.113
Swashbuckler
Så, vi startade igår en kampanj som utspelar sig i Khelataar världen, däremot tror jag det är någon d&d 5th edition kampanj egentligen samt att vi kör med d&d 5th edition regler. De olika folkslagen har fått en ras som passar, t.ex. de vildsinta Tangaanerna har half-orc som grund. Dessutom är klasser begränsade enligt samma princip så t.ex. barbar får bara tanganerna vara. Det känns rätt intressant och passande åtminstone så vi gjorde karaktärer som blev: Team Charisma!
Inte helt otippat körde en av oss en Tangan. Barbar. Han har en hel mängd med vapen, spjut, pilbåge, några yxor och ett svärd. Han är smidig, stark och tålig, och på något vis rätt så charmig med hela 13 charisma (förvisso gruppens minsta!). Han har flera fruar, i olika städer, och satsar pengar på allt han kan. Kodnamn: Tanganen
Nästa spelare är en Bard, från.. handlande folket. De får halvalvsgrunden och för er som inte vet är barder små fridlysta varelser som man helst inte spöar på i onödan, det är liksom emot gudar och allt möjligt. Otroligt charmig typ som har en tendens att råka förolämpa folk men komma undan med det. Charisma 18. Kodnamn: Barden (minns inte det luriga namnet).
Spelare tre blir då en Paladin i Keliner orden. Schysst kille med lite för stort ego. Charisma 17. Han tenderar att tro att han styr gruppen och vi låter honom hållas, han tränar också upp muskler bara för syns skull och ser alltså biffigare ut än han egentligen är. Kodnamn: Gaston(från skönheten och odjuret. Det va tydligen inspirationen till karaktären).
Sist och definitivt inte minst, jag, spelar en Dragonborn (Blå) Sorcerer. Dragonborns är folket från Chivaloor (eller hur det nu stavas, asiatiskt inspirerat land iaf) med en dålig människosyn. Människor är lite som boskap. Efter att min familj blev giftmördad så bestämde jag mig dock för att Khelataar ön lockade. Jag har tagit upp tehandel och går under namnet Namas. Ja.
Namas Te. Dessutom blev min flaw att jag dricker för mycket rusdrycker tydligen så jag är visst lite alkis på det hela. Spännande. Kodnamn: Draken
Spelet börjar med att vi alla sitter vid ett bord på ett värdshus. Vi, speciellt Draken, lockar åt sig många blickar som rätt ovanlig syn i staden Elisepam (eller nåt sånt). Vi har just avslutat färden med karavan från huvudstaden, jag som handelsman, de övriga som inhyrda vakter eller liknande.
Draken säger att det är fint att ha vänner igen och berättar en liten historia om hur han hade vänner när han var liten, ett par människor varav en speciellt var väldigt omtyckt. Den bröt dock benet så de fick avliva den. Draken ser nästan ut att ha en tår i ögat vid minnet. Resten av gruppen ser lite förskräckta ut utom Tanganen som skrattar lite för sig själv.
Ett gäng köpmän sitter en bit bort och diskuterar att rövare anfaller köpmän här och där längs Dödens väg (som kallas så just pga banditerna). Draken dricker morgonvin och röker pipa medan Gaston lyssnar noga. Det förekommer en del klagomål på Kelinerna och Gaston bjuder över köpmännen, bjuder på öl och de diskuterar en stund. Draken och Tanganen diskuterar slaveri.
Fortsättning följer.
Inte helt otippat körde en av oss en Tangan. Barbar. Han har en hel mängd med vapen, spjut, pilbåge, några yxor och ett svärd. Han är smidig, stark och tålig, och på något vis rätt så charmig med hela 13 charisma (förvisso gruppens minsta!). Han har flera fruar, i olika städer, och satsar pengar på allt han kan. Kodnamn: Tanganen
Nästa spelare är en Bard, från.. handlande folket. De får halvalvsgrunden och för er som inte vet är barder små fridlysta varelser som man helst inte spöar på i onödan, det är liksom emot gudar och allt möjligt. Otroligt charmig typ som har en tendens att råka förolämpa folk men komma undan med det. Charisma 18. Kodnamn: Barden (minns inte det luriga namnet).
Spelare tre blir då en Paladin i Keliner orden. Schysst kille med lite för stort ego. Charisma 17. Han tenderar att tro att han styr gruppen och vi låter honom hållas, han tränar också upp muskler bara för syns skull och ser alltså biffigare ut än han egentligen är. Kodnamn: Gaston(från skönheten och odjuret. Det va tydligen inspirationen till karaktären).
Sist och definitivt inte minst, jag, spelar en Dragonborn (Blå) Sorcerer. Dragonborns är folket från Chivaloor (eller hur det nu stavas, asiatiskt inspirerat land iaf) med en dålig människosyn. Människor är lite som boskap. Efter att min familj blev giftmördad så bestämde jag mig dock för att Khelataar ön lockade. Jag har tagit upp tehandel och går under namnet Namas. Ja.
Namas Te. Dessutom blev min flaw att jag dricker för mycket rusdrycker tydligen så jag är visst lite alkis på det hela. Spännande. Kodnamn: Draken
Spelet börjar med att vi alla sitter vid ett bord på ett värdshus. Vi, speciellt Draken, lockar åt sig många blickar som rätt ovanlig syn i staden Elisepam (eller nåt sånt). Vi har just avslutat färden med karavan från huvudstaden, jag som handelsman, de övriga som inhyrda vakter eller liknande.
Draken säger att det är fint att ha vänner igen och berättar en liten historia om hur han hade vänner när han var liten, ett par människor varav en speciellt var väldigt omtyckt. Den bröt dock benet så de fick avliva den. Draken ser nästan ut att ha en tår i ögat vid minnet. Resten av gruppen ser lite förskräckta ut utom Tanganen som skrattar lite för sig själv.
Ett gäng köpmän sitter en bit bort och diskuterar att rövare anfaller köpmän här och där längs Dödens väg (som kallas så just pga banditerna). Draken dricker morgonvin och röker pipa medan Gaston lyssnar noga. Det förekommer en del klagomål på Kelinerna och Gaston bjuder över köpmännen, bjuder på öl och de diskuterar en stund. Draken och Tanganen diskuterar slaveri.
Fortsättning följer.