Right. Jag tänkte skriva ett vettigt och sansat inlägg, och försöka vara lite objektiv och saklig, men sedan insåg jag hur tråkigt det var och hur lite det egentligen spelar roll med tanke på att det till slut ändå faktiskt bara handlar om smak och situation.
Jag gillar M:UA bäst här. Faktum är att jag gillar M:UA bäst av alla svenska spel jag någonsin läst, tillsammans med Västmark, och det bara på grund av den stämning som genomsyrar varenda bok, och den värld som man spelar i. Karaktärsskaparsystemet är lite trist, man blir rätt sunkig och dålig från början, men det spelar mindre roll så länge man får spela i en sådan värld som beskrivs i bok efter bok efter bok.
För att sammanfatta det kan man säga att spelet är så bra skrivet att jag fick tårar i ögonen av att hitta följande på en pryltabell i Pirit - Den Innersta Kretsen:
"Butiksskylt i plåt, textad på fornspråket: 'Stängt på grund av världskrig'"
Systemet är enkelt, och det gillar jag eftersom man är så sunkig i början av spelet att man gör bäst i att inte använda närstridsvapen, för då dör man - alltså använder man mest troligt ett gevär eller liknande, och då behöver jag inte veta mer än att jag skjuter killen framför mig.
(Notera också att jag inte är ett fan av att rollspela strider efter regler, ajg gillar att bara behöva slå en tärning max och sedan direkt kunna utläsa vad som händer, och sätta igång med berättandet).
Angående de övriga spelen, så gillar jag Neotech och Eon för karaktärsgenereringssystemet, det är roligt och jag gillar att slå en massa tärningar då och då. Det är också en bra bot mot idétorka att bara slå på slumptabeller för att få fram en person, eller en bakgrundshändelse till en slp eller liknande. Man kan använda dem till andra spel också, har jag märkt.
Jag kan inte uttala mig mycket om hur de är att spela, eftersom jag på grund av min isolation aldrig fått spela Eon (Isolation = Slagnäs, en by utanför Arjeplog) ordentligt. Däremot tycker jag att det är rätt trist skrivet, speciellt stridssystemet. Det är lika dramatiskt och spännande beskrivet som min Mathematical Studies-bok, och jag vill INTE ta med mig gymnasiematte till spelbordet.
Ang. DoD så var DoD6 det första rollspelet jag spelade, när jag var kanske tolv år gammal. Då gillade jag det, eftersom det var så fint gjort. Fint layoutat, fina färger på karaktärsbladen, jättefina bilder... jag köpte DoD6E: Rollpersonen för bilderna. Spelet suger däremot.
Trudvangkartan i Jorges Bestiarium har jag funnit vara det bästa med det spelet, men i DoD6E fann jag något som jag ogillar ÄNNU mer än alignment:
Extraktregler.
Hrm... okej, nu har jag tyckt färdigt.
Mutant:UA vinner på världen och på enhetlighet.
Eon och Neotech kommer på andraplats för tråkighet.
DoD förlorar på dumhet.