Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Inspirerad av The One Ring RPG har jag filat på ett nytt erfarenhetssystem till mitt spel (hyfsat mörk och senmedeltida fantasy). Grundtanken är att det finns två "förbättringsstats" -- Ära och Visdom -- samt två korrumperade motpoler till dessa -- Vanära och Fördärv. I takt med att de höjs får man nya balla förmågor. Själva statsen i sig går också att slå för att göra grejer. Om man höjer Vanära och Fördärv och har högre i "motvärdet" sänks motvärdet så att Vanära eller Fördärv höjs snabbare.
Ära och Vanära känner jag att jag har rätt bra koll på. Högt i Ära innebär att man är känd för djärvhet, list, dådkraft, skicklighet och andra positiva/moraliskt neutrala saker. Högt i Vanära innebär att man är känd för grymhet, svek, illvilja och andra hemskheter, men fortfarande att man väcker hat och fruktan snarare än förakt. Ära kan man slå för att impa på folk, Vanära kan man slå för att skrämma upp dem.
Visdom och Fördärv är svårare. Jag tänker att Visdom handlar om att känna sig själv och världen, frigöra sig från jordiska krav och se sanningen bortom skenet. Fördärv är i stället förbjuden kunskap, onämnbara hemligheter och mörk magi. De här definitionerna känns lite luddiga, så jag skulle gärna ha hjälp med att skärpa till dem. Jag skulle också gärna ha hjälp med vilken sorts särskilda tärningsslag man kan använda dem för. Kunskapsinhämtning är ju ganska passivt, och dessutom något jag tycker rollpersonerna borde kunna göra från dag ett (de här värdena börjar ju lågt och blir högre under spelets lopp). Vad för sorts balla saker kan man använda transcendental visdom/fruktansvärda insikter till? Tänkt på att man också får extraförmågor när man höjer dessa värden, så det här är mer en "grundfördel" man får oavsett hur man väljer att rikta in sin rollperson.
Sedan undrar jag om det här känns komplett, eller om jag borde ha ytterligare något par av förmågor. Vad skulle då det vara? Vilka rollpersoner tycks illa servade av det här systemet?
Ära och Vanära känner jag att jag har rätt bra koll på. Högt i Ära innebär att man är känd för djärvhet, list, dådkraft, skicklighet och andra positiva/moraliskt neutrala saker. Högt i Vanära innebär att man är känd för grymhet, svek, illvilja och andra hemskheter, men fortfarande att man väcker hat och fruktan snarare än förakt. Ära kan man slå för att impa på folk, Vanära kan man slå för att skrämma upp dem.
Visdom och Fördärv är svårare. Jag tänker att Visdom handlar om att känna sig själv och världen, frigöra sig från jordiska krav och se sanningen bortom skenet. Fördärv är i stället förbjuden kunskap, onämnbara hemligheter och mörk magi. De här definitionerna känns lite luddiga, så jag skulle gärna ha hjälp med att skärpa till dem. Jag skulle också gärna ha hjälp med vilken sorts särskilda tärningsslag man kan använda dem för. Kunskapsinhämtning är ju ganska passivt, och dessutom något jag tycker rollpersonerna borde kunna göra från dag ett (de här värdena börjar ju lågt och blir högre under spelets lopp). Vad för sorts balla saker kan man använda transcendental visdom/fruktansvärda insikter till? Tänkt på att man också får extraförmågor när man höjer dessa värden, så det här är mer en "grundfördel" man får oavsett hur man väljer att rikta in sin rollperson.
Sedan undrar jag om det här känns komplett, eller om jag borde ha ytterligare något par av förmågor. Vad skulle då det vara? Vilka rollpersoner tycks illa servade av det här systemet?