Jag hade tråkigt så jag skrev ner en liten olyclig visa som jag kan tänka mig kommer ifrån asharienområdet.
Min talanger som visskrivare sträcker sig inte så vidare långt men kan ju hoppas att någon uppskattar den.
Långt där ut ifrån nejden,
väl där i skogen i dunkel gömma,
där invid sjön ,daggen sig strömma
där ligger nu han med fejden.
Där låg han nu,
med korpens vin,ut ur sig nu tömma.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Drömmer han nu,
om livet vars nu togs ifrån.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Stridens dagg nu rann ut,
och vidare så drömde han,
om trädbanes famn.
Men kölden var sträng
och Dibuk nu satt vid hans säng.
Han nu drömde om sommarvind,
Eliana´s mjuka kind.
Men han av dotterns bila nu tyngd.
Blickar ut mot Dibuks grind.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Han hade kallats av döden.
Han hade kallats av döden.
/Poseur, leker lekare
Min talanger som visskrivare sträcker sig inte så vidare långt men kan ju hoppas att någon uppskattar den.
Långt där ut ifrån nejden,
väl där i skogen i dunkel gömma,
där invid sjön ,daggen sig strömma
där ligger nu han med fejden.
Där låg han nu,
med korpens vin,ut ur sig nu tömma.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Drömmer han nu,
om livet vars nu togs ifrån.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Stridens dagg nu rann ut,
och vidare så drömde han,
om trädbanes famn.
Men kölden var sträng
och Dibuk nu satt vid hans säng.
Han nu drömde om sommarvind,
Eliana´s mjuka kind.
Men han av dotterns bila nu tyngd.
Blickar ut mot Dibuks grind.
Han hade talat med döden.
Han hade talat med döden.
Han hade kallats av döden.
Han hade kallats av döden.
/Poseur, leker lekare