Så då har vi spelat vårt första kapitel av Eon IV på Engelska.
Spelgruppen består av mig själv som SL samt två spelare, slavinnan Cassia och Riddardamen Leara Vestoris av Ordo Draculis ordern.
Leara har fått i uppdrag av sin familj att föra en relik till ett litet kloster vid Maazenträskets utkanter. Till sin hjälp får hon en av familjens slavar, Cassia, men även de två vakterna Appius och Vulcan samt en vaktlöjtnant; Marcus av Tisa och tillsist men inte minst den femtonåriga väpnaren Iola Vestoris.
Med en så liten spelgrupp tänkte jag det kunde vara intressant att ha ett relativt stort "party" som kan skapa drama, hjälpa till när det behövs, etc. men ändå lätt kan plockas bort när det behövs en scen som fokuserar mer på spelarna.
Så lite snabbt om deras lilla tropp:
Leara Vestoris:
Leara närmar sig sina trettio år och är sedan tidig tonår en medlem av tempelriddarordern Ordo Draculis, en mystisk organisation som lyder befallningar från oraklet i staden Salan. Majoriteten av sin tid har hon således spenderat med att flacka runt från ände till ände av Jargian på olika uppdrag men har denna gång lyckats få ett uppdrag av sin familj. Det officiella uppdraget är att flytta fingernageln från ett helgon till ett kloster som Daak verkar ha glömt, men det finns fler lager av det hela. Familjen Vestoris är en av de mäktigaste dynastierna i Jargien och de har ögon och öron överallt. Iallafall vill de det. Problemet är att en av deras spioner som de installerat på klostret plötsligt slutade skicka sina försändelser och när den lokala abbotten förfrågades skickade de ett kortfattat brev som förklarade att mannen dog plötsligt efter en kort tids sjukdom. Vidare frågor har ej besvarats. Således skickar de Leara med en relik men hennes riktiga uppdrag är att gå till botten med hela. Leara är en stel fanatiker som har mycket svårt att acceptera alla korromption i Jargien. Tillika är hon motståndare till slaveri och ganska så rak i sociala sammankomster vilket gör henne något olämplig vid de olika familjefesterna i Vestorisätten.
Cassia:
Cassia är en ung slavinna som slutade upp som slav åt Vestorisätten när hennes far och mor båda förslavades på grund av förgånga brott. Cassia har sedan dess tjänat familjen Vestoris med sitt kunnande och skickades till ett lärosäte för att bemästra skrift och flera olika språk. Hennes största talang ligger dock i Droger och gifter (6T6 tack vare skriftsamlingar!) och dessa kunskaper har hon använt vid ett par tillfällen å familjens vägnar. Hon behövs speciellt vid detta uppdrag då Maazenträsken är ökänt för dess många giftiga växter och misstankar finns att deras spion kan ha förgiftats. Hon är så lojal som man kan förvänta sig av en slav och trots att hon till det yttre är både lydig och en suck-up så är hon i det inre ambitiös och villig att spela människor mot varandra för hennes eget gagn. Hon har en naturlig förmåga att få folk att gilla hennes (Ärligt ansikte, Trösta och Fräknar som expertiser/kännetäcken...) och gör det mesta för att få folk att tycka om henne.
(SLP) Appius the mute:
Appius tillhör husets Vestoris vaktgarde och var en spejare i armén innan han en vacker dag fick tungan utsliten av Kamorianska vildar. Då armén inte ville ha en stum person i sina enheter fick Appius söka sig till andra platser för tjäna pengar, vilket han fann i ätten Vestoris. Naturligtvis är han inte särskilt pratglad men han är duktig på vad han ska göra, dvs. finna vägen, sätta upp lägerplatser och skjuta en eller annan bandit i ryggen med sitt armborst.
(SLP) Vulcan:
Vulcan är även han en föredetta soldat som fick näsan bruten och blev av med jobbet när han blev påkommen full under ett vaktpass. Efteråt arbetade han för olika hyrsvärdsförband innan han tillsist landade hos ätten Vestoris. Han är en duglig vakt och soldat men gillar både drickan och kortspelen lite väl mycket. Mycket populär bland gemene man, särskilt grovarbetare och andra soldater och efter ett par stop höjer han gärna rösten i sång och lockar även med sig andra.
(SLP) Locenator Marcus of Tisa:
En äldre herre som införtjänade sitt medborgarskap efter tjugo år med de Jargiska kejserliga trupperna. Han fick ett stycke land som hans fru och fem barn driver ett gods på. Hans närmsta kommendant under tiden i arméen var en av Vestoris familjen och då och då lämnar han sitt gods för att arbeta åt familjen. Han är faderlig och hedersam men förväntar sig att bli lydd när han ger kommandon. Ibland kan han "glömma bort" att Leara har en högre rank än han själv.
(SLP) Squire Iola Vestoris:
Iola Vestoris är en femtonårig väpnare från släkten Vestoris och tillika kusin åt Leara. Hon är vad vi skulle kalla för "lite långsam" och ställer många frågor, har förundringar kring världen och glömmer bort sociala regler. Om det bottnar från osäkerhet eller låg intelligens kan endast framtiden utvisa men hon sköter sina uppgifter som väpnare så gått hon kan. Noterbart är att hon är en väpnare från familjen, ej från tempelordern, och familjen ser gärna att någon så "pinsam" som Iola åker iväg på någon resa långt ifrån Tibara.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Spelmöte 1: Resan
När äventyret påbörjas har spelarnas lilla grupp redan varit på landsändan i lite drygt en månad på väg ned mot Maazenträsken, Resan har än så länge varit säker och hållit god takt, vilket inte är så överraskande eftersom de inre delarna av Jargien är säkra med väl patrullerade vägar och gott om tavernor. De har dock kommit till utkanterna av Jargien och de senaste två nätterna har de fått stanna sin hästdragna vagn och slå läger vid vägkanten.
När kvällen nalkas når de dock ett värdshus och de bestämmer sig för att sova i en riktig säng. Gruppen äter ordentlig, vällagad mat och Vulcan sätter sig ned med några av bönderna för att dricka och spela Broggin. De övriga sitter vid sitt eget bord och Cassia noterar att de har knappt varit i värdshuset i någon minut innan en av de andra gästerna reser sig och lämnar platsen, trots att han ej ätit upp sin mat än. Hon meddelar de andra som sedermera är på sin vakt. Leara lämnar gruppen för att gå och be på deras rum (kastar några ceremonier som varar till nästa fullmåne, lika bra att ha det avklarat) och Appius går och röker utanför värdshuset för att ha koll på vägen.
Det dröjer inte länge förrän ett halvdussin vakter dyker upp med en inbjudan till Leara till den lokala adelmannens gods för en middag och festligheter. Leara vill helst inte slösa tid men inser att det vore oklokt att förolämpa en Dux och bestämmer sig för att gruppen kan avvara en dag. Ledaren för vakterna, en man vid namn Qulim, verkar mycket nöjd och lämnar en av sina mannar för att leda dem på rätt väg.
Nästa dag reser de mot godset och vid en vägkorsning finner de ett litet kapell, som sig bör i Jargien, men det är skändat. Bitar av trätaket är avslaget och Daak-korset är vält. Marcus och Leara blir mycket upprörda, Leara särskilt mycket så då hon märker att jorden ej längre är helig mark. Hon stannar upp fördriver den främmande religionens falska Gudar från platsen och kräver sedan deras guide på svar, som säger att det måste vara några yngligar som blivit lite vilda och att det inte är något att oroa sig för. Leara tycker att det verkar vara skitsnack och pressar han mer och han säger lite nervöst att det är sånt som händer men att han ska se till att någon lagar det omedelbart.
Väl framme hos adelsmannen väntar lite festligheter och en stor middag där den lokale prelaten, taxmasen, adelsmannen samt hans fru och två barn samt deras ärade gäster får delta. Soldaterna får sitta utomhus, där långbord har satts upp åt bönder och friborna som får äta rikligt för att fira att någon av Vestorisätten har kommit på besök. Adelsmannen och hans familj verkar bry sig mindre om det förstörda kapellet och uppmuntrat istället gästerna att äta och dricka. Med lite socialt spel i en bastu samt ute på gården lyckas Leara och Cassia luska ut att ledaren för adelsmannens vakt, Qulim, har en affär med adelsmannens fru. De verkar inte vara Daaks bästa barn...
Senare på kvällen serveras det en stor västerländsk vattenpipa och även om Leara vägrar att röka så gör de andra det och fylls med ett njutningsfyllt rus. Ungefär samtidigt hörs en väldans massa skrikande utanför, nere på borggården. När de tar sig ned finner de att Qulim har fått strupen uppskuren av Appius medan Vulcan somnat i ett dryckesrus. Vittnesrapporterna är otydliga. Adelsmannens fru blir rasande och förtvivlad på en och samma gång, förbannar Appius och kräver att han hängs omedelbart. Adelsmannen tycker att det är lite onödigt att förstöra en så god stämning och, något hög, ber han Qulim att sätta Appius i arrest så länge så att det hela kan skötas imorgon. Vakter drar iväg Appius och Leara använder sig av Daaks mysterier för att kommunicera med honom. Appius hävdar att han blev attackerad med kniv först när han försökte stoppa en av Qulims mannar från att sno pengar från den sovande Vulcan.
Åter till festligheterna på ovanvåningen låter adelsmannen några söta missle-slavar dansa för dem innan han skickar iväg sin fru som han tycker har en onödigt tråkig inställning till festligheterna. Leara och Cassia ursäktar sig själva och går och sover istället. Nästa dag vid frukosten minns adelsmannen inte så tydligt vad som hänt medan adelsfrun verkligen vill se Appius dingla. Leara, med hjälp av Cassia, lyckas dock övertala adelsmannen att släta över det hela med en inbjudan att deras son kan få åka till Tibara och studera som en inneboende hos familjen Vestoris, en stor ära för någon av så låg status som han själv. Han tackar givetvis ja, efter lite trugningar.
Senare på dagen när Appius blivit frisläppt reser de vidare, endast tre, fyra dagar från sitt mål. Frammåt kvällen sätter de upp läger vid vägkanten och märker att någon följer efter dem, gömd ute i de böljande vete-fälten. Cassia smyger fram och stöter på en av missle-flickorna som säger att hon vill prata med tempelriddar damen. Cassia leder henne till lägret och väl där knäböjer misslan och presenter sig som Jenna. Hon säger att hon blev kidnappad av adelsmannens män för någon dryg månad sedan och är en olagligt hålld slav. Dessutom har hon läst liberan i godsets kapell och är trogen Daak, vilket gör det olagligt att äga henne. Hon vill gå i tjänst som tjänare under Leara. Leara tvekar men ger med sig. Att adelsmannen kommer bli upprörd om han någonsin får reda på det är hon väl införstådd med... Hon knipsar av Jennas slavhalsband och säger att hon för tillfället kommer ta Jenna med sig men att hon, när hon avslutat sitt uppdrag, kommer utreda hur det hela ligger till.
Cassia tycker det är mycket intressant hur lätt det var för Jenna att gå från slav till att vara fri och fingrar lite på sitt slavhalsband innan hon somnar in för kvällen...
----------------------------------------------------------------------------
Och så avslutas vår första spelmöte!
Härnäst väntar lokala kulter, skumma kloster, döda gudar och adasier samt ruinlämnar!
Spelgruppen består av mig själv som SL samt två spelare, slavinnan Cassia och Riddardamen Leara Vestoris av Ordo Draculis ordern.
Leara har fått i uppdrag av sin familj att föra en relik till ett litet kloster vid Maazenträskets utkanter. Till sin hjälp får hon en av familjens slavar, Cassia, men även de två vakterna Appius och Vulcan samt en vaktlöjtnant; Marcus av Tisa och tillsist men inte minst den femtonåriga väpnaren Iola Vestoris.
Med en så liten spelgrupp tänkte jag det kunde vara intressant att ha ett relativt stort "party" som kan skapa drama, hjälpa till när det behövs, etc. men ändå lätt kan plockas bort när det behövs en scen som fokuserar mer på spelarna.
Så lite snabbt om deras lilla tropp:
Leara Vestoris:
Leara närmar sig sina trettio år och är sedan tidig tonår en medlem av tempelriddarordern Ordo Draculis, en mystisk organisation som lyder befallningar från oraklet i staden Salan. Majoriteten av sin tid har hon således spenderat med att flacka runt från ände till ände av Jargian på olika uppdrag men har denna gång lyckats få ett uppdrag av sin familj. Det officiella uppdraget är att flytta fingernageln från ett helgon till ett kloster som Daak verkar ha glömt, men det finns fler lager av det hela. Familjen Vestoris är en av de mäktigaste dynastierna i Jargien och de har ögon och öron överallt. Iallafall vill de det. Problemet är att en av deras spioner som de installerat på klostret plötsligt slutade skicka sina försändelser och när den lokala abbotten förfrågades skickade de ett kortfattat brev som förklarade att mannen dog plötsligt efter en kort tids sjukdom. Vidare frågor har ej besvarats. Således skickar de Leara med en relik men hennes riktiga uppdrag är att gå till botten med hela. Leara är en stel fanatiker som har mycket svårt att acceptera alla korromption i Jargien. Tillika är hon motståndare till slaveri och ganska så rak i sociala sammankomster vilket gör henne något olämplig vid de olika familjefesterna i Vestorisätten.
Cassia:
Cassia är en ung slavinna som slutade upp som slav åt Vestorisätten när hennes far och mor båda förslavades på grund av förgånga brott. Cassia har sedan dess tjänat familjen Vestoris med sitt kunnande och skickades till ett lärosäte för att bemästra skrift och flera olika språk. Hennes största talang ligger dock i Droger och gifter (6T6 tack vare skriftsamlingar!) och dessa kunskaper har hon använt vid ett par tillfällen å familjens vägnar. Hon behövs speciellt vid detta uppdrag då Maazenträsken är ökänt för dess många giftiga växter och misstankar finns att deras spion kan ha förgiftats. Hon är så lojal som man kan förvänta sig av en slav och trots att hon till det yttre är både lydig och en suck-up så är hon i det inre ambitiös och villig att spela människor mot varandra för hennes eget gagn. Hon har en naturlig förmåga att få folk att gilla hennes (Ärligt ansikte, Trösta och Fräknar som expertiser/kännetäcken...) och gör det mesta för att få folk att tycka om henne.
(SLP) Appius the mute:
Appius tillhör husets Vestoris vaktgarde och var en spejare i armén innan han en vacker dag fick tungan utsliten av Kamorianska vildar. Då armén inte ville ha en stum person i sina enheter fick Appius söka sig till andra platser för tjäna pengar, vilket han fann i ätten Vestoris. Naturligtvis är han inte särskilt pratglad men han är duktig på vad han ska göra, dvs. finna vägen, sätta upp lägerplatser och skjuta en eller annan bandit i ryggen med sitt armborst.
(SLP) Vulcan:
Vulcan är även han en föredetta soldat som fick näsan bruten och blev av med jobbet när han blev påkommen full under ett vaktpass. Efteråt arbetade han för olika hyrsvärdsförband innan han tillsist landade hos ätten Vestoris. Han är en duglig vakt och soldat men gillar både drickan och kortspelen lite väl mycket. Mycket populär bland gemene man, särskilt grovarbetare och andra soldater och efter ett par stop höjer han gärna rösten i sång och lockar även med sig andra.
(SLP) Locenator Marcus of Tisa:
En äldre herre som införtjänade sitt medborgarskap efter tjugo år med de Jargiska kejserliga trupperna. Han fick ett stycke land som hans fru och fem barn driver ett gods på. Hans närmsta kommendant under tiden i arméen var en av Vestoris familjen och då och då lämnar han sitt gods för att arbeta åt familjen. Han är faderlig och hedersam men förväntar sig att bli lydd när han ger kommandon. Ibland kan han "glömma bort" att Leara har en högre rank än han själv.
(SLP) Squire Iola Vestoris:
Iola Vestoris är en femtonårig väpnare från släkten Vestoris och tillika kusin åt Leara. Hon är vad vi skulle kalla för "lite långsam" och ställer många frågor, har förundringar kring världen och glömmer bort sociala regler. Om det bottnar från osäkerhet eller låg intelligens kan endast framtiden utvisa men hon sköter sina uppgifter som väpnare så gått hon kan. Noterbart är att hon är en väpnare från familjen, ej från tempelordern, och familjen ser gärna att någon så "pinsam" som Iola åker iväg på någon resa långt ifrån Tibara.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Spelmöte 1: Resan
När äventyret påbörjas har spelarnas lilla grupp redan varit på landsändan i lite drygt en månad på väg ned mot Maazenträsken, Resan har än så länge varit säker och hållit god takt, vilket inte är så överraskande eftersom de inre delarna av Jargien är säkra med väl patrullerade vägar och gott om tavernor. De har dock kommit till utkanterna av Jargien och de senaste två nätterna har de fått stanna sin hästdragna vagn och slå läger vid vägkanten.
När kvällen nalkas når de dock ett värdshus och de bestämmer sig för att sova i en riktig säng. Gruppen äter ordentlig, vällagad mat och Vulcan sätter sig ned med några av bönderna för att dricka och spela Broggin. De övriga sitter vid sitt eget bord och Cassia noterar att de har knappt varit i värdshuset i någon minut innan en av de andra gästerna reser sig och lämnar platsen, trots att han ej ätit upp sin mat än. Hon meddelar de andra som sedermera är på sin vakt. Leara lämnar gruppen för att gå och be på deras rum (kastar några ceremonier som varar till nästa fullmåne, lika bra att ha det avklarat) och Appius går och röker utanför värdshuset för att ha koll på vägen.
Det dröjer inte länge förrän ett halvdussin vakter dyker upp med en inbjudan till Leara till den lokala adelmannens gods för en middag och festligheter. Leara vill helst inte slösa tid men inser att det vore oklokt att förolämpa en Dux och bestämmer sig för att gruppen kan avvara en dag. Ledaren för vakterna, en man vid namn Qulim, verkar mycket nöjd och lämnar en av sina mannar för att leda dem på rätt väg.
Nästa dag reser de mot godset och vid en vägkorsning finner de ett litet kapell, som sig bör i Jargien, men det är skändat. Bitar av trätaket är avslaget och Daak-korset är vält. Marcus och Leara blir mycket upprörda, Leara särskilt mycket så då hon märker att jorden ej längre är helig mark. Hon stannar upp fördriver den främmande religionens falska Gudar från platsen och kräver sedan deras guide på svar, som säger att det måste vara några yngligar som blivit lite vilda och att det inte är något att oroa sig för. Leara tycker att det verkar vara skitsnack och pressar han mer och han säger lite nervöst att det är sånt som händer men att han ska se till att någon lagar det omedelbart.
Väl framme hos adelsmannen väntar lite festligheter och en stor middag där den lokale prelaten, taxmasen, adelsmannen samt hans fru och två barn samt deras ärade gäster får delta. Soldaterna får sitta utomhus, där långbord har satts upp åt bönder och friborna som får äta rikligt för att fira att någon av Vestorisätten har kommit på besök. Adelsmannen och hans familj verkar bry sig mindre om det förstörda kapellet och uppmuntrat istället gästerna att äta och dricka. Med lite socialt spel i en bastu samt ute på gården lyckas Leara och Cassia luska ut att ledaren för adelsmannens vakt, Qulim, har en affär med adelsmannens fru. De verkar inte vara Daaks bästa barn...
Senare på kvällen serveras det en stor västerländsk vattenpipa och även om Leara vägrar att röka så gör de andra det och fylls med ett njutningsfyllt rus. Ungefär samtidigt hörs en väldans massa skrikande utanför, nere på borggården. När de tar sig ned finner de att Qulim har fått strupen uppskuren av Appius medan Vulcan somnat i ett dryckesrus. Vittnesrapporterna är otydliga. Adelsmannens fru blir rasande och förtvivlad på en och samma gång, förbannar Appius och kräver att han hängs omedelbart. Adelsmannen tycker att det är lite onödigt att förstöra en så god stämning och, något hög, ber han Qulim att sätta Appius i arrest så länge så att det hela kan skötas imorgon. Vakter drar iväg Appius och Leara använder sig av Daaks mysterier för att kommunicera med honom. Appius hävdar att han blev attackerad med kniv först när han försökte stoppa en av Qulims mannar från att sno pengar från den sovande Vulcan.
Åter till festligheterna på ovanvåningen låter adelsmannen några söta missle-slavar dansa för dem innan han skickar iväg sin fru som han tycker har en onödigt tråkig inställning till festligheterna. Leara och Cassia ursäktar sig själva och går och sover istället. Nästa dag vid frukosten minns adelsmannen inte så tydligt vad som hänt medan adelsfrun verkligen vill se Appius dingla. Leara, med hjälp av Cassia, lyckas dock övertala adelsmannen att släta över det hela med en inbjudan att deras son kan få åka till Tibara och studera som en inneboende hos familjen Vestoris, en stor ära för någon av så låg status som han själv. Han tackar givetvis ja, efter lite trugningar.
Senare på dagen när Appius blivit frisläppt reser de vidare, endast tre, fyra dagar från sitt mål. Frammåt kvällen sätter de upp läger vid vägkanten och märker att någon följer efter dem, gömd ute i de böljande vete-fälten. Cassia smyger fram och stöter på en av missle-flickorna som säger att hon vill prata med tempelriddar damen. Cassia leder henne till lägret och väl där knäböjer misslan och presenter sig som Jenna. Hon säger att hon blev kidnappad av adelsmannens män för någon dryg månad sedan och är en olagligt hålld slav. Dessutom har hon läst liberan i godsets kapell och är trogen Daak, vilket gör det olagligt att äga henne. Hon vill gå i tjänst som tjänare under Leara. Leara tvekar men ger med sig. Att adelsmannen kommer bli upprörd om han någonsin får reda på det är hon väl införstådd med... Hon knipsar av Jennas slavhalsband och säger att hon för tillfället kommer ta Jenna med sig men att hon, när hon avslutat sitt uppdrag, kommer utreda hur det hela ligger till.
Cassia tycker det är mycket intressant hur lätt det var för Jenna att gå från slav till att vara fri och fingrar lite på sitt slavhalsband innan hon somnar in för kvällen...
----------------------------------------------------------------------------
Och så avslutas vår första spelmöte!
Härnäst väntar lokala kulter, skumma kloster, döda gudar och adasier samt ruinlämnar!