Necross said:
Anyway, jo, det är klart att själva upplägget på scenariot är det allra viktigaste, alltså handlingen. Men finns fler genvägar?
Jag har inte riktigt fått den stämningen av andra saker. Problemet för mig är att genvägarna omfattar häftig musik, coolt berättande, massa fläskiga detaljer och annat fluff. Och däri ligger problemet - det är mest fluff. Det kanske är imponerande fluff, men fluff likafullt.
Ska jag få en riktigt jävla episk stämning så är det för att jag bryr mig om något som får riktigt häftiga konsekvenser. På det kan fluffet komma.
Och det här är något som Hollywood tagit fasta på. De tar alla möjliga trick för att få dig att bry dig först. De skapar en hjälte som är lätt att tycka om och de får dig att identifiera dig med hjälten. Sen tar de i med de stora fläskiga grejerna för att få dig att tro samma sak som hjälten, att problemen är för stora. Sen lär de dig och hjälten hur man gör något åt saken, först genom att visa att det går eller måste göras och sedan att dra iväg på hjälteresan. Slutligen får de hjälten att tvivla på sig själv så att alternativet "ge upp och dö" faktiskt låter acceptabelt.
Vid det laget spelar det knappt någon roll vad du använder för fluff, för den blir episk i alla fall.
Men tar du till fluffet utan grundarbetet så kommer det mest bara bli just fluff, förmodligen rätt meningslöst fluff dessutom.
---
Vilket för mig till Campbells champinjonsoppa.
