Rickard
Urverk speldesign
Frågan är: är det rätt, alternativt roligt, om man baserar ett scenario på en rollperson?
Det här är mest en tanke som jag leker med, men jag kom å tänka på skräckvästernspelet Deadlands som jag spelledde för sex eller sju år sedan. Där ska spelare skriva en mardröm för sin rollpersoner som spelledaren kan använda exempelvis att bygga sina scenarion kring. När man dog som rollperson i det spelet så fanns det en viss chans att en ond ande, en manitou, återlivade kroppen och försökte överta den. Det var där som mardrömmen kom in i spelet. Spelledaren köra igenom ett liten kort scenario med spelaren och med hjälp av mardrömmen skulle spelledaren få uppslag till valmöjligheter där spelaren kunde välja rätt eller fel. Fel val innebar att manitoun var ett steg närmare till total kontroll över kroppen.
Jag som spelledare ville inte direkt spela solo med en spelaren som hade en vandöd rollperson. Det skulle ta på tok för lång tid och jag hatar när spelare får sitta och vänta på andras soloäventyr. Jag var rätt ung då, jag kunde inte tänka utanför det som stod i regelboken. Nu däremot satt jag och tänkte på hur jag skulle lösa det hela. Jag kom å tänka på en gång när vi spelade ett scenario i Deadlands där de (sann)drömde allting. Varför föreslog inte Deadlands att man skulle spela igenom det på det sättet? Man kan spela scenariot men då är alla rollpersonerna med i drömmen.
Förtydligande till frågan: scenariot skulle inte ha strukturen "du är den utvalde" eller något dylika scenarion som står och faller med att en rollperson måste vara med. Däremot så är den bakomliggande anledningen till scenariots uppkomst baserad på någon rollperson.
Kan man göra det här på något annat sätt? Ett annat sätt som man kan lägga in en rollperson i huvudhandlingen är genom att göra denne till en mullvad. Det kan vara någon förrädare eller det kan vara mördaren till offret som de andra letar efter. Ett scenario som jag spelade nyligen sträckte jag ut "mördaren till offret" till att infatta alla rollpersonerna förutom en. Alla hade dödat en och samma person, förutom en som istället var den drivande kraften till att ta reda på varför den mördade dog.
Vad är dina tankar kring detta?
/Han som mest ville delge sina tankar
Det här är mest en tanke som jag leker med, men jag kom å tänka på skräckvästernspelet Deadlands som jag spelledde för sex eller sju år sedan. Där ska spelare skriva en mardröm för sin rollpersoner som spelledaren kan använda exempelvis att bygga sina scenarion kring. När man dog som rollperson i det spelet så fanns det en viss chans att en ond ande, en manitou, återlivade kroppen och försökte överta den. Det var där som mardrömmen kom in i spelet. Spelledaren köra igenom ett liten kort scenario med spelaren och med hjälp av mardrömmen skulle spelledaren få uppslag till valmöjligheter där spelaren kunde välja rätt eller fel. Fel val innebar att manitoun var ett steg närmare till total kontroll över kroppen.
Jag som spelledare ville inte direkt spela solo med en spelaren som hade en vandöd rollperson. Det skulle ta på tok för lång tid och jag hatar när spelare får sitta och vänta på andras soloäventyr. Jag var rätt ung då, jag kunde inte tänka utanför det som stod i regelboken. Nu däremot satt jag och tänkte på hur jag skulle lösa det hela. Jag kom å tänka på en gång när vi spelade ett scenario i Deadlands där de (sann)drömde allting. Varför föreslog inte Deadlands att man skulle spela igenom det på det sättet? Man kan spela scenariot men då är alla rollpersonerna med i drömmen.
Förtydligande till frågan: scenariot skulle inte ha strukturen "du är den utvalde" eller något dylika scenarion som står och faller med att en rollperson måste vara med. Däremot så är den bakomliggande anledningen till scenariots uppkomst baserad på någon rollperson.
Kan man göra det här på något annat sätt? Ett annat sätt som man kan lägga in en rollperson i huvudhandlingen är genom att göra denne till en mullvad. Det kan vara någon förrädare eller det kan vara mördaren till offret som de andra letar efter. Ett scenario som jag spelade nyligen sträckte jag ut "mördaren till offret" till att infatta alla rollpersonerna förutom en. Alla hade dödat en och samma person, förutom en som istället var den drivande kraften till att ta reda på varför den mördade dog.
Vad är dina tankar kring detta?
/Han som mest ville delge sina tankar