The Abbadon Project
Det här är nog betydligt större än det ser ut som från början. Du har ju redan blandat in religion, eller hur? Hur vore det om man utvecklade det här lite? "Huset" där datorn befinner sig är givetvis inget hus i normal mening, givetvis vill man hålla ett sådant här experiment så längt borta från nyfikna ögon som möjligt. Därför byggde man ett komplex under marken i sju nivåer, längst ner placerades datorn.
Efter 20 år av isolering har datorn dels blivit galen (tror att han är antikrist, liksom), dels har den hunnit forma om komplexet efter hans egen modell. Likt Dantes
"Den Gudomliga Komedin" har datorn byggt om de sju nivåerna av komplexet till helvetets sju djup.
Datorn kan påverka robotar, cybots och andra datorer som kommer i sin väg. Att få dem att också tro, och få dem att avguda Abbaton i all sin härlighet. Med hjälp av sina nya troende kan datorn förvandla komplexet, bygga hemska maskiner och starta hiskeliga experiment.
För, ja, människor ingår också i datorns plan, för vad kan vara mer intressant för datorn än det ständigt skiftande och levande sinnet hos en människa. För att undersöka detta har den i krigets skugga tillfångatagit människor och fört ner dem i komplexet långa korridorer. Där försöker Abbadon finna nyckeln till människornas psyke, för först då kan han ta sig till ytan och härska över världen.
Varje steg i hans mekaniserade helvete blir mer och mer sjukare, och de mänskliga experimenten mer och mer groteska. Men det finns mänskliga samhällen inom komplexet - på de övre nivåerna tillåts människor leva för sig själva, men under överseende. Ännu ett försök att nå förståelse.
Det är till denna dålda ondska som de ovetande agenterna från C.C.D skickas. De förstår att någonting är fel då de redan på marknivå får strida mot fanatiska robotar, inte speciellt farliga eller väl utrustade för krig, deras ursprungliga syfte var något helt annat, men de är oerhört aggressiva. Det är efter denna strid de möter Virgil, en flicka i 12-års åldern som lever i en av de övervakade samhällena.
Virgil är övertygad om att agenterna är de är de människor som kommit för att befria människorna i komplexet, en av de historierna som berättats av folket i komplexet berättar om det, för dem är det ett sätt att inte förlora hoppet. Virgil känner till ett system av luftshakt och oanvända passager som leder djupare och djupare neråt.
Agenterna får vara listiga, för farorna, fällorna och hemskheterna är många, och de bör verkligen inte mucka gräl i onödan. Desto längre ner de kommer desto mer meningslösa verkar Abbadons experiment, för Abbadon är ännu långt ifrån att förstå sig på människornas psyke. Han famlar i mörkret.
Till sist har de med hjälp av list, tur och Virgils kunskaper tagit sig ner i det djupaste djupet av komplexet. De har nu chansen att slutgiltigt stänga av Abbadon finns, endast ett tryck på en röd knapp (alla viktiga knappar är röda) kan innebära slutet på terrorn och helvetet på jorden.
Vad händer sedan? Vad händer med Abbadons hejdukar? Blir de galna eller passiva nr deras guddom inte längre finns där? Överlever människorna i komplexet, eller går de under när den virtuella viljan som håller samman allt försvinner? Det är upp till dig.
Du kanske tycker att mitt lilla äventyrsförslag är lite för skruvat, och inte alls passar med din grundidé. Det har jag all förståelse för, jag hoppas iaf du uppskattat läsningen.
För mer inspiration behöver du kanske inte läsa Dantes
"Den Gudomliga Komedin", bra inspiration för vad maskiner kan göra för grymma saker med människor är istället
"The Second Renaissance part II" som finns att ladda ner på
www.theanimatrix.com , eller en bild på Dantes Inferno, vilken jag bifogar. Nyckelkaraktären Virgil är tagen just ifrån Dantes bok, där är hon en oskuldsfull jungru som leder Dante igenom helvetets olika stadier.
Edit: Naturligtvis letade det sig in ett faktafel, Quan'talis upplyste mig just att Virgil inte alls är någon jädrans jungfru, utan den romerske poeten Vergilius, med anglifierad stavning. Stryk därför en del av mitt okunniga babbel.