Jag har tänkt på det här med epitet och smeknamn och kommit fram till att det är rätt kowlt.
I Joe Abercrombies fantastiska böcker The blade itself och Before they are hanged finns det en kultur av hårda män från norr som gör skillnad på "named men" och vanliga snubbar. "Named men" är personer som fått ett epitet eller smeknamn och som är känd över hela norden för sina handlingar - och speciellt då handlingar som är kopplade till smeknamnet. De kan heta t.ex. Logen Ninefingers, The Dogman eller Black Dow. "Named men" sitter närmast hövdingen vid långbordet och är allmänt folk man inte vill mucka med.
Man blir en "named man" genom att utmärka sig som en bad-ass motherfucker. Men det talas även om "naming wounds". Om man får ena handen avhuggen i strid kanske man blir kallad Kalle Enhand (eller varför inte "Stumpen").
I Abercrombies böcker är det mest krigare som får epitet (även om en snubbe kallas "The Weakest" för han är den svagaste och fegaste av alla). Det går ju att ta det hela även utanför stridens arena. I Fogelströms Mina drömmars stad har vi ju Tummen, men även Gule Lars (tror det var Lars). Inga krigare någon av dem. Tummen saknade en tumme och Gule Lars var en guling som jobbat trots att det var strejk.
Min tanke är denna: Om jag någonsin skriver ett rollspel så ska epitet och smeknamn vara en del av systemet. Lite som aspects och fate-points i Spirit of the Century. Men, och här är grejen, när man skapar sin karaktär väljer spelaren det smeknamn karaktären kommer att få. Man har alltså inte ett smeknamn från början utan får ett under spelets gång. Sedan är det spelaren och spelledarens uppgift att se till att rollpersonen verkligen får det valda smeknamnet på ett lämpligt sätt.
Smeknamnet eller epitetet blir därmed en jäkligt stark signal till sl och andra spelare om vad jag spelar för sorts rollperson. Om jag spelar Gustaf Nord, som en dag kommer att bli känd som Slaktar-Gustaf, så säger det rätt mycket om vad jag väntar mig av spelet. Samma sak om min jag valt framtida smeknamn som Jarl den sjuke, Kamrern eller Svinspättaren.
I Joe Abercrombies fantastiska böcker The blade itself och Before they are hanged finns det en kultur av hårda män från norr som gör skillnad på "named men" och vanliga snubbar. "Named men" är personer som fått ett epitet eller smeknamn och som är känd över hela norden för sina handlingar - och speciellt då handlingar som är kopplade till smeknamnet. De kan heta t.ex. Logen Ninefingers, The Dogman eller Black Dow. "Named men" sitter närmast hövdingen vid långbordet och är allmänt folk man inte vill mucka med.
Man blir en "named man" genom att utmärka sig som en bad-ass motherfucker. Men det talas även om "naming wounds". Om man får ena handen avhuggen i strid kanske man blir kallad Kalle Enhand (eller varför inte "Stumpen").
I Abercrombies böcker är det mest krigare som får epitet (även om en snubbe kallas "The Weakest" för han är den svagaste och fegaste av alla). Det går ju att ta det hela även utanför stridens arena. I Fogelströms Mina drömmars stad har vi ju Tummen, men även Gule Lars (tror det var Lars). Inga krigare någon av dem. Tummen saknade en tumme och Gule Lars var en guling som jobbat trots att det var strejk.
Min tanke är denna: Om jag någonsin skriver ett rollspel så ska epitet och smeknamn vara en del av systemet. Lite som aspects och fate-points i Spirit of the Century. Men, och här är grejen, när man skapar sin karaktär väljer spelaren det smeknamn karaktären kommer att få. Man har alltså inte ett smeknamn från början utan får ett under spelets gång. Sedan är det spelaren och spelledarens uppgift att se till att rollpersonen verkligen får det valda smeknamnet på ett lämpligt sätt.
Smeknamnet eller epitetet blir därmed en jäkligt stark signal till sl och andra spelare om vad jag spelar för sorts rollperson. Om jag spelar Gustaf Nord, som en dag kommer att bli känd som Slaktar-Gustaf, så säger det rätt mycket om vad jag väntar mig av spelet. Samma sak om min jag valt framtida smeknamn som Jarl den sjuke, Kamrern eller Svinspättaren.