Dubbeluppdatering och dubbelmord
Då vi hunnit med två spelmöten under tiden forumet varit nere blir det här en dubbeluppdatering, dessvärre med lite färre detaljer då jag inte minns lika mycket.
Efter att ha återvänt till byn med det byte vi plockat från tirakerna (mestadels spridda rustningsdelar och vapen, däribland en noloinbåge som vi senare sålde till en samlare för ett utmärkt pris) firades vi som de hjältar vi var. Dagen därpå reste vi vidare till Daan Hammal. För att undvika att bli känd för sitt tirakdödande bytte Cassius namn till Wilmer.
Vi blev snart varse att Irashar Nepersiekels borg låg en rätt bra bit utanför staden, högt belägen på en klippa med branta stup ned mot havet. I Daan Hammal stannade vi några dagar, under vilka Darjana hade möjlighet att bo hos sin farbror, en ogift gentleman med många manliga bekanta. Från honom fick hon veta att Margareta Ek bodde på Irashars borg tillsammans med sin syster Eva, som hade varit redo att gifta sig med den mördade Magnus Drake Magnusson men numera höll sig undan från världen i sin sorg. Albrekt tog under denna tid tillfället i akt att skriva ett brev till Irashar, där han förklarade att han ville utnyttja dennes biotropiska tjänster för att få bukt med sin impotens (fullständigt sant). Svar kom snart, där Albrekt med följe bjöds in till borgen. Shamus och Melena stannade i staden, liksom Darjanas tjänstefolk, men resterande kultister reste till borgen.
Borgen hade en mycket säregen prägel, tack vare att Irashar betjänade en mängd adliga eller rika kunder med sådant som läkande av sår och bot av sjukdomar, samt mer intima bekymmer. Vi var alltså bara en grupp bland många besökare, där de flesta var uppdelade i två grupper -- sårade krigare och äkta par. Gruppen delade ganska snart upp sig på så vis att Albrekt och Wilmer vandrade iväg för att hitta Irashar, Darjana sökte upp Eva Ek och Azita letade runt i borgen i allmänhet.
Albrekt och Wilmer hittade snart en anatomisk teater, i vars mitt Irashar utförde magiassisterad kirurgi på en man. Efter att de sett detta begav de sig ned för att tala med mannen själv. Irashar, en härjad, utmärglad cirefalier med fullmåneskimrande ögonen, visade sig knappast vara bekväm i sociala sammanhang, men på något vis fick ändå Wilmer honom att gå med på att dela en flaska vin senare under kvällen. Albrekt blev också utlovad medicin mot hans genitala bekymmer.
Darjana fick snart reda på vilket torn Eva Ek bodde i. Dörren till tornet öppnades av en ung kvinna med kroppsbyggnad som en vitval och tomt stirrande blick -- Margareta, skulle det visa sig, uppenbarligen sinnessvag. Darjana frambar sina kondoleanser till Eva och förklarade att hon hade träffat Magnus Drake kvällen då han dog, och fick reda på att Eva numera blev uppvaktad av Linus Hök -- den riddare som tidigare jagat efter Darjana, övertygad om att hon var skyldig. Eva hade dock inte mycket till övers för honom, och Darjana började fundera på alternativa giftermålspartners för henne -- kanske Albrekt? På vägen tillbaka från tornet sprang hon mycket riktigt in i herr Hök, som hon i vanlig ordning förolämpade intill bristningsgränsen innan hon begav sig iväg för att hitta Azita.
Azitas vandring genom slottet avbröts snart av ett chockat utrop från en för henne okänd kvinna, som därefter rusade bort från rummet för att snart återkomma med en muskulös man i släptåg. Dessa hävdade sig vara hennes gamla amma och hennes svärdslärare Gorgos, som hade varit fruktansvärt oroade för henne sedan hon försvunnit. Detta var inget Azita mindes något av, men hon accepterade snart deras berättelse. Uppenbarligen hade både hon och hennes mor försvunnit för omkring ett år sedan, men hennes far hade aldrig förklarat något kring detta. I samband med den vision Azita tidigare fått gav detta upphov till onda aningar, men hon följde likafullt med de båda då de tog henne till den anatomiska teatern för att möta Irashar.
Det var i den anatomiska teatern alla närvarande rollpersoner sammanstrålade. Irashars reaktion på Azita var knappast positiv -- snarare skräckslagen -- varpå han uppmanade henne att hålla sig borta från honom så länge hon var i borgen. Han drog sig därefter snabbt tillbaka till sitt astronomitorn. Gorgos, som uppenbarligen var en god vän till Azita tidigare, tog med sig henne till träningslokalerna för att friska upp gamla minnen, medan Darjana och Wilmer började utarbeta en mordplan.
Wilmer, charmig som han var, skulle under kvällens middag ha Margareta Ek till bordet och därefter ta upp henne på en promenad på murverken, där han lätt skulle kunna knuffa ned henne till en vattnig död. Planen sattes i verket, och mycket riktigt lyckades Wilmer plocka med sig den lättlurade Margareta, som annars inte fick mycket uppmärksamhet. Väl uppe på murverken såg dock Wilmer ett perfekt mål -- Irashar, stående vid sin stjärnkikare, till synes helt omedveten om omvärlden. "Vilket läge!", tänkte han, bad Margareta stå kvar och vänta, varpå han på sina stela knän hastade ned och hämtade sitt armborst, vilket han dolde under sin kappa. När han återvände stod mycket riktigt Margareta kvar, men han beslöt att döda henne först. "Titta ner mot havet", förklarade han, "det finns valar där! Och sälar! Och de leker med varandra!" Margareta lutade sig över kreneleringarna, och Wilmer gav henne en rejäl knuff. Det hade säkert fungerat, om inte Wilmer varit så svag och klumpig, och om inte Margareta varit så tjock. Nu fastnade hon skrikande mellan kreneleringarna, och Wilmer fick henne först ordentligt nedknuffad då såväl vakter som Irashar hört hennes tjutande. Så snabbt han kunde med sin reumatiska kropp tog sig Wilmer ut ur borgen, på resa mot Fala, den plats där gruppen bestämt att mötas i Asharien. En bit på vägen fick han den behagliga känslan av höjd Qadosh, och han visste därmed att Margareta gått åt.
Samtidigt, då middagen var över, försökte Azita och Darjana få tag på Irashar, som hade nyckeln till Azitas gamla rum. Han höll sig dock ute på sitt torn fram tills mordet på Margareta, då han kom in, såg Azita stå och vänta och stannade till. "Är du här för att mörda mig?" frågade han, men Azitas lögnaktiga nekande tycktes blidka honom nog för att lämna ifrån sig nyckeln. Dock återvände han därefter snabbt till sitt torn.
I Azitas rum upptäckte vi flera intressanta föremål -- en uppsättning kongelat och hennes gamla dagbok (samt boken "Magiska kärleksriddaren", vilken på ett mystiskt vis försvann ner i Darjanas packning). En avsevärt mer intressant upptäckt för Darjana var dock att dörren mitt emot var olåst och ledde in i Irashars sovrum. Hon beslutade sig därför för att göra slut på jobbet en gång för alla. Azita fick bud om att ta sig till Daan Hammal och säga åt de andra att göra sig redo för avfärd, samt att informera Albrekt på vägen ut. Darjana tog därefter sitt svärd och en flaska krippsav och gömde sig under Irashars säng.
Det blev en lång väntan, men framåt tiden för soluppgången tog sig Irashar in i rummet. Då han närmade sig sängen skar Darjana honom i benet med sitt svärd, varpå hon rusade upp för att avsluta jobbet innan han ropade på hjälp. Krippsaven verkade dock snabbt, och Irashar kollapsade medvetslös innan han kunde ta sig ut ur rummet. Darjana försökte nu kväva honom, men var tvungen att vänta och ta sig samman innan hon kunde utföra dådet.
På vägen ned från rummet träffade Darjana på den hon minst av allt ville träffa -- Linus Hök. Denne skulle uppsöka Irashar, men Darjana rådde honom att vänta, då Irashar först nyligen hade lagt sig. Efter att ytterligare ha slagit undan hans anklagelser (vilka nu även rörde mordet på Margareta), förolämpat honom och förklarat att Eva Ek inte var det minsta intresserad av honom begav hon sig ned, åt frukost och försvann därefter till Daan Hammal.
I Daan Hammal samlades gruppen (utom Albrekt, som valde att stanna i borgen ett tag) sedermera snabbt ihop, varefter de gav sig iväg mot Fala, där de också träffade Wilmer, som nu bytt namn ytterligare en gång (till vad minns jag dessvärre inte). I Fala lyckades de också få reda på vem Stäppens Herre var: en oerhört snabb och uthållig häst som brukade delta i kapplöpningar, och vars ägare hade en gård utanför Fala. Detta fick omedelbart rollpersonerna mer sympatiskt inställda än de tidigare varit till något mordoffer -- människor går det tretton på dussinet av, men bra kapplöpningshästar är värda mycket. De beslöt sig för att åtminstone använda Stäppens Herre för avel innan de dödade honom. Darjana skrev därför ett brev till hans ägare, men fick ett mycket oartigt avslag. Gruppen beslöt därför att vänta och se vad som skulle ske. Darjana skrev ytterligare ett brev till sin trolovade Jor Wackt, där hon föreslog ett giftermål inom en månad (då en allians med en mäktig släkt verkade allt mer lockande i ljuset av misstankarna mot henne), medan Azita tog sig till det lokala magikergillet för att söka tillstånd att arbeta. Det visade sig snart vara avsevärt dyrare att verka i staden som icke-gillesmedlem än hon kunde acceptera, men hon hörde i förbigåendet att en fototropiker sökt efter henne, något hon dock inte valde att undersöka närmre.
Fototropikern kom dock att ganska snart undersöka henne närmre. Mitt i natten bröt sig tre män in i Azitas värdshusrum och angrep henne med påkar och ljusblixtar. Lyckligtvis lyckades hon låta tillräckligt mycket för att Shamus, Melena och lite senare även Darjana skulle vakna och rusa in i rummet. Shamus slog magikern medvetslös, Melena sårade en av de andra männen, och Darjana rände svärdet genom den tredje så att han snabbt blödde ihjäl. Från den sårade mannen, som snabbt gav upp, fick de veta att Azita numera var eftersökt för mordet på sin far, och att de tre var prisjägare, något de enligt Darjana borde sluta upp med -- faktum är att det bästa för deras hälsa nog vore om de mönstrade på någon båt till ett fjärran land. Med magikern över axeln och sina vapen beslagtagna rörde sig därför den överlevande prisjägaren hastigt från värdshuset, medan värdshuspersonalen fick förfäras över blodet och Darjana fick lugna sina skakiga nerver med vin.
Därmed slutade även detta spelmöte. Två spelmöten, två dödade och ytterligare en på spåret.
