Nekromanti Ensamma Vargen, mmm!

[Saxifrage]

I helgen passade jag på att rota runt lite högst upp i garderoben. Bland pocketböckerna som inte får plats i bokhyllan hittade jag en samling klenoder: spelböckerna om Ensamma Vargen, episod 1-7 (hittade och hittade förresten, jag visste ju att de fanns där). De var så coola att jag var tvungen att ta ned dem och bläddra igenom varenda en. Liksom, har det någonsin existerat en coolare fantasyvärld? Hela sagan är lysande episk, monster och varelser så underbart fantasifulla, persongalleriet är helt lysande, ahhh!!! För att inte tala om illustrationerna, mysigare fantasyteckningar får man ju leta efter.

Följaktligen startar jag en tråd för att spontan-hylla Ensamma Vargen (join in!) såväl som att vädra några funderingar. Jag har som sagt bara del 1-7, men jag vill minnas att det planerades 12 delar. Eftersom del 8-12 är okända för mig kanske någon kan berätta lite mer om dem? Är de förresten särskilt bra? Jag tycker att hela serien verkade tappa lite mot slutet. Del 1-4 hänger ihop på ett bra sätt och är helsköna. Femman är också cool med lite drag av orientalisk fantasy, men den blir lite knarkig med magikern, dvärgarna och den flygande båten. Del 6 vill jag minnas är betydligt svagare, och sjuan var mest ett oengagerat dungeoncrawl. Lyfter serien mot slutet eller tappar den fart?

Är förresten böckerna om Silverstjärna något att ha? Jag är inte insatt alls i den serien, men om de har samma "feel" som tidiga EV borde man kanske leta rätt på dem.

 

[Gordeg]

Är förresten böckerna om Silverstjärna något att ha? Jag är inte insatt alls i den serien, men om de har samma "feel" som tidiga EV borde man kanske leta rätt på dem.

Jag höll personligen Silverstjärna-böckerna högre än Ensamma Vargen, mest för att jag tyckte att EV-serien var ojämn. Alla böckerna om Silverstjärna var riktigt bra utom den sista vill jag minnas.

Den här länken har postats flera gånger förut, men i händelse av att du inte sett den:
http://www.projectaon.org

Gordeg

 

[Gurgeh]

Jag tycke själv att Ensamma vargen var bättre i början och nådde sin höjdpunkt i och med Skuggor i sanden. Sedan gick den på tomgång lite.

Nu råkar det vara så att flera av böckerna går att spela på nätet, helt lagligt. Det är bara att titta här!

Sexton Ensamma vargen-böcker och fyra relaterade böcker finns tillgängliga, och fler verkar vara på väg. Ha kul!

/tobias

 

[Rising]

Själv tycker jag att de allra första böckerna är rätt corny, men att femman och sexan är helt suveräna böcker. Skuggor i Sanden för sitt upplägg och Skräckens Länder för sin grymma och sunkiga stämning.

Vid Fruktans Kittel så hade serien blivit mer eller mindre omöjlig att läsa. Den boken tycker jag är rätt plågsam. Nu har Ensamma Vargen iofs en väldigt hög lägstanivå, så jag rekommenderar dig att spela igenom alla böckerna på nätet. Du kan ändå nöja dig med att du äger de riktigt bra böckerna.

Jag tycker förresten att Nexus är den coolaste förmågan.

Silverstjärna är okej, men jag tycker personligen att de är tråkigare än EV. Den svanska utgåvan hade, vill jag minnas, skithäftiga bilder som förklarade de olika magierna; där stod "nekromantik" och "elementarmagi" på ashäftiga sätt i små rutor... Jag kommer inte ihåg så mycket, men jag vill minnas att jag blev jätteinspirerad av de bilderna, för jag försökte göra likadana i en massa av mina egenpåhittade rollspel på den tiden.

 

[Nightowl]

Jag såg Ensamma Vargen och så innan jag såg ett rollspel, men vågade aldrig pröva (fråga inte, jag var en fegis) förrän jag redan spelade rollspel. En kompis hade dom fyra första och jag försökte spela dom, fast jag suger på solospel...

Silverstjärna-bok nummer ett spelade jag som en sorts rollspel med kompisen som hade den, men vi blev inte klara (han läste högt ur boken och jag "valde väg").

När jag pluggade i England i slutet av 90-talet kunde man låna Ensamma Vargen på bibblan där, vilket jag tyckte var ashäftigt (dom hade också en massa gamla konstiga krigsspelsböcker man fick låna, Legends & Lore till AD&D 1st ed och ett knepigt rollspel som hette Fantasy Wargaming och gjorde skäl för namnet). Det var av förklarliga skäl fullt av klotter i böckerna, men jag spelade en av dem och den hade jag nog inte sett på svenska, den hette något på plague-nånting, plaguebearers, plaguebringers.

Erik

 

[Dewil]

På svenska kom delarna 1-12 ut. Vad jag förstår av kommentarer i Sinkadus så sjönk försäljningen mot slutet, vilket främst märks på den sämre grafiska standarden i delarna 10-12.

Delarna 8-12 hette följande på svenska:
- Fasornas djungel
- Fruktans kittel
- Torgars fängelsehålor
- Tidens fångar
- Mörkrets herrar.

Jag trodde till bara här om året att den sista boken var nr 10. De två sista böckerna verkar ha givits ut i så liten upplaga att jag aldrig såg till dem. Likväl har jag det senaste året lyckats komplettera min samling så att jag nu bara saknar 8:an.
De senare böckerna gavs bara ut på engelska och finns, som Gurgeh påpekat, på webben tack vare att författaren Joe Dever tillåtit det eftersom de sedan länge var slutsålda och inga nya upplagor verkat komma till stånd. (Se där ett tips till alla upphovsrättsinnehavarna till gamla, utgångna DoD-grejer.)

Alla fyra Silverstjärna-böckerna gavs ut på svenska.

"Boken om Magnamund" ("The Magnamund Companion") gavs ut på svenska och innehåller lite "kampanjinformation" om Magnamund samt en helfestlig giakisk reseparlör, auktoriserad av Helgedads Allmänna Turistbyrå (H.A.T.), med oumbärliga fraser som t.ex. "Zutaagon kog nenigooga-kuz" ("Kypare, det är en odöd i soppan") och "Zee kor kuzhezaa narg hoki" ("Utsikten mot slavhyddorna är trevlig"). Den innehöll också ett brädspel (Ragadorns Värdshus) och ett kort soloäventyr (Mörkerherrarnas gryning) samt några artiklar om modellbygge. Det övergripande intrycket är dock att boken är riktad till en yngre målgrupp.

Min favorit i serien har alltid varit "Skuggor i sanden", för den härliga orientaliska stämningen.

Faktum är att ett slitet exemplar av "Flykt undan mörkret", funnet i handsfacket i en skrotbil som en kompis farsa köpte sommaren 1989, var orsaken till att gänget började spela rollspel. Se där vad soloäventyr kan göra för hobbyn.

Dewil, EV-älskare

 

[Saxifrage]

Jag tyckte också att "Boken om Magnamund" var lite konstig. Fina bilder men ganska lättviktigt innehåll och underliga gags. Ändå ångrar jag lite att jag sålde av den, den var kul att ha i hyllan. Lite gladare blev jag när jag såg att en pdf av den engelska utgåvan fanns att ladda ner på Lone Wolf-sidan som Gurgeh länkar nedan. Joy!

 

[Big Marco]

EV är så jävla bäst! Så bäst, så bäst! Jag har alla soloäventyr som har utgivits på svenska tror jag, från Ä-spel till Dungeons and Dragon till Fighting Fantasy. Just EV är dock höjd över alla andra - jag minns hur jag under en tågresa till Stockholm spelade Flykt undan Mörkret och resan har aldrig känts så kort.

Mycket av stämningen kom från Chalks läskiga bilder som bara är... kusliga. Och i mitt tycke en bra översättning.

(dagens trivia - på min hårddisk ligger en EV-fiering till Eon II-s regler nästan klar. Jag tycker den är bättre än Mongoose utgåva, då D20 sabbar lite av stämning IMO)

 

[Gurgeh]

Mycket av stämningen kom från Chalks läskiga bilder som bara är... kusliga.

Chalks bilder bidrar med mer än 75 % av stämningen i Ensamma vargen. Han tecknar på ett väldigt märkligt sätt som skapar en bild av en helt unik spelvärld. Ensamma vargen utan hans bilder är bara fel. Tyvärr!

/tobias

 

[Saxifrage]

Chalk vs Dever

Ja, Gary Chalk är en enastående tecknare! En fråga: på de sista svenska böckerna står endast Joe Dever som författare. Innebär det att de böckerna är utan Chalks teckningar? Det låter ju inte alls lika kul.

Finns det förresten några böcker utgivna med fantasyteckningar av Gary Chalk? En sådan skulle jag vilja ha i bokhyllan!

 

[Mekanurg]

Re: Chalk vs Dever

Innebär det att de böckerna är utan Chalks teckningar?

Svar: Ja.

Det låter ju inte alls lika kul.

Korrekt uppfattat.

 

[Rosen]

Re: Chalk vs Dever

Finns det förresten några böcker utgivna med fantasyteckningar av Gary Chalk? En sådan skulle jag vilja ha i bokhyllan!

Har inte hört om någon direkt artbook, men han nämner en del olika jobb han gjort på sin hemsida: http://www.garychalk.com

--
Åke

 

[Nightowl]

Visst fasen!

Han har ju illustrerat Redwall-böckerna! Eller snarare, han har gjort små vinjetter i dem.

Erik

 

[Saxifrage]

Varför Ensamma Vargen rular

Tydligen är det många som håller med om att EV är en höjdarserie. Av ren nyfikenhet, och för att jag inte riktigt känner att jag prisat EV tillräckligt, så började jag fundera lite på varför den här serien känns så lyckad. Jag kom fram till några punkter:

Bilderna: japp, det är bara att inse att mycket av behållningen ligger i Gary Chalks helt unika tecknarstil. Han kan verkligen skapa en särpräglad fantasystämning som har drag av "ond saga". Många av hans bilder har något subtilt skrämmande som ligger under ytan och ger en känsla av ond bråd död aldrig är långt borta.

Mörkret: lite förvånande så slog det mig att undergångsstämningen är central i EV-böckerna: den första boken är ju en desperat flykt från en övermäktig fiende, och även i de senare delarna finns allt som oftast en mörk domedagsstämning som hänger i bakgrunden. Tillsammans med Chalks kusliga teckningar skapar det en speciell och mörk stämning, trots att världen ytligt sett är väldigt mycket "glad-fantasy".

Vidriga miljöer: de fantasifulla och extrema miljöerna beskrivs på ett mycket närgånget sätt som gör att historien kryper under skinnet på läsaren: i "Kaltes Grottor" känner man verkligen hur isvindarna skär i skinnet, och den obarmhärtiga hettan i "Skuggor i Sanden" går inte att missa. Även mer subtila miljöer blir också väldigt påtagliga, som stinkande hamnkvarter, skitiga tavernor och bakgator fyllda med skumma legosoldater. Allra läskigast kanske paragrafen i "Domedagsklyftan" är, där huvudpersonen gömmer sig i växtlighet och drabbas av tusentals krypande insekter innanför kläderna, brr! Det skapar en slags fientlighet i själva omgivningen, som ytterligare bidrar till den subtilt mörka stämningen. Desto större blir också kontrasten till det sköna Sommerlund och andra "goda" omgivningar, vilket gör att man verkligen förstår hur smärtsamt vackra de fria länderna är.

Monstergalleriet: böckerna har verkligen en mängd med skumma varelser. Av någon anledning verkar man haft en förkärlek för grodliknande varelser med stora ögon! Mörkrets varelser är också läskiga, när man bläddrat fram till ett möte med en "helgast" var det inget tvivel om att man var illa ute! Varelserna levandegjordes förstås suveränt av Chalks penna.

Det är några av de saker som jag tror har gjort EV-böckerna så lyckade. Någon som har andra idéer eller intryck?

/Sax, jarl av Sommerlund

 

[solvebring]

För ung för att ha bred koll...

Vad är Ensamma Vargen och Silverstjärna för något?

 

[Dewil]

Sammanfattning

Soloäventyr, publicerade under andra halvan av 1980-talet.

Ensamma Vargen handlar om novisen Ensamma Vargen, den siste överlevande krigarmunken från Kai-klostret efter att Mörkerherrarna anfallit det och dödat alla. Det blir Ensamma Vargens uppgift att i en ständig kapplöpning mot Mörkerherrarna leta upp diverse artefakter som kan hjälpa människorna att besegra Mörkerherrarna, eller Mörkerherrarna att besegra människorna...

Silverstjärna handlar om den unge magikern Silverstjärna, utvald av en profetia att bli den som störtar Häxkonungen Shasarak.

12 av EV-böckerna gavs ut på svenska, övriga översattes inte.
De 4 SS-böckerna gavs ut på svenska. Både EV och SS utspelar sig i samma värld, Magnamund.

Författaren Joe Dever har låtit publicera allt material på webben i det s.k. Project Aon. Du kan ladda ned böckerna tillsammans med ett webbskript och sedan spela dem på din dator. Skriptet håller reda på ditt rollformulär, så du slipper bry dig. Men du kan köra på det gamla hederliga sättet också, om du vill, med papper, penna och en T10.

Dewil

 

[solvebring]

Soloäventyr...

Hm, soloäventyr att något man stöter på ganska ofta. Dock har jag aldrig tänkt på det eller ens brytt mig, men nu kom jag att bry mig om det... Är det vad det låter som eller - ett rollspel för en person? + SL också kanske? ...

 

[Krille]

Re: Soloäventyr...

"Är det vad det låter som eller - ett rollspel för en person?"

Typ. SL är frivilligt, men du behöver ingen.

Soloäventyr spelas oftast som att man läser ett textstycke, och sedan får man välja mellan ett antal olika alternativ. Då får man bläddra till ett nytt textstycke och fortsätta där.

Men prova, vetja!

 

[Dewil]

Re: Soloäventyr...

Ah.

Ett soloäventyr är en bok, där man läser ett stycke, ställs inför en valsituation, gör sitt val och går därefter till det stycke som anges för det alternativet. Alla stycken är numrerade.
Strider avgörs vanligtvis via upprepade motståndsslag.

Fordom brukade rollspel innehålla ett kort, enkelt soloäventyr i introduktionskapitlet. Om du har sett någon referera till "Den Store Spelledaren" som pekar på någon så att denne upplöses i ett rökmoln, så är det värt att veta att den figuren förekom i flera av Äventyrsspels (humoristiska) minisoloäventyr i Drakar och Demoners regelhäften och Sinkadus. Frasen "Ditt liv och ditt uppdrag slutar här" var standardfrasen i EV- och SS-böckerna när rollpersonen dött.

Dewil

 

[Gordeg]

Konstaterande

projectaon måste nu vara den mest postade länken, alla kategorier, på wrnu. Inte mindre än tre personer postade den efter mig bara i den här tråden.

Gordeg