spel som jag fullkomligt älskade och nu i efterhand var det ganska stenålders men då var det häftigt. Jag minns även den första 186´an och sen kom 286´an. Jey, då var man värst. Sen kom 386´an och då använde man även Windows 3.1, det var riktigt häftigt på den tiden. massa fönster och sånt som man kunde klicka på. Jag minns även när pappa en dag kom hen från jobbet och berättade att jag skulle få en egen hårdisk i datorn bara för spel. Hela 20 meg! Fram tills dess hade jag bra en katalog pa pappas burk men nu hade jag en helt egen hårdisk! 20 meg, hur skulle jag någonsin kunna fylla det?
Well.. det gick det med och ända sen den dagen har jag åsikten att det finns två sorters hårdiskar, nya och fulla.

Jag fastnade aldrig i Amiga och Ataritreäsket även om jag minns det ganska bra. Alla långa laddningstider med disketterna bla, man pluggade in en disket och gick och fikade. Sen när man kom tillbaka så vbar det dax för nästa diskett. Datamagazin läste mest min storebror. Däremot minns jag när jag visade alla mina klasskompisar hur en diskett såg ut innuti, det var grejer det..

/Magnum, minns....
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Mer nostalgiskt skitsnack

Jag har kvar en flyttkartong med alla mina gamla Amiga-spel, just in case. Rise of the Dragon står i min bokhylla.

Men det jag minns bäst av allt var ändå 880 Checksum error...

Usch, nu blev jag nostalgisk. Tänker på hur min mor ger mig mina två första datarollspel någonsin - Phantasie II och Questron. Phantasie II har gett mig mer än något annat spel. Någonsin.

Och Roadwar 2000... Alla dessa SSI-spel. Och Microprose... Och Cinemaware. It Came from the Desert.

Åh! Wizard's Crown! The Eternal Dagger! (kan erkänna att en hel del inspiration till Eon kommer från dessa två mästerverk).

Eller Wasteland. *dör av dröm-overload*

På den tiden kunde de göra boxar:







Det var bättre förr... (jag kan säga så - jag är över 30)
 

Exterus

Veteran
Joined
18 May 2000
Messages
126
Location
Sundsvall
Jag är väl inte riktigt lika old school, men jag ser fortfarande tillbaka på min första datorn med stor nostalgi. Jag fick en jättefräsig 486 50mhz med 4mb ram och 256mb hårddisk i födelsedagspresent. Den var ruskigt modern, även om den varken hade cd-rom eller ljudkort. När jag sen fick tag på Wolfenstein 3d och Monkey Island 1 av en kompis så lekte verkligen livet.
Och vad man lekte i DOS! Jag kommer ihåg alla små program man knackade ihop i Qbasic, "PRINT Hello!" och så vidare. Och det där skithäftiga qbasic-spelet "gorillas" (som följde med Qbasic, tror jag) där man spelade gorillor som stod på höghus och kastade explosiva bananer på varandra genom att beräkna vinkel och vindhastighet.

Ahh, good times.
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Re: Mer nostalgiskt skitsnack

Wasteland! Aah! Fortfarande tidernas bästa CRPG!

...men äsch, nu blev jag ju sugen på att spela DET en gång till...
 

EchonCique

Hero
Joined
22 May 2000
Messages
1,779
PC'ns fasanfulla intåg

Jag minns bäst när Göran Fröjdh och de andra på DMz började plocka in recensioner på PC-spel. Fy sjutton så besviken jag blev.

Gamla klassiska DMz dog det numret de plockade in annat än Amiga/Commodore-saker i tidningen enligt mig. Jag minns annars den underbara recensionen av Dungeon Master som var över ett helt uppslag på den tiden då DMz var i morgontidningsformat.

Det var tider det. Plus att materialet till VIC20 var lite väl litet :gremwink:.
 

EchonCique

Hero
Joined
22 May 2000
Messages
1,779
Demomaker från TRSI&Red Sector

Med detta lilla program kunde vem som helst göra fullfjädrade demos. Allt som krävdes var att man gjorde en låt i Sound/Noise/Hearttracker man kunde ha för att inte det skulle verka alldeles FÖR uppenbart gjort i Demomaker.

Och vem minns inte allt pyssel med demoskapandet, gosh, det var tider det. :gremsmile:.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Tyvärr så prenumerarade jag inte på denan tidning.-..
Dock så lirade jag en del datasepl.. Kommer så väl ihåg när min poalre skaffade en C64 med en sådandär bandspelare som man laddade spelen med... Vi lirade nått blippbloppspel med en massa mystiska kuber som man skulle göra isönder, ett anat spel var nått pansarvagnsspel..
Sedan så kom ju amigan med allt vad det innebar... Kul som faen vart det iaf !!
Det är ju sådana tider som man nog aldrig mer får uppleva... :gremcrazy:

/ Johan K, som är ruggit trött just nu
 
G

Guest

Guest
Stolt amiga ägare

Två gigantiska diskettboxar midi-interface mm. ska även köpa en A1 när jag får pengar, tyvärr var jag lite ung på den tiden och led redan då av dåligt minne, så det jag minns är tac2 samt seriestripparna, däremot minns jag ett grymt spel (tror det hette roll or die) som rippade iden med ski or die och liknande sport spel men la till mycket humor och mer politisk inkorrekthet, du var rullstolsbunden helt plötsligt får du för dig att sporta på ett macho sätt t.ex att dra upp hög fart för att krocka med en betongsugga i grenen längdhopp.

En gång amigan (ibland) alltid amigan.
 
G

Guest

Guest
Re: Stolt amiga ägare

Nej, man har inte rullstol i skate or die, dessutom var det den jag kunde blandat ihop det med så nu är jag säxer på att det hette "Roll or die" många av grenarna var kontrollmässigt mer trak and field än de två spelen (skate och ski alltså) och kan ha varigt anledningen till att jag är så ägig på att skjuta automatsalvor med pumpaction (eller om rising också är ägig på detta måste det ju vara för att man runkar men jag tycker inte detta är tillräklig förklaring) i painball.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Mer nostalgiskt skitsnack

Jag läste inte Datormagazin särskilt ofta, jag läste mest engelska datortidningar. Särskilt CVG var grym, de hade en helt grym brevspalt med en kille som kallades YOB som var elak mot alla som skrev in (och nästan alla som skrev in skrev skämtfrågor). Étt skämt; "du skall få en dollar för varje poäng IQ du besitter... hupp! verkar som att du är skyldig mig en tjuga!" har jag snott därifrån.

Var det i Datormagazin som det fanns en särskild AMOS-spalt där en kille svarade på frågor? Jag och min spelpolare Philip besökte en datormässa någon stans där den killen skulle sitta och svara på frågor. Vi såg honom sitta alldeles själv vid ett bord och verkade ha jättetråkigt. Philip frågade "hur får man in musik i spelen?" och han svarade "Tja, det är lite svårt att svara på... det är rätt komplicerat..." så Phille bara "aha... okej." Då var det min tur att ställa en fråga, så jag sade "vi använder inte AMAL när vi skall flytta spritar, utan vi lägger lixom in dem med SPRITE 1, X, Y, Z och så när vi skall flytta spriten åt höger så säger vi X = X + 2 osv. Funkar den lösningen, eller kommer vi få problem längre fram för att vi inte gör så som man skall?" och han bara "öööhhh... jag vet inte riktigt..."

Det var så synd om honom...

Jag hade en Amiga 500+, som var rätt jobbig, för den kunde inte köra särskilt många gamla spel. Det sög när man ville lira ngt som visade sig inte funka. Det var särskilt svårt att få kopieringsprogramvaror att funka.

Mina bästa C64-spel:
<u>Hundar, katter och möss:</u> Man är borgmästare i en stad där det finns hundar, katter, möss och ostar. Hundarna äter katter, katterna äter möss, osv, och det gäller att hålla balans i kretsloppet så länge som möjligt genom att köpa in nya ostar, katter, hundar, osv, eller genom att döda överflödet med metoder som bar namn såsom "kattkrossare" och "musmosare". Detta spel har jag gjort på alla platformar jag kommit över, från miniräknaren T-81:an via Compisdator till C++ och Macromedia Director. Det är min version av "Hello World!" helt enkelt.

<u>Riddarjakten</u> Textbaserade Dragons Lair-spel. Vi gjorde tjugotals sådana här spel. De första skrev ut textfraser och var rätt jobbiga, men mot slutet så gjorde vi dem med ANSI-grafik, utritade med C64:ans många olika tecken för halvcirklar och märkliga symboler. De var hiskeligt ambitiösa.

Mina bästa AMOS-spel:
<u>Jojo:</u> I Jojo-spelen sprang det omkring teddybjörnar och kycklingar på skärmen som man skulle skjuta ner. Sköt man dem i huvudet så segnade de ner i blodiga explosioner, och sköt man dem i underkroppen så gick de sönder på mitten och överkroppen fortsatte att krypa framåt tills man sköt dem i skallen. Nu för tiden görs det massor med våldspel i Flash och liknande, men alla är astaffligt gjorda utan några snygga animationer när varelserna dör. Jojo framstår som mycket bättre. En bra sak med Jojo är också att alla kroppar lämnas kvar på marken, vilket kändes skönt.

<u>Grappo</u> var ett simplistiskt spel. Grappo var en studsande boll med ögon, som kunde hoppa medelhögt om man höll joysticken neråt, eller högt om man höll den uppåt. Sedan mötte man olika havsvarelser som försökte fånga en på första banan, och leksaksvarelser som var elaka mot en på andra banan. (Det kändes lite som att spela Snürky Bolli - banan åkte framåt i sin egen takt) Enkelt och jätteroligt.

<u>DevilBreed</u> var mitt försök att göra ett Shadow of the Beast-spel. Huvudpersonen var rätt snyggt animerad, och så kastade han knivar på olika troll och rymdvarelser som kom och muckade med honom. Rätt töntigt spel, nu i efterhand.

<u>Teddy Fight 3:</u> Ettan och tvåan sög, men trean var ett ashäftigt platforms/questspel där man hoppade omkring och tog saker som man skulle använda på rätt platser. Det enda jobbiga var att Teddyn gled omkring med absolut noll friktion på marken, så det svåraste med spelet var att stanna på rätt ställen så man inte gled in i fienderna.

<u>Bizarrium</u> var, slutligen, ett ashäftigt shoot-em-up-spel, där man mötte boss på boss på boss. Särskilt tvåan, som var ett julspel där man fick skjuta ner bocken, lucia, pepparkaksgubbar och en kalkon, var ballt, för där fanns det flera miljoner hemliga banor att låsa upp. Klarade man spelet jättesnabbt så fick man spela i en supersvår specialbana med ashäftiga fiender som verkligen var hur svåra som helst. Ingen klarade det utan att fuska.

<u>Drakflickan</u> blev mitt sista AMOS-spel: Det perfekta platformsspelet. Styrningen är helt suverän; spriten ändrar animationshastighet beroende på hur snabbt man rör sig, man kan hoppa med en rad olika hopphöjder beroende på hur länge man håller in knappen, osv. Man är en flicka som, om hon drar i ett bonusblock, förvandlar sig till en drake. Om draken träffas av en fiende så förvandlas hon tillbaka till flickan igen. Jättesnygga platformar, animerande bakgrund, roliga fiender (nallebjörnar i ballerinakjolar, bl.a.) och allt var jättefint. Spelet blev inte färdigt för att min mus dog och jag inte orkade köpa någon ny. Men det hade kunnat bli ballt. Jag ska göra ett riktigt bra platformsspel, om så blott en enda bana, innan jag dör.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
If Rising was famous...

Spelet blev inte färdigt för att min mus dog och jag inte orkade köpa någon ny. Men det hade kunnat bli ballt.
-Du Bill, hur går det med den där pjäsen om den velige danske prinsen och spöket och det?
-Äh vafan, fjäderpennan gick av och jag orkade inte vässa en ny!

-Hej, Pablo, när ska du göra klar den där tavlan över massakern i Guernica egentligen?
-Jag hade slut på ockra och när jag skulle köpa ny var det lunchstängt på Josés Konsthandel så jag tog en vinare istället.

-Homie, när ska du fixa dom där eposen du snackar om egentligen, kungen klagar!
-Fan, en sträng gick av på harpan och det är ju sketajobbigt att sätta på en ny, så det har inte blivit av...

:gremgrin:

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: If Rising was famous...

-Du Bill, hur går det med den där pjäsen om den velige danske prinsen och spöket och det?
-Äh vafan, fjäderpennan gick av och jag orkade inte vässa en ny!
He heh... Well, det var mer än så. Dels gjorde jag spelet när Amigan var helt död och när jag redan börjat konstatera att datorkraften inte riktigt skulle räcka till för ett stort, komplett och roligt spel. Framförallt hade alla amigapolare flyttat så långt ifrån mig att jag skulle bli ensam om spelet, det skulle inte finnas någon att ge spelet till - ingen att dela upplevelsen med.

Jag tror faktiskt att det är en hel del konstverk som aldrig blivit gjorda helt enkelt för att det varit för jobbigt, motigt och för ensamt. Jag tror det är en anledning till att så kvinnor i historien varit konstnärer. Liksom, de har knappast saknat talang.

(Man kan alltså, om man gillar buskis-ordvitsar, säga att mången kvinna genom historien förhindrats att bli konstnär just för att de har haft fel på musen)
 
Top