Jag kan inte låta bli att garva.
Det låter ju helkul. Eller kanske inte. Vår förste spelledare dvs. jag är inte lika sadistisk men ändå ganska hård, men man blir mjukare med åren (inte bokstavligt). Det där med tredje passet var ju bara för kul. Hade SL någon anldning till att det var så här eller? VI brukade ibland köra med att det man säger, det säger RP, men det var bara om alla var exremt stökiga och man ville få käft på dem. Att SL alltid har rätt är ju också en självklarhet.
Skämt åsido så har man ganska mycket att säga till om som SL även utan hot om döda RP. Men ibland kunde det nog hända att någon strök med om den RPn var alltför bångstyrig eller omöjligt fånig. Det där med kvinnor som är überstarka känner jag ej igen, men däremot gamla skröpliga gubbar. Om denna gubbe bara är där för att hjälpa RP eller berätta något viktigt och en dum RP får för sig att ge sig på denne, bara för att jävlas, så brukar det sluta med RPns död eller med ett praktfullt ärr.
Fjäsk och mutor, nja, men när man var yngre var det lättare att bli påverkad av ens "bästa kompisar" än det är idag.