SuperTulle
Veteran
DEL SEXTON
D'Negel lyckades skruva av toppen på klotet, men förmådde inte lyfta av det. Atharamir och Beowulf försökte även de, men kunde inte rubba toppen mer än en tum. Tillsammans klarade de tre tum, och med magisk hjälp från Belphegor lyckades de till slut lyfta av toppen. I klotet fanns en liten pöl med vätska vars färg påminde om bärnsten, eller Tokonfolkets Uisge'Beatha, och som luktade jordnötter.
De skruvade av toppen på det vita klotet och lyfte av det, och fann en rödsvart vätska som doftade pepparmynta. Atharamir tog prover på vätskorna och stoppade undan dem i sin väska. Skuggsorg gick fram till ett av kloten, och ryggade plötsligt undan. Han sa att fått en vision av Jargiska inkvisitörer som varit här, tagit sig in i templet, och sedan blivit utskällda av en primod. Inkvisitörernas ledare hade senare blivit torterad och avslöjat något som fått Aboraten av Tibara att skicka tempelriddare till templet för att vakta det.
Belphegor blev förbryllad, eftersom väktarna vi slagits emot inte varit Jargiska tempelriddare, och inte varit så många som i visionen. Vi började fokusera på dörren i hallen. Den var av den mörksvarta metallen som dvärgarna kallar somdia, hade inga synliga handtag eller gångjärn, men tre njurformade urgröpningar i ögonhöjd.
Atharamir bad alla att gå ut och vänta medan han experimenterade. Efter en stund hörde vi hur han skrek ”Kallar du mig idiot, dörrjävel?!” Belphegor kikade misstänksamt in och Atharamir bekräftade att dörren mycket riktigt kallat honom idiot. Belphegor suckade och gick ut igen.
En stund senare hörde vi ett triumferande ”Haha! Vad säger du nu då?” Atharamir kallade in oss igen och förklarade att han först hällt vätskorna från kloten i respektive hål och sitt blod i mittenhålet, men bara fått ett fnitter till svar. Han hade sedan bytt plats på vätskorna och blivit kallad idiot av dörren. Han hade då tömt sin blåsa i ett av dörrens hål som hämnd, och dörren hade argt frågat varför Atharamir hällt piss i dess mat. På prov hällde vi vin och vatten i hålen, utan effekt.
Belphegor frågade om någon i gruppen var alkemiskt lärd, men när ingen svarade kom han på att unge herr Shagdiel nog var den ende som kunde något om alkemi i gruppen just nu. Shagdiel kom fram till vätskornas magiska beståndsdelar, och till att den bärnstensfärgade vätskan var lättantändlig.
Atharamir beslöt sig för att testa detta tillsammans med Vlad'Zagariel, och när de väl var klara så hade Atharamir lyckats spränga en kittel och fått skärvorna från den i sig. De prövade att blanda de två vätskorna, men fick bara en brunaktig sörja.
På prov tog Atharamir ett glas av den rödsvarta vätskan och drack det, och föll genast ner på golvet med en bultande huvudvärk. Belphegor gav honom ett glas av den bärnstensfärgade drycken, och huvudvärken försvann som i ett trollslag.
De frågade Agel, en av skådespelarna, om hjälp, och bad att få bli lämnade ifred tills de var klara. Det tog dem två dagar, under vilka vi andra gjorde så gott vi kunde för att fördriva tiden, innan Vlad'Zagariel ropade på oss och sa att Atharamir lyckats öppna dörren.
D'Negel lyckades skruva av toppen på klotet, men förmådde inte lyfta av det. Atharamir och Beowulf försökte även de, men kunde inte rubba toppen mer än en tum. Tillsammans klarade de tre tum, och med magisk hjälp från Belphegor lyckades de till slut lyfta av toppen. I klotet fanns en liten pöl med vätska vars färg påminde om bärnsten, eller Tokonfolkets Uisge'Beatha, och som luktade jordnötter.
De skruvade av toppen på det vita klotet och lyfte av det, och fann en rödsvart vätska som doftade pepparmynta. Atharamir tog prover på vätskorna och stoppade undan dem i sin väska. Skuggsorg gick fram till ett av kloten, och ryggade plötsligt undan. Han sa att fått en vision av Jargiska inkvisitörer som varit här, tagit sig in i templet, och sedan blivit utskällda av en primod. Inkvisitörernas ledare hade senare blivit torterad och avslöjat något som fått Aboraten av Tibara att skicka tempelriddare till templet för att vakta det.
Belphegor blev förbryllad, eftersom väktarna vi slagits emot inte varit Jargiska tempelriddare, och inte varit så många som i visionen. Vi började fokusera på dörren i hallen. Den var av den mörksvarta metallen som dvärgarna kallar somdia, hade inga synliga handtag eller gångjärn, men tre njurformade urgröpningar i ögonhöjd.
Atharamir bad alla att gå ut och vänta medan han experimenterade. Efter en stund hörde vi hur han skrek ”Kallar du mig idiot, dörrjävel?!” Belphegor kikade misstänksamt in och Atharamir bekräftade att dörren mycket riktigt kallat honom idiot. Belphegor suckade och gick ut igen.
En stund senare hörde vi ett triumferande ”Haha! Vad säger du nu då?” Atharamir kallade in oss igen och förklarade att han först hällt vätskorna från kloten i respektive hål och sitt blod i mittenhålet, men bara fått ett fnitter till svar. Han hade sedan bytt plats på vätskorna och blivit kallad idiot av dörren. Han hade då tömt sin blåsa i ett av dörrens hål som hämnd, och dörren hade argt frågat varför Atharamir hällt piss i dess mat. På prov hällde vi vin och vatten i hålen, utan effekt.
Belphegor frågade om någon i gruppen var alkemiskt lärd, men när ingen svarade kom han på att unge herr Shagdiel nog var den ende som kunde något om alkemi i gruppen just nu. Shagdiel kom fram till vätskornas magiska beståndsdelar, och till att den bärnstensfärgade vätskan var lättantändlig.
Atharamir beslöt sig för att testa detta tillsammans med Vlad'Zagariel, och när de väl var klara så hade Atharamir lyckats spränga en kittel och fått skärvorna från den i sig. De prövade att blanda de två vätskorna, men fick bara en brunaktig sörja.
På prov tog Atharamir ett glas av den rödsvarta vätskan och drack det, och föll genast ner på golvet med en bultande huvudvärk. Belphegor gav honom ett glas av den bärnstensfärgade drycken, och huvudvärken försvann som i ett trollslag.
De frågade Agel, en av skådespelarna, om hjälp, och bad att få bli lämnade ifred tills de var klara. Det tog dem två dagar, under vilka vi andra gjorde så gott vi kunde för att fördriva tiden, innan Vlad'Zagariel ropade på oss och sa att Atharamir lyckats öppna dörren.