Re: Ojojoj, en ursäkt och en komplimang:
Ahh, well, de hänger ju onekligen ihop något. Det antal tärningar man har är ju en sorts maxnivå. "form" å andra sidan är ett medel på hur bra det brukar gå för en.
fast det är ju egentligen inte maxnivå, man måste vara extremt okunnig i kombination med att ha massor med form för att man inte ska ha tärningar nog att satsa som man vill.. man kan ju mycket väl ha så många tärningar att satsa att man inte kan få in alla ens om man bara slår ettor.. antal tärningar är mer för hur många försök man får på sig..
För om knivkämpen måste vinna för att lyckas med en sådan manöver, då blir det nämligen direkt så att han ju lika gärna kan försöka gå på och skada motståndaren direkt, och det är ju precis det som knivkämpen borde ha så oerhört svårt för att göra.
fast det är ju här jag kan baka in räckvidden, han når inte fram, han kan inte skada spjutkämpen alls oavsett antal tärningar som lyckas såvida han inte först gör sig av med spjutet, typ greppar det.. å andra sidan känns det för lätt att greppa det om man bara behöver bättre effekt.. kanske den längre räckvidden dessutom gör spjutkämpen "immun" mot regeln om att den som hade högst effekt tar över initiativet ett antal gånger (beroende på hur mycket längre räckvidden är), för då kan en spjutkämpe göra massor med små anfall som är hur lätta som helst att undvika/parera, men kan fortfarande hålla den andre på avstånd vilket skulle slita ner den andres tärningspöl till nada rätt fort.. hmm.. fast då blev spjutet plötsligt ganska övermäktigt.. nej funkar inte. äsch..
vad var din idee nu igen, att förloraren väljer.. njae, jag tror jag vill att jag vill ha det så att man bestämmer vad man försöker uppn¨å och sen gör man det.. det omvända funkar utmärkt i mer abstrakta system där man liksom bara fäktas utan att ta hänsyn till varje manöver.. hade det lite så i mitt förra abstrakta system, fast nu känner jag mig hungrig på ett system med mer betydelse för vad spelaren vill göra igen..
Ahh, well, de hänger ju onekligen ihop något. Det antal tärningar man har är ju en sorts maxnivå. "form" å andra sidan är ett medel på hur bra det brukar gå för en.
fast det är ju egentligen inte maxnivå, man måste vara extremt okunnig i kombination med att ha massor med form för att man inte ska ha tärningar nog att satsa som man vill.. man kan ju mycket väl ha så många tärningar att satsa att man inte kan få in alla ens om man bara slår ettor.. antal tärningar är mer för hur många försök man får på sig..
För om knivkämpen måste vinna för att lyckas med en sådan manöver, då blir det nämligen direkt så att han ju lika gärna kan försöka gå på och skada motståndaren direkt, och det är ju precis det som knivkämpen borde ha så oerhört svårt för att göra.
fast det är ju här jag kan baka in räckvidden, han når inte fram, han kan inte skada spjutkämpen alls oavsett antal tärningar som lyckas såvida han inte först gör sig av med spjutet, typ greppar det.. å andra sidan känns det för lätt att greppa det om man bara behöver bättre effekt.. kanske den längre räckvidden dessutom gör spjutkämpen "immun" mot regeln om att den som hade högst effekt tar över initiativet ett antal gånger (beroende på hur mycket längre räckvidden är), för då kan en spjutkämpe göra massor med små anfall som är hur lätta som helst att undvika/parera, men kan fortfarande hålla den andre på avstånd vilket skulle slita ner den andres tärningspöl till nada rätt fort.. hmm.. fast då blev spjutet plötsligt ganska övermäktigt.. nej funkar inte. äsch..
vad var din idee nu igen, att förloraren väljer.. njae, jag tror jag vill att jag vill ha det så att man bestämmer vad man försöker uppn¨å och sen gör man det.. det omvända funkar utmärkt i mer abstrakta system där man liksom bara fäktas utan att ta hänsyn till varje manöver.. hade det lite så i mitt förra abstrakta system, fast nu känner jag mig hungrig på ett system med mer betydelse för vad spelaren vill göra igen..